Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Sebastian Hess"

Catching up with Elektroskull: Electronic Summer 2017 (med intervju)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand (text & foto) fick en intervju med radarparet Sebastian Hess och Henrik Wittgren inför den sista och avslutande upplagan av Electronic Winter som nu avslutar eran av festivaler som inleddes redan 2012. Duon hade mycket att berätta om både det som varit och om det som komma skall.

 

 

 

OBS! Missa inte konsertbilderna från Electronic Summer 2017 (nedanför intervjun)

Efter (ännu ett utsålt) sista Electronic Summer i somras så blickar vi nu fram mot er tolfte festival och i sin tur även den sista upplagan av Electronic Winter. Hur är känslorna inombords?

(Sebastian) Det har känts rätt ända sen vi tog beslutet faktiskt. Det är ju inget direkt avslut utan mer en omstrukturering. Vi kände att konceptet började begränsa oss lite och då kändes det bäst att avrunda när vi var på topp och sen börja fnula på nya kul koncept.

Era festivaler har ju betytt väldigt mycket för väldigt många människor. Vad har varit roligast respektive jobbigast under de här åren?

(Sebastian) Roligast har absolut varit att se all glädje hos besökarna och artisterna. Att få betyg som “nog den bäst organiserade festivalen jag varit på!” från Sami Sirviö (Kent, The Mobile Homes) och att fortfarande få julkort från Alan Wilder värmer en hel del.

(Sebastian) Jobbigast, och då är det verkligen inget stort problem, kan vara en del personers negativitet. Man kan bli rätt trött på kommentarer som “grym festival men 62 kronor för en öl är inte ok!”. Tro det eller ej, vi har noll möjlighet att påverka ölpriserna och vi tycker typ femton liveakter och en massa annat borde trumfa lite för dyra barpriser. 

Har det hänt något komiskt bakom kulisserna? Någon eller några tokroliga fadäser som ni kan dela med er av?

(Sebastian) Finns en hel del. Vissa hamnar dock under kategorin “what happens backstage, stays backstage”. En fin anekdot var när Mesh träffade Alan Wilder backstage på Electronic Summer 2012 och man riktigt såg vördnaden i deras blickar. När vi presenterade Mesh för Alan så kläcker han “Oh, I love you guys!” och berättade att han lyssnat mycket på Mesh. Lite lätt häpna blev dom!

Av egen erfarenhet som arrangör så är en viss del av nöjet givetvis alltid chansen till att få umgås med sina idoler i lite mer normala sammanhang än man gör annars. Var Alan Wilder det största personliga för er under de här åren eller finns de andra?

(Sebastian) Jag blir inte så starstruck men det var kul att se många andras nästintill vördnad inför Alan. Att snacka politik med Ronan från VNV Nation och Bruno från Das Ich var intressant dock, kul med personer som är engagerade. 

(Henrik) För mig är det största personliga att fått nöjet att arrangera och träffa mitt favoritband Mesh flera gånger under 20 års tid. Det blir extra personligt när man känner att man bidrar till att göra bandet populära i sitt eget land. Alan Wilder, DAF och så vidare  var mindre personligt för mig då de redan var väldigt kända i Göteborg (och Sverige). Man har alltid ett professionellt förhållningssätt så själva “mötet” kan ofta bli ganska opersonligt. 

Inser ni själva vad det egentligen är ni ställt till med under alla de här åren eller är det svårt att ta in när man själv är mitt uppe i det?

(Sebastian) Lite svårt är det ju att se helheten när vi är mitt i det men samtidigt förstår vi ju på feedbacken från artister och besökare att våra event betytt mycket för många.

(Henrik) Man inser väl att det har gjort något slags avtryck i den svenska synthhistorien, men man får ju sätta det i relation till vad det är. Det är ju inget jättearrangemang, men samtidigt är det extra roligt att göra avtrycken personliga eftersom utformningen på våra arrangemang är ganska hängivna och nischade. Vi har nog gjort ett mycket starkt intryck på våra stammisar, medans andra ser det som evenemang i mängden. Storleksmässigt är vi ju relativt små, så vi lär inte bli någon fråga i “På spåret” som Arvikafestivalen blev. 

Vad är det viktigaste sakerna ni lärt er under resans gång och som ni kan ta med er till kommande arrangemang i framtiden?

(Henrik) Vi har lärt oss att veta vad som funkar och inte funkar. Hur viktigt det är med rätt liveband. När man skall ha liveband och inte, hur många och hur länge de skall spela för att det skall bli bra. Vi har också lärt oss att vi vet bättre än besökarna själva vad de vill ha för arrangemang och inte. Ofta tjatar vissa gäster om att vi skall boka deras personliga favoritband och sedan när man väl gör det så stannar de hemma. Något annat är att vi lärt oss hur viktigt det är att arbeta med bra medarbetare och att alla skall tycka det är roligt att arrangera. När vi tycker det är roligt blir det extra bra. Detta är också en av anledningarna till att vi inte gör så många rena “konserter” som ofta görs på beställning från band/bokare. Vi utformar hellre koncepten själva. 

Ni har ofta haft speciella teman på festivalerna som har varit uppskattade av många. Har det alltid varit en självklarhet att erbjuda mer än bara DJ:s och liveband?

(Sebastian) Ja, det har verkligen varit en självklarhet. Allt blir roligare om det finns mer än “bara” DJ:s och liveakter. Det är dessutom mycket roligare att arrangera events där det händer många olika saker. 

Jag har noterat att Henrik bland annat kör engångseventet Henrik XL med Psyche och Precence of Mind härnäst. Hur ser planerna ut annars? Kan ni avslöja något kring vad som komma skall?

(Sebastian) Först kör vi Kafé 242 där TV-show a’ la Måndagsbörsen möter synth och konserter. Vi kommer vara “programledare” från en liten scen och bjuda upp gäster för intervjuer och sen presentera band på stora scenen. Denna kväll blir det synthpop med Glas först ut och sen EBM med Spark!

(Henrik) Kafégrejen är som en “talkshow/radioprogram live” kombinerat med klubbkväll. En galen idé. Blir det pannkaka så blir det en engångsgrej, men man vet ju inte innan man testat. Vi vill göra något annorlunda och obeprövat där vi inte vet på förhand hur det kommer att gå. XL betyder 40 med Romerska siffror och det är en nostalgikväll som vi kör för att jag fyller 40 och dessutom firar att jag arrangerat klubbar i mer än halva mitt liv. Det är med andra ord en engångsgrej som är tänkt att vara som en gammal synthklubbskväll på 90-talet. Vill att det skall kännas som någon av mina gamla synthklubbar som Electropolis eller Plasticity. 

Underbart! Hoppas på många fler event från er två begåvade herrar i framtiden och vill även passa på att tacka er för all gästfrihet, fotopass och övrigt stöd under alla år! Slutligen, har ni någon sista hälsning till alla våra läsare?

Ett stort tack till alla som kommit på våra event hittills och vi lovar göra vårt yttersta för att hitta på nya kul koncept så att vi får se många av er igen!

Electronic Summer 2017 (foto: Jens Atterstrand)

Boytronic

Disco Digitale

Hocico

ItaLove

Kebu

Mars TV

Octolab

Page

Portion Control

Rotersand

The Mobile Homes

Liverapport: Electronic Summer 2012, Göteborg

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Vanguard, Marilyn and the Rouge, Parralox, Universal Poplab, De/Vision, Page, Spetsnaz, Mars TV, Psyche, Servoskudd, Mesh, Digidroid, Melotron
Datum: fredag 31 augusti + lördag 1 september

Scen: Brewhouse, Göteborg

Rapport: Jens Atterstrand

Foto: Anders Nord

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten!

Depeche Mode Party Göteborg i samarbete med PK Musik höll i den nya festivalen Electronic Summer, som lockade uppåt tusen besökare till Brewhouse i Göteborg under två kvällar. Det genomgående temat var en hyllning till Depeche Mode, med ett renodlat dansgolv som visade musikvideos och varvade hits från det legendariska bandet. Utöver detta bjöds det både på Depeche Mode-quiz, singelträff i Depeche-tema, drinkar med relaterade namn som “Ice Machine” och “Strangelove” samt en look-a-like tävling. Fredrik “Schlatta” Svensson var på plats med sin massiva skiv- och merchandise-samling – ett långbord som var till bredden packat med skivor och tillbehör! Minst sagt imponerande.

Lineupen på de två scenerna, som temaenligt döpts om till “Oberkorn” och “Large Amounts”, hade tyngpunkten på synth- och electropop och under den första kvällen inledde de Göteborgsbaserade nykomlingarna Vanguard (som fick rycka in i sista sekunden efter att Söderut tvingats boka av på gund av sjukdom).

Framträdandet var trions andra efter livedebuten på Romo Night tidigare och det är tydligt att bandet saknar en hel del rutin i sådana här sammanhang. Det var lite tafatt, nervöst och stundtals väldigt falskt, men bandet hade bra kontakt med hemmapubliken och bjöd på ett härligt engagemang och energi. Debutalbumet “Sanctuary” håller ganska bra klass och jag är övertygad om att även liveframträdandena kommer bli bättre vad det lider. Ljudet på den lilla scenen var också under all kritik, vilket heller inte var nykomlingarna till speciellt stor hjälp.

Härligt jazziga Marilyn and the Rouge följde upp med sin melodiösa, svävande och atmosfäriska electropop. Med en snygg retrodoftande videoprojektion, två starka EP’s i bagaget och en grym sånginsats av Marilyn Lindh så var det en angenäm upplevelse. Duon bjöd givetvis också på en Depeche Mode-cover kvällen till ära med en soft version av “Stripped”.

Australiensiska Parralox var näst, med sin minimala, saftiga och moderna electropop toppad med en oerhört snygg videoprojektion – där den absoluta höjdpunkten var “Sharper than a Knife”, där klassiska (synth)skivomslag användes i synnerligen intressanta animationer ihop med låttexten. Ljudproblemen fortsatte tyvärr på den lilla scenen då sångerskan försvann något i myllret vid flera tillfällen men Parralox är fullblodsproffs och det låter väldigt bra live!

Universal Poplab inledde sedan på den stora scenen. Trion har varit tysta under några år men trots detta så var känslan att man aldrig varit borta! Fantastisk scennärvaro, härlig kontakt med publiken och det syns tydligt att man verkligen tycker om det man gör. Total spelglädje! Det låter också väldigt, väldigt bra om Universal Poplab anno 2012 och jag hoppas verkligen att man tar sig i kragen och levererar ett nytt album inom kort.

De/Vision stod sedan för avslutningen den första kvällen. Men trots det nya (och starka) albumet “Rockets & Swords” och flertalet starka diton (fyllda med hits) i bagaget, så har de nästan aldrig lyckats fånga min uppmärksamhet live. Och tyvärr lyckades man inte den här gången heller. Steffen Keth vandrar runt på scenen i sin egen värld, likt en zombie och trots att det mesta låter väldigt bra så blir det väldigt sömnigt i längden. Keyboardisten Thomas Adam har numera fått sällskap av en livetrummis, vilket passar bra på de mer akustiska spåren, men samtidigt känns väldig malplacerat på bandets klassiska (och mer elektroniska) kavalkad av hits. Setlisten dominerades också lite för mycket av de två (förvisso starka) senaste albumen med bara ett fåtal avstickare till gamla klassiker som “Try To Forget” och “Your Hands On My Skin”.

Andra dagen inleddes med ett sidoevent på Bio Roy, där den gästande Depeche Mode-legenden Alan Wilder efter en frågestund tillsammans med Sebastian Hess och fansen hade världspremiär av sin nya Recoil-bluray “A Strange Hour in Budapest”. En intressant frågestund med Alan och en riktigt snygg och mycket välproducerad liveinspelning.

Första band upp på lördagen var de inhemska favoriterna Page med Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko. Duon ser ut att fortsatt gilla det man gör och bjöd på en härlig spelning i sann Page-anda med tillhörande roliga mellansnack av Eddie. Tyvärr fortsatte ljudproblemen på den lilla scenen även på lördagen och duon tvingades också surt få avbryta sin spelning mitt i extranumren på grund av tidsbrist.

Spetsnaz bjöd sedan med sin Nitzer Ebb-inspirerade body på ett trevligt avbräck i synthpopfloran. Bandet har via många liveframträdanden samlat på sig stor rutin och efter att ha inlett sin karriär som en ren och skär Nitzer-ripoff så börjar nu Pontus Ståhlberg och Stefan Nilsson sakta men säkert hitta en egen identitet. Det låter fortsatt väldigt bra om Spetsnaz, så även 2012.

Tyvärr hade mitt alter ego DJ Elektroskull via Solar Driftwood ett inbokat DJ-set samtidigt som Mars TV spelade, vilket var synd då jag är en av de många som verkligen lagt manken till att se bandet när de väl spelar live. Även Mars TV klagade på dåligt ljud på den lilla scenen, något som tyvärr verkar vara ett bestående problem för lokalen, vilket är synd. Hoppas jag slipper vänta förgäves på ett album från duon som har flera låtskatter i sin repertoar.

Psyche ställde sig sedan på den stora scenen och inledde en nästan 30 år lång nostalgitripp levererad med Darrin Huss fantastiska sånginsats som trängde in i både märg och ben. Hits från en lång karriär radades upp och den härliga karismatiske frontmannen. Jag har sett Psyche några gånger nu, men det har nog aldrig låtit så bra som den här gången!

Norska Servoskudd var näst upp på den lilla scenen och levererade sin dansanta och lite hårdare futurepop i stil med sina landsmän och storheter som Apoptygma Berzerk och Icon of Coil som också toppas med sång på norska. Annorlunda och innovativt men ganska tråkigt i längden.

Mesh gjorde sedan en bombastisk och storartad insats på den stora scenen. Videoskärmarna bandet haft på scenen under senare år var med och helheten är väldigt snygg och proffsig. Bandet är rutinerat och med flera duktiga livemusiker på scen så har man nu kommit så nära ett fullblods arenaband man kan komma. Fantastisk säger många. Stundtals ganska förutsägbart och trist kan jag tycka, men det kanske också beror på att jag nu sett dem flera gånger med just den här liveshowen.

Britterna följdes upp av Digidroid (aka Johannes Hedberg, tidigare i Thermostatic) som på den lilla scenen levererade ett småtrevligt pottpuri av chipmusik, electropop och italodisco som fick det att rycka bra i benen.

Tyska giganterna Melotron avslutande sedan på den stora scenen. Det sägs att frontmannen och sångaren Andy sedan länge velat besöka Sverige igen och det verkade onekligen som att han var nöjd över att äntligen få stå på scenen i vårt avlånga land igen med en härlig publikkontakt, stor spelglädje och ett långt set innehållande flera extranummer. Jag har alltid gillat Melotron och även om bandets material ibland blir lite för slätstruket och enformigt så låter det väldigt bra, även live. Andys sedvanliga Dave Gahan-moves och upprepade hälsningar till publiken på svenska avslutade så en väldigt bra festival.

Personliga hälsningar, stor eloge och tack till Sebastian Hess och Henrik Wittgren samt alla inblandade för en väldigt bra festival. Det ryktas redan om en alternativ Electronic Winter-festival och en uppföljare av Electronic Summer nästa år och jag ser verkligen fram emot detta!

Tyvärr gick nästan alla mina konsertbilder från festivalen förlorade. Jag hoppas dock kunna rädda en del av dessa och de kommer upp inom kort. Håll utkik!

Vanguard

Vanguard

Vanguard

Parralox

Universal Poplab

Universal Poplab

Universal Poplab

Universal Poplab

De/Vision

De/Vision

De/Vision

De/Vision

Alan Wilder (Recoil och Depeche Mode)

Page

Page

Page

Page

Spetsnaz

Spetsnaz

Mars TV

Psyche

Psyche

Psyche

Mesh

Mesh

Mesh

Mesh

Digidroid

Melotron

Melotron

Melotron

Melotron

Allt spikat för Söderuts albumdebut

Tags: , , , , , , , , , ,


Efter att på egen hand ha släppt den självtitulerade EP’n “Söderut” under 2009, så plockades Söderut under det förra året upp av Sebastian Hess skivbolag Wonderland Records, varpå man inledde med singelsläppet “Dansande Homofober”.

Tidigare i år följde man upp med ytterligare ett singelsläpp – “Kärlekspsykopat” och senare i höst är allt spikat för debutalbumet “Steg”.

Söderut bildades 2008 av frontmannen och sångaren Andreas Söderut som svar på alla bra poplåtar som gjorts och hamnat på hans ipod. De och livet behövde kommenteras. Med en stil som ingen annan! Kärleken för synt, pop och nya kombinationer går som mantra genom musiken, tjock litteratur och humörsvängningar präglar texterna samt glädjen i att skylla på andra. Namnet Söderut kom till 2009 då projektet blev ett kvartett tillsammans med Gustaf Hammarlund, Fredrik Ulmhage och Ida Gillner. Sedan hösten 2010 består Söderut av hela fem medlemmar då Kim Falck sköter basarna.

“Steg” släpps den 5 oktober via Wonderland Records.

Tracklist

  1. Vad hände?
  2. Kärlekspsykopat
  3. Pansar
  4. 40 på 50-väg
  5. Blindfläck
  6. Dansande Homofober
  7. Radio dur
  8. Fegland
  9. Sämsta platsen

Intervju: Emmon

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Vår huvudskribent Jens Atterstrand fick en pratstund med Emma Nylén (aka Emmon) i samband med släppet av nya albumet  “Nomme”. Det blev ett intressant samtal kring det uppdaterade soundet, samarbetet med pojkvännen Jimmy Monell och sommarens planer.

OBS! Missa inte vår recension av “Nomme” här!

ElektroSkull: Hej Emma! Tack för att du tar dig tid att ge den här intervjun. För som jag förstår så är det givetvis mycket på gång just nu. Kan du ge oss en kort dagsuppdatering ifrån Emmon-lägret?

Emma: Hej Jens! Jag och killarna i mitt liveband repar en del inför den kommande turnéveckan med releasespelningar runtom i landet. Det är lite svårare att få ihop än tidigare då Tony (Tony Ahola känd från Joy Serene, precis som Niklas som även han spelar keyboard med Emmon) som spelar drumpads numera bor i Berlin. Det har varit en hektisk vår med att färdigställa plattan, spela in videos och ordna med allt praktiskt som ska till kring en skivrelease. Samtidigt var jag tvungen att genomföra en flytt av boende. Så nu känns det nästan som semester! Ser verkligen fram emot att åka ut och spela framöver.

ElektroSkull: Du släppte ditt förra album “Closet Wanderings” under våren 2009, för att vara mer exakt för drygt två år sedan. Hur har arbetet med musiken – och livet i övrigt sett ut sedan dess?

Emma: Efter releasen av “Closet wanderings” var jag ute och spelade en hel del.Det går i perioder av musikskapande och spelande att man har lyxen att få bryta av, dvs när man spelat in en platta och ugglat i studion ett par månader vill man bara ut och spela och efter att ha varit ute och spelat ett par månader så vill man bara krypa in i studion igen och så rullar det på. Egentligen var jag inte så sugen på att göra något nytt efter turnén med “Closet Wanderings”. Jag ville mest softa och göra andra grejor. Men sen kommer det där jäkla suget igen som inte går att stoppa och man bara måste börja producera igen. Då började jag om på nytt kan man säga, övergick från PC till Mac, Cubase till Logic och från att vara helt ensam producent till att börja samarbeta litegrann.

ElektroSkull: Nya albumet har snurrat hos mig personligen någon vecka nu och en klar bild har framträtt. För mig har den raka, in-your-face electropopen har tagit ytterligare ett steg tillbaka och 2000-talets moderna Hi-NRG-tyngda dansmusik givits ytterligare utrymme. Introna är längre, instrumentalspåren fler och det låter överlag mörkare och skitigare. Hur ser du själv på den beskrivningen?

Emma: Jag vet inte om jag känner igen mig så jättemycket i det faktiskt. Men jag har nog lite svårt att själv kunna ge en objektiv syn på det hela då jag fortfarande är mitt uppe i det. Jag kan väl kanske tycka att låtar som “Distance”,  “Basexpressen” och “Slottet” verkligen är “in your face -låtar” eftersom de har en ganska stark attityd i sig.

ElektroSkull: Jag menar inte att in-your-face-popen är borta, bara att den fått ta ett steg tillbaka..

Emma: Inget att be om ursäkt för du är objektiv och har säkert en hel del rätt om det. Jag har utgått ganska så drastiskt från dansmusiken, som en gång triggade igång mig till att börja skapa musik som Emmon. Jag är en sucker för introvert, stökig och suggestiv techno till exempel.  Jag skapar musik efter bilder som jag får upp i huvudet och vill klä  in musiken i rätt stämning. Tycker kanske att jag jobbar mer som en filmregissör än som musiker emellanåt. Jag vill inte gärna skriva folk på näsa utan vill att folk ska få göra sina egna tolkningar av mina låtar utifrån stämningar och bilder som de själva tolkar in. På så sätt upptäcker jag även mycket mer om mina egna kreaktioner. Läste till exempel om att någon skrev om “Distance” att det handlar om en slitsam separation, men för mig handlar den om något helt annat. Men det är det som är det fina med musiken, att den kan betyda så många olika saker.

ElektroSkull: Sjätte låten på albumet “Slottet” är ju skriven tillsammans med din pojkvän Jimmy Monell (musikproducent som tidigare jobbat med bla The Sounds, Roxette, Paris och April Tears) och som jag förstår har han även hjälp till med produktion och mix på “Nomme”. På vilket sätt har han bidragit i övrigt till nya albumet?

Emma: Det har varit skitkul att jobba med Jimmy.Vi började testa lite saker tillsammans för ca ett år sedan och insåg att det funkade hur bra som helst.Vi har samma referenser och inspiration när det gäller musik vilket gör det otroligt smidigt.

ElektroSkull: De två gamla demona “Body Jar” och “Love Track” återfinns i färdiga versioner på nya albumet. Hur kommer det sig att det var dags för dessa just nu?

Emma: Jag tyckte det var dags att de fick komma till sin rätt! Jag har alltid gillat de låtarna väldigt mycket, samt fått en hel del förfråganingar om att göra ny inspelningar på gamla demos och kände att det vore schysst att låta dem komma till sin fulla rätt. Det finns i och för sig en hel del demo-låtar som kanske kräver detta. Vi får se vad som kanske blir av dem framöver.

ElektroSkull: För tekniknördarna – Kan du berätta lite om utrustningen ni arbetar med?

Emma: Logic. Mac, Juno-106, Micro Korg, Yamaha CS-5, tusen pluggar, filter och trummaskiner. Jag lägger inte så mycket vikt på vad för något det är man använder så länge det låter bra. Vill jag ha med en leksakssynt så har jag med det. På så sätt är jag verkligen ingen tekniknörd. Den biten får stå för Jimpan, tekniknörd alltså!

ElektroSkull: Hur ser närmaste tiden ut?

Emma: Vi ska ut och spela. Håller på att repa in en grym liveshow och satsar lite extra på Arvikafestivalsgiget. Sen kommer det att släppas ytterligare en musikvideo av de nya videoregissörerna Frida Sjöqvist och Lena Trapp som har jobbat på en video till nästa singel. Sen ska jag och Jimpan jobba vidare på en grej vi håller på med. Vi ska sätta ihop ett DJ-live-set där vi mixar våra egna låtar med loopar och andras låtar i en fet mashup och så lite livesång på detta.

ElektroSkull: Arvikafestivalen, ja. Jag vet att du fått frågan tidigare, men kan du berätta mer om din, som jag förstått, väldigt speciella relation till festivalen?

Emma: Vem gillar inte Arvikafestivalen? Hårdrockare då kanske, nej fan de skulle nog också trivas bra där. Den är gemytlig, lagomt stor, bra scener, bra artister, bra musik och bra folk. Så enkelt är det bara. Sedan är det nästan alltid årets firmafest med Wonderland- familjen (skivbolaget Wonderland Records). Vi hyr ett hus tillsammans och har det jäkligt nice ihop! För är det något som Mr Hess (Sebastian Hess, Wonderland Records) är en klippa på så är det att slita som ett djur för musik han verkligen brinner för samt sammanföra ett gäng riktigt bra och trevliga människor. Flera av de andra artisterna har jag blivit mycket nära vän med pga av detta.

ElektroSkull: Vilka band ser du själv mest fram emot att se på festivalen?

Emma: Austra, Digitalism, First Aid Kit, Kite, Lissi Dancefloor disaster, Nikki And The Dove och Aphex Twin.

ElektroSkull: Du nämde lite om liveshowen. Kan fansen förvänta sig några nyheter? Grabbarna från Joy Serene (Nicklas Kärreskog och Tony Ahola) har medverkat som backup tidigare. Kommer de vara med på scen i fortsättningen eller finns det några andra planer?

Emma: De kommer fortsätta vara med, utöver detta kommer Jimmy Monell spela keyboard. Målet är att ha med Tony Ahola på så många spelningar som möjligt, men det är som sagt lite roddigt pga att han numera är bosatt i Berlin och försörjer sig själv som videoregissör. Jag har faktiskt ett fantastiskt team av folk runtomkring mig, de är både musiker, videofilmsregissörer, fotografer och producenter och i tillägg till det jobbar vi oerhört bra ihop. Jag kommer alltid med en massa galna idéer och de hjälper mig göra verklighet av dem.

ElektroSkull: Okej, fem snabba: Pizza eller thai?

Emma: Thai.

ElektroSkull: Skräckfilm eller drama?

Emma: Skräckfilm såklart! Allt jag gör är på något sätt inspirerat av skräckfilm.

ElektroSkull: Barhäng eller klubb?

Emma: Både och! Jag gillar att snacka och att dansa.

ElektroSkull: Jägermeister eller fernet?

Emma: Inget, blä!! om det ska vara sprit så ska det vara fin-wiskey! Fast jag dricker inte så mycket sprit nuförtiden.

ElektroSkull: Öl eller vin?

Emma: Vin! Fast öl är också gott.

ElektroSkull: Några sista ord till fansen?

Emma: Hej! Nej, jag vet inte..

ElektroSkull – Synthportalen passar på att önska Emmon med band lycka till framöver och vill även påminna om releasepartyt den 1 juni (med support av Marilyn & The Rouge) på Scandic Malmen/Lilla Hotellbaren från kl. 20.00. Mer info här.

Marilyn and the Rouge – “Indulgence EP” teaser

Tags: , , , , , , ,


Teaser/preview för svenska Marilyn and the Rouge‘s kommande debut-EP “Indulgence”, som släpps via Wonderland Records exklusivt för Spotify den 4 maj. Enjoy!

Wonderland Records signar Marilyn and the Rouge

Tags: , , , , , , ,


Wonderland Records har signat svenska electropop-nykomlingen Marilyn and the Rouge.

Marilyn and the Rouge är ett soloprojekt av Marilyn Kjell, som föddes som ett tidsfördriv när fästmannen Martin Alfredsson var ute och turnérade med sitt Monostrip under sommaren 2010. Parets hem var av förklarliga skäl redan fyllt med synthar och allt hon kunde tänkas behöva. Så hon satte sig ner, lärde sig hur allt fungerade och började komponera sin musik.

Marilyn föll omedelbart för den elektroniska musiken som snabbt blev hennes största intresse och åtta månader senare skickade hon några låtar till Wonderland Records som till hennes stora förvåning ledde raka spåret till ett skivkontrakt.

Marilyn and the Rouge inleder med en serie av EP’s under 2011, som alla kommer släppas  exklusivt via Spotify. Den första EP’n innehåller bland annat en cover på Eurythmics-klassikern “Sweet Dreams”.

“Indulgence EP” släpps den  4 maj via Wonderland Records – exklusivt för Spotify. En teaser kan avnjutas nedan eller i vår videokategori.

Katti Cernak sammanfattar 2010

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Bästa synthpop/futurepop/electropop

Parralox“Metropolis”. Jag förälskade mig i denna australiensiska duo efter första gången jag hörde “Isn’t is strange” från albumet State of Decay (2009). 2010 års uppföljare “Metropolis” visar på fortsatt högkvalitativ synthpop.

Bästa EBM/body/oldschool

Schwefelgelb. Jag hoppas och tror att 2011 blir Schwefelgelbs år. Pionjärerna av hipsterbody (genre myntad av undertecknad) är kaxiga och självsäkra, med all rätt. Musikaliskt låter de som Sturm Cafés och Slagsmålsklubbens kärleksbarn. Svavelgult är det nya svarta.

Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech

Hocico – “Tiempos de furia”. Det var spåret “Forgotten tears” från albumet “Signos de aberracion” (2002) som fick mig att intressera mig för den hårdare skolan av EBM. Hocico är något av mina husgudar – med undantag för “Memorias atrás” (2008) som fort föll i glömska. Med “Tiempos de furia” visar mästarna av tacobody att de fortfarande är värdiga husgudestatus hos yours truly.

Årets bästa singelsläpp

Spark! – “Tankens mirakel”. Falkenbergspojkarna tillika Sveriges (och Tysklands) jägerbodyälsklingar har haft ett guldår. Inte minst för att de i början utav året blev signade till Progress Productions. De gjorde bejublade framträdanden på bl.a Familientreffen & Bodyfest och blev spelade i P3 under deras synthvecka i somras.

“Tankens Mirakel”, från EP:n “Genom stormen”, visar på en musikalisk utveckling med fingertoppskänsla.

Årets största besvikelse

Arvikafestivalen. Jag var definitivt inte ensam om att förutspå Arvikafestivalens katastrofår. Att de själva inte förutsåg vilken enorm tabbe de gjorde genom att avsäga sig titeln synthfestival är för mig ett mysterium. Många hårda ord har sagts och det känns som att ytterligare sådana är överflödiga. Att de nu har gjort en pudel är ändå hedersvärt. Frågan är om syntharna är villiga att förlåta. Personligen är jag redo att göra det och tror att det kommer att bli en bra festival 2011. Att gå tillbaka till sin ursprungliga nisch, plus en festival i mindre format, är ett lyckat koncept och det behövs för Alternativsverige.

Bästa konsertupplevelse

Bodyfest. Med risk för att låta partisk bjöd Bodyfest på kvalitativa framträdanden av samtliga band som uppträdde. Startfältet som bl a inkluderade ett återförenat Pouppée Fabrikk, publikfavoriterna Spark! samt legenderna Front 242 kommer att bli svårslaget på 2011 års upplaga av festivalen. De sistnämnda bjöd på en old school-show som enligt många gamla synthrävar gjorde sin bästa spelning på över ett decennium. Att medlemmarna har passerat 50-sträcket märktes inte överhuvudtaget. Magiskt!

(Front 242, Bodyfest 2010 – Foto: Jens Atterstrand)

Bästa klubbupplevelse

UltraFoxx – Pages releasefest. Den smått legendariska synthklubben lyckades med årets festtillställning med de svenska synthpophjältarna Eddie & Marina. Arrangörerna Tina Arwidson Thelenius och Maria Molinder arrangerade ett felfritt evenemang på lilla Sugarbar som var knökfullt. De som inte fick plats att röja loss på den lilla ytan framför scenen kunde avnjuta det magnifika framträdandet i baren via storbildsskärmarna. Guldstjärna!

Bästa nykomling

Monostrip. “Like a drug” från debutalbumet “The grand youth” (2010) lever upp till titelnamnet. Förutom detta spår är “Miami (Geist Bodymix)” två av mina mest lyssnade låtar under 2010. Plus i kanten för de enormt snygga retrosingel- och albumomslagen.

Bästa skivbolag

Wonderland Records samt Progress Productions. Dessa skivbolag, båda med säte i Göteborg, känns som framtidens stora hopp för synthgenren. De har under 2010 lyckats knipa åt sig flertalet av mina nya (och gamla) favoritband och lär (läs: bör) bli nationellt erkända och högst uppskattade skivbolag under 2011. Alternativscenen behöver eldsjälar som Sebastian Hess (Wonderland Records) och Torny Gottberg (Progress Productions) för att ha en chans att överleva.

// Katti Cernak, ElektroSkull – Synthportalen

Söderut – Synthpop på skånska

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Svenska Wonderland Records har signat kvartetten Söderut, bestående av sångaren och frontmannen Andreas Gustafsson uppbackad av Gustaf Hammarlund (gitarr), Fredrik Ulmhage (gitarr och sång) samt Ida Gillner (keyboards).

Söderut gör minimal elektropop på svenska och kommer introduceras med singeln “Dansande Homofober” under oktober månad. Wonderland Records meddelar via Sebastian Hess att ett debutalbumet är under produktion och flera starka synthpophits har redan landat på hans bord, vilket bådar gott till albumet som är planerat till första kvartalet 2011.

Sebastian meddelar också att flera av bolagets andra nyligen signade artister arbetar med nytt material i skrivande stund, bland annat Monostrip, som inom kort släpper singeln “Miami” följt av bandets debutalbum. Utöver detta är Alice In Videoland, Emmon, Arvid, I’m A Lion och Swedish For Beginners samtliga aktuella med nytt material under hösten och vintern.

http://www.myspace.com/soderut