Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Silence"

Johan Baeckström – “Utopia”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 15 juni 2018
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Johan Baeckström
Land: Sverige
Recensent: Stefan Last

FacebookTwitterLast.fmSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloud

(English version below

En studie i popperfektion

När Johan Baeckström släppte sitt hyllade debutalbum Like Before som soloartist för tre år sedan tänkte jag att det här blir svårt att överträffa. Tredje albumet Play Rewind Repeat med Johans band Daily Planet (tillsammans med Jarmo Ollila) som kom förra året gjorde det förvisso inte, men tangerade definitivt nivån från solodebuten. Nu är det då dags för soloalbum nummer två och förväntningarna är så klart höga.

Det dramatiska titelspåret och tillika albumets första singel ”Utopia” inleder starkt och är som en programförklaring för albumet som helhet med sin något mörkare ton. Ljudbilden känns igen men har skruvats till nästa nivå, medan melodier och känsla blir till ett slags hybrid av Erasure och tidiga Vacuum. Resultatet blir en av Johans starkaste låtar hittills.

Spår som efterföljande ”Homeless”, och lite längre fram i låtlistan ”Silence”, kanaliserar Erasure och album som Wonderland och The Innocents på ett föredömligt sätt utan att bli bleka kopior. Med tydliga rötter i den svenska synthtraditionen är låtarna mer än vassa nog att stå på egna ben.

Instrumentala ”Cassini” skulle nästan kunnat vara resultatet om samarbetet mellan Jean-Michel Jarre och Vince Clarke härom året istället hade skett 1984. Stämningsfullt örongodis av finaste märke.

Inte i någon del av det vi serveras har det tummats på kvaliteten. Över sammanlagt elva låtar bjuder Johan Baeckström på ett varierat smörgåsbord av poppärlor och elektroniska guldkorn. Han har sedan Daily Planets comeback för fyra år sedan visat bortom all tvivel att han är en av synthscenens främsta låtskrivare och producenter. Jag stod och vägde mellan en nia och en tia när jag skulle bestämma mig för ett betyg, och det blev slutligen det senare. När jag funderade på om det var något som skulle kunna motivera ett poängavdrag så kom jag helt enkelt inte på något. I genren klassisk synthpop är ”Utopia” årets hittills bästa album.

Tracklist

01. Utopia (04:49)
02. Homeless (04:10)
03. The World Through Your Eyes (04:31)
04. Better Stories (04:41)
05. I Can Read Your Mind (05:32)
06. Cassini (04:36)
07. Ask Them Why (03:35)
08. Blood Red Moon (05:17)
09. Into The 80’s (03:16)
10. Silence (04:22)
11. Blinded (04:55)

(English version below)

A study in pop perfection

When Johan Baeckström released his critically acclaimed debut album Like Before as a solo artist three years ago I was thinking to myself that this is going to be hard to beat. The third album from Johan‘s band Daily Planet (together with Jarmo Ollila) Play Rewind Repeat that came out last year may not have done so, but it most definitely reached similar heights. Now that it’s time for solo album number two the expectations are understandably high.

The dramatic title track and also the album’s first single ”Utopia” makes for a strong opener and sets the tone for the album as a whole with its slightly darker touch. The sonic landscape is recognisable but has been tweaked and taken to the next level, while melodies and the general feel of the track is like a hybrid between Erasure and early Vacuum. The end result is one of Johan‘s strongest songs to date.

Tracks like ”Homeless” and ”Silence” are chanelling Erasure and albums like Wonderland and The Innocents in an exemplary way without turning into pale imitations. Deeply rooted in the Swedish synth tradition the songs are more than solid enough to stand on their own.

The instrumental piece ”Cassini” could possibly have been the result if the collaboration between Jean-Michel Jarre and Vince Clarke the other year had taken place in 1984 instead. Atmospheric ear candy of the finest kind.

In no part of what we are served has the quality been compromised. Across eleven songs Johan Baeckström treats us to a veritable smorgasbord of electronic pop gems. Since the return of Daily Planet four years ago he has proven without a shadow of a doubt that he is one of the synth scene’s finest producers and songwriters. Trying to decide between a nine and a ten grading, I ended up with the latter. Considering things that could possibly motivate a reduced grade, I simply couldn’t think of anything. As far as classic synthpop goes, ”Utopia” is the best album of the year so far.

Neuroticfish i tystnad via singelsläpp

Tags: , , , , , , ,


Tyska Neuroticfish, som består av låtskrivaren och sångaren Sascha Mario Klein tillsammans med keyboardisten och tillika producenten Henning Verlage, albumdebuterade med “No Instruments” (1999).

2002 fick duon sitt stora genombrott med “Les Chansons Neurotiques” (2002) och efter 2005 års “Gelb” så är duon inom kort redo att äntligen kunna presentera det sedan länge uppskjutna nya albumet “A Sign of Life”.

EP:n “Limited Behaviour” släpptes förra året tillsammans med musikvideon till “Silence” (se nedan) och nu släpps låten även som femspårssingel med remixer signerade bland andra Frozen Plasma och Rotersand.

“Silence” släpps den 12 december.

Tracklist

neuroticfish_silence

01. Silence
02. Silence (Simon Fawlter Remix)
03. Silence (Rotersand Rework)
04. Silence (Eisbrecher Remix)
05. Silence (Frozen Plasma Remix)

All the Ashes – “Silence”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Boson Music
Releasedatum: 25 april 2014
Genre: EBM, Synthpop
Bandmedlemmar: Carsten Rehmann, Marcel Flegel, Joachim Schreiber
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnationYoutube

Ojämn och spretig bodypop från Ruhrområdet

Tyska All the Ashes – den Essen-stationerade trion med Carsten Rehmann, Marcel Flegel och Joachim Schreiber som gjorde sin albumdebut med “Gottesteilchen” 2011 – är nu tillbaka med uppföljaren “Silence”.

I en jämn balans mellan synthpop och body rullar man här upp tretton spår ovanpå en relativt välbekant tysk ljudmatta som är lätt att känna igen från debutalbumet. Och även om All the Ashes nu begett sig iväg mot något melodiösare jaktmarker så är det relativt välbekanta arrangemang som levereras här.

Det starka inhemska arvet, där band som And One var tidiga med att presentera konceptet bodypop i slutet av nittiotalet, är relativt djupt rotat i hur All the Ashes låter. “Silence” är långt ifrån genomusel, men höjdpunkterna är tyvärr relativt få och det är först framåt slutet som All the Ashes får till det något sånär.

Den And One-doftande “Midnight” griper hyfsat bra tag och instrumentalspåret “Chronostasis” är också ganska småtrevligt örongodis. Dessa, tillsammans med de bodypoppiga “I’ll Follow” och “Kommando Liebe” där det sistnämnda är ett av albumets starkare spår, är annars de enda spåren som lyfter ett i övrigt  ganska spretigt och mediokert album.

5/10 GODKÄNT!

Tracklist

all_the_ashes

01. We Break the Silence (02:44)
02. Silver Templates (05:00)
03. For and Against (04:46)
04. Midnight (03:38)
05. Elitär und unnahbar (04:03)
06. Wunderland (04:49)
07. All the Towers (04:33)
08. Chronostasis (05:44)
09. I’ll Follow (03:50)
10. Implantat (04:11)
11. Kommando Liebe (04:51)
12. Golden Sky (04:48)

 

Uneven and sprawling bodypop from the Ruhr-area

German All the Ashes – the Essen-based trio with Carsten Rehmann, Marcel Flegel and Joachim Schreiber who made their album debut with “Gottesteilchen” 2011 – is now back with the follow-up “Silence”.

In an even balance between synthpop and body they roll up thirteen tracks on top of a relatively well-known German sound carpet that is easy to recognize from their debut album. And even though All the Ashes now have entered somehow more of the more melodic hunting grounds the arrangements delivered on here are quite familiar. 

The strong indigenous heritage, where bands like And One was early to introduce the concept bodypop in the late nineties, is fairly deeply rooted in the way All the Ashes sounds. “Silence” is far from lousy, but the highlights are unfortunately relatively few and it is only towards the end of the album were All the Ashes really hit spot on.

The And One-scented “Midnight” is quite catchy, and the instrumental track “Chronostasis” is also quite neat ear candy. These two, along with the “bodypoppy” “I’ll Follow” and “Kommando Liebe” where the latter is one of the album’s stronger tracks, are otherwise the only slots that lifts an otherwise quite sprawling and mediocre album.

 

Neuroticfish – “Silence”

Tags: , ,


Tyska Neuroticfish presenterar en video till “Silence”. Låten är ett smakprov från bandets kommande comebackalbum “A Sign of Life”. Enjoy!

Karl Bartos – “Off the Record”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD (digipak), Digital, Vinyl (180g)
Skivbolag: Bureau B (Border Music)
Releasedatum: 15 mars 2013
Genre: Synthpop, electropop
Mix: Mathias Black
Master: Mathias Black
Land: Tyskland
Recensent: Erik Uppenberg
Köp: TBA

Karl Bartos bjuder på musikalisk pyttipanna

Karl Bartos lämnade Kraftwerk 1990 och har sedan dess släppt sammanlagt fyra album, som Elektric Musik eller under eget namn. Förutom på den gitarrpoppiga ”Electric Music” har han byggt vidare på det klassiska Kraftwerk-soundet, men med en egen lätt igenkännlig twist.

Det är redan tio år sedan Bartos förra skiva ”Communication”. Den släpptes ungefär samtidigt som ”Tour de France Soundtracks”, det första albumet med nytt Kraftwerk-material på 17 år. Jämförelser var oundvikliga, och de utföll till Karl Bartos fördel.

För det första var det tydligt att det var Bartos som satt på melodierna och de riktiga poplåtarna. ”I’m the Message”, ”15 Minutes of Fame” och ”Electronic Apeman” för att nämna några. För det andra hade ”Communication” ett lyckat sammanhållande tema, som kändes fräschare än cykling: informationssamhället och hur vi speglar oss själva och andra i den moderna teknik som hjälper oss att dokumentera och kommunicera. Karl Bartos förde på ett snyggt sätt Kraftwerks konceptalbumtänk in i 2000-talet.

På nya skivan ”Off the Record” är det dock snarast nostalgi det handlar om. De elva spåren (”Silence”, sex sekunders tystnad, räknar jag inte) bygger nämligen på en mängd gamla inspelningar som Karl Bartos grävt fram ur sina gömmor. Ett slags ljuddagbok som han producerade i lönndom under Kraftwerks konstnärliga storhetstid, gissningsvis sent 1970-tal och tidigt 1980-tal. Får vi tro Wolfgang Flürs självbiografi ”I Was A Robot”, så var hemlighetsmakeriet nödvändigt. Ralf Hütter och Florian Schneider tillät helt enkelt inte de övriga medlemmarna att ha några sidoprojekt.

Resultatet är en musikalisk pyttipanna: lite av varje, det smakar gott och mättar, men det är märks att det som serveras bygger på rester. Ljudbilden är varm och analog, spår med sång (ibland engelska, ibland tyska) och en mer traditionell popstruktur  blandas med instrumentala stycken.

Inledande ”Atomium” hyllar den välkända futuristiska molekylbyggnaden i Bryssel. ”Atomium” är kraftfull och pampig, rytmen spikar fast lyssnaren på dansgolvet och boxar en i mellangärdet. Men jag tröttnar snabbt, det är inte mycket till pophit trots att det är albumets singelsläpp och det finns mer intressanta spår på ”Off the Record”.

Vox Humana” skulle kunna vara hämtad från ”Radio-Activity”, och namnet antyder att det är ett slags svar på ”The Voice of Energy” från den skivan. ”Rhythmus” kombinerar rytmen från ”Trans Europe Express” med melodin från ”Computer World” och vocodern från ett flertal spår på ”Communication”. Durstämda ”Hausmusik” har ett i det närmaste ironiskt namn; snarare än housemusik påminner den om Kraftwerk innan Karl Bartos ens kom med i gruppen: easy listening-soundet i ”Ananas Symphonie” från ”Ralf & Florian”.

Det är som synes inte lätt för Karl Bartos att frigöra sig från arvet som en fjärdedel av en av världens mest inflytelserika grupper. Det är svårt att som lyssnare inte dra paralleller. Tvångströjan det innebär är också något som Bartos verkar vilja bearbeta i sina texter. På det förra albumen hittade vi låten ”Life”, som kan handla om ett uppbrott från en kärleksrelation, men kanske också om Bartos brytning med kvartetten från Düsseldorf: ”So glad we made it / Time will never change it / But, finally, I have to get on with my life / (…) / Who you are and what you want to be, it doesn’t matter much to me”.

Without A Trace of Emotion” är den starkaste låten på ”Off the Record”. Texten refererar helt öppet till Karl Bartos relation till sin gamla grupp, och till den robotlika image som förföljer honom som ett spöke från det förgångna. En maskinröst mässar ”Every single day / I’m here to let you know / Whatever happens to you / I won’t let go”, och Karl Bartos egen röst svarar ”Without a trace of emotion / I see you right in front of me / Dresscode red shirt, black tie / You’re history / You’re history”.

Off the Record” är obligatorisk och efterlängtad lyssning för svältfödda Kraftwerk-fans. Men någon sammanhållen upplevelse är det inte. Det låter som den spretiga samling demotejper som det i grunden faktiskt är.

Tracklist

01. Atomium (03:16)
02. Nachtfahrt (03:30)
03. International Velvet (04:37)
04. Without A Trace Of Emotion (03:28)
05. The Binary Code (01:41)
06. Musica Ex Machina (05:15)
07. The Tuning of the World (03:33)
08. Instant Bayreuth (03:36)
09. Vox Humana (02:56)
10. Rhythmus (04:16)
11. Silence (00:06)
12. Hausmusik (03:29)

Svensk sång på ny The Girl & The Robot-EP

Tags: , , , , , , , , ,


(The Girl & The Robot, Live på The Station, Göteborg 25 februari 2011, Foto: Jens Atterstrand)

Efter väl mottagna första skivsläpp under förra året med “Whole/Flowers” EP’n, samt debutalbumet “The Beauty Of Decay”, så är det nu dags för The Girl & The Robot att presentera nytt material. Duon, som består av Plastique (som även är känd från Welle:Erdball) och Deadbeat (känd från egna projektet Deadbeat samt Second Unit).

Senare i vår landar EP’n “Silence/Bordeline” i skivbutikerna, en EP som förutom de två titelspåren bland annat innehåller remixer på utvalda spår från debutalbumet samt en remix på “Borderline” signerad Frederik Wiberg. Tyskfödda Plastique, som varit bosatt i Sverige under en tid nyligen, sjunger också för första gången på svenska i låten “Borderline”.

“Silence/Bordeline” släpps den 20 maj via Trisol.

Tracklist

  1. Silence
  2. Borderline
  3. Another Love (Robot Girl-C=64 Version – Honey/Welle: Erdball)
  4. Never Ever (Remix – File Not Found)
  5. Please Stay (Remix – Hertzinfarkt)
  6. Prayer (Remix – Brideshead)
  7. Silence (Remix – Frederik Wiberg)
  8. Borderline (Remix – Brideshead)

Color Theory släpper begränsad dubbel-EP

Tags: , , , ,


Amerikanska Color Theory presenterar nu “Silence + Second Thoughts” på CD. Dessa två EP’s har tidigare enbart funnits tillgängliga digitalt men efter allmän efterfrågan som har man nu valt att leverera dessa i en begränsad CD-utgåva.

Utgåvan innehåller 7 originalspår samt de tio remixer som levererades i de ordinarie digitala utgåvorna.

Men det gäller att agera snabbt för att erhålla ett exemplar då 200 av de totalt 300 exemplaren redan är uppbokade via amerikanska skivbolaget A Different Drums VIP-prenumerationstjänst.

Brian Hazard skapade synthpop-projektet Color Theory redan 1994 och har sedan dess släppt dryga dussinet album och deltagit i ett stort antal remixprojekt, samlingsskivor och samarbeten med andra artister.