Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Sid Lamar"

Keluar – “Keluar”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Album/Samling) CD, Digital
Skivbolag: Desire Records
Releasedatum: Juni 2014
Genre: Electro, cold wave, minimal wave
Bandmedlemmar: Zoè Zanias, Sid Lamar
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

HemsidaFacebookLast.fmSpotifyDiscogsYoutube

(English version below)

Sexig industrimusik i egensinnig electro

Efter att ha slagit samman två EP:s, “Vitreum” (2013) och “Ennoea” (2014) och adderat två bonusremixer (av Soft Riot och Distel) så återfinns nu äntligen ett komplett samlingsalbum på CD, iTunes och Spotify m.m.

Jag betraktade Keluars “Ennoea” som ett av de bästa skivsläppen 2013 och den här “fullängds”-debuten håller nästan samma klass. Albumet är ren, naken, industrielectro. Tänk er något slags kärleksbarn ur ett ménage à trois bestående av The Cure, SPK och tidiga Front 242. Fast jämfört med till exempel “Geography” så är Keluars texter överlägsna, beatsen hårdare, melodierna vackrare och sången fullständigt överlägsen Jean Luc De Meyer och Richard “R23” Jonckheeres grovhuggna diton.

kollapsbanner

“Surface” är en cure:sk “Charlotte Sometimes” för detta millenium, lite hårdare och skarpare. Zoè Zanias (aka Alison Lewis) stämma är lika naken som någonsin Robert Smiths, fast enormt, jo, det måste sägas, mycket sexigare. “Eremus”, “Vitreum” och “Rupture” är albumets svagare länkar, samtliga från “Vitrium”-EP:n. “Coralline” är stark och australienfödda Zoè använder röstens hela register, bland annat en djupare bas än i någon annan låt. På “Coralline” återfinns orientaliska klanger och industriljud liknande de på SPK:s “Oceania” från 1987. För övrigt är SPK:s 80-talshit “Metal Dance” en självklar referensutgångspunkt för flera av låtarna. “Keluar” är en djupt originell skiva med en av årets vackraste sistalåtar: Still black water, you’re a mirror/but where are you going? mässar Zoè om och om igen i bästa låten “Rivers” (innan de två bonusremixerna som inte tillför så mycket).

Efter utgången (Keluar betyder utgång i Malaysia, reds anm) lyssning konstaterar jag att Keluar redan har ett eget ljuduniversa, ni vet, ett sånt där som Kraftwerk, Cocteau Twins, Skinny Puppy, Moskwa TV och The Cure samt en handfull andra artister lyckats skapa. Något nästan oefterhärmligt och samtidigt konstnärligt oersättligt.

Bästa låtarna: “Rivers”, “Ennoea” och “Fractures”

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

Alexander Johansson recenserar Keluars minialbum "Ennoea"

01. Cleo (04:34)
02. Surface (03:20)
03. Fractures (04:19)
04. Detritus (04:09)
05. Eremus (03:46)
06. Rupture (03:15)
07. Fusion (03:41)
08. Vitreum (04:03)
09. Threads (03:43)
10. Coralline (04:55)
11. Ennoea (03:57)
12. Rivers (04:22)
13. Cleo (Soft Riot’s Waves Version) (06:13)
14. Coralline (Distel Remix) (04:44)

 

(English version below)

Sexy industrial in original electro

By putting together the two EP’s “Vitreum” and “Ennoea”, here comes a full album-compilation from Keluar. I found the “Ennoea” to be one of the best records in 2013 and the final complete album comes pretty close to the same level.

Keluar provide pure, naked, industrial electro. Imagine the love-child from the ménage à trois of The Cure, SPK and Front 242 in their early years. Compared to “Geography”, the Keluar album has better lyrics, harder beats and more beautiful melodies. The female voice of Zoè Zanias is completely superior to the grunts of male Jean-Luc De Meyer or Richard ”R23” Jonckheere.

The song “Surface” is a harder and crisper “Charlotte Sometimes” by The Cure for this millenium. Zóes voice is as naked and heartbreaking as Robert Smith’s, but it is also, this has to be said, so much sexier. This is regardless of your sexual orientation. “Eremus”, “Vitreum” and “Rupture”, from the “Vitreum”-EP, are weaker songs on the album, yet still magnificent pieces. In “Coralline”, Melbourne-born Zóe Zania’s (aka Alison Lewsis’) voice is deeper and darker and shows an impressive depth and complexity. In “Coralline” you will also find simular oriental sonorities and industrial sounds as in SPK’s “Oceania” (1987). SPK’s hit “Metal Dance” (1984), with its dance oriented industrial rhythms, is an obvious fountainhead for many songs on the album and it end sint the beautiful “Rivers” where Zòe chants Still black water, you’re a mirror/but where are you going? and it takes me out in space emotionally. to another universe.

Keluar has already created an universe of their own. You know, an unique universe of sounds, in the same manner as Kraftwerk, Cocteau Twins, Moskwa TV and The Cure, and a few other wayward artists. They have created something inimitably and artistic irreplaceable.

Best songs: “Rivers”, “Ennoea” och “Fractures”

 

Keluar – “Ennoea”

Tags: , , , , , ,


Format: (Minialbum) Vinyl, Digital
Skivbolag: Desire Records
Releasedatum: Juni 2013
Genre: Electro, cold wave, minimal wave
Bandmedlemmar: Zoè Zanias, Sid Lamar
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

HemsidaFacebookLast.fmDiscogsYoutube

Sexig industrimusik i egensinnig electro

Tar man bort jazzigheten ur Portishead och popen ur Purity Ring får man två fjärdelar av den storslagna synth som Keluar skapat på “Ennoea”. Det är hårt, suggestivt, proffsigt och bland det mest egensinniga jag hört 2013, helt i klass med Kites “V”. I “Ennoea” finns tydliga drag av både Kraftwerk, industri och DAF, samtidigt som det är en modern electro med ljus kvinnlig röst som tillhandahålls. Och där har vi de två återstående fjärdedelarna i duons kostcirkel.

Det knastrar, smattrar och viner, basen smiskar trumhinnorna och de sydligare regionerna berusas av Zoè Zanias sexiga poesi. Detrius med dess orientaliska klanger, cymbaler och handtrumljud en värdig uppföljare till SPK:s magnifika “Cambuja” från 1987 om dödens fält. “Ennoea” har samma höga klass som The Knife endast har i sina bästa stunder. Låten “Fractures” är en underbar kombination av SPK och triphop och Zanias ligger nära både Beth Gibbons konstnärliga uttryck på Portisheads två senaste skivor. Öppningshitten “Ennoea” startar som en tiotalets U-men, man vill omedelbums stänga in sig på en toalett och bodybrottas med kompis. Lika bra är avslutningslåten “Rivers” till vilken det finns en suggestiv lågbudgetvideo där Sid Lamar som spelar synth är snygg nog att få bli medlem i Kraftwerk eller boytoy till allsjöns hen och Zoè Zanias är minst lika vacker och läckert rakad ovanför örat som Miley Cyrus i “Wrecking Ball”. Man kan tycka vad man vill om de popmusikaliska utanpåverken men Keluar har star quality nog att bli riktigt stora. Och vad kan vara mer grandiost än konstnärlig populärmusik i dessa tider plågade av folklig underhållningsmusik?

Njut av “Ennoea” helt gratis här!

Bästa spår: “Rivers”, “Ennoea” och “Fractures”

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

keluar

01. Ennoea (03:55)
02. Cleo (04:34)
03. Detritus (04:09)
04. Fractures (04:17)
05. Fusion (03:41)
06. Rivers (04:18)