Subscribe via: RSS

Tag Archive | "ScentAir Records"

Ungerska synthpoptrion Apsürde albumdebuterar

Tags: , , , , , , ,


Ungerska synthpopakten Apsürde är nu redo att presentera debutalbumet Inglourious Heroes efter att ha blivit handplockade av det numera hårt satsande ryska skivbolaget ScentAir Records. Bandet släppte den första Depeche Mode-doftande singeln “See Me Coming” i december (se videon nedan).

Apsürde bildades 2011 och består av sångaren Adam Szakacs som tillsammans med Gabor Csontos och Akos Szenasi har producerat och komponerat de tolv låtarna vars låttexter är signerade körsångerskan Linda Soucz.

 

Det starkt 80- och 90-tals influerade bandet har redan redan mottagits med varm hand av scenen och debutalbumet, som just nu har klättrat till på niondeplatsen på tyska Poponauts försäljningslista, går att förboka här redan nu!

(lyssna på utkast från albumet nedan).

Inglourious Heroes släpps den 29 juni via ScentAir Records.

Tracklist

01. Intro – The everyday man’s responsibility in the birth of the atomic bomb…
02. My Lie.f
03. Under the Moon
04. SAVEyou
05. See Me Coming
06. Blade
07. I’m in
08. Going on
09. Endless Race
10. Prophet
11. See Me Coming in 1984
12. Why?

The Livelong June – “The Art of Living”

Tags: , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: ScentAir Records
Releasedatum: 9 mars 2018
Genre: Electropop, new wave
Bandmedlemmar: Benny Gustavsson, Marcus Rejnevik
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

Opolerat och tilltufsat

Nya svenskduon The Livelong June, som själva introducerade sig med den första singeln “That’s Why I Love Weekends” redan 2014, har nu släppt debutalbumet The Art of Living via ryska ScentAir Records.

Opolerad och tilltufsad electropop som osar av new wave, punk- och DIY-attityd är vad som levereras på det här albumet, i en ljudbild som utgår ifrån en minimalistisk och avskalad grund. Underproducerat är en passande beskrivning och då inte alls i negativ bemärkelse, även om det stundtals blir lite väl tjatigt och torftigt. Sångaren Benny Gustavsson påminner ibland om hur en ung upplaga av Ashbury Heights sångare Anders Hagström lät när han blottade tänderna på den svenska synthpopaktens första demos.

The Livelong Junes tokroliga låtteman ackompanjeras av simpla trummaskinskomp, processade gitarriff och ett myller av chiptunesynthar och andra ljud och effekter. Låtmaterialet är lite ojämnt och tyvärr är det först på andra halvan av albumet som bandet lyckas med att helt hålla mina fingrar ifrån skip-knappen. Men trots detta så saknar The Art of Living definitivt inte höjdpunkter. Mina tre favoritlåtar “(You Put Me in) Robot Mode”“That’s Why I Love Weekends” och “Friends” bildar tillsammans en medryckande och välkomponerad trio av attitydstarka spår som får mig att tänka på band som Severed Heads och den smågalna åttiotalsakten Devo i deras mest elektroniska (läs: bästa) stunder.

The Livelong Junes och jag är fullkomligt överens om att de konstiga och udda vännerna är de bästa och även The Art of Living och jag förmodligen inte kommer bli bästa polare och hänga dagligen, så är det definitivt en övervägande positiv och trevlig ny bekantskap i gänget.

Tracklist

01. Reflection
02. Nothingness
03. Minus Ten Degrees
04. Friends
05. Hello World
06. The Life We Could Have Lived
07. (You Put Me In) Robot Mode
08. That’s Why I Love Weekends
09. On My Own
10. About Us
11. Homesick

(English version below)

Unpolised and unstructured

Swedish newcomers The Livelong June, who introduced themselves on the first single “That’s Why I Love Weekends” back in 2014, have now released their debut album The Art of Living on the Russian label ScentAir Records.

Unpolished and quite unstructured electropop with hints of new wave and postpunk and a strong DIY-attitude is what’s delivered on this album, with a sound that builds from quite a minimalistic and scaled-down foundation. Underproduced would be an appropriate description and not at all in a negative sense, although sometimes it do become a bit dull and flat. Singer Benny Gustavsson sometimes reminds me of how a young Anders Hagström from Ashbury Heights sounded when he exposed the teeth on the Swedish synthpopact’s first demos.

The Livelong June‘s fun and corky songthemes are accompanied by simple drum machines, processed guitar riffs and inserts of chip tunes synthesizers and other sounds and effects. The song material is a bit uneven and unfortunately it’s only on the second half of the album that the band manages to keep my fingers completely out of the skip button. But despite this, The Art of Living definitely doesn’t lack highlights. My three favorite songs “(You Put Me In) Robot Mode”, “That’s Why I Love Weekends” and “Friends” form a compelling and well-composed trio of attentive tracks that make me think of bands like Severed Heads and the corky eighties act Devo in their most electronic (read: best) moments.

The Livelong June and I can fully agree to the fact that the strange and odd friends are the best and even though The Art of Living and me will probably not become best pals and hang out daily, the album is definitely a predominantly positive and nice new acquaintance to the gang.

Tionde fullängdaren från spanska dark electro-akten Larva

Tags: , , , ,


Spanska dark electro/harsh EBM-akten Larva, som senast var aktuella med “Scars” som släppte förra året, presenterar nu bandets tionde fullängdare “The Sun Has Set Over Russia”.

Larva debuterade på egen hand med “Digenes Syndrome” (2005) och det nya albumet som kan förbokas här redan nu innehåller elva nya spår av bandets sydamerika-osande mörka electro.

“Om en sekund är tillräcklig för att dö, så måste den vara tillräcklig för förändring. Jag bor i en labyrint bland skuggor, där jag bara söker frid i ensamhet. Jag söker mörkret för att dölja känslorna som följer med min ensamhet. Skrik ut allt du behöver säga till världen och tveka inte inför de som inte förstår dig!”‘

Lyssna på smakprov nedan!

“The Sun Has Set Over Russia” släpps den 16 mars via ScentAir Records.

Tracklist

01. Agachar La Cabeza
02. Frio Y Oscuro Amanecer
03. You Are Alone
04. Los Perros Ahorcados No Ladran
05. Todo Es Una Estafa
06. Save Me From Myself
07. A Piece Of Me Is Dying(Without You)
08. Family Error
09. El Ejercito De Moscas
10. My Old Demons
11. Hate State

Synthpopsdebut med klös från svenska The Livelong June

Tags: , , , , , ,


Jönköpingsbaserade The Livelong June, som består av sångeraren och gitarristen Benny Gustavsson och keyboardisten Marcus Rejnevik, presenterar nu sitt debutalbum “The Art of Living” via ryska ScentAir Records.

Bandet släppte på egen hand EP:n “That’s Why I Love Weekends” 2014 och “Friends”, som är den första singeln från det kommande albumet, finns ute nu (se videon och lyssna på teasers från albumet nedan).

The Livelong June gör post- och electropunkig synthpop med klös. Deebutalbumet kan förbokas här redan nu och innehåller elva spår.

 

“The Art of Living” släpps på CD den 9 mars via ScentAir Records.

Tracklist

01. Reflection
02. Nothingness
03. Minus Ten Degrees
04. Friends
05. Hello World
06. The Life We Could Have Lived
07. (You Put Me In) Robot Mode
08. That’s Why I Love Weekends
09. On My Own
10. About Us
11. Homesick


Kasper Hate – “Heartbreak Lane”

Tags: , , ,


 

Tyska Kasper Hate presenterar videon till singeln “Heartbreak Lane”. Låten är hämtad från det nya albumet “A Hunter Must Hunt” som finns ute nu via ryska ScentAir Records.

Telegraph – “Beyond Good and Evil”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: ScentAir Records
Releasedatum: 29 april 2016
Genre: Synthpop, New Wave
Bandmedlemmar: Davide Colella, Francesco Romeo Sacco
Land: Italien
Recensent: Stefan Last

 

FacebookSpotifyDiscogsBandcampSoundcloudkollapslogga

(English version below)

Oldschool-synthpop från Italien

Den italienska duon Telegraph (bestående av Davide Colella och Francesco Romeo Sacco) har precis släppt sin albumdebut, och om ni tillåter mig vara lite bakvänd och börja recensionen med en sammanfattning så kan man väl säga att de har fått till en riktigt bra start på karriären.

Influenser, referenser och inspiration från alla möjliga håll hörs plattan igenom, men en enhetlig och målmedveten produktion gör att de tio huvudspåren håller samman och att det aldrig blir spretigt.

Efter introt som utgörs av titelspåret “Beyond Good And Evil” följer första singeln ”The Veil Of Maya”, ett stycke klassisk old school-synthpop som kanske inte är albumets bästa spår, men som ger en bra och övergripande bild av vad man har att vänta sig av resterande låtar.

Bland de referenser jag nämnde tidigare hittar vi bland annat Depeche Mode, vilket hörs tydligast i framför allt ”Game Over”. I ”This World’s Too Loud” och ”The Losers” kan man ana hur ett något mörkare Cetu Javu skulle kunnat låta, medan Ultravoxs ande tycks sväva över ”Renaissance”. Den senare är också ett av favoritspåren tillsammans med ”Something To Live For”, båda exempel på högklassigt låtskrivande.

De tre remixer som avslutar albumet låter tillräckligt annorlunda för att vara relevanta, men ligger samtidigt tillräckligt nära övriga låtar soundmässigt för att man skulle kunna byta ut originalversionerna mot remixerna utan att förstöra helheten. Om vi ska ta en sista referens så låter The Klaak Syndromes remix av ”The Losers” väldigt mycket Elegant Machinery.

Albumet kännetecknas som helhet av starkt låtsnickeri och bra produktion. Ibland saknas dock den där sista pusselbiten som skulle höjt låtarna till en nivå som kunnat tävla med genrens bästa, något som kanske en extern producent hade kunnat hjälpa till med. Davides sånginsatser är generellt riktigt bra, framförallt i refrängerna och när det ligger lite mer kraft i leveransen. I det lägre registret ligger han ibland farligt nära den där stereotypa ”han-låter-lite-som-DaveGahan”-rösten som var alltför vanlig bland många nya synthband i början av 90-talet, men oftast klarar han sig kvar på rätt sida om gränsen.

Sammanfattning nummer två: Telegraph har fått till en debut med en personlig touch som väcker ens intresse och som ger löfte om att det finns mer att ge. Uttrycket ”en oslipad diamant” känns inte rätt, för det är bättre än så. Man skulle kanske snarare kunna säga att diamanten inte är riktigt färdigslipad, men det blänker rätt fint ändå…

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

telegraph

01. Beyond Good And Evil (01:45)
02. The Veil Of Maya (04:02)
03. I Wanted Love (03:46)
04. Game Over (04:48)
05. This World’s Too Loud (05:46)
06. I Prefer Machines (04:14)
07. Hikikomori (02:43)
08. Something To Live For (04:38)
09. Renaissance (04:47)
10. The Losers (05:58)
11. Game Over (Remix) (05:14)
12. I Prefer Machines (Dynamic Master Remix) (04:16)
13. The Losers (Klaak Remix) (05:17)

 

(English version below)

Oldschool synthpop from Italy

The Italian duo Telegraph (consisting of Davide Colella and Francesco Romeo Sacco) have just released their debut album, and if you allow me to be a bit backwards and begin with a conclusion, I’d say they’ve conjured up a really good carreer-starter.

The album oozes of different influences, references and inspirations all the way through, but a homogenic and focused production holds the ten main tracks together nicely.

After the intro, which comes in the form of the title track “Beyond Good And Evil”, we get to the first single ”The Veil Of Maya”, a piece of classic old school synthpop which may not be the best track of the album, but it gives you a good idea of what to expect from the rest of the album.

Among the references I mentioned earlier you’ll find Depeche Mode, most prominently heard in ”Game Over”. In ”This World’s Too Loud” and ”The Losers” you might hear what a slightly darker Cetu Javu would have sounded like, while the spirit of Ultravox seems to hover over ”Renaissance”. The latter is also one of the best tracks on the album along with ”Something To Live For”, both being fine examples of first-class songwriting.

The three remixes that round off the album sound different enough to be relevant, yet still remains close enough to the sound of the other tracks which would allow the originals to be replaced by the remixes without them sounding out of place. As a final reference I’d say The Klaak Syndrome‘s remix of ”The Losers” sounds very much like Elegant Machinery.

As a whole the album is signified by top-notch songwriting and good production. However, there are moments where it lacks that final piece of the puzzle that would have raised the songs to a level where they could have been competing with the biggest names in the genre. The vocal efforts of Davide is generally very good which is most evident during the choruses and whenever there’s a bit more power behind the delivery. In the lower ranges he sometimes strays dangerously close to that stereotypical ”he-sounds-a-bit-like-DaveGahan” voice that was all too common among new synthpop bands in the early 90s, but for the most part he remains on the right side of the line.

Conclusion number two: Telegraph have created a debut with a personal touch that sparks your interest and clearly shows that the band has more to give. The expression ”a diamond in the rough” doesn’t feel quite right, because it’s better than that. It’s more like the diamond cut hasn’t yet been finished. It still sparkles pretty nicely though…

 

Vogon Poetry – “The Prefect Stories”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: ScentAir Records
Releasedatum: 28 augusti 2015
Genre: Electropop, Synthpop
Bandmedlemmar: Roger Tell, Daniel Önnerby, John Andersson
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloudReverbnationYoutubekollapslogga

(English version below)

Tyngd, driv och låtmässig mognadsutveckling

Vår inhemska synthpopscen är tillsammans med den tyska ett till synes odödligt fenomen som år efter år fortsätter att lägga ribban högt. Faktum är att den anno 2015 verkar må bättre än på länge.

Vogon Poetry är ett av banden som smider medan järnet är varmt. Knappt ett och ett halvt år efter debutalbumet “Don’t Panic” presenterar de uppföljaren “The Prefect Stories”. Det är inte bara albumtiteln (och bandnamnet) utan även det dedikerade spåret “Hyperspace Bypass” som understryker att en av bandets allra största inspirationskällor är Liftarens guide till galaxen i allmänhet, och karaktären Ford Prefect i synnerhet, om nu någon till äventyrs missat det.

“The Prefect Stories” fortsätter i mångt och mycket på tidigare inslagna vägar men vilar på en något mörkare underton. När jag recenserade debut-EP:n “Land of Forever” så påpekade jag avsaknaden av driv och tempo i låtarna. Trots att bandet stundtals fortfarande verkar ha en viss förkärlek till mellantempot så ser jag en tydlig utveckling mot bättre tyngd och större driv på det nya materialet.

Albumet är starkast i inledningen med åttiotalshyllningen “Ready Player One” och det tidigare singelspåret “Never Too Late”. De båda låtarna andas mycket av den låtmässiga mognadsutveckling som bandet har genomgått sista tiden och är tydliga exempel på att Vogon Poetry har en stark vilja att förädla sitt låtsnickeri. På “Moments” parkerar Vogon Poetry stadigt på ganska typisk modern svensk och melodistark synthpopgrund medan “Afraid” kläs i en härligt dansant och rivig futurepopkostym. Covern på IAMX hit “Spit it Out” är i sin tur intressant arrangerad och understryker sångaren John Anderssons vokala kvaliteter.

“The Prefect Stories” är produktionsmässigt och låtmässigt snäppet för ojämn för att förtjäna ett toppbetyg. Kanske har man haft lite bråttom den här gången då långt ifrån alla spår känns helt genomarbetade? Vogon Poetry känns lite som en vacker blomma som har lite för bråttom att slå ut vilket är lite synd eftersom bandet oftast har levererat relativt starkt låtmaterial. Bortsett från detta så innehåller “The Prefect Stories” en knapp handfull riktigt trevliga spår med en modern åttiotalstvist som i rätt sammanhang kommer tilltala en stor del av den svartklädda publiken.

6/10 BRA!

Tracklist

Vogon Poetry följer upp med "The Prefect Stories"

01. Ready Player One (05:00)
02. Never Too Late (04:43)
03. Spit It Out (03:54)
04. Possibilities (Bistromath remix) (04:03)
05. Moments (04:26)
06. Hyperspace Bypass (05:08)
07. The Great Big Nothing (03:47)
08. Afraid (05:48)
09. Virtues (03:39)

 

(English version below)

Pace, drive and matured songwriting skills

Our domestic synthpop scene, along with the German is a seemingly immortal phenomenon which year after year continues to set the bar high. The fact is that anno 2015 it seems to be in better shape than ever.

Vogon Poetry is one of the bands who forges while the iron is hot. Barely a year and six months after their debut album “Don’t Panic” they now present the follow up album “The Prefect Stories”. It’s not just the album title (and band name) but also the dedicated track “Hyperspace Bypass” which emphasizes that one of the band’s greatest sources of inspiration indeed is Hitchhiker’s Guide to the Galaxy in general, and particularily the character Ford Prefect, if anyone perchance missed it.

“The Prefect Stories” continues on the same roads as before but rests on a slightly darker undertone. When I reviewed the debut EP “Land of Forever”, I pointed out the lack of drive and pace in the songs. Although the band sometimes still seem to have a particular fondness for midtempo, I see a clear trend towards better tempo and a greater drive on the new material.

The album is strongest at the beginning with the eighties tribute synthpop songs “Ready Player One” and the former single track “Never Too Late”. The two songs breathe much of the songwriting maturation that the band has undergone recently and are clear examples of that Vogon Poetry has a strong desire to refine their songwriting. On “Moments” Vogon Poetry parks steadily on fairly typical modern Swedish and melodic synthpop foundation while “Afraid” is dressed in a wonderfully danceable and catchy futurepop suit. The cover on the IAMX hit “Spit it Out” by the way is arranged interestingly and underlines the singer John Andersson’s good vocal qualities.

“The Prefect Stories” is in terms of production and songwriting just a bit too uneven to earn a top score. Perhaps they have rushed the process this time when far from all tracks feels 100% ready? Vogon Poetry feels a bit like a beautiful flower that has a bit of a hurry to strike out which is a pity because the band often deliver relatively strong song material. Apart from this “The Prefect Stories” includes a handful of really nice tracks with a modern eighties inspired touch that will appeal to a large part of the blackdressed crowd.

Vogon Poetry följer upp med “The Prefect Stories”

Tags: , , , , , , , , , ,


Efter att ha aptitretat med IAMX-covern “Spit it Out” och singeln “Never Too Late” tidigare i år så gör sig nu Vogon Poetry redo att presentera bandets andra fullängdare “The Prefect Stories”.

Titeln “The Prefect Stories” refererar till karaktären Ford PrefectLiftarens guide till galaxen, som även inspirerat till bandets namn och albumets sjätte spår “Hyperspace Bypass”.

Albumet innehåller nio spår och släpps både digitalt och i en begränsad CD-utgåva i jewelcase.

(Lyssna på tre smakprov och beställ nedan).

Den göteborgsbaserade synthpoptrion, med sångaren John AnderssonRoger Tell och Daniel Önnerby, presenterade sig på EP:n “Land of Forever” (2013) och albumdebuterade med “Don’t Panic” förra året då man även släppte singeln “The Diceman” och EP:n “More Things to Do in Zero Gravity”.

“The Prefect Stories” släpps den 28 augusti via ScentAir Records.

Tracklist

vogon_poetry

01. Ready Player One
02. Never Too Late
03. Spit It Out
04. Possibilities (Bistromath remix)
05. Moments
06. Hyperspace Bypass
07. The Great Big Nothing
08. Afraid
09. Virtues