Soft Cell släpper den första nya låten på femton år, här är “Northern Lights”.

Austra ges nu sin efterlängtade albumdebut via Domino Records när man senare i vår släpper “Feel It Break”.

Den Toronto-baserade trion består av leadsångerskan och grundaren Katie Stelmanis tillsammans med trummisen Maya Postepsk samt bassisten Dorian Wolf. De tre bandmedlemmarna har arbetat med musik på olika håll i tio års tid, något som landade i Austra och i sin tur i den trespåriga debut EP’n “Beat The Pulse” som släpptes under januari månad. Bandet har även spelat in en video till “Beat The Pulse” (som nu finns att avnjuta i vår videokategori).

Austra beskrivs som The Knife-doftande alternativ elektronisk pop som möter 80-tals doftande new wave i stil med Soft Cell och Japan. Melodier och rytmer som fungerar lika bra i hörlurarna som på dansgolvet.

De elva låtarna på albumet är till större delen skrivna av Katie Stelmanis, medan mixningen av plattan är signerad Damian Taylor, som tidigare arbetat med bland annat Björk, The Prodigy och Unkle.

“Feel It Break” släpps den 16 maj via Domino Records.

Tracklist

1. Darken Her Horse
2. Lose It
3. The Future
4. Beat And The Pulse
5. Spellwork
6. The Choke
7. Hate Crime
8. The Villain
9. Shoot The Water
10. The Noise
11. The Beat

Format: CD / Digital
Skivbolag: Eget / Proper Records
Releasedatum: Ute nu!

Genre: Pop, Synthpop

7/10

Eftertänksam diskbänksrealism av mogna män

I början av 1980-talet hörde Blancmange till B-laget i den brittiska synthpopvågen. De var lite mer musikaliskt udda, något mer postpunkiga, än samtida kolleger som Soft Cell, Depeche Mode och Visage. De hade några hits – ”Blind Vision”, ”Living on the Ceiling” och ”Don’t Tell Me”, men sedan är det tunnsått.

Jag kan inte precis påstå att jag legat vaken om nätterna och hoppats på denna oväntade comeback, ett kvarts sekel sedan de lade ner. Nya skivan ”Blanc Burn” blev ett tillfälle att lyssna igenom de tidigare skivorna och gissa vad? De är rätt trista, precis som jag minns dem, och den nya skivan är bättre.

Det är två eftertänksamma, medelålders musiker som med ett snett leende levererar ett antal nästan diskbänksrealistiska vardagsbetraktelser i olika stilar men i ett ständigt lunkande tempo. I ”By the Bus Stop @ Woolies” skäller en förortshund i bakgrunden. En annan låt heter ”I’m Making a Coffee”. Det finns många låtar om brusten kärlek och kraschade förhållanden, men Yello-doftande odditeten ”Don’t Forget Your Teeth” är första gången jag hör en låt som, vad jag förstår, handlar om en av följderna: bodelning!

Tänk om Adophson & Falk mäktat med något liknande – gubbpop som är mogen utan att vara tråkig.

Både Neil Arthur och Stephen Luscombe har fortsatt göra musik på varsitt håll efter Blancmanges splittring 1986. Årtionden av inblandning i allt från från soundtracks av olika slag till experiment med indisk musik har gett dem en stor palett att måla från, och ”Blanc Burn” är en varierad historia. I ”Radio Therapy” kommer inspirationen snarast från tidiga Kraftwerk, före ”Autobahn”, då de fortfarande spelade tvärflöjt.

Etnoinfluenserna som dyker upp här och där i Blancmanges musik – exempelvis sitaren i ”Living on the Ceiling” – gör att man kanske kan jämföra dem med svenska Twice a Man. På nya skivan är sitaren tillbaka i ”The Western”, en allt annat än västlig historia där det för övrigt låter som om Neil Arthur spelar på läppen. Bara en sådan sak gör ”Blanc Burn” väl värd att upptäcka.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

1. Bus Stop  3:39
2. Drive Me  4:15
3. Ultraviolent  3:37
4. The Western  3:40
5. Radio Therapy  4:34
6. Probably Nothing  5:27
7. I’m Having a Coffee  3:55
8. Don’t Let These Days  4:19
9. Wdyf  4:33
10. Don’t Forget Your Teeth  4:11
11. Starfucker  4:42

Dave Ball, har som vi rapporterat tidigare, bildat ett nytt band – Celine And Nite Wreckage – tillsammans sångerskan Celine Hispishe och trummisen Terry Neale. Man har arbetat effektivt under några månader och är nu redo att släppa den första singeln.

I studion har man fått assistans av legendariska producenten Rick Mulhall som arbetat med bland annat The Human League, Stranglers och Buzzcocks. Han är också känd för sina remixer under pseudonymen Remix Team Nitewreckers.

Sängerskan Celine har figurerat i vitt skilda sammanhang, i allt ifrån skitig punkrock till stora broadway-arrangemang och har även turnerat med gänget bakom Saturday Night Live. Hon var support till Soft Cell’s sångare och frontman Marc Almond i London och det var i samband med detta som hon insisiterade att få träffa hans tidigare kollega Dave Ball.

Dave bildade Soft Cell med Marc Almond 1979 när de båda studerade konst tillsammans i Leeds. Tillsammans i Soft Cell hade de flera stora hits under åttiotalet, till exempel “Tainted Love” från 1981. Under nittiotalet har hade Dave också en framgångsrik period med bandet – The Grid. Förutom detta har han även producerat och remixat bland annat David Bowie, The Happy Mondays, Depeche Mode och Pet Shop Boys. Dessutom har han spelat live med Psychic TV, Cabaret Voltaire och krautrock pionärerna Faust.

“Popobawa” (red.anm: Fladdermusvinge på Swahili?!) släpps digitalt den 8 september via Alaska Sounds.

Albumet “Evolution? Revolution?” är planerat till början av 2011.

Bandet spelade live på årets M’era Luna Festival se video nedan.

“Celine and Nite Wreckage”, är namnet på Dave Ball‘s (från Soft Cell och The Grid) nya band. Skivsläpp är planerat till augusti, med singlar remixade av Martin Rushent. Under tiden finns den helt nya, och exklusiva låten, “Take you money and run” tillgänglig för gratis nedladdning på bandets hemsida, www.celineandwreckade.com. Låten erbjuds för nedladdning när du lämnar din emailadress. Bandet består av sångerskan Celine Hispiche, Dave Ball, produktionspartnern Rick Mulhall (alias remix team Nitewreckers), och trummisen Terry Neale. Debutsingeln “Popbawa”, och debutalbumet “Evolution? Revolution!” kommer att släppas på Alaska Sounds. För en förhandslyssning, besök bandets myspace-sida där du också kan lyssna på ytterligare tre låtar.