Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Salvation"

Liverapport: Inför Electronic Summer 20150725, Göteborg

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Årets upplaga av Electronic Summer närmar sig med stormsteg och i sedvanlig ordning var det dags för förfesten som arrangeras dryg en månad innan själva festivalen går av stapeln.

anders_nord

Anders Nord begav sig till Jazzhuset i Göteborg en kall sommarkväll med regn i luften för att avnjuta Vogon Poetry och Machinista.

(OBS! Foto kommer förhoppningsvis inom kort!)

 

Strax efter klockan 23 så var det dags för Vogon Poetry att göra entré i den nästan fulla konsertlokalen. Tre stiligt uppklädda herrar levererade synthpop i en dryg halvtimme och de främsta leden i publiken var med på noterna direkt. Efter ett tyskt intro var det dags för kvällens första låt “Bring the Revolution” som sedan följdes upp med livepremiären av bandets nya singel “Never Too Late” som släpptes dagen innan spelningen.

Vogon Poetry bjöd på en medryckande, sex låtar lång, spelning som avslutades med en av mina favoritlåtar: “The Diceman”. En låt som minst sagt går i Yazoo’s fotspår. En mycket bra spelning av ett band jag tror mycket på om den breda synthmassan upptäcker dom.

Den 4 september kommer det hållas releasefest på Jazzhuset för Vogon Poetrys nya fullängdare “The Prefect Stories”, som släpps den 28 augusti. För er som inte var på Jazzhuset denna kväll av någon anledning, anslut till resten av oss som skall dit! Det kommer vara värt varenda krona!

Klockan passerade midnatt när Machinista besteg scenen. John (från Cat Rapes Dog, Basswood Dollies mm), Rickard Blomqvist (Haze For Sale och Vision Talk) och gitarristen Judas genomförde ett 10 låtar långt gig. Låtar från debutalbumet “Xenoglossy” blandades med spår från det nya albumet “Garmonbozia”.

Johns scenvana märktes direkt. Han kom in på scenen och den var hans, ingen annans. Scennärvaron var total! Med låtar som “Take Comfort in Being Sad”, “Salvation” och “Molecules and Carbon” i bagaget kan det liksom inte gå fel och bandet har utvecklats enormt sedan de spelade på Electronic Summer förra året. Johns sång har blivit ytterligare ett par snäpp bättre sen 2013. Detta är ett band som kan gå långt. För det är bra, riktigt bra!

Nu är det bara att ladda (kamera) batterierna och se fram mot den fjärde upplagan av Electronic Summer som går av stapeln, i sedvanlig ordning, på Brewhouse den 28-30 augusti. Lineupen detta år består bland annat av VNV Nation (som spelar båda kvällarna med olika setlists), Psyche, som firar 30 år, Project Pitchfork och Sturm Café.

Hoppas vi ses både på Electronic Summer och Vogon Poetrys releasefest!

KMFDM – “Our Time Will Come”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital, LP
Skivbolag: Metropolis Records
Releasedatum: 14 oktober 2014
Genre: Industrial Metal
Bandmedlemmar: S. Konietzko, L. Cifarelli, J. Hodgson, A. Selway, S. White
Land: Tyskland/USA
Recensent: Patrik Lark

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmwimpSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnationBandcampYoutube

(English version below)

Oklanderligt hantverk efter gammalt invant recept

Tyska industrimetallgruppen KMFDM startades 1984 av Sascha Konietzko och firar 30-årsjubileum med detta sitt nittonde studioalbum. Den förra skivan ”Kunst” kom så sent som förra året så det har sannerligen gått undan med ”Our Time Will Come”.

En liten varningslampa börjar genast blinka över detta faktum. Alla KMFDM:s plattor genom tiderna har inte varit lika bra så risken för en halvmesyr kändes överhängande. Men bandet är vid det här laget så rutinerade och har jobbat upp en så hög lägstanivå att den misstänkta floppen uteblir. Inte heller är det någon musikalisk milstolpe. Det hela är oklanderligt hantverk efter de gamla KMFDM-recepten som vi vant oss vid. Bandet håller på att utvecklas till industriscenens motsvarighet till McDonald’s; ”man vet vad man får”. Kanske är det på grund av 30-årsjubileumet som albumet doftar lite extra mycket nostalgiskt 90-tal; en kärleksfull återblick på deras storhetstid?

Genau” inleder fartfyllt på ungefär samma sätt som “Kunst” gjorde på förra skivan och “Krank” på den innan. Det är samma tempo, gitarriff och “The Ultra-Heavy Beat” som Sascha Konietzko kallar det för. Texten på “Genau” är en lekfull uppräkning av alla klassiska tyska stereotyper. ”Shake the Cage” drar ner på tempot något och lyfter fram KMFDM:s funkigare attityd och blir en ekvivalent till förra albumets ”Animal Out”.

Efter tre klassiskt högoktaniga KMFDM-låtar måste tempot förstås tas ner lite och det lyckas det halvljumna titelspåret ”Our Time Will Come” med. Lucia Cifarelli får här tillfälle att använda sitt mer sensuella röstläge innan det är dags för nästa rock-riffade ångvältsspår “Salvation”.

Efter den första halvan tycker jag att kvaliteten sjunker något och låtarna känns inte lika angelägna längre, även om “Get the Tounge Wet” har sin tjusning och “Playing God” är helt okej.

I sin helhet är skivan utmärkt producerad, balanserad och orkestrerad. Låtarna är det inget fel på heller. KMFDM kan sin sak. Det är bara det där att skivan lika gärna kunde ha hetat “Kunst 2” för någon större skillnad på vare sig låtar eller sound gentemot förra albumet är det inte.

Bästa låtar:Shake the Cage”, “Genau”, “Salvation”.

6/10 BRA!

Tracklist

Nittonde fullängdaren från KMFDM

01. Genau (05:41)
02. Shake the Cage (04:51)
03. Respekt (05:18)
04. Our Time Will Come (04:35)
05. Salvation (05:33)
06. Blood vs. Money (03:53)
07. Get The Tongue Wet (03:47)
08. Brainwashed (04:22)
09. Playing God (04:29)
10. Make Your Stand (06:21)

 

(English version below)

Impeccable craftsmanship with recycled formula

German industrial metal band KMFDM was founded in 1984 by Sascha Konietzko and celebrates its 30th anniversary with this nineteenth studio album. The last album “Kunst” was released last year, so they certainly have not been idle. A small warning light starts flashing immediately over this fact. Not all KMFDM‘s albums have been as good through the years so the risk of a half-measure album seemed imminent. But the band is so experienced by now and has worked up such a high lowest level that the suspected flop never materialize. Nor is it any musical milestone. The whole thing is impeccable craftsmanship behind the old KMFDM formula we have become accustomed to. The band is evolving into the industrial scene’s equivalent of McDonald’s; “you know what you get.” Maybe it’s because of the 30th anniversary, as the album smells a little extra nostalgic 90’s; a loving look back at their heydays?

Genau” launches in heavy upbeat in much the same way as “Kunst” did on the last album, and “Krank” on it before. It’s the same tempo, guitar riffs and “The Ultra Heavy Beat”, that Sascha Konietzko call it. The text on “Genau” is a playful listing of all the classic German stereotypes. “Shake the Cage” slows down a bit and highlights KMFDM‘s funkier attitude and becomes an equivalent to the last album’s “Animal Out.”

After three classic high-octane KMFDM songs there simply must be a tempo drop and the lukewarm title track “Our Time Will Come” does the job. Lucia Cifarelli have occasion to use her more sensual voice before its time for the next bulldozer track “Salvation” with its heavy guitar riffs.

After the first half, I think the quality drops slightly and the songs do not feel as anxious anymore, even if “Get the Tongue Wet” has its charm and “Playing God” is perfectly okay.

In its entirety, the album “Our Time Will Come” is excellently produced, balanced and orchestrated. Neither are there anything wrong with the songs. KMFDM knows its business. It’s just that little thing that the album could just as well have been called “Kunst 2“, since there are no significant difference in either the songs or sound towards the last album.

Best tracks:Shake the Cage“, “Genau ,” “Salvation

Machinista – “Xenoglossy”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Juggernaut Music Group
Releasedatum: 20 maj 2014 (Digital), Juni 2014 (CD)
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Richard Flow, John Lindqwister
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudBandcamp

(English version below)

Medryckande och melankoliskt från erfaren duo

Med rötterna i en rad olika musikprojekt på varsitt håll så slog den forne Vision Talk-sångaren Richard Flow, som även varit inblandad i Strangel och Haze For Sale, och den forne Basswood Dollies-sångaren och Cat Rapes Dog-medlemmen John Lindqwister sig samman under bandnamnet Machinista för drygt två år sedan.

Efter ett antal smakprov och några spelningar runtom i landet under 2013 så skrev de sent förra året på för Nick Quarms nybildade och hårdsatsande skivbolagsetikett Juggernaut Music Group. Den första EP:n “Arizona Lights” släpptes i våras och efter ett par smärre förseningar så har man nu levererat den fysiska utgåvan av debutalbumet “Xenoglossy”.

Ovanpå medryckande, kantiga, minimala och analogbastyngda arrangemang så levererar Machinista elva synthpoplåtar i den mer melankoliska mallen som ljudmässigt påminner en del om Vision Talks avslutande och sista album “Distances” (2011) om än med i ett genomgående något mörkare tonfall.

John Lindqwisters känslosamma sångstil, med det originella, klagande och melankoliska tonfallet – som skulle kunna placeras någonstans mitt i mellan Marian Gold (Alphaville) och Robert Smith (The Cure) – är genomgående väldigt stark och toppas med många snygga körpålägg när han avhandlar de välskrivna låttexterna som bearbetar en rad nutida existensiella frågor och ämnen både på större och universella liksom mer privata och personliga plan.

Machinistas styrkor ligger i de simpla men ack så geniala melodierna och även om kvaliteten på låtmaterialet dippar något på några enstaka håll, så är det genomgående starkt med ett antal snygga och refrängstarka spår som “Arizona Lights”“Molecules and Carbon”“Salvation”“Pushing the Angels Astray” och “Love and Hate Song” liksom den annorlunda och väldigt riviga avstickaren “Wasted” (med gästspel av Alice in Videoland-sångerskan Toril Lindquist), balladen “Summersault”, den avslutande “The Blues and the Reds” och den väl genomförda David Bowie-covern “Heroes”.

Richard Flow och John Lindqwister är inga duvungar och det hörs tydligt på “Xenoglossy”. Albumet är väldigt starkt och ger bandet alla förutsättningar man kan önska för att kunna göra stor succé inför svartklädda publikhav både på imhemska och internationella vatten.

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

Machinista introduceras på tiospårs-EP

01. Take Comfort in Being Sad (04:32)
02. Arizona Lights (04:22)
03. Molecules and Carbon (03:52)
04. Salvation (04:06)
05. Summersault (05:22)
06. Pushing the Angels Astray (04:33)
07. Wasted (feat. Toril Lindqvist) (03:40)
08. Love and Hate Song (03:56)
09. Crash (04:16)
10. The Blues and the Reds (05:01)
11. Heroes (David Bowie Cover) (05:33)

 

Catchy and melancholic from experienced duo

With roots in a variety of musical projects each apart in different places the former Vision Talk singer Richard Flow, who’s also been involved in Strangel and Haze For Sale, and the former Basswood Dollies singer and Cat Rapes Dog member John Lindqwister joined up together as Machinista for a little more than two years ago.

After releasing a number of samples and giving a few gigs around the country in 2013 they signed up with Nick Quarm‘s newly formed and positively offensive label Juggernaut Music Group. The first EP “Arizona Lights” was released this spring and after a few minor delays they’ve now delivered the physical release of their debut album “Xenoglossy”.

On top of catchy, angular, minimal and analogue-actavebass-heavy arrangements Machinista delivers eleven synthpop songs in the more melancholy template that is sonically reminiscent of Vision Talks final album “Distances” (2011), albeit with a consistently slightly darker tone.

John Lindqwister‘s emotional vocal style, with the original, plaintive and melancholy tone – that could be placed somewhere in between Marian Gold (Alphaville) and Robert Smith (The Cure) – is consistently very strong and topped with many stylish choirs when he delivers the well-written lyrics that processes a series of contemporary existential issues and topics at both major and universal as well as more private and personal levels.

Machinista‘s strengths lies in the simple but oh so ingenious melodies and although the quality of the song material dips slightly in a few places it’s consistently strong with a number of stylish and chorus strong tracks like “Arizona Lights”, “Molecules and Carbon”, “Salvation”, “Pushing the Angels Astray” and “Love and Hate Song” as well as the different and very raw detour “Wasted” (with guest appearance by Alice in Videoland singer Toril Lindquist), the ballad “Summersault”, the concluding “The Blues and the Reds” and the well executed cover version of David Bowie’s “Heroes”.

Richard Flow and John Lindqwister are no spring chicken and it’s heard clearly on “Xenoglossy”. The album is very strong and gives the band every chance you could wish for to make great success in front of black dressed seas of fans both on domestic and international waters.