Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Scanner (Dark Dimension Label Group)
Releasedatum: 13 maj 2014
Genre: Dark Electro, EBM
Bandmedlemmar: Gin Devo, (Sven Kadanza)
Land: Belgien
Recensent: Jens Atterstrand
(English version below)
Nya mörka ljudmattor signerade Gin Devo
De belgiska pionjärerna Vomito Negro, med låtmakaren Gin Devo i spetsen, som efter comebacken med “Skull & Bones” för snart fyra år sedan (2010) släppte den senaste fullängdaren “Fall of an Empire” så sent som förra året, är åter albumaktuella.
“Death Sun” blir det nionde i ordningen sedan albumdebuten med “Dare” för nu snart 26 år sedan. Handlingen utspelar sig i ett iskallt och nattsvart ljudlandskap och liksom låtarna på “Skull & Bones” (och även EP:n “Slave Nation” från 2011), så är de här nio nykomponerande spåren lika isande kusliga som tidigare: Lager på lager av oljud, mörka stråkarrangemang och de hårt filtrerade, elaka och skruvade modularsyntharna, som de som följer Gin Devo i olika sociala medier numera är väl medvetna om numera upptar en stor del av belgarens skaparlusta och ljudintresse, är ständigt närvarande och genomgående snyggt arrangerade.
“Death Sun” tar inga omvägar. Den skickar lyssnaren utan pardon iväg på en helvetesfärd fylld av energiskt malande, mörka men dock så vackra skruvade elektroniska ljudlandskap som gör slutet till början och gör början till slutet.
Det drygt sex minuter långa introt “Time” bygger sakta upp stämningen innan Gin Devo väsande kliver upp till mikrofonen och till blytunga rytmer levererar andraspåret “Stain” där melodierna framträder på ett, i sammanhanget osedvanligt, tydligt sätt bortom ett myller av analog basgång och oljud som toppas med en väsande Gin vid mikrofonen levererandes den träffsäkra och medryckande refrängen.
“Fighting Force” kanske är albumets mest lättlyssnade och medryckande spår med sin härligt argsinta framtoning och det politiska budskapet tillsammans med den repetiva refrängen.. “I fight the force!”. “Obsession”, “In Silent Places”, “King of Thieves” fortsätter i mångt och mycket på samma linje innan den något långsammare släpande och distade “Nairaland” tar vid innan den mer eller mindre instrumentala avslutningen “Angel Fire”.
Bandets ljudbild har inte förändrats nämnvärt sedan comebacken 2010. Hantverket med att rulla upp tjocka och mörka ljudmattor är precis som på det förra albumet “Fall of an Empire” väl genomfört även om låtmaterialet kanske inte är riktigt lika starkt den här gången.
Vomito Negro tillför inte mycket nytt till sitt karakteristiska sound och behöver egentligen inte heller göra det. Varje album är fortfarande en angenäm upplevelse och de ofta samhällskritiska budskapen i texterna är fortfarande mycket meningsfulla och träffsäkra.
Tracklist
01. Time (06:08)
02. Stain (06:10)
03. Fighting the Force (04:25)
04. Obsession (04:28)
05. In Silent Places (05:13)
06. White Lights (03:54)
07. King Of Thieves (04:05)
08. Nairaland (05:01)
09. Angel Fire (06:50)
New dark soundscapes signed Gin Devo
The Belgian pioneers Vomito Negro, lead by the songmaker Gin Devo, who after their comeback with “Skull & Bones” now almost four years ago (2010) presented its latest output “The Fall of an Empire” as recently as last year, are now back with a new album.
“Death Sun” is the ninth in order since their debut with “Dare” now almost 26 years ago. The scene is set in a freezing cold and bleak soundscape and like the songs on “Skull & Bones” (and also the EP “Slave Nation” from 2011) the nine new tracks are chillingly creepy as before: Layer upon layer of noise, dark string arrangements and the heavily filtered , wicked and twisted modular synths – that those of you who follow Gin Devo in various social medias are well aware now occupies a large part of the Belgian’s creative urge and audio interest – is ever present and consistently nicely arranged .
“Death Sun” takes no detours. It sends the listener without mercy away on a hell ride full of energetic grinding , dark but still so pretty and twisted electronic soundscapes that make the end to the beginning and make the beginning of the end.
The six minute plus long intro “Time” slowly builds up the atmosphere before Gin Devo steps up to the microphone and to the leaden rhythms delivers the second track “Stain” where the melodies appear, in this context unusually, very clear beyond a throng of analogue bassline and noise topped with a hissing Gin at the microphone delivering the accurate and catchy chorus.
“Fighting Force” is perhaps the album’s most easy listened and catchy track with its wonderfully irascible image and the political message along with the repeated chorus .. “I fight the force”. “Obsession”, “Into the Silent Places” , “King of Thieves” continues much in the same style before it’s followed by the slightly slower trailing and distorted “Nairaland” before the more or less instrumental conclusion “Angel Fire”.
The band’s sound has not changed much since his comeback in 2010. The craftsmanship with rolling up thick and dark soundscapes are just like on the last album “Fall of an Empire” very well done , even though the songs may not be quite as strong this time around.
Vomito Negro does not add much new to their characteristic sound and they really don’t need to. Each album is still a pleasurable experience and the often socially critical messages in the lyrics are still very much spot on.
