Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Sally Dige"

Agent Side Grinder – “A/X”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, vinyl, digital
Skivbolag: Progress Productions, Metropolis Records
Releasedatum: 26 april 2019
Genre: Industrial, postpunk, new wave
Bandmedlemmar: Emmanuel Åström, Peter Fristedt, Johan Lange
Land: Sverige
Recensenter: Jannice FaringerJens Atterstrand

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudReverbnation

(English version below)

Med lika delar av innovativitet och identifikation

Fyra långa år har passerat sedan Alkimia och mycket har hänt sedan dess. Ett pånyttfött Agent Side Grinder återvänder nu äntligen med det nio låtar långa albumet A/X. Idag som en trio med nya sångaren Emmanuel Åström som har ersatt den tidigare, Kristoffer Grip, dock utgör grundarna Johan Lange och Peter Fristedt fortfarande navet. 

A/X representerar en mer generisk och elektronisk sida av Agent Side Grinders låtskrivande. Det är mer återhållsamt och minimalistiskt än tidigare släpp men vi känner oss ändå hemma i det för deras typiska sound. Agent Side Grinder presenterar fortfarande mörk monotonisk pop med det där unika industriella och postpunkiga undertonerna som skapar ett gemytligt igenkännande. De elektroniska basgångarna har ersatt Thobias Eidevalds elbas och överlag är arrangemangen elektroniska bortsett från några få undantag som den gitarriff-tyngda “Inner Noises”. 

Enackordslåten “Allasin Sane (no. 2)” ramar in mycket av vad ASG anno 2019 handlar om. Lite fint är också att Kristoffer Grip här har lämnat efter sig ett arv i form av låttexten som han och Johan Lange har skrivit tillsammans. Denna, tillsammans med en triss i spikraka hitlåtar (som släpptes under 2018), som den inledande “In From the Cold” följt av första singelsläppet “Doppelgänger” och slutligen “Stripdown” så visar de prov fortsatt självförtroende, styrka och ett mycket skickligt låtskriveri med medryckande refränger och melodier i ett suggestivt och kargt ljudlandskap.

Det som representerar Agent Side Grinders mer experimentella och finurliga sida är låten “MM/MC” som får en att slungas tillbaka till ett 80-tal och känslan av när man kommer in på fritidsgården spänd av förväntningar och hör ett intro som får det att pirra till i magen. Ett udda men för den delen inte mindre känsloladdat inslag. 

Albumet avrundas med den pampiga balladen “Wounded Star” som är en duett tillsammans med dansk-kanadensiska Sally Dige som skulle kunna ses som en motsvarighet till “Last Rites” från Alkimia. 

A/X är ett snyggt, stilsäkert och välkomponerat album med lika delar av innovativitet och identifikation som aspirerar på en plats på 2019:s tio i topp-albumlista.

 

Tracklist

Bildresultat för agent side grinder 201901. In From The Cold (05:08)
02. Decompression (04:07)
03. Stripdown (04:43)
04. Allasin Sane (No.2) (06:10)
05. Doppelgänger (04:19)
06. The Great Collapse (04:29)
07. MM/CM (03:58)
08. Inner Noises (03:48)
09. Wounded Star (Feat. Sally Dige) (04:34)

(English version below)

With equal parts of innovativity and identification

Four long years has passed since Alkimia and much has happened since then. A revived Agent Side Grinder finally now returns with the nine track long album A/X. Today as a trio with new singer Emmanuel Åström whom has replaced the former, Kristoffer Grip, though Johan Lange and Peter Fristedt still constitute the foundation.

A/X represents a more generic and electronic side of Agent Side Grinders songwriting. It’s more restrained and minimalistic than the previous album releases but we do recognize the typical ASG sound. Agent Side Grinder still presents dark monotonic pop with a strong breath of  industrial and undertones of post punk that creates a cozy feeling of recognition. The electronic bass lines has replaced Thobias Eidevalds bass and the arrangements is over all more electronic.

The one chord track “Allasin Sane (no. 2)” somewhat frames what ASG anno 2019 is about. A nice thing is also that Kristoffer Grip in this case have left a heritage in form of the lyrics wich hehave written together with Johan Lange. The song, along with a trio of straight hit songs (that was released in 2018), like the opening track “In From the Cold” followed by the first single release “Doppelgänger” and finally “Stripdown” where they demonstrate a continued self-confidence, strength and great song writing skills with captivating choruses and melodies in a suggestive and barren soundscape.

The song that uncovers Agent Side Grinders more experimental and ingenious side is “MM/MC” that throws you back to the early 80:s and the feeling you got when you entered a disco filled with expectations and heard an intro wich made  your stomach tingle. An odd but for that matter not a less emotional element.

The album is rounded off with the grand ballad “Wounded Star” wich is a duett together with the Danish-Canadian Sally Dige, a song that could act in comparence to “Last Rites” from Alkimia.

A/X is a smart, style securely and well composed album with equal parts of innovativity and identification that aspires to a top ten position as one of the best albums of 2019.

Sally Dige – “Be Gone”

Tags: , , , ,


 

Sally Dige har släppt en video till “Be Gone”. Låten är hämtad från hennes nya album “Holding On” som finns ute nu via DKA/Avant! Records.

Liverapport: Kalabalik på Tyrolen 2014

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


För femte året i rad så arrangerades 2-dagars festivalen Kalabalik på Tyrolen utanför Småländska Alvesta.

Vår utsände Anders Nord rapporterar.

 

Foto: Anders Nord

(OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten!)

 

Efter en stressig dag på jobbet samt lite förseningar i tågtrafiken anlände jag 40 minuter innan Isländska Berndsen gick på huvudscenen. Det blev till att slänga upp tältet i all hast och småprata med grannarna (bandet Kropp) innan jag löpte mot entrén till festivalområdet. Väl inne är det som att göra en tidsresa till 60-talet. Allt är väl bevarat från när det byggdes. Små klenoder från en svunnen tid är utplacerade runt scenerna och i taken hänger motorcyklar och andra ting från förr. En helt underbar miljö att gå runt i,

Jag kom fram fem minuter innan Berndsen klev upp på scenen.

Med en musik som för mig tillbaka till 80-talet fylls jag av en vilja att röra mig. Det går liksom inte att stå still. Med låtar som “Planet Earth”, “Two Lovers Team” och “Gimmi Gimmi” förgyller dom 45 minuter på huvudscenen Tyrolen. Detta är ett band som gick rätt in i hjärtat och kommer där att förbli. Ända minuset var att dom inte spelade “Monster Forrest”, deras bästa låt i mina öron. Fick dock en godtagbar förklaring, på skivan samarbetade dom med Björks basist och enligt David Berndsen är ingen i bandet i närheten av hans skicklighet på basen. Får ni möjlighet att se Berndsen så tveka inte att se dom.

Efter att ha hängt med bandet efter spelningen var det dags för det första bandet jag inte hört något med: Popsimonova från Bosnien-Hercegovina. Popsimonova består av den kvinnliga sångerskan Lana och en laptop. Pratade med henne efter spelningen om influenser och då nämndes DAF och Nitzer Ebb som två exempel. Detta märktes under spelningen. Det är EBM med en skön kvinnlig twist. Tunga dansanta basgångar ihop med Lanas röst gör att jag får gåshud när jag bevittnar spelningen. Det är en DIY-release på gång och för mig blir det ett garanterat inköp!

Efter att ha gått runt och förundrats över hur fint allt var, och missat Bernholz p.g.a. detta, var det dags för Brittiska Gazelle Twin.

På scenen kliver det upp en en kille och en tjej. Tjejen iförd en kroppsstrumpeliknande mask med hål för munnen. Masken gör att hon ser väldigt läskig ut och när musiken börjar ljuda förstärks effekten. Musiken är lika obehaglig som bra. Man får en elektronisk känsla av hur det är att ha ångest, det kryper under huden och nackhåren reser sig. Berörd av upplevelsen tog jag en sväng till campingen och pustade ut.

Strax efter kl 01.00 var det dags för She Past Away. Det turkiska gothbandet har blandat friskt från Sisters of Mercy, Fields of the Nephilim och Joy Division. Den kanske största anledningen att mixen går hem är valet av språk. Dom sjunger nämligen på Turkiska, vilket var ett bra drag för att inte hamna i gothens ingenmansland. Dom är riktigt duktiga och med en Carl McCoy-liknande röst verkar dom gå hem hos folk. Efter en dryg timmes spelning var det dags att bege sig till tältet och smälta denna första dag.

Uppe med tuppen så ägnades tiden fram till första band på Tyrolen med att ömsom sola sig och ömsom söka skydd för regnet. Man fick känslan av Arvikafestivalen när vissa delar av campingen hamnade under vatten…

Först ut denna lördag i augusti var det kanadensisk-danska bandet Sally Dige. Ett band som under 40 minuter inte gjorde alltför stort intryck på mig. Det lät bra men inte så mycket mer.

Annat var det med Svenska Art Fact som spelade på den lilla scenen Joddelero(!). Trevlig body med synthpopinslag och fantastisk sång.

De 30 minuter dom spelade gick det återigen inte att stå still. Art fact gått mig förbi, trots alla år dom existerat, men nu är det dags att ta emot dom med öppna armar. För att ett sådant bra synthband inte blivit större är för mig en gåta. En riktigt bra bokning som jag hoppas ger avtryck för fler liveframträdanden framöver.

Näst på tur var Grekiska Selofan. Med en karismatisk sångerska som förde tankarna lite åt Stefan Ackermans (sångare i Das Ich) håll och en keyboardist med Ron Jeremys mustasch gick allt som på räls. Riktigt bra analog musik som under perioder, i likhet med Gazelle Twin, framkallade ångest. Dock på ett bra sätt.

Nu var det dags för huvudnumret för mig, Rummelsnuff. Mannen, myten och kroppsbyggaren Rummelsnuff är Roger ”Rummelsnuff” Baptist och sidekicken Christian Asbach. Förväntningarna var höga innan och trots det blev spelningen helt fantastisk. Jag har inte hört och sett något liknande på en elektronisk scen. Det var som att resa tillbaks i tiden till en tid då kabaré var en stark kulturkraft. Musikaliskt spretade det från sjömansmusik till en briljant cover på Devos “Mongolid”. Folk krokade i armarna och gungade i takt som på vilken oktoberfest som helst. “Hundman”, “Bratwurstzange”, “Pumper” var några av hitarna som avverkades under den dryga timmen. Bäst var nog ändå “Poi Soldat”, då Christians underbara röst fyllde Tyrolen med Ryska. Detta var, tillsammans med Berndsen festivalens höjdpunkt.

Efter Rummelsnuff följde Liste Noire med skickligt framförd postpunk. Inget jag lyssnar på normalt men jag kunde inte slita mig från scenen under hela spelningen. Jag har dock sett bandet innan, fast då under namnet Velvet Condom. Jag tyckte dom var mycket tightare nu, på drygt två år har bandet utvecklats enormt.

De Engelska banden Noi Kabat och The KVB gjorde även dom bra ifrån sig. Efter att ha varit igång tidigt iakttogs det mesta från ett av borden i lokalen ihop med kaffekopp nr 8, 9 och 10. Koffeinintaget var nödvändigt för att inte missa festivalens sista spelning med Berlinbaserade Keluar.

För att sammanfatta Kalabalik på Tyrolen i fem punkter så blir det med följande reflektioner

  1. Fantastisk miljö
  2. Arvikafestivalkänsla på campingen
  3. Underbar line-up
  4. Lugn och vänlig publik. Jag märkte inget bus och bös alls!
  5. Abstinens tills nästa år! Detta är en festival som fler borde åka till. Detta är en juvel i en värld av festivaldöd och main stream-jippon. Boka in Kalabalik på Tyrolen i kalendern redan nu! Du kommer inte bli besviken…

[zooeffect AkNAs8bPsVD7]