Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Scandroid"

Scandroid – “Afterglow”

Tags: , , , , ,


 

Scandroid presenterar en video till “Afterglow”. Låten är hämtad från det andra kritikerrosade fullängdsalbumet “Monochrome”, som bland annat har nått framgångar på iTunes elektroniska topplista i hela fyra länder däribland både Sverige och USA och en andraplats i både England och Tyskland.

Bakom Scandroid finner vi Klayton som sedan tidigare är känd från bland annat Celldweller och Circle of Dust.

Scandroid – “Monochrome”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital, kassett
Skivbolag: FIXT Music
Releasedatum: 27 oktober 2017
Genre: Synthpop, synthwave
Bandmedlemmar: Klayton
Land: USA
Recensent: Stefan Last

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloud

(English version below)

Scandroid sitter kvar på synthwavetronen!

För knappt ett år sedan satt jag och knåpade ihop min årsbästalista för 2016 och hade med stor möda just lyckats få ihop ett urval som kändes rätt. Då postar någon ett videoklipp på Facebook på någon som gör en cover på Tears For Fears ”Shout”. Det där lät riktigt intressant tänkte jag och kollade upp artistnamnet Scandroid. Det visade sig vara ett nytt projekt av den Detroit-baserade producenten Klayton och att debutalbumet just släppts. Efter första genomlyssningen var det bara att konstatera att jag skulle bli tvungen att knuffa ut någon från listan för att ge plats åt en ny tiopoängare. Ett år senare är det redan dags för album nummer två.

”Monochrome” inleds lite försiktigt med introspåret ”2518” innan ”Afterglow” kliver in och visar att den självbetitlade debuten inte var en engångsföreteelse. Efter några genomlyssningar har den också klivit fram som ett av mina favoritspår på albumet tillsammans med andra upptemponummer som det pulserande titelspåret ”Monochrome” och den energiska popdängan ”A Thousand Years”.

Fläskiga sequencerbasgångar, precist programmerade rytmer, kristallklara synthar och en och annan gitarr dominerar i en produktion som genomsyrar hela albumet. Klaytons vokala insatser levereras med en självsäkerhet som ger slutprodukten ytterligare pondus. Det finns även några strategiskt utplacerade instrumentaler som bidrar till albumets variation, såsom ”Oblivia” och ”On The Face Of The Deep”, och på vilka Scandroids synthpop/synthwave-hybrid övergår i mer renodlad synthwave.

Precis som på debuten, där Scandroid gjorde en cover på ovan nämnda ”Shout”, så tolkas en 80-talsklassiker även på ”Monochrome”. Den här gången är det Michael Jacksons ”Thriller” som får genomgå en ordentlig synthifiering. Låten släpptes passande nog digitalt lagom till årets Halloween-firande. Även Star Wars-temat ”The Force Theme” kläs upp i en välsittande synthwavekostym.

Jag gav debuten full pott när jag recenserade den förra året, och det är inte långt borta det upprepas den här gången. Det stod och vägde länge men slutar med en stark nia i betyg. Kanske var det nyhetens behag som tippade över vågskålen för debuten, men faktum kvarstår – idag finns ingen som får hybriden mellan synthpop och synthwave att låta lika bra som Scandroid.

Beställ Scandroids “Monochrome” på CD, vinyl eller kassett här!

Tracklist

01. 2518 (01:47)
02. Afterglow (05:22)
03. Rendezvous (04:11)
04. Thriller (05:52)
05. Oblivia (04:45)
06. Monochrome (04:52)
07. The Force Theme (05:21)
08. Future Bloodline (04:45)
09. A Thousand Years (04:33)
10. On The Face Of The Deep (03:42)
11. The Veil (04:48)
12. Searching For A Lost Horizon (02:58)
13. Thriller (PYLOT Remix) (04:49)

(English version below)

Scandroid still sits comfortably on the synthwave throne!

Less than a year ago I was putting the finishing touches on my best-of-the-year list for 2016, and after much head-scratching I had finally come up with a selection that felt right. Then someone posts a video clip on Facebook of someone doing a cover of Tears For Fears”Shout”. I thoght it sounded really interesting and did some checking up on the artist named Scandroid. Turns out it was a new project by Detroit-based producer Klayton and that the debut album had just been released. Atfer the first listen-through I immediately realised I had to kick someone off the list as I needed to make room for a new full score album. A year later and it’s already time for album number two.

”Monochrome” opens quite subtley with the intro track ”2518” before ”Afterglow” comes on and proves that the self-titled debut wasn’t just a one-off stroke of luck. After a couple of listens it has also stepped forward as one of my favourites on the album along with other uptempo numbers such as the pulsating title track ”Monochrome” and the energetic pop stomper ”A Thousand Years”.

Fat sequenced bass lines, precisely programmed drums and crystal clear synths along with a guitar here and there dominates in a production that permeates the album. Klayton‘s vocals are delivered with a confidence that contributes further to the solid end product. There are also a few instrumentals strategically placed throughout the album that adds to its variation, such as ”Oblivia” and ”On the Face of the Deep”, and on which Scandroid‘s synthpop/synthwave hybrid drifts more into pure synthwave territory.

Just like on the debut, where Scandroid covered the above mentioned ”Shout”, an 80’s classic gets the Scandroid treatment on ”Monochrome” as well. This time it’s Michael Jackson‘s ”Thriller” that gets significantly synthed up. The track was appropriately released digitally just in time for Halloween. The Star Wars theme ”The Force Theme” also gets dressed up in a well-fitting synthwave suit.

I gave the debut a full 10/10 grade when I reviewed it last year, and it gets very close to that this time around too. It was a close call, but I ended up giving it a strong 9/10 score. Perhaps it was the pleasure of hearing something brand new that tipped the scale for the debut, but the fact remains – there’s no one today that makes the hybrid between synthpop and synthwave sound as good as Scandroid.

Stefan Last sammanfattar 2016

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Vårt senaste tillskott – synth- och electropopfantasten Stefan Last – sammanfattar sitt musikår 2016.

 

 

 

 

 

 

(English verision below)

Det är kul med musik! Det har enligt mig inte varit så här roligt att vara musikfantast sedan början av 80-talet. Lekfullheten och skaparglädjen är tillbaka, och möjligheterna för artister att själva släppa sin egen musik utan att ha skivkontrakt är stora. Detta gör att det finns mycket bra musik att hitta för den som vet var man ska leta. Några av artisterna på min topplista nedan är faktiskt osignade, andra är utgivna på små, oberoende bolag drivna av entusiaster snarare än affärsmän. Detta har märkts av allt mer på mina topplistor de senaste 10-12 åren och gjort att de innehållit allt från miljonsäljande giganter på de stora majorbolagen till osignade förmågor som själva bränner 50 ex på CD med handgjorda omslag och säljer via Bandcamp.

När jag nu sammanfattar musikåret 2016 så noterar jag att trenden där allt färre “stora” artister tar sig in på listan verkar hålla i sig. Det är de osignade artisterna och de som är utgivna på mindre bolag som klivit fram och visat var skåpet ska stå. Årets besvikelse står faktiskt en av den elektroniska poppens största band för. Pet Shop Boys “Super” låter i mina öron som en bunt demos som blivit kvar i byrålådan efter en oinspirerad session i studion. De har i och för sig alltid varit lite av ett vartannat-album-artister, så jag hoppas att de kan rycka upp sig igen. Delerium och De/Vision är andra stora namn vars nya album jag gärna lyssnar på då och då, men som jag liksom inte riktigt lyckats komma in i tillräckligt för att de ska lyckas ta sig in på listan.

En annan sak som märkts av är att subgenrer som synthwave/retrowave fått något slags genombrott. De har legat och puttrat i periferin ett par år, men har nu klivit fram i strålkastarljuset vilket har givit synthscenen en välkommen nytändning. Jag tror säkert vi får se mer av detta under 2017.

Nedan följer en lista över mina tio favoritalbum från 2016, plus fem bubblare som inte riktigt nådde dit men som likväl är värda all uppmärksamhet. Sedan följer tio fantastiska låtar som antingen bara släppts på singel eller EP, alternativt är tagna från album som i övrigt inte nådde topplistehöjder.

Album

Battery Operated Orchestra ”Radiation”
Gör-det-själv-electropop när den är som bäst! Min första tiopoängare för 2016..

 

Scandroid ”Scandroid”
…och det hann bli en tiopängare till innan året tog slut! Synthwave och synthpop i pefekt symbios.

  

Metroland ”Things Will Never Sound The Same Again”
Med denna hyllning till en bortgången vän tog dessa belgare sin Kraftwerk-pop till en ny nivå.

Vile Electrodes ”In The Shadows Of Monuments”
Vacker uppföljare till deras fantastiska debut. Ännu ett band som kan det där med gör-det-själv.

  

Saft ”Norrbacka”
En oväntad men ytterst välkommen comeback av bandet som släppte ett av 90-talets bästa Svenska synthpopalbum (“Paranoia Erotica”).

  

Spark! ”Maskiner”
Svensk bodypop med attityd. Ingen gör det bättre!

 

Marsheaux ”Ath.Lon”
Pålitliga Sophia och Marianthi levererar sitt sjätte studioalbum, som vanligt fyllt av högkvalitativ synthpop.

  

Yello ”Toy”
De Schweiziska genierna är tillbaka med sitt mest helgjutna album sedan “Stella”.

 

Parralox ”Holiday ’16”
Tredje volymen av det numera traditionella coveralbumet stöpt i Parralox unika synthpopform.

  

Glass Apple Bonzai ”In The Dark”
Snygg synthpop kryddad med en nypa synthwave bidrar till att 2016 avslutas på topp.

Bubblare

Ekkoes ”Elekktricity”
Foretaste ”Space Echoes”
Hyperbubble ”Music To Color By”
Jean-Miche Jarre ”Electronica 2 – The Heart Of Noise”
Ladyhawke ”Wild Things”

Låtar

Firefox AK ”Heart Of Mine”
Andrea Kellerman är tillbaka, nu med Claes Björklund från Iamamiwhoami som producent.

Human Lynx ”The Letter”
Brilliant singel från ett av årets mest spännande nya band.

John Costello ”Holiday In Bangkok (Direkt Mix)”
Ett favoritspår från den fantastiska Rational Youth-hyllningen “Heresy” som släpptes av bloggen Cold War Night Life i augusti.

Julian Brandt feat. Ralph Lundsten ”Andromeda”
Ett av flera intressanta samarbeten av Julian Brandt i år.

Lizette Lizette feat. Nicklas Stenemo ”Rest”
Ett nytt namn för mig, här i samarbete med herr Stenemo från Kite. Mersmak!

Nordik Sonar ”Magic”
En av årets mest ohämmade poppärlor.

Page ”Är Det Jag Som Är En Idiot?”
Man kan inte annat än längta till det nya albumet!

Perturbator ”Venger (feat. Greta Link)”
En av flera grymma låtar från “The Uncanny Valley”, ett synthwave-album som var lite för obönhörligt “på” för att klara sig upp på topplistan. Funkar bäst i mindre doser.

Rational Youth ”This Side Of The Border”
En fantastisk comeback som visar att de fortfarande har vad som krävs.

Zoon Politicon ”Mercy”
En tiopoängare från ett album som tyvärr inte riktigt höll hela vägen.

(English version below)

 

 

 

Our synth- and electropop-specialist Stefan Last sums up his music year of 2016

Music is fun! I’d say it hasn’t been this much fun to be a music fan since the early 80s. The playfulness and creative joy is back, and the possibilities for artists to release their own music without having a record deal are huge. This is why there’s a lot of good music out there to be found if you know where to look. Some of the artists on my list are in fact unsigned, or are released on small independent labels run by enthusiasts rather than business men. This has been increasingly noticable on my annual best of lists over the past 10-12 years, making them include everything from million-selling giants on major labels to unsigned talent who burn 50 copies with hand made sleeves and sell them through Bandcamp.

Looking back on 2016 I note that the trend with a decreasing number of ”big name” artists entering my annual list seems to continue. It’s the unsigned artists and those released by smaller labels that are leading the way. Actually, the biggest disappointment this year comes from one of the biggest names in electronic pop. The Pet Shop Boys album ”Super” sounds to me like a bunch of demos left after an unsuccessful studio session. Admittedly, they have been a bit of an every-second-album sort of band for many years, so I have hope that they’ll find their way back on track again. Delerium and De/Vision are other big names who’s albums I don’t mind listening to every now and then, but have failed to get into enough for them to enter the list.

Another notable thing is that subgenres like synthwave/retrowave have had some sort of breakthrough. They’ve sort of been simmering in the periphery for a couple of years, but have now taken a step into the limelight, giving the synth scene a welcome boost. I’m sure we’ll see more of this during 2017.

Below is a list of my top ten albums of 2016, along with five runners up who didn’t quite make it but are still very much worthy of your attention. Following that are ten amazing songs that are either only released as singles or on EPs, alternatively are taken from albums that otherwise didn’t quite reach the same heights.

Albums

Battery Operated Orchestra ”Radiation”
DIY electropop at its best! My first full score review this year..

Scandroid ”Scandroid”
and one more full score snuck in before 2016 came to an end! Synthwave and synthpop in perfect symbiosis.

 

Metroland ”Things Will Never Sound The Same Again”
With this tribute to a lost friend these Belgians took their Kraftwerk pop to a new level.

Vile Electrodes ”In The Shadows Of Monuments”
A beautiful follow-up to their fantastic debut. Another band who knows how to do that DIY thing.

 

Saft ”Norrbacka”
An unexpected but very much welcome comeback by the band that released one of the finest Swedish synthpop albums of the 90s (“Paranoia Erotica”).

 

 

Spark! ”Maskiner”
Swedish bodypop with attitude. No one does it better!

 

Marsheaux ”Ath.Lon”
Reliable Sophia and Marianthi deliver their sixth studio album, as always filled to the brim with top quality synthpop.

 

Yello ”Toy
The Swiss geniuses are back with their most solid album since “Stella”.

 

Parralox ”Holiday ’16”
The third volume of this annual cover album cast in that unique Parralox synthpop mold.

 

Glass Apple Bonzai ”In The Dark”
Top notch synthpop with a pinch of synthwave thrown in helps end 2016 on a high.

 

Bubbling under

Ekkoes ”Elekktricity”
Foretaste ”Space Echoes”
Hyperbubble ”Music To Color By”
Jean-Miche Jarre ”Electronica 2 – The Heart Of Noise”
Ladyhawke ”Wild Things”

Songs

Firefox AK ”Heart Of Mine”
Andrea Kellerman is back, now with Claes Björklund from Iamamiwhoami as producer.

Human Lynx ”The Letter”
Brilliant single from one of this year’s most exciting new bands.

John Costello ”Holiday In Bangkok (Direkt Mix)”
A standout track from the amazing Rational Youth tribute “Heresy” that was released by music blog Cold War Night Life in August.

Julian Brandt feat. Ralph Lundsten ”Andromeda”
One of several interesting collaborations from Julian Brandt this year.

Lizette Lizette feat. Nicklas Stenemo ”Rest”
A new acquaintance for me, here in collaboration with Mr Stenemo from Kite. Leaves you wanting more!

Nordik Sonar ”Magic”
One of this year’s most magnificent pop gems.

Page ”Är Det Jag Som Är En Idiot?”
The new album can’t come soon enough!

Perturbator ”Venger (feat. Greta Link)”
One of several great tunes from “The Uncanny Valley”, a synthwave album that was a bit too relentlessly ”in your face” to make it onto the list. Works best in smaller doses.

Rational Youth ”This Side Of The Border”
An amazing comeback that clearly shows they’ve still got what it takes.

Zoon Politicon ”Mercy”
A 10/10 score track from an album that unfortunately didn’t quite go all the way.

Scandroid – “Scandroid”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital, kassett
Skivbolag: FIXT Music
Releasedatum: 16 november 2016
Genre: Synthpop, synthwave
Bandmedlemmar: Klayton
Land: USA
Recensent: Stefan Last

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloud

(English version below)

Synthpop och synthwave i perfekt symbios!

Ibland dyker de där riktigt sällsynta pärlorna upp som en skön cocktail av lika delar slump och tillfälligheter. Någon postade ett videoklipp på Facebook med ett band som gjort en cover på Tears For Fears gamla hit ”Shout”. Tvekade väl lite först men tänkte ”Äsch, jag tar väl en titt. Det är ju en bra låt i alla fall…”. Det visade sig vara riktigt ordentligt bra! En version ganska trogen originalet, men snyggt producerad och iklädd en modern kostym. Detta måste jag kolla upp! Bandet kallade sig Scandroid och visade sig vara ett nytt enmansprojekt av Detroit-baserade producenten Klayton (känd sedan tidigare från bland annat Celldweller och Circle of Dust red.anm). Det självbetitlade debutalbumet hade just släppts, så jag surfade över till hans Bandcamp-sida och lyssnade. Redan efter ett par låtar var jag såld.

Den senaste tidens våg av synthwave märks av från start, men i princip hela albumet igenom är den tätt sammanflätad med en lika stor dos modern synthpop. Här och där skymtar även små doser new wave och mer retrodoftande synthpop som bryter av och håller lyssnaren på tårna.

”2517” inleder och de första 45 sekunderna av introt skulle kunna vara hämtat från något på Depeche Modes ”Songs Of Faith And Devotion”, men sedan blir det betydligt mer synthwave med vocoders och allt.

Andra spåret ”Salvation Code” i sin tur är en riktig hi-nrg-stänkare med ett skoningslöst driv som inte släpper taget förrän den gjort sitt efter nästan sex minuter.

Låtar som ”Aphelion”, ”Datastream” och ”Neo-Tokyo” är utmärkta exempel på Klaytons förmåga att väva samman synthpop och synthwave med ett resultat det slår neonfärgade gnistor om.

Efter tidigare nämnda ”Shout” är det dags för ”Destination Unknown”. Den är en av tre instrumentaler på albumet, och medan denna är ett upptemponummer som gasar på duktigt i bortåt 140 BPM så drar den andra, ”Atom & E.E.V.”, ner tempot betydligt. Den tredje, ”Singularity”, är en lågmäld men dramatisk albumavslutare i Vangelis anda.

Som sagt får vi oss också några små doser av old school synthpop- och new wave-influenser också. Dessa vävs snyggt in i låtar som ”Connection” och ”Empty Streets”. I ”Awakening With You” finns tecken på att man förmodligen skulle kunna hitta New Order och Duran Duran i Klaytons skivsamling.

Som recensent vill man inte vara alltför generös med att dela ut tiopoängare. Man vill spara dem åt skivsläpp som verkligen golvar en, så när man hamnar nära full poäng så tar man gärna en extra funderare på om något saknas eller kunde gjorts bättre. I det här fallet hittar jag inget sådant. Från första till sista sekund levererar Scandroid en debut som är snudd på fulländad. Produktionen är varierad och visar på en kreativ bredd samtidigt som albumet utan problem håller ihop som en enhet, och sångförmågan är det heller inget fel på.

Det är sådant här som man som musikfantast lever för. De där få gångerna man upptäcker något helt nytt som får en att glömma allt annat för en stund och bara sitta där och le lite fånigt för sig själv. Tack så mycket Klayton!

Tracklist

01. 2517 (04:39)
02. Salvation Code (05:50)
03. Aphelion (05:35)
04. Shout (03:58)
05. Destination Unknown (03:38)
06. Connection (03:57)
07. Datastream (04:29)
08. Empty Streets (04:59)
09. Awakening With You (05:02)
10. Atom & E.E.V. (05:35)
11. Neo-Tokyo (06:13)
12. Pro-Bots And Robophobes (feat. Circle Of Dust) (04:02)
13. Eden (05:40)
14. Singularity (03:40)
15. Eden (Waveshaper Remix) (04:38)**

** = Digital only

(English version below)

Synthpop and synthwave i perfect symbiosis!

Sometimes those really rare gems appear like a sweet cocktail made from coincidence and pure chance. Someone posted a clip on Facebook with a band that did a cover of the old Tears For Fears classic ”Shout”. I did hesitate at first, but then I thought ”What the hell, I’ll have a look. It is a good song after all…”. Turns out it was really good! Quite faithful to the original, but with a solid production giving it a modern twist. Had to look this up! The band was named Scandroid, and it turns out it’s a new one-man project from Detroit-based producer Klayton (previously known from projects like Celldweller and Circle of Dust editor’s note). The self-titled debut album had just been released, so I headed over to his Bandcamp page and had a listen. A couple of songs in and I was hooked.

The recent wave of synthwave is apparent right from the start, but basically throughout the entire album it’s tightly interwoven with an equal dose of modern synthpop. Here and there are small bursts of new wave and more retro tinged synthpop to stir things up and keep the listeners on their toes.

2517” opens the album and the first 45 seconds of the intro could’ve been something taken from Depeche Mode‘s ”Songs Of Faith And Devotion”, but then turns decidedly more synthwave complete with vocoders and all.

Second track ”Salvation Code” comes next and is a proper hi-nrg blaster with a relentless drive that won’t let go before it’s done its thing after almost six minutes.

Songs such as ”Aphelion”, ”Datastream” and ”Neo-Tokyo” are perfect examples of Klayton‘s ability to merge synthpop and synthwave, all of them causing neon-coloured sparks to fly.

After the previously mentioned ”Shout” it’s time for ”Destination Unknown”. It’s one of three instrumentals on the album, and while this is an uptempo number speeding along at around 140 BPM, the second one, ”Atom & E.E.V.”, slows things down significantly. The third one, ”Singularity”, is a quiet yet dramatic album closer channelling the spirit of Vangelis.

As previously mentioned we’re also treated to some old school synthpop and new wave influences. These are woven into the fabric of songs like ”Connection” and ”Empty Streets”. In ”Awakening With You” there are signs that suggests that you’ll more than likely find New Order and Duran Duran in Klayton‘s record collection.

As a reviewer you don’t want to be too generous handing out full scores. You want to save those for releases that will knock your socks off, so when you end up close to the top score you’re really giving it some extra thought. Is there something missing, or could something have been done better? In this case I could not find any such thing. From the first second to the last Scandroid delivers an album that is damn near perfect. The production is varied and displays a creative width while at the same time holding the album together as a unit, and the vocal abilities are also top notch.

This is the sort of thing you live for as a music fan. Those few occasions when you discover something entirely new that makes you forget everything else for a while and just sit there with a silly smile on your face. Thank you Klayton!