Format: (Album) Digital, Spotify
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 11 maj 2012
Genre: Harsh-EBM
Recensent: Joakim Holfve
Fullgod harsh-EBM utan överraskningar
Syndrome x/209 är soloprojektet från Project Rotten-keyboardisten Kettil Sundberg och “Gemini” är den andra officiella fullängdaren efter debuten med “Feline Daemon” från 2009.
“Gemini” uppfyller alla kriterier när det gäller harsh-ebm. Den som letar efter snabba beats, distade vokaler och tungt tryck blir inte besviken. Plattan går i gång med ett lugnt intro innan det brakar loss i “Air”. Dock kommer den första delen av albumet av sig något, när ingen av låtarna riktigt imponerar. Det är först via “Left Behind” som saker och ting börjar lyfta. I nyss nämda spår samt de två låtarna “Skyshot” och “Smiley Face” (där Kettil samarbetar med Project Rotten-kollegan Fredrik Croona) levererar “Gemini” sin absoluta peak och här visar frontmannen att han är en av Sveriges för närvarande skarpaste musiker och låtskrivare inom genren.
“Left Behind” visar i sin tur på skönt sound där framför allt det musikaliska imponerar. Den genomgående synthslingan som får ta plats lyfter hela låten. De tidigare nämda “Skyshot” och “Smiley Face” i sig står inte ut överdrivet mycket jämfört med de första spåren men här fallar bitarna på plats och i stället för att kännas en smula anonyma sätter de sig fast. “Smiley Face” har även en tyngd som jag annars saknar överlag på “Gemini” och den dova basgången lyfter hela låten!
Den senare delen av albumet faller sedan tillbaka en smula igen men håller fortfarande bra klass. “Fade Away” är den som ger mest där de samplade kvinnoviskningarna samt det lite överraskande tonslingorna ger en skön ljudbild. “Red” är den mest experimentella låten där det vokala helt har fått stå tillbaka och Syndrome x/209 gör det bra. Dock saknas det något, jag vet inte om man ska kalla det tyngd men det känns ibland som att något har fallit bort från “Red” och känslan blir lite densamma som i “Air” och “Eden”.
Just “Air” finns även remixad av Preemptive Strike 0.1 innan man låter ett outro avslutar albumet. Remixen är av den grövre skolan och mycket har skalats bort och lagts till. Ett munkhummande som påminner mig om introt till E-Types gamla “Explorer” finns representerar liksom trevligt distade synthslingor som gör sig riktigt bra.
Till syvende och sist är “Gemini” ett fullgott album i genren. Jag får känslan av att Kettil kan bättre än så här och även om det är svårt att poängtera just vad det är som fattas jämfört med hans andra band Project Rotten, som är snäppet bättre, så är det svårt att bli något annat än nöjd över “Gemini”. Kunnandet finns där, likaså det musikaliska (vilka tar sig uttryck i det löjligt bra outrot) – det gäller bara att finslipa det ytterligare.
Tracklist
- Intro (Scream) 1:16
- Air 4:38
- Eden 5:19
- Left Behind 4:38
- Skyshot 3:33
- Smiley Face (feat. Project Rotten & Fredrik Croona) 4:30
- The Lie 5:51
- Fade Away 6:07
- Red 5:24
- Air (Preemptive Strike 0.1 Remix) 4:03
- Outro (Silent) 4:18
Foto: Rostam Zandi
