Subscribe via: RSS

Tag Archive | "She Did Not Answer"

Clan Of Xymox – “Darkest Hour”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD, Download
Skivbolag: Trisol Music Group
Releasedatum: 24 maj 2011

Genre: Electronic, Darkwave

8/10

Darkwave-legendarerna blickar både framåt och bakåt

Det är alltid förenat med viss ängslig förväntan när ens gamla hjältar släpper nytt material, särskilt om det följer på några album som inte gjort särskilt stora avtryck. Clan Of Xymox släppte i mitten på 80-talet två album på legendariska etiketten 4AD, som enligt mig är fullkomligt unika. Jag kan inte påminna mig om något som låter likadant, varken gjort före eller efter dessa två. En närmast magisk blandning av electro, new wave och pop som förenar ambient ljudkonst, gnistrande kalla elektroniska ljudbilder och varm, melodiös popromantik. Det har gått 25 år sedan det andra albumet, ”Medusa”, och jag kan än en gång konstatera att bandet inte förmår, eller kanske inte vill, återskapa den ljudbild som för mig för alltid kommer att definiera vad bandet Clan Of Xymox är.

”Darkest Hour” är på många sätt ett modernt album. Det märks att Ronny Moorings, som står för kompositionen, har tagit intryck av många aktuella strömmingar inom den elektroniska musiken, t ex den djupa, svepande subbasen från t e x dubstep, eller en del vassa synthljud som skulle kunnat användas av vilket aggrotech/harsh-EBM-band som helst. Han försöker dock inte härma dessa subgenrer, utan bara inspireras av ljuden och arrangemangen. De flesta låtar är i grunden rätt typiska för vad bandet gjort under det senaste decenniet, fast med en delvis annorlunda ljudpalett. Kvar finns dock de typiska klagande gitarrmelodierna och Ronnys karakteristiska röst. Det jag saknar är det unika, episkt skimrande anslaget bandet hade under sin tidiga period. Men, med tanke på att ingen av bandets originalmedlemmar, förutom Ronny Moorings själv, är kvar kanske det är ofrånkomligt?

(fortsätter nedan)

Albumet inleds med två uppenbart moderna låtar. Här är både ljudbild och komposition tydligt avsedd för den publik som följer tyska alternativlistan DAC och lyssnar på aktuell musik inom scenen. Inledande ”My Reality” funkar riktigt bra med sin tunga svepande bas och lite sävliga tempo. Kanske den låt som känns mest ”ny”. Andra spåret, ”Delete”, har högre tempo och är väl som låt betraktad helt okej, men jag tycker texten och sången är lite irriterande. Därefter träder bandet in på en mer bekant väg och trots nya inslag i ljudbilden så känner man igen Clan Of Xymox. Förutom den lite tjatiga och gnälliga ”In Your Arms Again” så tycker jag resten av albumet håller en hög nivå, betydligt högre än exempelvis förra albumet ”In Love We Trust”. Här bjuds vi på både sorgsna klagosånger och fartigare dansgolvslåtar, samt ett instrumentalt spår. I låten ”Tears Ago” kommer dessutom bandet närmare den känsla de en gång hade, än vad de gjort på många, många år. Här lyckas de göra en pigg poplåt som låter både glad och ledsen på samma gång, med en medryckande och samtidigt lite sorgsen melodi och en gitarrslinga som är lika enkel som den är genial. Det är första gången på evigheter som något faktiskt påminner mig om bandets gamla hit ”Louise” från ”Medusa”. Inte riktigt lika bra, men bra nära!

På det hela taget är ”Darkest Hour” ett album som gör mig glad, och ger relevans åt detta band, som hållit på i snart 30 år (åtminstone har Ronny Moorings gjort det). Jag får acceptera att bandet troligtvis aldrig kommer låta som de gjorde när jag tycker de var som bäst, men de är fortfarande ett högst kapabelt band och har förmågan att briljera med pärlor som ”Tears Ago”, ”Dream Of Fools” eller ”She Did Not Answer”. Det är definitivt inte det sämsta…

// Anders Eklund, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

  1. My Reality
  2. Delete
  3. My Chicane
  4. Dream Of Fools
  5. Deep Down I Died
  6. In Your Arms Again
  7. She Did Not Answer
  8. Tears Ago
  9. The Darkest Hour
  10. Wake Up My Darling