Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Seabound"

Seadrake – “Isola”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Megahype Records
Releasedatum: 27 april 2018
Genre: Synthpop, electrorock
Bandmedlemmar: Hilton Theissen, Mathias Thürk, Rickard Gunnarsson
Land: Tyskland/Sverige
Recsensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

En gedigen samling välkomponerade poplåtar

Seadrake, som består av sångaren Hilton Theissen (från Akanoid och Dark Millennium), Mathias Thürk (från Minerve) och svensken Rickard Gunnarsson (med ett förflutet i bland annat Enemy Alliance, Statemachine och Lowe) har nu släppt sitt efterlängtade debutalbum efter att ha radat upp ett antal starka singelsläpp under de senaste åren.

Isola är producerat av den tyske synthpopspecialisten Olaf Wollschläger som genom åren har satt sin prägel på ett otal kända albumsläpp i genren. Med rutinerad hand och en gedigen maskinpark har han lyckats ypperligt bra med att ljudsätta och plocka fram det allra bästa ur den här samlingen av välkomponerade poplåtar.

De framtunga gitarriffen i spår som “Get in On” och “Daydream” riskerar nog att snabbt skrämma bort de allra mest inbitna synthpopspuristerna men nu hör det ju också till saken att Isola helt uppenbart inte är skapat med motivet att varken försöka vara extraordinärt, nyskapande eller för den delen med någon speciell målgrupp i siktet. Ett ljuvt skimmer av analoga basgångar och atmosfäriska synthmelodier döljer sig bortom gitarrpåläggen och albumet radar upp ett stort antal snygga produktionstekniska detaljer och mellanspel.

Jag är inte det minsta förvånad över att Seadrake har nått framgångar även på de bredare alternativtopplistorna runtom i Europa, men när det sedan kommer till frågeställningen kring om Isola kommer att bli speciellt långlivat, så rymmer det svaret nog egentligen min enda tveksamhet. Känslan är att alla hemligheterna avslöjas rätt så omgående och att det väl snabbt riskerar att mätta en hungrig lyssnare. Men samtidigt har albumet definitivt potentialen att tilltala en väldigt bred publik, folk som helt enkelt bara uppskattar starka poplåtar.

Att sångaren Hilton Theissen har en bred bakgrund både från rock och mer elektroniskt baserad musik hörs tydligt när han tonsäkert över ett brett register behärskar det mesta från falsett och nedåt. Med hjälp av olika anslag och tonläge visar han upp goda kvaliteter i allt från den symfoniska electrorockballaden “Room 316” till refrängstarka upptempohits som “What You Do to Me”, “Something Durable” och “Conformity Loves Company”. Frank M. Spinath (från Seabound, Edge of Dawn och Ghost & Writer etc) gör sedan i sin tur ett väldigt signifikativt gästspel på min personliga favoritlåt, den mörkt mystiska electropoppärlan “Lower Than This (Someday)”, som trots att den skiljer sig markant från resten av albumet fungerar förvånande bra i sammanhanget.

Hurvida Seadrake har hämtat albumtiteln från den italienska benämningen på orten i västra Slovenien, byn i den franska provinsen Alpes-Maritimes, svenska Kents album “Isola” eller ön Isola Bella vid norra Italiens kust är lite oklart även om det lutar åt det senare (eller någon annan ö?) med tanke på omslagsdesignen vars foto är signerat tysken Chris Ruiz som tidigare är känd från And One och Pakt. En sak är dock glasklar och det är att Isola är en gedigen samling välkomponerade poplåtar signerad tre väldigt begåvade herrar med olika musikalisk bakgrund som alla har tillfört sin personliga touch till slutresultatet.

Tracklist

01. What You Do To Me (03:36)
02. Get It On (04:25)
03. On The Run (03:46)
04. Something Durable (05:18)
05. Room 316 (04:27)
06. Lower Than This (Someday) (06:37)
07. Die Of Temptation (03:32)
08. Conformity Loves Company (03:39)
09. Daydream (05:07)
10. Soulsharer (05:22)

(English version below)

A solid collection of well composed pop songs

Seadrake, with the vocalist Hilton Theissen (from Akanoid and Dark Millennium), Mathias Thürk (from Minerve) and the swede Rickard Gunnarsson (previously in acts like Enemy AllianceStatemachine and Lowe) have released their highly anticipated debut album, following a number of strong single releases during the past years.

Isola is produced by the synthpop-specialist Olaf Wollschläger who down the years have put his trademark sound on a great number of albums in this genre. With a great amount of experience and a well equipped machine park he’s managed very well to set the right tone and to pick out the very best from this collection of well composed pop songs.

The highlighted guitar riffs in songs like “Get it On” and “Daydream” may perhaps quickly scare away the synth pop purists but the case with Isola is quite obvious, it wasn’t made to come out extra ordinare and or original or to aim at a certain audience anyway. A nice skimmer of analogue bass lines and atmospheric synths are hidden behind the added on guitars and the album displays a great number och production technical skills and interludes.

The fact that Seadrake already have been successfull on the less scene-specific alternative music charts around Europe doesn’t come as a surprise to me at all, but when it comes to the question regarding whether Isola will be a long-lasting album, the answer raises my only real doubt. I get somewhat the feeling that all the mysteries of the album are given away quite quickly and that it might satisfy the hungry listener a bit too fast. On the other hand it has the ability to be well recieved by a wide audience, people who simply enjoy good pop songs.

The fact that singer Hilton Theissen has experience from both rock- and electronically based music comes clear when he tonally secure and dynamically manages everything from high pitch tones and downwards. In different styled vocal approaches and tonal balance he puts his qualities on display in everything from the symphonic rock ballad “Room 316” to chorus strong up tempo hits like  “What You Do to Me”“Something Durable” and “Confirmity Loves Company”Frank M. Spinath (from SeaboundEdge of Dawn and Ghost & Writer etc.) then makes a very significant contrubution on my personal favourite, the mysteric electro pop pearl “Lover Than This (Someday)” that, even though it is quite different from the rest of the songs, works suprisingly well in its enviroment.

Whether Seadrake has picked up the album title from the italian name of the city in the west of the Slovenia, the village of the french province Alpes-Maritimes, swedisg indie pop act Kent’s known album “Isola” or the island on the coast line of the north of Italy is unclear, even though the cover photo of the album (by Chris Ruiz from And One and Pakt) suggests the latter (or perhaps some other island?). What is completely certain though, is that Isola is a colid collection of well composed pop songs by three experienced gentlemen who all have added their own personal touch to the end result.

Seadrake redo för albumdebut

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Den nybildade trion Seadrake, som består av Minerve-bekantingen Mathias Thürk, svensken Rickard Gunnarsson (från Enemy AllianceStatemachine och Lowe) samt sångaren Hilton Theissen (från Akanoid och Dark Millennium) som tidigare har samarbetat med akter som The MissionMinistryJochim Witt och Queens of the Stoneage, gör sig nu redo att presentera debutalbumet “Isola”.

Seadrake har sedan man släppte singeln “Daydream” (2015) gjort ytterligare fyra singelsläpp, senast den populära “Lower Than This (Someday)” med gästspel av Frank M. Spinath (som sedan tidigare är känd en lång rad projekt, som Seabound, RadioaktivistsEdge of DawnGhost & Writer och soloprojektet Lionhearts). (Se musikvideorna nedan).

Bakom produktionen av den tio spår långa fullängdaren finner vi ingen mindre än synthpopmaestron Olaf Wollschläger, vars långa meritlista inkluderar giganter i genren som And OneMeshMelotron men även band som Paradise Lost och In Strict Confidence.

Seadrake levererar modern elektronisk pop med lätta akustiska inslag och den långa raden med influenser som de tre bandmedlemmarna med relativt olika bakgrund och erfarenheter har plockat med sig på vägen.

OBS! Missa intervjun med Rickard Gunnarsson som du kan läsa här!

“Isola” släpps den 27 april via Megahype.

 

Tracklist

01.What You Do to Me
02.Get It On
03.On the Run
04.Something Durable
05.Room 316
06.Lower Than This (Someday)
07.Die of Temptation
08.Conformity Loves Company
09.Daydream
10.Soulsharer

Seabound- och Edge of Dawn-sångare släpper nytt med Lionhearts

Tags: , , , , , , ,


Frank M. Spinath, sångaren bakom projekt som SeaboundEdge of Dawn och Ghost & Writer, presenterar nu det nya projektet Lionhearts tillsammans med den Hecq-bekante Ben Lukas Boysen.

Hittills har många imponerande projekt från, den till vardags hårt arbetande, psykologen alltid varit tänkta att i slutändan formas till en duo. Spinath har tagit hand om sånginsatsen medan hans kollaboratörer har tagit kontrollen över det musikaliska.

Med Lionheart har dock Frank M. Spinath själv varit alltmer inblandad även i musiken där Ben Lukas Boysen mer har intagit en roll som producent. Låtarna har samlats likt drivved under årens lopp och när det gäller innehållet, så spinner de över ett brett spektra av ämnen utan att på något sätt ge intrycket av att ha kommit till av en slump. Frank M. Spinath har valt att arrangera sina kompositioner på ett sätt som påminner om den impressionistiska klassiska cykeln “Pictures at an Exhibition” av den ryska kompositören Modest Mussorgsky, som iscensätter smådelar av mindre bildmotiv med olika ämnen. Således kommer Lionhearts självtitulerade album att framträda som ett konsekvent album tillägnat olika ämnen och utöver det ordinarie, tolv spår långa, albumet levererar bonusdiscen en “continous mix” där alltsammans sammanfogas av med hjälp av de instrumentala inslagen, med en genomgående process av förändring från ljusare till gradvis kallare och mörkare delmoment. Centrala ämnen som sökande, öde och skuld är hörnstenarna i Spinaths låtmaterial och precis som är fallet med målningar så utelämnar de sällan sina dolda betydelser vid första anblicken.

Albumet är utmärkt arrangerat av Ben Lukas Boysen, vars ljudbild ger ett alldeles speciellt djup till spåren och denna blandning av mörka och tvetydiga ämnen möter en elektronisk lätthet i kompositionerna där de imponerande arrangemangen bjuder in till en djup och hypnotisk resa som inbjuder till att upptäcka mångfalden av Spinaths ljuduniversum.

(Lyssna på det första smakprovet, det omarbetade Seabound-spåret “Murder” nedan)

“Lionhearts” släpps den 26 maj via Dependent Records.

Tracklist

01. Flashback
02. The Ardent City
03. Abandon
04. Gone
05. Cloud
06. Kite
07. Murder
08. Hint
09. Threat
10. To What I Don’t Know
11. No Going Back
12. In The Sand

CD 2

01. Lionhearts (Continuous mix)

Seabound och Iris delar singel

Tags: , , , , , , , , ,


Seabound, den tyska synth/futurepopduon med Frank M. Spinath och Martin Vorbrodt, som efter åtta års tystnad återvände med det nya albumet “Speak in Storms” tidigt i våras slår nu sina påsar ihop med Amerikanska synthpopparna i Iris på det gemensamma singelsläppet “Radiant Turbulence”.

EP:n – som levererades exklusivt på bandets gemensamma turné tidigare – inkluderar två omarbetade Seabound-demos från 1996, en Architect-remix på “A Grown Man”, en remix av Iris-spåret “Phenom” samt det splitternya smakprovet “Cries of Insanity”.

Den sistnämnda är hämtad från det kommande Iris-albumet “Radiant” som vi rapporterat tidigare är planerat för släpp senare i år. Den Texas-baserade synthpopakten med Andrew Sega i spetsen var senast albumaktuella med “Blacklight” som släpptes 2010.

“Radiant Turbulence” släpps den 9 september via Dependent Records.

Tracklist

01. Seabound – “Molly” (re-recording from 1996 demo)
02. Seabound – “Science” (re-recording from 1996 demo)
03. Seabound – “A Grown Man (Architect remix)”
04. Iris – “Phenom (Elevated Mix)”
05. Iris – “Cries of Insanity”

Recension: Seabound - "Speak in Storms"iris

Seabound – “Speak in Storms”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, Digital, Box
Skivbolag: Dependent Records
Relasedatum: 14 februari 2014
Genre: Synthpop, Futurepop, Electro
Bandmedlemmar: Frank M. Spinath, Martin Vorbrodt
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

HemsidaFacebookMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsReverbnation

Välproducerad arenasynth med stort anslag

Den tyska duon Seabound väntade så länge med att förbättra detaljer på “Speak in Storms” under hösten att skivbolaget hann ge dem tillåtelse att komplettera lanseringen 2014 med en vacker box med bonusmaterial designat av en av mina personliga musikaliska favoriter – Nico J i Sydafrikanska Acretongue (som också har remixat Seabound vid ett par tillfällen).

Och det märks att Seabound arbetat länge på albumet. “Speak in Storms” är duons femte fullängdare och deras hittills mest helgjutna och välproducerade. Över hela plattan ligger en mjuk fyllig bas som driver musiken framåt och skapar samma arenarockiga känsla som Depeche Mode haft live senaste decenniet. Live-likheten med halvgudarna från Basildon beror nog också på att Seabound håller sig med livetrummis. Tyvärr gör den långsamma och symfoniska uppbyggnaden på både “For Life” och “Contraband” att det tar lite väl lång tid innan låtarna kommer igång. Trots en hygglig mängd BPM på flera av låtarna så skapar den mjuka fylliga basen en lätt känsla av seghet. Ni vet, den Depeche Mode haft på både “Sounds of the Universe” och “Delta Machine”. En låt som “Liberty Rose” hade fungerat mycket väl på “Delta Machine”. Hade Seabound låtit en extra sångare, kvinna eller man, sjunga refrängen på “Nothing But Love” hade de kunnat få en Apoptygma Berzerk-Kathy’s Song-hit.

En invändning mot denna fina platta är väl främst att det saknas naturliga hittar bland allt högklassigt välljud. Den som gillar “Delta Machine” torde med andra ord ha mycket lätt uppskatta “Speak in Storms”. Så jag tror att Seabound har alla chanser att göra mycket bra ifrån sig på alla tyska festivaler i sommar och ser själv fram emot att se dem igen på Amphi.

De svagare låtarna “Grown Man” och “Lair” är svag arenarock på synthsymfoniska ben där en bättre sångare än Frank M. Spinath, typ en Dave Gahan, Mark Hockings i Mesh eller Matthew Bellamy från Muse, hade kunnat få det att växa. Spinath är ingen dålig sångare, alls icke, men han gnekar för mycket i de högre registren och det hade behövts en ännu större personlighet för att hantera det storslagna anslaget Seabound faktiskt har. De hade behövt en röst som bär i stormen.

Bäst låtar: “Nothing But Love”, “For Another Day” (som har titulerats “For Another Life” på Spotify men det är fel) och bonusspåret “When She is Hungry” (som bara inkluderas på deluxeversionens bonusdisc).

6/10 BRA!

Tracklist CD1

Seabound

01. For Life (04:20)
02. Contraband (04:56)
03. For Another Day (04:13)
04. Liberty Rose (04:47)
05. A Grown Man (05:19)
06. Everything (06:06)
07. Lair (04:25)
08. The Escape (04:40)
09. Nothing But Love (05:32)
10. Black Feathers (07:21)

 

Tracklist CD2**

01. When She’s Hungry (04:11)
02. Everything (EvvvilKing Remix by Steril) (06:27)
03. For Another Day (Dead When I Found Her Remix) (04:08)
04. A Grown Man (Andrew Sega Remix) (05:22)
05. For Another Day (Wesenberg Rework) (04:37)
06. Black Feathers (Requiem) (07:20)

 

Seabound presenterar “Speak in Storms”

Tags: , , , , , , , , ,


Nästan sju år har passerat sedan tyska Seabound, med sångaren och låtskrivaren Frank M. Spinath (som under de senaste åren även har varit inblandad i Edge of Dawn och Ghost & Writer) och Martin Vorboth, släppte bandets senaste fullängdare “Double-Crosser” (2006).

Men  i början av nästa månad så är det äntligen dags igen: Den nya fullängdaren “Speak in Storms” blir bandets fjärde i ordningen sedan debuten med “No Sleep Demon” (2002) och innehåller tio nyskrivna spår.

Albumet släpps även i en begränsad dubbeldiscutgåva** där bonusdiscen inkluderar det exklusiva bonusspåret “When She’s Hungry” samt remixer signerade bland andra SterilDead When I Found Her och Iris-bekantingen Andrew Sega. (Lyssna på smakprov nedan!)

“Speak in Storms” släpps den 11 februari via Metropolis Records (några dagar tidigare via tyska Dependent Records)

Tracklist CD1

seabound_speak_in_storms

01. For Life
02. Contraband
03. For Another Day
04. Liberty Rose
05. A Grown Man
06. Everything
07. Lair
08. The Escape
09. Nothing But Love
10. Black Feathers

 

Tracklist CD2**

01. When She’s Hungry
02. Everything (EvvvilKing Remix by Steril)
03. For Another Day (Dead When I Found Her Remix)
04. A Grown Man (Andrew Sega Remix)
05. For Another Day (Wesenberg Rework)
06. Black Feathers (Requiem)

 



Ghost & Writer introducerar “Red Flags” med gratissingel

Tags: , , , , , , , , , ,


Den tysk-belgiska kollaborationen Ghost & Writer, som består av Seabound– och Edge of Dawn-sångaren Frank M. Spinath och The Weathermen-bekantingen och veteranen Jean-Marc Lederman (aka Jimmyjoe Snark III), albumdebuterade med “Shipwrecks” för snart två år sedan (2011).

Senare i vår är det dags för uppföljaren “Red Flags”, som utöver de åtta nya originalspåren även innehåller omarbetade versioner och remixer signerade bland andra Acretongue, Iris, Diskonnekted och Dead When I Found Her.

Men redan nu ges alla fans en förhandslyssning på hur det nya materialet låter. Detta via gratissingeln “Never Take Fire” som finns ute nu.

Gratisversionen av “Never Take Fire” är en nedbantad version som, till skillnad från den fysiska CD-maxin, saknar remixen av b-sidan “Hurricane” *** signerad belgiska Psy’Aviah. Lyssna på albumteasern nedan – och ladda ner singeln här!

“Red Flags” släpps den 5 april via Dependent Records.

Tracklist “Red Flags”

  1. Gambit
  2. Hurricane
  3. Shine
  4. Never Take Fire
  5. Just the Same
  6. Beyond Repair
  7. Demons Crawl
  8. (Do I Have) Your Word
  9. Gambit (Akanoid)
  10. Hurricane (Splitter)
  11. Shine (Acretongue)
  12. Never Take Fire (Secret)
  13. Just the Same (Iris)
  14. Beyond Repair (Diskonnekted)
  15. Demons Crawl (Dead When I Found Her)
  16. (Do I Have) Your Word (Titanic Moon)

Tracklist “Never Take Fire”

  1. Never Take Fire (Secret Rework)
  2. Never Take Fire (Black Album Version)
  3. Hurricane (PSY´Aviah Version) ***
  4. Never Take Fire (Album Version)


Liverapport: Amphi Festival 2012, Köln

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: The Wars, A Life Divided, Spetsnaz, Mind.In.A.Box, Corvus Corax, Camouflage, Eisbrecher, The Sisters of Mercy, Eisenfunk, Tyske Ludder, X-RX, Seabound, Assemblage 23, SITD, Haujobb, Nachtmahr, Apoptygma Berzerk, D.A.F., Lord of The Lost, Solar Fake, Aesthetic Perfection, Stahlzeit, The Crüxshadows, Mono Inc., Blutengel, Blutengel, And One, Schöngeist, Whispers in The Shadow, The Other, Coppelius, 18 Summers, Conjure One, Combichrist, Project Pitchfork
Datum: 21-22 juli 2012
Scen: Tanzbrunnen, Köln
Rapport: Joakim Holfve
Foto: Anders Nord

OBS! Missa inte fotoalbumet nedan!

När Arvika har dött och ingen annan svensk festival (undantaget Emmaboda kanske?) orkar med att boka några vettiga band är det dags att styra kängorna söderut. Elektroskull – Synthportalen-duon Joakim Holfve och Anders Nord rapporterar från Amphi Festival i tyska Köln.

Med drygt 16 000 biljetter sålda och en inte alldeles tokig lineup ses Amphi Festival i Köln, Tyskland som en av de bättre festivalerna i genren – förmodligen med all rätt! Efter att ha varit en “freshman” förra året hade jag den här gången en smula bättre koll på vad som man inte ska missa – och vad som är lite mer. Framför allt har jag fått en bild av en festival som är lika tajt och uppstyrd som vilka tyskfloskler som helst. Amphi är, på många sätt och vis, Tyskland objektifierat.

Amphi Festival 2012 (den åttonde i ordningen sedan starten 2005) var lika organiserat som den alltid verkar vara och arrangemanget är oklanderligt. Bortsett från att festivalen kunde ha haft lite fler toaletter och en smula bättre utbud när det kommer till maten är det svårt att hitta något att gnälla över. Jag tycker fortfarande att festivalen börjar för tidigt och slutar precis likadant – för tidigt. Att det sista bandet går av innan midnatt känns lite fånigt och de tidigaste banden missas av många.

Bandmässigt hade arrangören Orkus täckt in det mesta. D.A.F. och And One för gammelsyntharna, Nachtmahr och Combichrist för nysyntharna, medan gotharna höll till godo med The Sisters of Mercy och så vidare. Det roliga med Amphi är att det är typ… “kreddigt”. Genomgående så försöker banden verkligen göra något av showen (som exempelvis Agonoize gjorde i fjol) och inte bara ställa ut skorna och låta det vara ännu en festivalspelning. Genomgående imponerade banden i intensitet och publikfrieri. Vore det inte bara för att ljudet är rätt eländigt på inomhusscenen hade det varit full pott.

För de som saknar “de gamla goda åren” på Arvikafestivalen eller tycker att Wave Gotik Treffen (i Leipzig) är för meckigt är det verkligen dags att få upp ögonen för Amphi. Redan nu har festivalen presenterat namn som Alien Sex Fiend, Welle:Erdball, FabrikC och Fields of Nephilim inför nästa år och med en så pass tight organisation, bra stad att hitta hotell i (även om Köln i övrigt kanske är i tråkigaste laget), världens bästa beachclub och en bra nattklubb är det bara att packa väskan och åka ner.

Det är bara så trist att festivalen endast är två dagar lång, tiden går som bekant alldeles för fort…

Årets bästa band

Aesthetic Perfection. Gjorde ingen besviken. Med en rätt taskig tid (typ halv tre på eftermiddagen) är det ingen lätt uppgift att göra en riktigt bra show. Daniel, Tim och Elliott gjorde en riktigt bra spelning och efterskakningarna sitter i än.

Årets besvikelse

Apoptygma Berzerk. Ni är inte Bon Jovi!

Årets favorit i repris

Beachcluben. En sån fenomenal idé! Det självklara hänget för alla och anledningen till att man missar fler konserter än man kanske hade velat.

Årets miss

Svor lite åt mig själv för att jag inte såg Solar Fake och Haujobb.

Årets fråga

Är det inte dags att utöka festivalen med fredag också snart?

Årets “det-här-får-jag-inte-missa-nästa-år”

Köpa nya kängor. Mina fötter har skavts ner med hälften…

Aesthetic Perfection

Seabound

Tyske Ludder

And One

Assemblage 23

Blutengel


Liquid Divine – “Want (feat. Frank M. Spinath)”

Tags: , , , , , ,


Infacted Recordings bjuder på Liquid Divine-låten “Want” med gästspel av Frank M. Spinath som tidigare är känd från bland annat Seabound, Edge Of Dawn och Ghost & Writer. Fri nedladdning. Enjoy!

Diverse Artister – “Dependent Club Anthems”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD / Digital Download
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: Ute nu!

8/10

Dependent levererar russinen ur kakan

I samband med att Dependent Records årliga samlingsskiva “Dependence 2011” landar i skivdiskarna så passar det tyska bolaget på att släppa ytterligare en samling titulerad “Club Anthems”. Kort och gott ett noga urval av dansgolvsvänliga spår och remixer från de tidigare åren, perioden innan man valde att tillfälligt lägga bolaget på is under 2007.

Samlingsskivor är ett ganska komplext ämne i sig. Skivbolagen hamnar ofta i det hopplösa dilemmat där man skall försöka göra intressanta presentationer av nykomlingar och samtidigt tvingas leverera de obligatoriska dragplåstren – remixerna och exklusiva spåren från kändare namn.

Dependent Records har med “Club Anthems” valt att inte villa bort sig på de slingriga grusvägarna utan här kör man verkligen rakt fram på autobahn från början till slut. Man har handplockat russinen ur kakan och valt ut några av bolagets mest klassiska dansgolvsdräpare genom åren. Resultatet ger oss en av de absolut starkaste samlingsskivorna på länge. Några i dagsläget svåråtkomliga remixer är också inkluderade, spår som tidigare bara är släppta på begränsade CD-maxis och DJ-promos. Mixen är bra och allt från ljuv synthpop – via Seabound‘s populära “Hooked” (som här levereras i Radical mixen), VNV Nations gamla hit “Further” till blytunga dansgolvsfyllare från bland annat Straftanz och Flesh Field är inkluderade. Österrikiska Mind.In.A.Box står för atmosfären med sin “Walking” och Stromkern livar upp med det lyckade electro-rap experimentet “Stand Up”. Utöver detta sopar Suicide Commando rent med den brutala klassikern “Hellraiser” i Psychopath 01-versionen.

Kort och gott oerhört prisvärt. Bortsett från ett par i mitt tycke rätt usla remixer och illa valda spår så är “Club Anthems” en perfekt samlingsskiva till bilresan, dansgolvet och förfesten.

// Jens Atterstrand, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

  1. Rotersand – Exterminate Annihilate Destroy  05:17
  2. Covenant – Der Lieiermann (Club Version)  05:49
  3. Pride And Fall – December (Below Zero Mix)  05:36
  4. Interlace – Under The Sky (Compact Mix)  04:50
  5. Edge Of Dawn – The Flight (Lux)  05:23
  6. Straftanz – Straftanz (West)  04:52
  7. Fractured – Only Human Remains  05:43
  8. Suicide Commando – Hellraiser (Psychopath 01-Version)  04:59
  9. Flesh Field – Inferior (Ivory Frequency Remix)  05:43
  10. Seabound – Hooked (Radical Mix)  05:13
  11. Autoaggression – 3,14 (Edit)  04:54
  12. Stromkern – Stand Up (Extended Mix)  05:25
  13. Mind.In.A.Box – Walking  03:46
  14. VNV Nation – Further  05:25
  15. Dismantled – Anthem  05:15