Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Shout"

Halo Effect – “Let the Stars Can Shine Away”

Tags: , , , , , ,


 

Italienska Halo Effect presenterar videon till “Let the Stars Can Shine Away”. Låten är hämtad från bandets nya album Shout som finns ute ny via Space Race Records som kan beställas här!

Nytt album från synthpoparna i Halo Effect

Tags: , , , , , , , ,


Synthpopakten Halo Effect, som släppte cover-EP:n Mode to Cure förra året och som innan dess har släppt Life is Perfect (2015) och Recoding (2012) är nu åter aktuella med nytt material.

Shout är titeln på den nya skapelsen från den italienska trion, som numera består av Alessandro PolinoriJohn Andrew Peverieri och Marco Cattani.

Shout finns ute digitalt sedan den 25 maj och släpps även i en begränsad CD-utgåva som kan förbokas här redan nu. Albumet är producerat av Retrogramme-bekantingen Rob Early och innehåller elva nya spår av Halo Effects snygga och melodiösa moderna mix av electro, synthpop och EBM.

Lyssna på det första smakprovet “The Last Goodbye” och spana in videon till “Let the Stars Can Shine Away” (nedan).

Halo Effect bildades 2001 och debuterade med New Romantic Industry (2007) efter att ha släppt flertalet EP:s och singlar sedan 2003.

Shout släpps den 1 juni via Space Race Records.

Tracklist

01. In Love and Death
02. The last Goodbye
03. So hard to sleep at Night
04. Melt My Brain
05. Bleed
06. Let the Stars can shine away
07. Love is black
08. We’ll meet again for the last Dance
09. The Innocence
10. I never meant to hurt
11. Just beyond the Fall from Grace

 


Scandroid – “Monochrome”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital, kassett
Skivbolag: FIXT Music
Releasedatum: 27 oktober 2017
Genre: Synthpop, synthwave
Bandmedlemmar: Klayton
Land: USA
Recensent: Stefan Last

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloud

(English version below)

Scandroid sitter kvar på synthwavetronen!

För knappt ett år sedan satt jag och knåpade ihop min årsbästalista för 2016 och hade med stor möda just lyckats få ihop ett urval som kändes rätt. Då postar någon ett videoklipp på Facebook på någon som gör en cover på Tears For Fears ”Shout”. Det där lät riktigt intressant tänkte jag och kollade upp artistnamnet Scandroid. Det visade sig vara ett nytt projekt av den Detroit-baserade producenten Klayton och att debutalbumet just släppts. Efter första genomlyssningen var det bara att konstatera att jag skulle bli tvungen att knuffa ut någon från listan för att ge plats åt en ny tiopoängare. Ett år senare är det redan dags för album nummer två.

”Monochrome” inleds lite försiktigt med introspåret ”2518” innan ”Afterglow” kliver in och visar att den självbetitlade debuten inte var en engångsföreteelse. Efter några genomlyssningar har den också klivit fram som ett av mina favoritspår på albumet tillsammans med andra upptemponummer som det pulserande titelspåret ”Monochrome” och den energiska popdängan ”A Thousand Years”.

Fläskiga sequencerbasgångar, precist programmerade rytmer, kristallklara synthar och en och annan gitarr dominerar i en produktion som genomsyrar hela albumet. Klaytons vokala insatser levereras med en självsäkerhet som ger slutprodukten ytterligare pondus. Det finns även några strategiskt utplacerade instrumentaler som bidrar till albumets variation, såsom ”Oblivia” och ”On The Face Of The Deep”, och på vilka Scandroids synthpop/synthwave-hybrid övergår i mer renodlad synthwave.

Precis som på debuten, där Scandroid gjorde en cover på ovan nämnda ”Shout”, så tolkas en 80-talsklassiker även på ”Monochrome”. Den här gången är det Michael Jacksons ”Thriller” som får genomgå en ordentlig synthifiering. Låten släpptes passande nog digitalt lagom till årets Halloween-firande. Även Star Wars-temat ”The Force Theme” kläs upp i en välsittande synthwavekostym.

Jag gav debuten full pott när jag recenserade den förra året, och det är inte långt borta det upprepas den här gången. Det stod och vägde länge men slutar med en stark nia i betyg. Kanske var det nyhetens behag som tippade över vågskålen för debuten, men faktum kvarstår – idag finns ingen som får hybriden mellan synthpop och synthwave att låta lika bra som Scandroid.

Beställ Scandroids “Monochrome” på CD, vinyl eller kassett här!

Tracklist

01. 2518 (01:47)
02. Afterglow (05:22)
03. Rendezvous (04:11)
04. Thriller (05:52)
05. Oblivia (04:45)
06. Monochrome (04:52)
07. The Force Theme (05:21)
08. Future Bloodline (04:45)
09. A Thousand Years (04:33)
10. On The Face Of The Deep (03:42)
11. The Veil (04:48)
12. Searching For A Lost Horizon (02:58)
13. Thriller (PYLOT Remix) (04:49)

(English version below)

Scandroid still sits comfortably on the synthwave throne!

Less than a year ago I was putting the finishing touches on my best-of-the-year list for 2016, and after much head-scratching I had finally come up with a selection that felt right. Then someone posts a video clip on Facebook of someone doing a cover of Tears For Fears”Shout”. I thoght it sounded really interesting and did some checking up on the artist named Scandroid. Turns out it was a new project by Detroit-based producer Klayton and that the debut album had just been released. Atfer the first listen-through I immediately realised I had to kick someone off the list as I needed to make room for a new full score album. A year later and it’s already time for album number two.

”Monochrome” opens quite subtley with the intro track ”2518” before ”Afterglow” comes on and proves that the self-titled debut wasn’t just a one-off stroke of luck. After a couple of listens it has also stepped forward as one of my favourites on the album along with other uptempo numbers such as the pulsating title track ”Monochrome” and the energetic pop stomper ”A Thousand Years”.

Fat sequenced bass lines, precisely programmed drums and crystal clear synths along with a guitar here and there dominates in a production that permeates the album. Klayton‘s vocals are delivered with a confidence that contributes further to the solid end product. There are also a few instrumentals strategically placed throughout the album that adds to its variation, such as ”Oblivia” and ”On the Face of the Deep”, and on which Scandroid‘s synthpop/synthwave hybrid drifts more into pure synthwave territory.

Just like on the debut, where Scandroid covered the above mentioned ”Shout”, an 80’s classic gets the Scandroid treatment on ”Monochrome” as well. This time it’s Michael Jackson‘s ”Thriller” that gets significantly synthed up. The track was appropriately released digitally just in time for Halloween. The Star Wars theme ”The Force Theme” also gets dressed up in a well-fitting synthwave suit.

I gave the debut a full 10/10 grade when I reviewed it last year, and it gets very close to that this time around too. It was a close call, but I ended up giving it a strong 9/10 score. Perhaps it was the pleasure of hearing something brand new that tipped the scale for the debut, but the fact remains – there’s no one today that makes the hybrid between synthpop and synthwave sound as good as Scandroid.

Agrezzior – “Strike Back”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Infacted Recordings
Releasedatum: 29 september 2017
Genre: EBM
Bandmedlemmar: Jesper Nilsson, Mika Rossi
Land: Sverige
Recensent: Lars-Åke Andersson

(English version below)

Brölbody

Putsa kängorna. På med vitt linne och svarta armébyxor. Gurgla strupen med Jägermeister. Vråla åt grannens katt. Agrezzior är tillbaka! Det är dags för brölbody!

Vad är brölbody? I min värld är det smutsig, skitig och elak oldschool body direkt från smörjgropen. Råa, enkla taktfasta rytmer och en sångare som stundtals vrålar några simpla textrader i mikrofonen när han har lust. Det ska stänka svett och osa ilska. Det ska vara ren energi! Det ska vara världens undergång! Det behöver inte vara snyggt, det behöver inte vara synkat men det ska vara genuint. Arrrrghhhh! Man vill bara bröla med och ge utlopp för alla instängda aggressioner.

Den nya skivan ”Strike Back” inleds starkt med tre högoktaniga låtar, ”Never Wait To Hate”, ”Joker Joker” och titelspåret ”Strike Back”, i bästa oldschool stil. Stenhårt! Min tanke var genast – YES! – de har lyckats igen! En ny bra skiva. Eller?

Lyssnar man noga så hör man två stora skillnader gentemot tidigare. För det första så är musiken extremt välproducerad och tillrättalagd. Borta är det där underbara skitigt, brutala soundet som fanns på deras debutplatta ”Domination”. För det andra så känns det som det saknas lite tyngd i sången. Det är inte dåligt. Jesper Nilsson, som tog över mikrofonen redan på deras andra album ”Berserker”, gör sitt allra bästa för att sjunga och vråla men det känns som det saknas en dimension som Johan Damm hade.

Låtarna avlöser varandra i rask takt och variationen är kanske inte den allra största men jag tror nog att de allra flesta oldschoolfans lär hitta en del godis på den här skivan. Är man en fantast av bodyn på 80-talet så ska man vrida på volymen ordentligt när man lyssnar på de Nitzer Ebb-influerade spåren ”Master”, ”Youth” och ”Me And You”. Rejält drag! Och gillar man sångaren Lars Felker i Orange Sector får man sitt lystmäte stilla när han hoppar in och framför låten ”Kraft”.

Skivan avslutas med nyinspelade versioner av tre låtar från tidigare plattor, ”Shout” och ”Fingerprints” från ”Domination” samt ”Statue Of Liberty” från ”Berserker”. Trots en renare och tydligare ljudbild så blir inte låtarna bättre än originalen.

Det totala intrycket? En mycket välgjord platta. En stor eloge till grabbarna i Agrezzior. Tyvärr är det är nog det som är problemet också. Borta är charmen med det stökiga och grötiga soundet som kännetecknade första skivan. Det soundet jag kom att älska Agrezzior för. Brölbodyn!

Lars-Åkes favoritspår: ”Joker Joker”

Tracklist

01. Never Wait To Hate (04:40)
02. Joker Joker (03:31)
03. Strike Back (03:21)
04. BKKS (03:14)
05. Peace And War (03:42)
06. Master (03:43)
07. Youth (03:37)
08. Me And You (03:16)
09. Kraft (feat. Orange Sector) (03:16)
10. Fingerprint 2017 (03:15)
11. Shout 2017 (04:26)
12. Statue Of Liberty 2017 (04:00)

(English version below)

Bellowbody

Polish your boots. On with white linen and black army trousers. Gargle the throat with Jägermeister. Shout at the neighbor’s cat. Agrezzior is back! It’s time for bellowbody!

What is beollowbody? In my world, it’s filthy, dirty and wicked oldschool body music directly from the grease pit. Raw, simple rhythmic beats and a singer who sometimes roar a few simple lines of lyrics into the microphone when he wants. It shall sprinkle some sweat and ooze a lot of anger. It should be pure energy! It should be the end of the world! It doesn’t have to be neat, it need not be synced but it must be genuine. Arrrrghhhh! You would just bellow along loudly and give vent to all cooped up aggression.

The new album “Strike Back” starts strongly with three high-octane songs, “Never Wait To Hate”, “Joker Joker” and the title track “Strike Back”, in the best oldschool style. Hard as a rock! My idea was immediately – YES! –  they have managed to it again! A new great record. Or have they?

If you listen carefully you will hear two big differences from earlier records.  Firstly, the music is extremely well produced and arranged. Gone is that gorgeous dirty, brutal sound on their debut album “Domination”. Secondly, it feels like it is missing a little weight in the song. It is not bad. Jesper Nilsson, who took over the microphone already on their second album “Berserker”, does his very best to sing and roar but it feels like he is missing a dimension that Johan Damm had.

The songs relieve each other at a brisk pace and the variation is perhaps not the greatest but I do think that the vast majority of oldschool fans get to find some candy on this disc. Are you a fan of the body music from the 80’s, you should turn the volume properly when listening at the Nitzer Ebb-influenced tracks “Master”, “Youth” and “Me And You”. Sturdy stroke! And if you like the singer Lars Felker of Orange Sector you will be pleased when he jumps in on the track “Kraft”.

The record ends with newly recorded versions of three songs from earlier stuff, “Shout” and “Fingerprints” from “Domination” and “Statue Of Liberty” from “Berserker”. Despite a cleaner and clearer sound it doesn’t get the songs better than the originals.

The overall impression? An extremely well made record. A great tribute to the guys in Agrezzior. Unfortunately, that’s probably the problem too. Gone is the charm of the rambunctious and aggressive sound that characterized the first record. The sound I came to love the Agrezzior for. The bellowbody!

Lars-Åkes favourite track: ”Joker Joker”

Scandroid – “Scandroid”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital, kassett
Skivbolag: FIXT Music
Releasedatum: 16 november 2016
Genre: Synthpop, synthwave
Bandmedlemmar: Klayton
Land: USA
Recensent: Stefan Last

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloud

(English version below)

Synthpop och synthwave i perfekt symbios!

Ibland dyker de där riktigt sällsynta pärlorna upp som en skön cocktail av lika delar slump och tillfälligheter. Någon postade ett videoklipp på Facebook med ett band som gjort en cover på Tears For Fears gamla hit ”Shout”. Tvekade väl lite först men tänkte ”Äsch, jag tar väl en titt. Det är ju en bra låt i alla fall…”. Det visade sig vara riktigt ordentligt bra! En version ganska trogen originalet, men snyggt producerad och iklädd en modern kostym. Detta måste jag kolla upp! Bandet kallade sig Scandroid och visade sig vara ett nytt enmansprojekt av Detroit-baserade producenten Klayton (känd sedan tidigare från bland annat Celldweller och Circle of Dust red.anm). Det självbetitlade debutalbumet hade just släppts, så jag surfade över till hans Bandcamp-sida och lyssnade. Redan efter ett par låtar var jag såld.

Den senaste tidens våg av synthwave märks av från start, men i princip hela albumet igenom är den tätt sammanflätad med en lika stor dos modern synthpop. Här och där skymtar även små doser new wave och mer retrodoftande synthpop som bryter av och håller lyssnaren på tårna.

”2517” inleder och de första 45 sekunderna av introt skulle kunna vara hämtat från något på Depeche Modes ”Songs Of Faith And Devotion”, men sedan blir det betydligt mer synthwave med vocoders och allt.

Andra spåret ”Salvation Code” i sin tur är en riktig hi-nrg-stänkare med ett skoningslöst driv som inte släpper taget förrän den gjort sitt efter nästan sex minuter.

Låtar som ”Aphelion”, ”Datastream” och ”Neo-Tokyo” är utmärkta exempel på Klaytons förmåga att väva samman synthpop och synthwave med ett resultat det slår neonfärgade gnistor om.

Efter tidigare nämnda ”Shout” är det dags för ”Destination Unknown”. Den är en av tre instrumentaler på albumet, och medan denna är ett upptemponummer som gasar på duktigt i bortåt 140 BPM så drar den andra, ”Atom & E.E.V.”, ner tempot betydligt. Den tredje, ”Singularity”, är en lågmäld men dramatisk albumavslutare i Vangelis anda.

Som sagt får vi oss också några små doser av old school synthpop- och new wave-influenser också. Dessa vävs snyggt in i låtar som ”Connection” och ”Empty Streets”. I ”Awakening With You” finns tecken på att man förmodligen skulle kunna hitta New Order och Duran Duran i Klaytons skivsamling.

Som recensent vill man inte vara alltför generös med att dela ut tiopoängare. Man vill spara dem åt skivsläpp som verkligen golvar en, så när man hamnar nära full poäng så tar man gärna en extra funderare på om något saknas eller kunde gjorts bättre. I det här fallet hittar jag inget sådant. Från första till sista sekund levererar Scandroid en debut som är snudd på fulländad. Produktionen är varierad och visar på en kreativ bredd samtidigt som albumet utan problem håller ihop som en enhet, och sångförmågan är det heller inget fel på.

Det är sådant här som man som musikfantast lever för. De där få gångerna man upptäcker något helt nytt som får en att glömma allt annat för en stund och bara sitta där och le lite fånigt för sig själv. Tack så mycket Klayton!

Tracklist

01. 2517 (04:39)
02. Salvation Code (05:50)
03. Aphelion (05:35)
04. Shout (03:58)
05. Destination Unknown (03:38)
06. Connection (03:57)
07. Datastream (04:29)
08. Empty Streets (04:59)
09. Awakening With You (05:02)
10. Atom & E.E.V. (05:35)
11. Neo-Tokyo (06:13)
12. Pro-Bots And Robophobes (feat. Circle Of Dust) (04:02)
13. Eden (05:40)
14. Singularity (03:40)
15. Eden (Waveshaper Remix) (04:38)**

** = Digital only

(English version below)

Synthpop and synthwave i perfect symbiosis!

Sometimes those really rare gems appear like a sweet cocktail made from coincidence and pure chance. Someone posted a clip on Facebook with a band that did a cover of the old Tears For Fears classic ”Shout”. I did hesitate at first, but then I thought ”What the hell, I’ll have a look. It is a good song after all…”. Turns out it was really good! Quite faithful to the original, but with a solid production giving it a modern twist. Had to look this up! The band was named Scandroid, and it turns out it’s a new one-man project from Detroit-based producer Klayton (previously known from projects like Celldweller and Circle of Dust editor’s note). The self-titled debut album had just been released, so I headed over to his Bandcamp page and had a listen. A couple of songs in and I was hooked.

The recent wave of synthwave is apparent right from the start, but basically throughout the entire album it’s tightly interwoven with an equal dose of modern synthpop. Here and there are small bursts of new wave and more retro tinged synthpop to stir things up and keep the listeners on their toes.

2517” opens the album and the first 45 seconds of the intro could’ve been something taken from Depeche Mode‘s ”Songs Of Faith And Devotion”, but then turns decidedly more synthwave complete with vocoders and all.

Second track ”Salvation Code” comes next and is a proper hi-nrg blaster with a relentless drive that won’t let go before it’s done its thing after almost six minutes.

Songs such as ”Aphelion”, ”Datastream” and ”Neo-Tokyo” are perfect examples of Klayton‘s ability to merge synthpop and synthwave, all of them causing neon-coloured sparks to fly.

After the previously mentioned ”Shout” it’s time for ”Destination Unknown”. It’s one of three instrumentals on the album, and while this is an uptempo number speeding along at around 140 BPM, the second one, ”Atom & E.E.V.”, slows things down significantly. The third one, ”Singularity”, is a quiet yet dramatic album closer channelling the spirit of Vangelis.

As previously mentioned we’re also treated to some old school synthpop and new wave influences. These are woven into the fabric of songs like ”Connection” and ”Empty Streets”. In ”Awakening With You” there are signs that suggests that you’ll more than likely find New Order and Duran Duran in Klayton‘s record collection.

As a reviewer you don’t want to be too generous handing out full scores. You want to save those for releases that will knock your socks off, so when you end up close to the top score you’re really giving it some extra thought. Is there something missing, or could something have been done better? In this case I could not find any such thing. From the first second to the last Scandroid delivers an album that is damn near perfect. The production is varied and displays a creative width while at the same time holding the album together as a unit, and the vocal abilities are also top notch.

This is the sort of thing you live for as a music fan. Those few occasions when you discover something entirely new that makes you forget everything else for a while and just sit there with a silly smile on your face. Thank you Klayton!