Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Sophia"

Liverapport: Cold Meat Industry – 30 Years Anniversary Live!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


En kall helg den 3 och 4 november arrangerades ett unikt evenemang med deltagare från hela världen.

Niklas Hurtig (text & foto) var på plats båda dagarna och fick uppleva 30 års samlade verk av mörk, mullrande industrimusik.

 

 

 

 

Det legendariska svenska skivbolaget Cold Meat Industry från Mjölby i samarbete med Death Disco Productions bjöd upp till hitkavalkad när de största och mörkaste artisterna i dess 30-åriga historia ställde upp och spelade live, vissa för första gången någonsin. Tvådagarsfestivalen lockade över 700 besökare från 43 länder där totalt 15 akter spelade, varav 14 från Sverige.

Den enda utländska (nåja) artisten var den säregna föredetta Emperor-basisten och norrmannen Håvard Ellefsen, eller mer känd som – Mortiis. Ackompanjerat av ett gigantiskt merch-utbud var det rena Cold Meat-extravagansan i Klubbens lokaler under Fryshuset i Stockholm.

Dag 1 – Fredag

 

Sophia

Peter Bjärgös soloprojekt där hans mer hårda, kalla och rytmiska toner får utlopp. På scen är dock i princip hela Arcana-ensemblen på plats för att ge extra tyngd åt spelningen.

Sanctum

Bra dynamik med tre sångare och två backing vocals. Stillsamma partier blandas med skrikande röster. Starkaste ögonblicket är när huvudsångaren sjunger “Between the pleasure and the pain” under spåret “In Two Minds” samtidigt som han ritar korset över sitt bröst. Den något låga ljudvolymen i början av spelningen justeras snart upp till en mer bekvämlig nivå.

Deutsch Nepal

Peter Andersson på scen med en mikrofon. Mäktiga ljudlandskap och magisk, tidvis extremt distad sång håller intresset uppe. En mycket bra spelning som visar på den originalitet som Deutsch Nepal alltid förknippats med.

Brighter Death Now

Roger Karmaniks huvudprojekt som gav upphov till hela CMI i slutet av 80-talet. Peter Andersson från Deutsch Nepal på scen med den mest distade gitarren jag hört., spelandes ungefär som en ståbas. De visuella effekterna och hela inramningen gjorde att man försvann in i en annan värld. Det är också fascinerande att på scen står anledningen till varför nästan 800 personer har samlat sig denna helg.

Sephiroth

Ulf Söderberg hamrade loss en knapp timme av den mäktigaste Tribal Industrial du kan tänka dig. Den mest dansanta spelningen som tidvis kändes som grott-scenen i The Matrix Reloaded.

Ordo Rosarius Equilibrio

Enbart material från CMI-tiden. Slagverkaren från spelningen i vintras i Stockholm saknades på scen, vilket gav ett tunnare intryck. Annars samma uppsättning och show. Men nog står sig de nyare spåren bra i jämförelse med de äldre, vilket märktes då åtminstone jag saknade dem.

Mz.412

Tre män med vita skjortor och svarta huvor som helt döljer ansiktet intar scenen i tysta rörelser. Den mäktiga Nordvargr längst bak i mitten visar upp sin pondus och kan tysta en hel sal med en handrörelse. Med märkliga distortioner och maskiner skapas ett mörkt, mullrande men ändå rytmiskt sound. Under ett spår bidrog Tomas Pettersson från ORE med sång och slagverk. Spelningen var en mycket bra avslutning på första dagen.

 

Dag 2 – Lördag

 

Morthound

Av vissa ansedd vara den mörkaste spelningen på hela festivalen. Benny Nilsen vid sitt podium kastade ut sina mest skruvade kompositioner.

Desiderii Marginis

Med perfektionistiska arrangemang av förinspelade ljud och starkt distade instrument skapade Desiderii Marginis, eller Johan Levin som enda medlemmen heter, en vacker, vemodig och mullrande mörk spelning.

Raison d’etre

Delvis ambient, delvis vackert och delvis skorrande vasst. Peter Andersson (Ej från Deutsch Nepal) mästrar konstarten att ta ett klassiskt instrument och skruva resultatet till oigenkännlighet. Med kyrkliga tongångar och mässosång försattes publiken i trans.

In Slaughter Natives

En energisk Jouni på sång ackompanjerat av en tjej på någon slags slagverk-synth. I bakgrunden rullar mycket obehagliga svart-vita videoklipp om institutionaliserade psyksjuka människor under de mörkaste åren av förra århundradet.

Arcana

Slagverkaren gav ytterliggare tyngd åt de angeliska rösterna och de melankoliska halvakustiska synthmattorna. Det man slås av live är hur mycket akustiska drone-ljud det faktiskt är i Arcanas musik. Många, många på denna festival hade sett fram emot denna gyllene ädelsten i det svenska musikarvet. Cecilia och Peter Bjärgös vackra röster i samspel gav rysningar till publiken. Många fällde nog en tår till spåret “Innocent Child” då ett bildspel av parets dotter rullade på backdropen under den fina melodin.

Mortiis

Mortiis framförde albumet “Ånden som gjorde Upprør” i sin helhet, med några tillägg och modifieringar. Ett ensamt troll vid sin altare med fantastiska målningar som bakgrundsvisualiseringar som enda ljuskälla. Med tanke på att Mortiis spelning var blott den ena av få som var helt instrumental utan live-instrument var det ändå förvånansvärt bra. Man inser just då vilket fantastiskt album “Ånden som gjorde Upprør” faktiskt är.

Hela festivalens roligaste ögonblick var när Håvard förvånat tittade på sin av misstag upp-och-ned-vända backdrop till höger, tittade på den rättvända till vänster, tittar tillbaka till höger och ser sedan mycket förvirrad ut i sin troll-outfit.

Archon Satani

Archon Satani avslutade hela festivalen med ett intressant set där förvånansvärt mycket spelades live med diverse instrument och distortioner. Archon Satani består av Mikael Stavöstrand och Tomas Pettersson, där den förste gick vidare med andra soloprojekt inom industri och Techno och där den andra som känt är frontfiguren i ORE. Detta var även Archon Satanis första liveframträdande någonsin och en värdig avslutning på hela festivalen.

 

Sammanfattningsvis kan man säga att många från CMI:s historia var där, men många saknades. Puissance, Atrium Carceri, Institut, IRM och Rome m.fl hade förgyllt helgen till fulländning.

Cold Meat Industry lade ner sin verksamhet år 2014 men varumärket och de mytomspunna artisterna lever lika starkt än idag. Nyare akter som bl.a. Trepaneringsritualen och Alvar är direkt härledda till arvet från Cold Meat Industry som i sin tur bygger hela sin existens på det Brian Lustmord startade i början av 80-talet, dels som del av SPK och dels genom sitt soloprojekt. Men det var en man vid namn Roger som gjorde Sverige världsmästare på att göra mörk musik.

Sammanfattning i korthet:

Mörkaste muller: Desiderii Marginis
Tyngst ös: In Slaughter Natives
Vackraste toner: Arcana
Mest förtrollande spelning: Mortiis
Flest på scen: Ordo Rosarius Equilibrio
Dansvänligast: Sephiroth
Skrikigast: Håkan Paulsson under Sanctums spelning

Utvalda digitalkamerabilder från festivalen:

Peter Bjärgö – “The Architecture of Melancholy”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Cyclic Law Records
Releasedatum: 21 december 2011
Genre: Dark ambient, Neo-classical
Recensent: Niklas Hurtig

Bittert och tvivellöst från Arcana-frontmannen

Peter Bjärgö är grundaren och det musikaliska geniet bakom den gamla eskilstunagruppen Arcana, som albumdebuterade på det legendariska svenska skivbolaget Cold Meat Industry. I detta format tar han dock mindre hjälp från sina bandkamrater och levererar sju egenkomponerade spår.

Peter är även aktiv via sidoprojektet Sophia, där soundet mer påminner om martial industrial än det ambienta Dead Can Dance, som är hans stora inspirationskälla.

Lite förenklat kan man säga att om Arcana är de storslagna vyernas – och Sophia det eviga och hopplösa krigets ljudbild, så är Peter Bjärgös sidoprojekt den bittra och tvivellösa förlustens melodi. (fortsättning nedan)


Likt i Arcana sjunger Peter långdraget och lugnt, där mörka partier blandas med mässande sång. Man känner igen det övergripande soundet från huvudakten men med ett långsammare tempo och stämningen sätts direkt i titelspåret där man hör att fokus är mer på neofolkiga elgitarrer än på smattrande eteriska trumpeter. Man hör de österländska influenserna – som introducerades i Arcanas album “Le Serpent Rouge” – speciellt i spåret “Apathy”.

Albumet avslutar med den stillsamma och platta “Sleep Dep.Loop1” men föregås av fantastiska “The Death of Our Sun” som förövrigt är den låt som påminner mest om Arcana. Detta gör den till albumets bästa spår och man inser direkt att man saknar dom och vill ha ett nytt albumsläpp. Direkt!

Tracklist

  1. The Architecture Of Melancholy  6:47
  2. Bitteresque  4:44
  3. The Hidden Compass  3:59
  4. Apathy  5:08
  5. A Wheel Of Thoughts  4:05
  6. The Death Of Our Sun  5:24
  7. Sleep Dep.Loop1  10:12

The Crüxshadows – “Valkyrie”

Tags: , , , , , , , ,


Format: CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Wishfire Records LLC
Releasedatum: 2 september 2011 (officiellt 8 november 2011)

Genre: Electronic, New Wave

5/10

Remixen på titelspåret lyfter betyget

The Crüxshadows väg har varit krokig den sista tiden. Med brytningar, break-ups, stölder och en hel del turnerande, där en del har lett till att Rouge mer eller mindre har omstrukturerat hela sitt band. Nu presenterar frontmannen och hans ombytliga hov i The Crüxshadows den nya singeln “Valkyrie”.

Efter de senaste årens framgångar, så har The Crüxshadows kommit att vara ett efterlängtat band när de väl presenterar nytt material. De tidigare singelsläppen “Sophia”, “Birthday”, “Immortal” och “Quicksilver” har alla klättrat högt på listorna både i USA och i Europa. Rouge et Al ser sig själva i en pågående resa från synthpop och new wave mot eurodance och det verkar ju vara en framgångsrik väg för bandet. “Valkyrie” är ett släpp som inte väcker någon större överaskning hos mig, det låter inte som något annorlunda mot bandets tidgare material. (fortsättning nedan)

Undantaget på denna EP är Dreamside-remixen. Gitarrerna ger en edge som är väldigt trevlig och nyskapande i deras i övrigt väldigt likriktade sound. Det verkar som att The Crüxshadows har hittat det sound man trivs med just nu och singeln låter mer eller mindre som bandets övriga släpp de sista åren. Inga överraskningar, inte något nytt, men mer av samma sak.

Gillar man det bandet gjort tidigare under de senare åren så gillar man säkert “Valkyrie”. Titelspåret kommer nog göra sig bra på olika dansgolv, men söker man något mer spännande så bör man leta vidare.

// David Lysholm, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

  1. Valkyrie  6:02
  2. Valkyrie (Radio Edit)  4:38
  3. Anthem  5:07
  4. Valkyrie (Rise of the Walcyrge – The Dreamside Remix)  4:21
  5. Strange Skies  5:58