Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Starlights"

Ashbury Heights – “The Looking Glass Society”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Out of Line
Releasedatum: 24 juli 2015
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Anders Hagström, Tea F. Thimé
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogskollapslogga

(English version below)

Tillbaka mot rötterna i modern tappning

Efter många turer fram och tillbaka så är nu Ashbury Heights tillbaka i rampljuset. Den nya sångerskan Tea F. Thimé har tagit över mikrofonen efter Kari Berg som stod för insatsen på bandets senaste album, och som i sin tur ersatte originalmedlemmen Yasmin “Yaz” Uhlin som lämnade 2009.

“The Looking Glass Society” påminner vid första anblicken rent produktionstekniskt mer om bandets tidiga demos och debutalbumet “No Cheers for the Newlydeads” (2007) än om det senaste rosade studioalbumet “Take Cair Paramour” (2010). Det ger en genomgående känsla av att bandet åter har letat sig tillbaka mot sina rötter om än i en modernare tappning.

Refrängstarka upptempohits som de tidigare smakproven “Starlights” och “Phantasmagoria” får sällskap av flera spår där man tacksamt har vågat röra sig utanför sin sedan tidigare invant trygga domän och ge sig på flera nya intressanta grepp.

Den växelvis lagda sången, där Tea och Anders turas om att stå för ledmotiv respektive kör och refräng, fungerar fortfarande ypperligt till de opolerade, raka och stundtals relativt mörka elektroniska poplåtarna. Liksom tidigare representerar Ashbury Heights låtar med starka budskap med stora portioner kaxighet och attityd.

Den refrängstarka inledningen med “Masque”, den sanslöst framtunga “Glow” och den ödesmättade “Hollow” är ett par lysande exempel på just detta, eller varför inte den blytunga (avslutande) “November Corrosion”.

Den för Ashbury Heights väldigt signifikanta dramaturgiska svärtan är fortfarande det dominerande inslaget i bandets mörka popstrukturer. Denna har nu fått sällskap av några ganska trista och platta flirtar med modern dansmusik. Jag är inte helt positiv till att bandet har valt att ta den här vägen i viljan att utveckla bandets ursprungliga sound och även om produktionen är klanderfri så finns det ett antal spår som jag inte riktigt lyckas bli vän med på det här albumet.

“The Looking Glass Society” är långt ifrån den spikraka samling av hits som det förra albumet levererade. De starkare spåren tar också lite längre tid på sig att med krypa in under skinnet, men gör riktigt bra jobb med just detta när de väl nått fram hela vägen. Kanske är det så att jag har alltför höga förväntningar på Ashbury Heights?

Jag upplever “The Looking Glass Society” som ett tämligen ojämnt album där djupa dalar fyller ut de alltjämt höga topparna och där de genomgående moderna inslagen förstör många av de i grund och botten väldigt välskrivna låtar.

Enligt rykten så är detta detta första delen av ett färdigskrivet dubbelalbum där den andra delen tydligen skall dyka upp redan senare under året. Jag ser fortfarande fram emot detta men nu med lite mer tillförsikt än tidigare.

6/10 BRA!

Ashbury Heights återvänder med "The Looking Glass Society"

Tracklist

01. Masque (04:17)
02. Heart Of Darkness (04:21)
03. Glow (04:10)
04. Hollow (05:39)
05. Phantasmagoria (05:44)
06. Piano (05:38)
07. Leave Off At Seven (04:16)
08. The Number 22 (04:43)
09. Gravitational Man (03:36)
10. Ghost Spirit Mother (04:37)
11. Starlight (04:13)
12. November Corrosion (05:23)

 

(English version below)

Back towards their roots with a modern touch

After many twists and turns Ashbury Heights now return to the spotlight. The new singer Tea F. Thimé has replaced Kari Berg, who was included on the band’s latest album to replace the original member Yasmin “Yaz” Uhlin who left in 2009.

“The Looking Glass Society” reminiscents production and soundwise more of the band’s early demos and the debut album “No Cheers for the Newlydeads” (2007) than the latest acclaimed studio album “Take Cair Paramour” (2010). It gives an overall feeling that the band has once again found its way back to its roots, albeit in a more modern twist.

Chorus strong uptempo hits like the previous samples “Starlight” and “Phantasmagoria” are joined by several tracks where they have gratefully dared to move beyond their already habitual secure domain and embark on several new interesting approaches.

The alternately style vocals, where Tea and Anders takes turns on the main themes and choruses and choirs respectevely, still works excellently well with the unpolished, straight and sometimes relatively dark electronic pop songs. Just like before Ashbury Heights represents songs with strong messagess and with large portions of cockiness and attitude.

The catchy intro “Masque”, the outrageously front heavy “Glow” and the fateful “Hollow” are a couple of shining examples of this, or why not the dark and heavy (ending)  “November Corrosion”.

Ashbury Heights’ significally dramaturgical blackness is still the dominant element in the band’s dark popstructure. This has now been consistently joined by some rather dull and flat flirts with contemporary dance music. I’m not entirely positive that the band has chosen the right path in the desire to develop the band’s original sound, and even if the production is flawless, there are a number of tracks that I can’t really manage to fully take in on this album.

“The Looking Glass Society” is far from the straight collection of hits the last album delivered. The stronger tracks on here also takes a bit more time crawl under your skin, but do really good job with exactly this once the reach all the way in. Perhaps my expectations of Ashbury Heights are too high?

“The Looking Glass Society” comes out as a fairly uneven album where it’s lowest points are filled with high peaks and where the consistent flings with modern dance music destroys many of the very well written songs.

According to rumors, this is the first part of a pre-written double album where the second part is supposed to arrive later this year. I’m still looking forward to this, but now with a little less more confidence than before.

ORDER THIS ALBUM RIGHT HERE

Johan Baeckström – “Like Before”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 5 juni 2015
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Johan Baeckström
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

FacebookTwitterLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudkollapslogga

(English version below)

Retrosynthpop bättre utan Jarmo

Johan Baeckström är den andra halvan av synthpopduon Daily Planet, som i övrigt består av Mr. Jones Machine-bekaningen Jarmo Ollilla vid mikrofonen. Duon återvände som bekant efter 18 långa års tystnad med “Two” förra året.

Nu har Johan själv tagit kontroll över både kontrollrattar och mikrofon och ger oss den ljuvt retrodoftande solodebuten “Like Before”, där han med full avsikt vrider klockan tillbaka till 1982 och landar sin tidsmaskin någonstans längs gränsen mellan Depeche Modes “Speak & Spell”, The Assembly, Yazoo och det tidigaste av Erasure-land.

Trots att jag egentligen inte är något gigantiskt fan av den här ofta rätt fjantiga och mesiga synthpopen utan egentligen föredrar de mörkare tonerna från tiden när de vitpudrade rougetoppade kinderna och ljusa kläderna byttes ut mot svarta kajalsotade ögon, helsvart och långrock, så finner jag många både låt- och produktionstekniskt starka kvaliteter på det här albumet.

Första halvan är otroligt stark. Den inledande “Starlights”, vars framtoning känns som uppspeedad dito av Depeche Modes “Any Second Now” från tidigare nämnda ljudreferens, inleder i mellantempo och brister ut i en kraftfull och medryckande refräng. Hitsen avlöser sedan varandra i mittpartiet med de tre medryckande upptemplåtarna “Great Unknown”, min absoluta favorit “Come With Me” och “Forever and A Day”. Tillsammans med de påföljande “Running Away From Myself” och midtempoballaden “Talking in My Sleep” så avtar den sedan något i styrka. Det blir stundtals lite för smörigt men lägstanivån är genomgående väldigt hög och alla spåren på albumet skulle kunna vara singelsläpp.

“Like Before” ger mig en skön känsla av hur Johan har släppt sitt musikhjärta fritt och låtit det härja obehindrat bland de analoga monosyntharna och simpla trummaskinerna i studion. Covern på Rational Youth-klassikern “Saturdays in Silesia” förresten, är väldigt trevligt framförd om än väldigt trogen originalet.

Jag kommer på mig själv att vid flera tillfällen faktiskt lyssna mer på arrangemangen än melodierna och låtarna i sig men det skulle inte förvåna mig mycket om det är just det Johan velat åstadkomma. Johan Baeckstroms retrosynthpop fungerar definitivt bättre utan Jarmo Ollilla, som borde ägna sig mer åt att skriva nya Mr. Jones Machine-låtar istället, gärna på svenska.

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

johan_baeckström

01. Starlights (04:40)
02. Great unknown (05:09)
03. Come with me (03:12)
04. Winter times (04:20)
05. Forever and a day (04:35)
06. Running away from myself (03:57)
07. Talking in your sleep (05:12)
08. Saturdays in Silesia (04:39)
09. One last time (04:34)
10. Tonight (05:00)
11. Like before (04:42)

 

(English version below)

Retro synthpop better without Jarmo

Together with Mr. Jones Machine-singer Jarmo OllillaJohan Baeckström forms the synth pop duo Daily Planet who after 18 long years of silence with “Two” last year.

Now Johan has put himself in charge of both control knobs and microphone to give us the sweet retro scented solo debut “Like Before” where he, fully intentional, turns the clock back to 1982 to land his time machine somewhere along the border between Depeche Mode’s “Speak & Spell”, The Assembly, Yazoo, and the earlier works of Erasure-country.

Although I’m not an enormous fan of this often quite silly and wimpy synthpop, and actually prefer the darker tones of the time when they white pudered blush topped cheeks and bright clothes were replaced with black eyeliner-smoky eyes, black clothing and long coats, I find many both song- and productionwise technically strong qualities on this album.

The first half is incredibly strong. The initial “Starlights”, whose appearance feels as an speeded version of Depeche Mode’s “Any Second Now” from the aforementioned reference, starts in a calm midtempo and then bursts out into a powerful and captivating chorus. Hitsongs then succeed each other in the middle part with the three rousing upptemposongs “Great Unknown”, my absolute favourite “Come With Me” and “Forever and A Day”. Put together with the subsequent “Running Away From Myself” and the midtempo-ballad “Talking in My Sleep” it then decreases slightly in strength. It surely becomes too cheesy somtimes, but the lowest level is consistently very high and all the tracks on the album could be single releases.

“Like Before” gives me a good feeling of how Johan has released his music heart freely and has let it ravage unhindered through the analog mono synths and simple drum machines in the studio. The cover of the Rational Youth-classic “Saturdays in Silesia”, by the way, is very nicely rendered albeit very faithful to the original.

I will find myself on several occasions actually listening more arrangements than the melodies and the songs themselves, but it would not surprise me very much if it’s just what Johan wanted to accomplish.

Johan Baeckstroms retro synth works better without Jarmo Ollilla, who ought to spend his time writing new Mr. Jones Machine songs instead, preferably in Swedish.

PREORDER THIS ALBUM RIGHT HERE!