Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Sinner"

Radioaktivists – “Radioakt One”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, digital
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 30 november 2018
Genre: Electro, synthop, futurepop
Bandmedlemmar: Sascha Lange, Daniel Myer, Frank M. Spinath, Krichan Jan-Erik Wesenberg
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

Vågad stilmix från erfaren kvartett

När det kommer till den moderna skolan av alternativ elektroniska popmusik så är Sascha LangeDaniel Myer (HaujobbArchitects), Frank M. Spinath (SeaboundEdge of Dawn) och Krichan Jan-Erik Wesenberg (Rotersand) som tillsammans utgör den nybildade superkvartetten Radioaktivists tre vid det här laget ytterst erfarna gentlemen. Arbetet med det här projektet påbörjades redan under 2012 men då medlemmarna samtliga är aktiva inom en rad olika musikprojekt så har det tagit några år att sammanställa debutalbumet.

Radioakt One rullar omgående in lyssnaren i en bomullsmjuk matta fullproppad av snygga produktionstekniska finesser där inte mycket har lämnats åt slumpen. Seabound-sångaren Frank M. Spinath med assistans av Sascha Lange för tonsäkert och varsamt albumet framåt när de via inslag av både rockig shoegaze, dissonant industriell techno och modern dansmusik bygger upp ett brett koppel av stämningsfulla och atmosfäriska elektroniska poplåtar.

Tillbakalutad melankolisk och dovt analogbubblande minimalistisk electro som den inledande “Radioaktive”, dansgolvsrökaren “Raiders”“Lovers” och “Pieces of Me” utgör huvudtemat på Radioakt One. Avstickare görs dock i mörkare nummer som den kantigt råa “Sinner” och den av diskreta distade gitarriff kantade “Sense of Destruction”. På mellantempoballaden “Skin and Bones” möts vi sedan av en sedvanligt viskande och väsande Frank M. Spinath som levererar albumets starkaste refräng i den medryckande “Reach Out”.

Radioakt One är ett album av sorten som sakta växer snarare än att gå på knockout. Produktionskvaliteten är skyhög och detaljerna många att upptäcka samtidigt som Radioaktivists visar prov på sin breda musikaliska erfarenhet och tryggheten när det kommer till att våga blanda en lång rad olika musikaliska influenser.

Tracklist

01. Radioaktive (04:00)
02. Raiders (05:07)
03. Skin And Bones (04:01)
04. Sinner (04:38)
05. Reach Out (04:08)
06. Lovers (04:28)
07. I Want You (04:05)
08. Sense Of Destruction (04:46)
09. Pieces Of Me (05:50)
10. Leere (03:50)

Bonus disc**

01.Chicago (04:10)
02.Pointless (Demo) (03:37)
03.Raiders (Empirion Remix) (08:24)
04.Pieces Of Me (J Wolf’s Dream Cycle Remix) (08:04)
05.Raiders (Daniel Myer’s Lost Faith Remix) (04:59)
06.Skin And Bones (Redux) (04:38)
07.Sense Of Destruction (Extended) (06:23)
08.Radioactive (Full Length) (06:15)
09.Pieces Of Me (Early Demo) (06:56)
10.Sense Of Destruction (Early Demo) (04:44)

(English version below)

Daring clash of genres from experienced quartet

When it comes to the modern school of alternative electronic pop, Sascha Lange, Daniel Myer (Haujobb, Architect), Frank M. Spinath (Seabound, Edge of Dawn) and Krichan Jan-Erik Wesenberg (Rotersand) who make up the newly formed super-quartet Radioaktivists are by now three experienced gentlemen. The work on this project began already back in 2012, but since all the members are quite active in a number of other music projects it has taken a few years to complete this debut album.

Radioakt One immediately rolls up its listener in a cotton-soft carpet packed with stylish production-technical features where not much has been left to chance. Seabound front man Frank M. Spinath with the assistance of Sascha Lange gently brings the album forward along along with elements of shoegaze, dissonant industrial techno and modern dance music as it builds up a broad leash of atmospheric electronic pop songs.

Reclining melancholic and dark analog minimalistic electro like the initial “Radioaktive”, the dance floor cracker “Raiders”, “Lovers” and “Pieces of Me” forms the main theme of Radioakt One. However, detours are made in darker numbers like the angular and rawer “Sinner” and the discreetly distorted guitar riffe edged “Sense of Destruction”. On the mid tempo ballad “Skin and Bones” we are then greeted by a familiar whispering and hissing Frank M. Spinath who delivers the album’s strongest chorus in the catchy “Reach Out”.

Radioakt One is the kind of album that slowly grows rather than goes for a direct knockout. The production quality is sky-high and the details are many to discover, while Radioaktivists showcase their wide musical experiences and confidence when it comes to daring to incorporating a wide range of different musical influences.

Virgins O.R Pigeons – “Gotta Get Mad”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album), CD, 2CD**, Digital
Skivbolag: Alfa Matrix
Releasedatum: 22 november 2013
Genre: Dark Electro, Futurepop, Aggrotech
Bandmedlemmar: Pierrot, EL, Miyuki, (Sinner)
Land: Grekland
Recensent: Patrik Lark

HemsidaFacebookMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnationBandcampYoutube

Utmärkt hantverk trots en ohelig blandning av stilar

Det har tagit tid för den grekiska trion Virgons O.R Pigeons att följa upp sin debutskiva “Place No Reliance” från 2007.

Första försöket gick förlorat i en brand i deras hemstudio när skivan precis var färdig. Den grekiska situationen lär inte heller ha bidragit positivt. Logiskt då att nya skivan fått namnet ”Gotta Get Mad” efter en tidigare utgiven låt från Alfa Matrix-samlingen “Endzeit Bunker Tracks V”. Titellåten känns därför redan väl inkörd. Den inleder albumet argsint rebelliskt och handlar om arbetslöshet och svåra tider med ett korrupt styre. Refrängraden Wake up, you gotta get mad! slår an tonen i något som måste betecknas som aggrotech med distade vokala inslag och samplade radioröster. Det är ett av skivans starkaste spår och bör attrahera flertalet DJ:s.

Även ”Time to Die” håller högt tempo med drivna rytmer och ett hårt sound, men här får sångrösten komma fram utan distorsion och tillåts vara något mer melodiös. ”Enemy Ghost” går i ett lugnare halvtempo, men det är som om sångaren inte uppfattat det och tar i från tårna ändå. Röstläget växlas med skönsjungande partier och mer viskande inslag, lite som Necro Facility på senaste skivan ”Wintermute”.

Fjärde låten ”Done with You” bjuder på helt andra tongångar. Här får vi plötsligt en fullfjädrad futurepoplåt med en väldigt snäll och välpolerad framtoning. Refrängen har dock en distinkt melodi med uppenbar hitkänsla. Men stämningsskiftningen från aggrotech till denna mjukpop upplever jag som problematisk. På en samlingsskiva är det ofrånkomligt men på ett album vill jag gärna att låtarna tematiskt hänger samman och bildar en känslomässig enhet. Här blir intrycket istället spretigt med lite för tvära kast. Inte blir det bättre av att nästa låt, ”Full of Nothing”, är ett instrumentalt mellanspel som man gärna hade varit utan. Inte heller den sataniska ”Versus Christus” känns särskilt inspirerad och bidrar till en besvärande svacka mitt i albumet.

Sedan kommer singelspåret ”Bleed to Lead (I Give Up)” och ordningen är omedelbart återställd. Detta är en klubbhit som heter duga med en självhäftande refräng som man inte blir av med. Men det är en elegant electropoplåt som inte kommer att gillas av aggrotech-fantaster. Dessa ska inte misströsta för här mot slutet av skivan kommer plötsligt aggrotechavdelningen upp med två låtar, först ”Bordello” som är nästan skamlöst Combichrist-inspirerad och ”Born in Sin” med tydlig klubbkänsla och faktiskt med distade gitarrer bland inslagen.

In My Head” inleds med några atmosfäriska och drömliknande klockljud, men bas och rytm går i snabbt pumpande klubbtakt och sången är tämligen aggressiv, vilket ger en intressant kontrasterande effekt. Sista spåret ”Bio Psycho Social” bygger på ambienta ljud blandat med en smattrande arpeggiobas. Det blir lite vibbar av Jean Michel Jarre innan trumtakten sätter in först efter tre minuter. Hela stycket är instrumentalt, så när som på en vocooder-röst alldeles i slutet. Låten lyfter aldrig utan tjänar mer som ett fem minuters utro för skivan.

På deluxe-versionen medföljer en extra skiva med inte mindre än sexton remixer av så olika band som Psy’Aviah, Centhron och Santa Hates You. Givetvis blir det ännu spretigare bland dessa men det finns en del intressanta versioner att botanisera bland.

Gotta Get Mad” påminner med sina många skiftande stilar och klubbanpassade beats om XP8:s senaste skiva ”Adrenochrome”. Men den senare är mer sammanhållen då den håller sig till den mer melodiösa sidan av electropop medan Virgins O.R Pigeons även involverar aggrotech. Det hårda mörka trivs inte riktigt tillsammans med det lite lättsamt glättiga. Det ena tar udden ur det andra, så att säga. Bortsett den oheliga blandningen av stilar så är hantverket utmärkt. Produktionen lämnar inget övrigt att önska och Virgins O.R Pigeons har onekligen också god känsla för både melodier och arrangemang. Tycker man att XP8 är lite för snällt ska man absolut lyssna på Virgins O.R Pigeons lite tuffare spår.

Bästa låtar: “Gotta Get Mad”, “Bleed to Lead (I Give Up)”, “In My Head”, “Born in Sin”

6/10 BRA!

Tracklist

01. Gotta Get Mad
02. Time to Die
03. Enemy Ghost
04. Done With You
05. Full of Nothing
06. Versus Christus
07. Bleed to Lead (I Give Up)
08. Bordello
09. Born in Sin
10. In My Head
11. Bio Psycho Social

 

Tracklist “The Mad Remixes” **

01. Bleed to Lead (UNIVERSAL TRILOGY remix)
02. Time to Die (AESTHETISCHE remix)
03. Bleed to Lead (Ax no matic remix by AXIOMATIQUE)
04. In My Head (PSY’AVIAH remix)
05. Born in Sin (TOSHIHIRO remix)
06. In My Head (BLACKDOGO remix)
07. Time to Die (NEUROBASH remix)
08. Bleed to Lead (HIDE AND SEQUENCE remix)
09. Born in Sin (CENTHRON remix)
10. Born in Sin (TANZKONSOL remix)
11. Bleed to Lead (CHRISTIAN CAMBAS remix)
12. Born in Sin (IMPLANT remix)
13. Enemy Ghost (DIFFUZION remix)
14. Born in Sin (SANTA HATES YOU remix)
15. Bleed to Lead (JUNKSISTA remix)
16. Born in Sin (THE DEAD FOR A WHILE remix)