Format: (Album) CD, 2CD***, vinyl, digital
Skivbolag: Scanner (Dark Dimensions Label Group)
Releasedatum: 24 mars 2017
Genre: Futurepop, EBM
Bandmedlemmar: Carsten Jacek, Francesco D’Angelo, Thomas Lesczenski
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

(English version below)

En lagmaskin som kan förbättras

“Trauma: Ritual” är sjunde fullängdaren från den tyska trion SITD. Den börjar elegant med “Puls:Schlag” med gästspel från Solitary Experiments-sångaren Dennis Schober med distad pratsång på tyska men på andralåten är ordinarie sångaren Carsten Jacek tillbaka och då beträder vi vad som bäst beskrivs som ett sluttande plan av kvalitet. Inga snygga melodier eller feta basgångar kan riktigt kompensera för Carstens brölande. Han är verkligen en SITDålig sångare. På “Companion” får man vila öronen till en hygglig futurepoplåt utan Jacek-sång verkar det som, jag tror Tom Lesczenski sjunger den, han brukar sjunga någon låt per album. “Post-Factual Age” är bra EBM à la Gesaffelstein och, tack och lov, instrumental.

Det är tyvärr något av en mindre synthmusiktragedi att SITD inte har en bättre vokalist då melodier och produktion är storslagna och välljudande. I sina bästa stunder nosar SITD efter en plats i högstaligen. På “Genesis” försöker man låta som Aesthetic Perfection och även om låten är hygglig så funkar det inte riktigt. Det blir som när CHROM samarbetar med och försöker låta som Hocico, inte trovärdigt men inte heller tillräckligt bra. Daniel Graves försöker för övrigt faktiskt addera energi till “Brother Death (Aesthetic Perfection Remix)” men gitarren förstör mer än den tillför och remixen blir inte bättre än originalet. Han borde sjungit in sången själv istället (och kanske helst sången på de övriga låtarna också?). Vänskapen mellan Tyskland och Amerika är positiv och kommer vara bra för synthen. Jag tror den skulle bli ännu bättre om den var ännu tajtare.

Lagbygget SITD behöver spetsa anfallet och skaffa en bättre sångare annars kommer allt arbete och all fin produktion fortsätta att vara förgäves i förhållande till alla tänkbara kvalitetsbegrepp. Denna tyska lagmaskin kan förbättras.

Bästa låtar: “Puls:Schlag” och “Post-Factual Age”

Tracklist

01. [PULS:SCHLAG] feat. DENNIS SCHOBER 7:25
02. [CICATRIX] 4:52
03. [GENESIS] Album Version 4:45
04. [BROTHER DEATH] Album Version 5:40
05. [COMPANION] 5:34
06. [POST-FACTUAL AGE] 4:34
07. [MUNDLOS] 5:00
08. [WALLS HAVE EYES] 4:55
09. [ELEGIE] 5:33
10. [ZENIT] 8:12

CD 2 – “TRAUMA: CULT” ***

01. [GENESIS] Single Version 3:47
02. [PULS:SCHLAG] feat. DENNIS SCHOBER [Club Version] 5:55
03. [INCENDIUM] Extended Version 5:55
04. [MUNDLOS] INTENT:OUTTAKE Remix 5:37
05. [BROTHER DEATH] AESTHETIC PERFECTION Rem

Trauma from a SITDload of poor vocals

SITD’s seventh album “Trauma: Ritual” begins strong with the elegant future pop song “Puls:Schlag” with guest vocals from Solitary Experiments’ singer Dennis Schober. But way too early, at the second song, is SITD’s permanent singer Carsten Jacek in front of the microphone and we enter a sloping plan of music quality. No fine melodies, heavy bass boosts or great production can really compensate for the cacophony from Jacek. It is a SITDload of poor song notes that only works on “Incendium (Extended Version)”.

The song “Companion” is nice future pop, without Jacek’s voice a reckon, it sounds more like Tom Lesczenski‘s, the band member that occasionaly sings. “Post-Factual Age” is a really great EBM song with Gesaffelstein-quality, thank good it is instrumental. It is a minor tragedy for synth music that SITD don’t have a better singer since the production and the melodies are so good. At their best, SITD is close to the Champion League of electronic music. The song “Genesis” seems to be inspired by Aesthetic Perfection but it doesn’t really work. SITD have the same problem as CHROM, when CHROM at “Peak & Decay” (2016) collaborated with, and tried to sound as, Hocico. Daniel Graves from Aesthetic Perfection actually tries to add energy to the song “Brother Death (Aesthetic Perfection Remix)” but the guitar destroy rather than contribute and the remix isn’t better than the original. Graves should have sung “Brother Death” himself (and why not the other songs as well?). I believe these German-American collaboration are interesting but that they should be even tighter.

The SITD team need to improve their attacking game to reach beyond national leagues and new adventures. Otherwise all the hard work and great craftmanship might well be in vain. This German team machine can most certainly be improved.

Best songs: “Puls:Schlag” and “Post-Factual Age”

[:SITD:] (Shadows in the Dark) presenterar nu detaljerna kring det kommande albumet “Trauma: Ritual” efter att ha aptitretat med EP:n “Brother Death” i höstas.

“Trauma: Ritual” levererar tio nya spår av bandets melodiösa mix av mörk electro och futurepop och inkluderar även ett gästspel av Solitary Experiments-sångaren Dennis Schober på den inledande “[:PULS:SCHLAG:]”. Den tyska trion med Carsten Jacek, Francesco D’Angelo och Thomas Lesczenski var senast albumaktuella med “Dunkelziffer” (2014) och “Trauma: Ritual” blir bandets sjunde i ordningen sedan man efter den första kassetten “Traumerland” (1995) gjorde officiell albumdebut med “Stronghold” (2003).

Albumet levereras, utöver den ordinarie CD-utgåvan, även i en begränsad vinylutgåva samt i en dubbeldiscutgåva med bonusdiscen “Trauma: Cult” ***, som inkluderar remixer signerade bland andra Intent:Outtake och Aesthetic Perfection.

“Trauma:Ritual” släpps den 24 mars via Scanner (Dark Dimensions Label Group).

Tracklist

CD 1

01. [PULS:SCHLAG] feat. DENNIS SCHOBER 7:25
02. [CICATRIX] 4:52
03. [GENESIS] Album Version 4:45
04. [BROTHER DEATH] Album Version 5:40
05. [COMPANION] 5:34
06. [POST-FACTUAL AGE] 4:34
07. [MUNDLOS] 5:00
08. [WALLS HAVE EYES] 4:55
09. [ELEGIE] 5:33
10. [ZENIT] 8:12

CD 2 – “TRAUMA: CULT” ***

01. [GENESIS] Single Version 3:47
02. [PULS:SCHLAG] feat. DENNIS SCHOBER [Club Version] 5:55
03. [INCENDIUM] Extended Version 5:55
04. [MUNDLOS] INTENT:OUTTAKE Remix 5:37
05. [BROTHER DEATH] AESTHETIC PERFECTION Remix 4:19
06. [MUNDLOS] SHORT AND CRUNCH Remix 4:23

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Scanner (Dark Dimensions Label Group)
Releasedatum: 27 januari 2017
Genre: Synthpop, darkwave
Bandmedlemmar: S. Großmann, T. Ladwig, T. Fischer, T. Nikisch
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Erfaren kvartett lever upp till förväntningarna

“Tonight you’re going back to the early days..”

Med dessa textrader inleder Absurd Minds det nya albumet “Tempus Fugit”. Den nya fullängdaren är den åttonde i ordningen sedan den tyska akten på egen hand debuterade med minialbumet “Planetary Empire” 1996 och den är för övrigt det första nya materialet från den, vid det här laget tämligen erfarna kvartetten, sedan man släppte “Serve or Suffer“ för sju år sedan (2010).

Inför det nya albumet har även Legacy of Music-bekantingen Toralf “Nick” Nikisch anslutit till bandet och jämfört med den generiskt elektroniska strukturen på tyskarnas tidiga material, så är det en rejält uppdaterad ljudbild vi möts av på “Tempus Fugit”. Anslaget är ofta tjockt och storslaget, med en bred och orkestral touch och det förmedlar, på sina ställen, en snudd på neoklassisk känsla i arrangemangen. Den elektroniska grunden kryddas upp ordentligt, med breda stråkarrangemang, akustiskt piano och gitarr, vilket injicerar en levande och organisk känsla till helheten.

Absurd Minds visar en hel del prov på sina goda låtskrivaregenskaper när sångaren Stefan Großmann i gränslandet mellan melodiös EBM, darkwave och synthpop förmedlar tänkvärda budskap som kretsar kring tiden vi lever i, hur vi borde utnyttja den bättre till att förändringar samt de svåra utmaningar vi ställs inför på många plan i rådande tider.

Röstmässigt landar Stefan någonstans i det övre mellanskiktet av tyska sångare i genren och i mörka synthpopspår som de refrängstarka “For Those Who Love” och “Design or Coincidence” samt den vackra balladen “Guardian” visar han upp ett relativt brett register.

Textraden “Tonight you’re going back to the early days..” som inledde albumet återfinns även i den avslutande “Zero Point”, vars alternativa version titulerad “Time Travel” inledde detsamma. Sägas bör dock att Absurd Minds fungerar alldeles utmärkt även i nutid.

Med lång erfarenhet kommer ofta höga förväntningar och “Tempus Fugit” lever upp till de allra flesta jag hade inför det här albumet.

Tracklist

01. Time Travel (04:10)
02. Farewell (05:37)
03. Kreuzfeuer (04:52)
04. Now We Hear the Call (04:44)
05. One World (05:07)
06. For Those Who Love (04:57)
07. Last Walk (04:13)
08. Threnody (04:33)
09. Guardian (04:28)
10. Design Or Coincidence (04:36)
11. Hourglass (04:49)
12. Zero Point (04:58)

(English version below)

Experienced quartet lives up to expectations

“Tonight you’re going back to the early days..”

These lyrics starts Absurd Mind’s new album “Tempus Fugit”. The new full-length album is the eighth in order since the German act debuted on their own with the mini album “Planetary Empire” back in 1996 and it’s also the first new material from the, by now quite experienced quartet, since they released “Serve or Suffer” seven years ago (2010).

Ahead of the new album the former Legacy of Music-member Toralf “Nick” Nikisch has also joined the band and compared to the rather generic electronic structure of the Germans’ early material, it is a greatly enhanced sound stage we are greeted by on “Tempus Fugit”. The arrangements are often thick and grand, with a broad and orchestral touch, and it conveys, in places, an almost neoclassical sense in the arrangements. The electronic foundation is spiced up properly with wide string arrangements aswell as acoustic piano and guitar, which injects a lively and organic feel to the sound in it’s whole.

Absurd Minds shows off good songwriting abilities when the singer Stefan Großmann somewhere in between melodic EBM, darkwave and synth pop convey thought-provoking messages that revolves around the times we live in, how we should use it better to make changes and the difficult challenges we now face on many levels in these current times.

Vocally Stefan lands somewhere in the upper middle layer of German singers in the genre, and in dark synth pop numbers like the catchy “For Those Who Love” and “Design or Coincidence” aswell as the beautiful ballad “Guardian” he shows up a relatively wide range.

The lyrics “Tonight you’re going back to the early days ..” which opened up the album are also found in the in the concluding “Zero Point”, where as the alternative version titled “Time Travel” introduced it all. It should be pointed out, however, that Absurd Minds works just fine even in the present.

With extensive experience comes often high expectations and “Tempus Fugit” lives up to the vast majority of which I had before this album.

SITD är nu redo att presentera det första nya materialet sedan senaste albumet “Dunkeziffer” som släpptes 2014.

“Brother Death” heter den kommande 10-spårs EP:n som, utöver titelspåret och ytterligare fyra nya låtar, även inkluderar remixer på utvalda spår från bandets senaste fullängdare signerade Solar Fake, ES23, Solitary Experiments, Autodafeh och Klangstabil.

Den tyska trion, vars bandnamn är en förkortning av Shadows in the Dark, bildades i Ruhrområdet 1996 och albumdebuterade efter den första kassetten “Trauerland” med “Stronghold” 2003. Det senaste albumet “Dunkelziffer” var bandets femte i ordningen och följde upp “Icon:Koru” (2011).

SITD mixar ofta mörk och dansant harsh-EBM med starka melodier och influenser från futurepopen (lyssna på smakprov nedan).

“Brother Death” släpps den 14 oktober via Scanner (Dark Dimensions Label Group).

Tracklist

01. Porcelain
02. Brother Death
03. Mundlos
04. Incendium
05. Autoaggression (Solar Fake remix)
06. Purgatorium (ES23 remix)
07. Autoaggression (Solitary Experiments remix)
08. Memorandum (Autodafeh remix)
09. Autoagression (Klangstabil remix)
10. Burial

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Scanner (Dark Dimensions Label Group)
Releasedatum: 25 september 2015
Genre: Harsh EBM
Bandmedlemmar: Glamour Diesel, IDK, Chainheart, Hypercrash
Land: Portugal
Recensent: Thomas Hulteberg

(English version below)

(English version below)

Eden Synthetic Corp have released the sequel to “Breathing Salt” (2013) entitled “Sandwalkers” and all is not well. The album unfortunately comes out a bit like a quanity release that leaves no lasting impression.

I have listened throughly many times and I can not remember a single melody line nor lyrics or arrangement. While the band’s last album “Breathing Salt” offered dark, melody-driven industrial with just the right amount of added guitars Eden Synthetic Corps this time have gone all in on power and betting on weight becomes very monotonous to an entire disc. Somehow they still manage to suprise like with the fantastic “Thirst” where the guitar-driven theme is replaced by a really good beat and a strong and memorable melody.

In one of my previous reviews of Chrysalide’s “Human Revolution” I praised band for embracing their French origins wich made out to be one of the band’s strengths. Eden Synthetic Corps are from Portugal and have chosen to do just the opposite and have seem to want to wash away every trace of their inharitance with chlorine. I would have been alot happier if the band could return to the last disc’s well-crafted melodies and tried to build on it instead of trying to be the hardest in the world.

Best track: “Thirst”
Worst track: “The Northern Hunter”

Eden Synthetic Corps, som senast var albumaktuella med “Breathing Salt” (2013), presenterar det kommande albumet “Sandwalkers”.

Den portugisiska harsh electro-kvartetten bildades 2005 och plockades redan efter ett par månader upp av den tyska jätten Dark Dimensions Label Groups dotteretikett Scanner.

Året därpå albumdebuterade bandet med “Matte” (2006) och det stora genombrottet fick man sedan med konceptalbumet “Enhancer” (2008).

Tredje albumet “Eight Thousand Square Feet” släpptes 2010.

“Sandwalkers” släpps den 25 september via Scanner (Dark Dimensions Label Group).

Tracklist

01. The Northern Hunter
02. Sandwalkers
03. Dystopia
04. Oil of the Feathered Serpent
05. Catarse
06. Trail of the Hydra
07. Neuri
08. Thirst
09. Scythian
10. Atsinganoi
11. Lamiae
12. Tsékooh
13. Themiscyra
14. Noblesse

Format: (Album) CD, Digital

Skivbolag: Scanner (Dark Dimensions Label Group)

Releasedatum: 8 maj 2015

Genre: Synthpop

Bandmedlemmar: Pontus Stålberg, Stefan Nilsson, Daniel Malmlöf

Land: Sverige

Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

En historisk synthpoppärla i sitt sammanhang

Behärskar man grunderna så klarar man av det mesta. Just detta berättade min första chef för mig och det stämmer ganska bra i allmänhet. I synnerhet stämmer det när det gäller de rutinerade Spetsnaz-bekantingarna Stefan Nilsson och Pontus Stålberg, som nu har ryckt tag i tredjemedlemmen Daniel Malmlöf och sparkat nytt liv i sitt gamla synthpopprojekt Destin Fragile.

Den första aptitretaren “Run Away” lämnade oss suktande efter mer och nu levererar man en väldigt genretrogen, stark och uppdaterad version av sin nittiotalsdoftande synthpop på det nya albumet “Halfway to Nowhere”.

Sångaren Pontus Stålberg visar upp dolda röstresurser när han tonsäkert och dynamiskt över ett brett register levererar både träffsäkra upptempohits som “Run Away”, “April Light” och “In Plain Sight” liksom väldigt melankoliska och känslosamma ballader som titelspåret “Halfway to Nowhere” och den mörka och härligt bluesdoftande “Alive (It’s Up to You)”.

De stundtals nattsvarta, ångestladdade och genomgående starka låttexterna matchar den detaljerade ljudbilden som verkligen smakar mumma för alla oss som är stora fans av den här genren. Ledsyntar och mikrodetaljer sveper varsamt mellan kanalerna ovanpå taktfast analoga basgångar. Lägg därtill en mängd enkla (men ack så geniala) smarta låttekniska elektroniska popfinesser och du har receptet färdigt.

Låtmaterialet på “Halfway to Nowhere” hämtar inspiration långt utanför genrens ramar och håller en såpass jämn och hög nivå att trion kommer undan med det mesta med äran i behåll – till och med den (minst sagt!) Erasure-doftande, men ack så vackra “Out of the Darkness”.

Pontus har tjatat om att han vill göra synthpop igen ett bra tag nu och att Destin Fragile bemäktar göra comeback med ett såpass starkt album – eller ja, enligt mitt tycke en historisk synthpoppärla i sitt sammanhang, det imponerar stort.

Det enda negativa är att man smög till mig promon såpass tidigt som för drygt en månad sedan. Det är rent ut sagt elakt då det tyvärr har gjort att övriga skivsläpp har blivit allvarligt lidande på vägen. “Halfway to Nowhere” har gjort ett ordentligt avtryck i mig och den kommer garanterat fortsätta med det ett bra tag framöver.

Tracklist

01. Run Away (04:30)
02. In Your Eyes (04:37)
03. In The Frame (05:10)
04. Alive (It’s Up To You) (04:20)
05. Halfway To Nowhere (03:32)
06. April Light (04:56)
07. Change (04:37)
08. Worlds Apart (05:17)
09. In Plain Sight (04:21)
10. Out Of The Darkness (04:50)
11. The End (02:42)

(English version below)

A historic synth pop gem under the circumstances

Master the basics and you’ll manage most things. Exactly that my first boss told me and it’s pretty accurate in general. In particular it’s true when it comes to Spetsnaz-acquaintances Stefan Nilsson and Pontus Stålberg, who now have gotten hold of the third member Daniel Malmlöf and kicked new life into their old synth pop project Destin Fragile.

The first appetizer “Run Away” left us wanting more earlier this year and now they finally supply us with a very genre-faithful, strong and updated version of their nineties-scented synth pop on the new album “Halfway to Nowhere”.

The singer Pontus Stålberg shows hidden vocal abilities when he tunefully and dynamic over a wide range delivers both direct uptempo hits like “Run Away”, “April Light” and “In Plain Sight” and very melancholic and sentimental ballads like the title track “Halfway to Nowhere” and the dark and lovely blues-fragrant “Alive (It’s Up to You)”.

The occasionally completely dark, anguished and consistently strong lyrics match the detailed sound image which really feeds the yearning ears of all of us who are big fans of this genre. Leadsynths and micro details sweeps gently between the channels on top of the steady analog basslines. Add to that a variety of simple (but oh so brilliant) smart songtechnical electronic pop-finess and you have the recipe right there.

The songmaterial on “Halfway to Nowhere” draws inspiration far beyond the genre’s mold and keeps the whim of consistent high level so much this trio will come away with most things with thier honor intact, even the heavily (to say the least!) Erasure-influenced, but oh so beautiful “Out of the Darkness”.

Pontus has been nagging about his wishes to make synth pop again for quite some time now and the fact that Destin Fragile’s got the stamina to come back with such a strong album, in fact a historic synth pop gem under the circumstances, is very impressive.

The only negative is that the band snuck me promo as early as just over a month ago. It is downright nasty and has unfortunately made some other releases seriously suffer recently.

“Halfway to Nowhere” has made a very strong impression on me and it will surely continue to do so for some time to come.

Preorder this album right here!

Format: (Album) CD, Digital

Skivbolag: Scanner (Dark Dimensions Label Group)

Releasedatum: 27 mars 2015

Genre: Electro, EBM

Bandmedlemmar: Mika Rossi, Jesper Nilsson, Anders Olsson

Land: Sverige

Recensent: Carolina Lindahl

(English version below)

Lång väg till den rumsrena homagen

Året är 1906, och hösten har precis dragit in över Köpenick. Skomakaren Wilhelm Voigt har skaffat sig en preussisk kaptensuniform och lurat med sig några soldater som hjälper honom att arrestera stadens borgmästare och polischef. Därefter kan han stjäla stadskassan på 4000 mark och fly som en rik man. Voigt lyckades ikläda sig någon annans uniform, ja, bära någon annans attribut, och därigenom göra succé. En av världshistoriens mästerbedragare.

Några som däremot inte skulle ha lämnat rådhuset med stadskassan är Kristianstadbandet Autodafeh. De har försökt kränga på sig både Front 242s och Nitzer Ebbs praktfulla paraddräkter, men uniformerna sitter illa och går inte ens att knäppa över bringan. Här är inget maktövertagande aktuellt. En Autodafisk rådhuskupp skulle urarta till en Benny Hill-version av köpenickiaden. Jag ser framför mig hur Autodafeh närmar sig rådhusbyggnaden, men får syn på en bayersk äppelkaka som står och svalnar på ett fönsterbräde. Plötsligt är den mer intressant än de 4000 markerna. Någon bränner sig på den fortfarande kokande äppelfyllningen, någon annan druttar på ändan, och innan de vet ordet av har polisen dykt upp med en piketbuss som kör dem till häktet. En räd som knappast skulle kittla Carl Zuckmayers intresse. Det här scenariot är nog snarare lämpat för buskisscenen.

Nej, Autodafehs nya album, “Digital Citizens”, förleder ingen. Autodafeh, som består av Mika Rossi, Jesper Nilsson och Anders Olsson, är kända för att med sin musik hylla både Nitzer Ebb och Front 242s sound. Nitzer-influensen är särskilt påtaglig i låten “Love, Hate and Pain” från albumet “Identity Unknown” (2010). Men var går egentligen gränsen mellan tribut och ren imitation? Om det finns någon sådan gräns har nog Autodafeh klampat förbi den för länge sedan. I det här albumet är 242-pastischen genomgående. “Digital Citizens” innehåller till och med en cover på Front 242-låten “No Shuffle”. Den är i min mening albumets starkaste låt. Tyvärr är den endast en tafflig version av de belgiska bodymästarnas original. Front 242s vackra ljuddräkt går nämligen inte att återskapa med PC och mjukvarusynthar. En paraduniform ska knäppas med guldknappar, och inte med kardborrband.

Introt till låten “Feeding the Flames” inger ett visst mått av hopp. Kanske händer äntligen något oväntat? Eurodance-introt lurar en att Mika Rossi ska brista ut i 90-talsklassikern ”No no, no no no no, no no no no, no no there’s no limit!”. En förhoppning som snabbt blir till en besvikelse. Introt går över i samma ettriga, svengelska sång som återfinns i de övriga tolv låtarna. Vid den näst sista låten, “Carpe Diem”, har jag fått nog. Det här är en skymf. Både mot hörselsinnet, och mot Autodafehs främsta inspirationskälla – Front 242. Låtens namn, “Carpe Diem”, understryker albumets grad av ooriginalitet ytterligare. Det är både tafatt och fantasilöst.

Albumet ger en känsla av en ofärdig, hemmasnickrad demo. Lösryckta ljud som har bökats ihop i datorn. Material som är tänkt att produceras och snyggas till. Det är ofullgånget och saknar känsla och finess. Uniformen har trådar som hänger, slipsen är oknuten och axelklaffarna är ditlimmade. Autodafeh är inga kaptener, och det märks långt innan de ens nått fram till stadsporten.

Vi må vara digitala medborgare, men ännu har vi inte kommit så långt att man kan tillverka kvalitets-EBM med hjälp av färdiga mallar i ett datorprogram. Särskilt inte när man med sagda program bara försöker låta som någon annan. Det här är billig efterbildningsbody. “Digital Citizens” bekräftar det faktum att Autodafehs stilhärmande manér har lång väg till den rumsrena homagen.

Tracklist

01. Game Of Life (03:54)
02. Feeding The Flames (04:07)
03. Conflict (04:13)
04. Digital Citizens (04:12)
05. Legacy (04:42)
06. Fatamorgana (03:28)
07. No Future (04:28)
08. Information Society (03:45)
09. No Shuffle (03:46)
10. Ready To Go (03:52)
11. High On Pain (03:43)
12. Carpe Diem (03:44)
13. Set Me Free (03:18)

(English version below)

Still far from the honest homage

The year is 1906, and fall has just swept in over Köpenick. The shoemaker Wilhelm Voigt is wearing a Prussian captain’s uniform and and has recruited some soldiers who helps him arrest the city’s mayor and police chief. Then he manages stealing the town treasure of 4000 mark, and flee like a rich man. Voigt managed to dress in someone else’s uniform, yes, wear someone else’s attributes, and thereby making success. One of history’s master deceivers.

A group of people who wouldn’t have left the town hall with the treasury is the Swedish band Autodafeh. They have tried to wear both Front 242’s and Nitzer Ebb’s exquisite parade uniforms, but the uniforms are ill fitted and don’t even close around the belly. They are not properly equipped for a takeover. An Autodafish town hall raid would turn into a Benny Hill version of the ”Köpenickiad”. I imagine how Autodafeh approaches the town hall building, but spots a freshly baked Bavarian apple cake standing on a window sill. Suddenly, the cake is more interesting than the 4000 coins. Someone burns their tongue on the still boiling apple filling, another one slips and falls to the ground, and before they know it the police turns up with a picket bus that drives them to jail. A scene that would hardly tickle Carl Zuckmayers fancy. This scenario is probably more suited for a slapstick scene.

No, Autodafeh’s new album, “Digital Citizens”, fools noone. Autodafeh constitutes of Mika Rossi, Jesper Nilsson and Anders Olsson, and they’re known for copying both Nitzer Ebb and Front 242’s sound. The Nitzer-influence is particularly evident in the song “Love, Hate and Pain” from the album “Identity Unknown” (2010). But where do we draw the line between tribute and pure imitation? If there is such a line Autodafeh surely has stomped past it long ago. In this album, the 242-pastiche is obvious. “Digital Citizens” even includes a cover of Front 242’s “No Shuffle”. It is in my opinion the album’s strongest track. Unfortunately, it is only a clumsy version of the Belgian EBM-master’s original. Front 242’s beautiful soundpalette is impossible to recreate with PC and software synths. A parade uniform should be knotted with gold buttons, and not with velcro. The intro to the song “Feeding the Flames” lights a ray of hope. Perhaps will something unexpected happen? The eurodance-intro leads me to believe that Mika Rossi will burst out into the 90’s classic “No no, no no no no, no no no no, no no there’s no limit!”. A hope that quickly turns into disappointment.

The intro opens for the same aggravated, swenglish song found in the remaining twelve tracks. At the penultimate song, “Carpe Diem”, I’ve had enough. This is an outrage. Both to the sense of hearing, and to Autodafeh’s main source of inspiration – Front 242. The song’s name, “Carpe Diem” emphasizes the album’s degree of unoriginality further. It is both awkward and unimaginative.

The album gives a feeling of an unfinished, home made demo tape. Fragmented sounds that have been slushed together in the computer. Material that is supposed to be produced and cleaned up. It is incomplete and lacks feeling and finesse. The uniform has threads hanging, the tie is untied and the shoulder flaps are glued on. Autodafeh are no captains, and that is clear long before they’ve even reached the city gate. We may be digital citizens, but we have not yet come so far that you can produce quality EBM using pre-made templates in a computer program. Especially when you’re only using this program to sound like someone else. This is cheap imitation body. “Digital Citizens” confirms the fact that Autodafeh’s copycat manner is still far from the honest homage.

Format: (Album) CD, 2CD**, LP, Digital
Skivbolag: Scanner (Dark Dimensions Label Group)
Releasedatum: 31 oktober 2014
Genre: Futurepop, EBM
Bandmedlemmar: Carsten Jacek, Francesco D’Angelo, Thomas Lesczenski
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

(English version below)

En SITDålig vokalinsats

Ruhrfuturepoparna SITD har smugit fram ur skuggorna och lyckats pricka in en topp 100-placering på den officiella tyska albumlistan Media Control Album Charts. Nya albumet “Dunkelziffer” har också sen i mitten på december lagt sig framför storheter som Project Pitchfork och KMFDM på alternativlistan GEWC i Tyskland.

SITD, eller Shadows in the Dark som de kallade sig 1996 när de debuterade, spelar en symfonisk futurepop i ligan under VNV Nation. De har mixat VNV Nation, Rotersand och Bruderschaft med flera och är kompetenta maskinister. Tom Lesczenski har spelat live med VNV Nation och även turnerat med dem. Det har även SITD gjort.

SITD:s ljudbild är varierad och storslagen. Det mesta är svart och emellanåt både hårt och intelligent. Arvet från “Rot” och tidigare album förvaltas med den äran på detta deras sjätte album. På gott och ont. Mest ont. För det är verkligen lovande ända tills sångaren Carsten Jacek börjar väsa och bröla på sitt alldeles egna och särdeles sitdåliga sätt. Direkt efter den gregorianskt mässande “Adora Quod Incendisti”, som öppnar albumet i symfonisk VNV-anda, startar en snabb och ettrig synthslinga och en hyggligt rapp trancedunkande “Dunkelziffer” med potential att bli en vettig speedsynthhit ända tills Jacek med Obelixtakt och -känsla börjar svulla luft och två- till femtonigt flåsa missljudsjätten. Jaceks stämma förstör grundligt allt SITD gemensamt och omsorgsfullt orkestrerar och programmerar i alla låtar utom två, balladen “Everlasting” som Lesczenski framför och den i allt väsentligt robotröstframförda “Santa Muerte”. Det är en gåta varför Lesczenski inte sjunger alla låtar och den kan omöjligt ha ett rimligt svar. Jacek är volymiös skamfläck både som vokalist och liveartist, vilket han visar på det här albumet och live på Dieselverkstaden i Stockholm före VNV Nation 2010 där hans banala gutturalitet kastade en volyminös skugga över synthen som konstform.

Bästa låtar: “Everlasting” och “Santa Muerte”.

Tracklist

01. Adora Quod Incendisti (01:41)
02. Dunkelziffer (Album Version) (05:20)
03. Purgatorium (05:53)
04. Autoaggression (05:35)
05. Everlasting (05:51)
06. Revolution (04:45)
07. Santa Muerte (05:58)
08. Journey’s End (03:55)
09. Memorandum (05:44)
10. Vendetta (03:47)
11. Incende Quod Adorasti (02:46)

Bonus Disc “Hellfeld” **

01. Dunkelziffer (Single Version) (04:33)
02. Mind Control (Exclusive Track) (04:09)
03. On The Run (Exclusive Track) (03:33)
04. Dunkelziffer (Bhambhamhara Remix) (05:02)
05. Dunkelziffer (Kant Kino Alternate Remix) (03:51)
06. Dunkelziffer (Noyce™ Remix) (05:09)
07. Dunkelziffer (Centhron Remix) (04:06)
08. Dunkelziffer (Beborn Beton Remix) (06:20)
09. Dunkelziffer (A Spell Inside Remix) (04:41)
10. Dunkelziffer (Tactical Sekt Remix) (05:14)

(English version below)

A SITDload of poor vocals

The future pop band SITD has entered the top 100 of the German Media Control Album Chart. They have come from the dark shadows of the Ruhr area with a sixth album, “Dunkelziffer”. On their way they passed well-known bands Project Pitchfork and KMFDM on the German GEWC-list in mid December. After remixing songs for VNV Nation, Rotersand and Bruderschaft, SITD has proven to be competent music machinists. The member Tom Lesczenski has played live with VNV Nation and both he and SITD has toured with VNV Nation. So there are obvious knowledge and skills in the hands of SITD.

Their sound is grand and elaborated. It is dark and grim and hard and sometimes even intelligent. They manage the heritage from former albums like “Rot” with honour,  for better and for worse. Unfortunatelly mostly for the worse. Almost every song is promising until singer Carsten Jacek starts hiss and roar in the SITDload of poor vocal-manner he possesses. The Gregorian hymn “Adora Quod Incendisti” initiate the album in a classic VNV-nesque attitude and transforms with a peppery sound and trance beat into the song “Dunkelziffer” with the potential of becoming a speed synth hit. That is, until Mr Jacek starts panting noises. Jacek tear SITD’s carefully orchestred music apart in every song but two, the ballad “Everlasting” and in the mostly robot voice chanted “Santa Muerte”. Mr Lesczenski sings “Everlasting” really good and I know he can sing, I have sene it live in Stockholm in 2010 and he does an acceptable cover on Editor’s “Papillon” live that you can find on YouTube. So why do they let Jacek sing? Or what should we call his vocalizations? They are surely not promoting SITD success. Could we have a New Year’s eve promise to change singer in 2015, please?

SITD, som senast var albumaktuella med “Icon:Koru” som släpptes 2011 är nu tillbaka med nytt material.

Det kommande albumet “Dunkelziffer” innehåller elva nya spår från den tyska trion med sångaren Carsten Jacek tillsammans med Francesco D’Angelo och Thomas Lesczenski och blir bandets sjätte i ordningen sedan den officiella debuten med “Stronghold” (2003).

Utöver den ordinarie utgåvan samt en till 300 exemplar begränsad vinylutgåva levereras även en dubbeldiscutgåva ** i digipak (begränsad till 3000 exemplar) som utöver remixer av titelspåret signerade bland andra Beborn Beton, Kant Kino, A Spell Inside och Tactical Sekt även innehåller de två exklusiva bonusspåren “Mind Control” och “On the Run”.

Titelspåret “Dunkelziffer” är det första smakprovet som levereras med tillhörande musikvideo (se denna samt ytterligare smakprov nedan).

“Dunkelziffer” finns ute nu via Scanner (Dark Dimensions Label Group)

Tracklist

01. Adora Quod Incendisti
02. Dubkelziffer (Album Version)
03. Purgatorium
04. Autoaggression
05. Everlasting
06. Revolution
07. Santa Muerte
08. Journey’s End
09. Memorandum
10. Vendetta
11. Incende Quod Adorasti

Tracklist Bonus Disc **

01. Dunkelziffer (Single Version)
02. Mind Control
03. On the Run
04. Dunkelziffer (Bhambhamkhara remix)
05. Dunkelziffer (Kant Kino Alternate remix)
06. Dunkelziffer (Noyce remix)
07. Dunkelziffer (Centhron remix)
08. Dunkelziffer (Beborn Beton remix)
09. Dunkelziffer (A Spell Inside remix)
10. Dunkelziffer (Tactical Sekt remix)