Format: CD, Digital?
Skivbolag: TBA
Releasedatum: TBA 2012
Genre: Electronic, Rock
7/10
Akustisk ljudbild lyfter begåvat låtskriveri
Tyska Midnight Resistance bildades 2007 av den Essen-baserade frontmannen och låtskrivaren Nicolay Frank. Projektet släppte debutalbumet “Remote” under 2008 via det synthpop-inriktande amerikanska skivbolaget A Different Drum, ett album som gavs en hel del goda vitsord både i europa och i USA när det begav sig.
På scen backas sångaren och frontmannen Nico upp av gitarristen Ian Deveraux, keyboardisten Per-Anders Kurenbach (som även spelat med Psyché och Shock Therapy) samt trummisen Mr. Avalanche. Och även om det första albumet “Remote” i grund och botten var ett nästan renodlat elektroniskt album, så har man hela tiden experimenterat med gitarrer och akustiska inslag, framförallt live.
På det nya albumet “The Mirror Cage” så tar man gitarrerna och de övriga akustiska inslagen ett steg längre. Dessa inslag bygger nu de grundläggande hörnbitarna i pusslet. Syntharna finns fortfarande väl representerade, men likt många andra band i samma generation och genre (som exempelvis amerikanska Iris och Red Cell), så har man på gott och ont lämnat den renodlade synthpopen bakom sig.
Jag har normalt sett ett förutfattat motstånd mot elektroniska band som vill “bli rockband”, men i Midnight Resistances fall så har det verkligen lyft Nicos välskrivna låtar till en ny nivå. Via stundtals geniala verser, bryggor och refränger, där analoga basgångar, synthar och gitarrriff möter (ofta) akustiska trummor, så griper större delen av låtmaterialet på albumet ordentligt tag.
Nico är också en osedvanligt bra (tysk) sångare, med rent engelskt uttal och ett brett register. Han är bra på att förmedla känslorna i sina låtar och kan vara både sammetslen och argsint i de partier där det krävs. “The Mirror Cage” innehåller flertalet elektroniska rockhits, som den mer elektroniska och vocoderkryddade “Wastelands”, den blytunga “Second Skin” och kraftfulla rockhymner som “Snowblind” och (det tidigare singelsläppet) “Living a Lie”.
Visst, det finns partier på “The Mirror Cage” där det blir för mycket och öronen blir lite trötta. Via den avslutande vackra pianoballaden “Sheltering Skies” försöker man göra sitt bästa för att binda ihop helheten, men trots detta inslag så är det om möjligt en smula slätstruket över elva spår. Det finns visserligen andra låtar som också försöker bryta av något från huvudtemat och ge lite variation, men tyvärr känns några av dessa något malplacerade för att albumet verkligen skall fungera klanderfritt i sin helhet.
Ni som fick sura uppstötningar första gången ni hörde Depeche Modes “Songs of Faith and Devotion” kommer förmodligen avsky det här albumet. Men i Midnight Resistances fall så har man, via det akustiska soundet, helt enkelt bara förstärkt och förädlat ett i grund och botten väldigt begåvat låtskriveri, som inte är värt att förbise oavsett i vilket fack man väljer att placera “The Mirror Cage”.
// Jens Atterstrand, Elektroskull – Synthportalen
Tracklist
- Marble Index 4:18
- Wastelands 5:05
- The Bell Jar 5:45
- Living a Lie 3:37
- Inward Exile 5:07
- Snowblind 4:15
- Mirror Cage 5:00
- Second Skin 5:19
- The Living End 5:25
- Broken Flowers 3:44
- Sheltering Skies 3:50