Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: L-Tracks Recordings
Releasedatum: 7 februari 2014
Genre: Futurepop, EBM
Bandmedlemmar: Sami Mark Yahya
Land: Tyskland
Recensent: Thomas Hulteberg

Mindre fest mer allvar

Faderhead släpper sitt sjunde studioalbum “Atoms & Emptiness” som innehåller elva nya låtar. Om du tidigare hört Faderhead på diverse klubbar är du antagligen mest bekant med de ganska uttjatade hitsen “Dirtygrrrls/Dirtybois”  och “Swedish Models and Cocaine”. Stämmer föregående mening in på dig tycker jag att det här albumet är ett utmärkt tillfälle att stifta bekantskap med den andra sidan av Faderhead: Futurepop av förstklassig kvalitet.

Titelspåret “Atoms & Emptiness” är en introvert låt i lågt tempo med svepande synth-mattor och en text om smärtsam separation. Inget nytt ämne i genren precis men när det utförs med utmärkt fingertoppskänsla och inlevelsefull sång är det svårt att värja sig. Tempot skruvas upp ordentligt i “Every Hour Kills” med ett studsigt beat och en ettrig melodi som fylls ut med bra sång och en text om att ta vara på livet och människorna omkring sig. En låt som tyvärr utmärker sig negativt är “I Forget”, trög förutsägbar musik och väldigt trött sång, det låter som om Faderhead är på väg att somna halvvägs genom låten

Nog om känslomässiga texter och melankoliska melodier nu, det finns en annan sida av albumet också och det stavas EBM! Ett Faderhead-album är inte komplett utan de obligatoriska dansgolvs-vältarna och självklart finns det ett par stycket på “Atoms & Emptiness”. Den inledande “Stand Up” är skivans hårdaste spår som bygger på ett hårt beat i upp-tempo och en simpel men minnesvärd melodi. Lugnare verser bygger upp en förväntan till en explosiv och aggressiv refräng, sången är medryckande och texten är simpel. “You Can’t Resist” är en mycket arg låt i mellantempo, med hårt distad refräng och en pulserande basgång som verkligen inbjuder till svettig dans. Ett mycket stiligt och lugnt mellanparti lyfter verkligen låten innan ett mäktigt crescendo.

Faderhead har gjort det till en vana att släppa ett nytt studioalbum varje år den senaste tiden och jag undrar om vissa av låtarna på “Atoms & Emptiness” hade mått bra av att få mogna lite. En hel del av materialet känns stressat och kunde putsats på bättre. Produktionen är väldigt ren och det är lätt att höra nyanserna i musiken. På det hela taget gillar jag skivan och det jag är mest imponerad över är de sömlösa övergångarna mellan futurepop och EBM. Det jag tycker sämst om är att tempot ibland blir lite långsamt.

Bästa spår: “Champagne and Real Pain”
Sämsta spår: “I Forget”

Tracklist

01. Stand Up (03:48)
02. Every Hour Kills (05:00)
03. Champagne & Real Pain (03:31)
04. Atoms & Emptiness (04:53)
05. When The Freaks Come Out (04:48)
06. Someone Else’s Dream (04:37)
07. I Forget (03:53)
08. You Can’t Resist (03:51)
09. Through This Pain (You Heal) (04:02)
10. Anti-Paradise (03:27)
11. My Heart Is Safe (04:54)