Subscribe via: RSS

Tag Archive | "SA42"

Signal Aout 42 – “Insurrection”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) Digital, CD+vinyl
Skivbolag: Out of Line
Releasedatum: 7 juni 2019
Genre: EBM, electro
Bandmedlemmar: Damien Vandamme, Jacky Meurisse
Land: Belgien
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

New beat-doppad belgisk body

Signal Aout 42, som senast var albumaktuella med Inspiration (2013), är nu tillbaka med nya albumet InsurrectionPrecis som tidigare släpper den belgiska duon via Out of Line och en intressant detalj i sammanhanget är att den tyska scengigantens allra första skivsläpp (som bär katalognumret OUT001) var just Signal Aout 42s samlingsskiva Immortal Collection 1983-1995 som kom 1995.

Signal Aout 42 (SA42) bildades under bandnamnet Signal redan i början av åttiotalet men gjorde sin officiella albumdebut med Pro Patria först 1989. Deras sound har varierat lite genom åren, men har ofta fört mina tankar till flera av de allra största belgiska akterna i genren, de som under det sena åttiotalet var starkt inspirerade av EBM-scenens då rådande techno- och new beat-trend.

Under den monotona kulissen på Insurrection döljer sig mer än vad man kan ana vid en första anblick. Alltsammans levererat i en klar och ren produktion, med flera välputsade lager av snygga detaljer. Belgarna är genomgående väldigt stiltypiskt trogna sina musikaliska rötter och merparten spåren avhandlas i hårdslående, taktfast och dansant upptempo.

Signal Aout 42 visar upp många intressanta koncept på Insurrection men tyvärr brister de på sina ställen en del i framförandet. Framförallt när det gäller sånginsatsen som jag ofta upplever blir alltför entonig, oengagerad och intetsägande. Avsaknaden av variation och de där sista pusselbitarna, som skulle kunna få de i grunden väl genomtänkta och genomarbetade låtidéerna att träffa mitt i prick, är stor även om det ljud- och produktionstekniska hantverket är oklanderligt.

Men höjdpunkterna lyser inte helt med sin frånvaro! Med en stor dos rutin, finess och känsla i bagaget så påminner Signal Aout 42 om faktumet att det inte alltid krävs många komponenter för att skapa en spännande ljudbild. I min personliga favorit “Welcome to Reality” korsar de med framgång inslag av EBM, newbeat och techno med Kraftwerk-influenser och levererar en minimalistisk, träffsäker och medryckande hitlåt som garanterat kommer gå hem på de mörka dansgolven. Här upplever jag också den vokala insatsen mer attackvillig, dynamisk och engagerad än på många av de övriga spåren. Värd att nämna i övrigt det mystiska titelspåret “Insurrection” där Signal Aout 42 skapar spännande mystik med en hel del udda ljudpålägg och de kryptiska baklängesgående röstpåläggen.

I dagens ojämna flora av, ofta på tok för överproducerad och i onödan tillkrånglad musik i den här genren, så finns det alltid en poäng och styrka i att vara trogen sina musikaliska rötter. Signal Aout 42 håller det minimalt och enkelt och de lyckas bra med att samla ihop många av bitarna som har varit deras framgångsrecept tidigare och leverera alltsammans i en modernare tappning.

Signal Aout 42s återkomst är, trots min milda kritik, långt ifrån ett magplask och jag är fast övertygad om att alla som uppskattar EBM enligt det här tidlösa och klassiska receptet kommer att finna flera favoriter på Insurrection.

Tracklist

Relaterad bild

01. Under Pressure (03:29)
02. Technocra(z)y (05:15)
03. Welcome To Reality (04:14)
04. Out Of Control (03:50)
05. Le Bien – Le Mal (05:32)
06. No Apologies (04:37)
07. Insurrection (05:38)
08. Honor And Justice (06:24)
09. Can You Hear My Rage? (04:43)
10. Dance Until the Sun Raise Again (04:10)
11. Black Snow (05:38)
12. The New World (04:08)

(English version below)

New beat-dipped belgian body

Signal Aout 42, who’s most recent album release was Inspiration released back in 2013, are now back with their new album Insurrection. Like last time around, the release comes from Out of Line Music and an interesting fact in this context is that the German scene giant’s very first release (with the catalog number OUT001) actually was the Belgian duo’s compilation Immortal Collection 1983-1995 that was released back in 1995.

Signal Aout 42 (SA42) formed as Signal already in the early eighties, but made their official album debut with Pro Patria in 1989. Their sound has varied a little over the years, but has previously often brought my thoughts to several of the most well known Belgian acts of the genre, those who in the late eighties were strongly inspired by the EBM scene’s prevailing techno and new beat trend at the time.

Underneath the monotonous backdrop of Insurrection, there are more hidden than you can imagine at first glance. All of it comes delivered in a clear and clean production, with several well-stocked layers of stylish details. The Belgians are consistently very faithful to their musical roots, and most of the tracks are delivered hard-hitting, fast-paced and dance friendly fashion.

Signal Aout 42 puts many interesting concepts at display on Insurrection, but unfortunately they fail somwhat here and there when it comes to performance. Above all when it comes to the vocal efforts that I often experience lacking enthusiasm and coming off a bit to bland. It lacks some variety and misses out on those last pieces of the puzzle which could have made the very worked through and elaborated arrangements even more justice even though the audio and production technical craftsmanship is impeccable.

But the highlights are not entirely shining with its absence! With a large dose of routine, sophistication and feel, Signal Aout 42 reminds about the fact that many components are not always required to create an exciting soundstage. On my personal favorite “Welcome to Reality” they successfully cross elements of EBM, newbeat and techno with Kraftwerk influences to deliver a minimalist, accurate and captivating knock out hit, that will surely work perfectly on the darkest of dance floors. On this particular track I also experience the vocal effort being a bit more attack-willing, dynamic and engaged than on many of the other tracks. Worth mentioning is also the mysterious title track “Insurrection” where Signal Aout 42 creates exciting mystique with a lot of odd sound effects and the cryptic backwards-sampled voice overlays.

In today’s uneven flora of, often too overproduced and unnecessarily sound-packed music of this genre, there is always a point and strength by being faithful to your musical roots. Signal Aout 42 keeps it minimal and simple and they manage well to put many of the pieces that have been their recipe for success earlier side-by-side to deliver it all in a bit more modern surroundings.

The return of Signal Aout 42 is, in spite of my mild criticism, far from a let down and I’m firmly convinced that anyone who appreciates EBM based on this timeless and classic formula will find several favorites on Insurrection.

Hocico – “El Último Minuto (Antes de que tu Mundo caiga)”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD (Jewelcase), 2CD** (Digipak), BOX***, Digital (16 spår)
Skivbolag: Out Of Line
Releasedatum: 7 december 2012
Genre: Dark electro, Harsh EBM
Mix: Rasco Agroam (Liquido Labs)
Master: Hocico
Bandmedlemmar: Erk Aicrag, Raso Agroyam
Land: Mexico (Tyskland)
Recensent: Jens Atterstrand
Köp: TBA

I ett rasande tempo mot undergången

De två kusinerna Rasco Agroyam (aka Oscar Mayorga) och Erk Aicrag (aka Erik Garcia) har båda experimenterat med elektronisk musik sedan femtonårsåldern. 1993 bildade de Hocico och presenterade den första demokassetten “Misuse, Abuse and Accident”. Efter ytterligare två demos – “Autoagresión Persistente” (1994) och “Triste Deprecio” (1996) så presenterade man således det officiella debutalbumet “Odio Bajo El Alma”, som släpptes via det mexikanska skivbolaget Opción Sónica. Under 1998 skrev man på för den tyska jätten Out Of Line och resten är historia.

Efter ytterligare en handfull album, med “Memorias Atrás” (2008) och “Tiempos De Furia” (2010) som de senaste bidragen till bandets långa meritlista, så presenterar man nu det nya albumet “El Último Minuto (Antes de que tu Mundo caiga)”.

Det hela är glasklart. Redan i pressreleasen ville man understryka vad det kommande albumet skulle komma att handla om. Och med den rådande trenden med frågeställningar och antika profetior kring jordens eventuellt undergång, som enligt vissa kulturer skulle komma att äga rum under slutet av 2012, så grundar sig El Último Minuto (Antes de que tu Mundo caiga)” givetvis kring frågeställningar och kopplingar i sin tur kring “den sista minuten”. Den ultimata minuten då människans öde ligger i vår moder naturs händer. Kommersiellt gångbart tillsammans med rådande domedagstrender? Förvisso. Ett passande tema för en fullängdare från ett av scenens mörkaste band? Tveklöst.

Som pionjärer inom den mörka skolan av electro och harsh-EBM så har Hocico stått i frontlinjen och ständigt utvecklat sitt sound utan att för den sakens skull släppa taget om den genomgående röda tråden i deras musik. Tekniken har utvecklats, men istället för att som många band låta tekniken utveckla skaparen så har Hocico gjort tvärtom.

El Último Minuto (Antes de que tu Mundo caiga)” går loss i ett rasande tempo redan från början. Ingen återvändo. Första halvan av albumet är en mörk, våldsam och nattsvart resa mot undergången i sådär 140-150 BPM. Fullmatade arrangemang av dundrande basgångar i baktakt, taktfasta trumslag och skruvade synthar med vackra stråkarrangemang i botten toppas med en om möjligt mörkare och argare Erk än vanligt i mikrofonen. Fast jorden går ju under vilken minut som helst, så konstigt vore det väl annars?

Andraspåret “Intruder – Twin Version” och (den nog mest “typiska” Hocico-låten på albumet) “Dead Trust” med sina härliga avbrott och snygga mellanspel är Hocico när de gör det som allra bäst och ända in till femte spåret “Polarity” så fortsätter man i samma stil. Det är först halvvägs in på albumet som lyssnaren egentligen ges någon form av chans att hämta andan på den maffiga och instrumentala “Mundo Impossible”.

Resten av den andra halvan ger en ganska tacksam temposänkning. Det tidigare singelsläppet “Vile Whispers” och den härligt släpiga och skräckinjagande “Toxic” – med sina trasiga rytmer och tjocka matta av ljud samt det avslutande instrumentala (titel)spåret “El Último Minuto” binder sedan ihop helheten på ett bra sätt.

Allt är över. Det fanns ingenting att göra. Jorden har gått under.

El Último Minuto (Antes de que tu Mundo caiga)” är mindre nyanserad och kontrastrik än vad Hocico gett oss tidigare och det är färre spår än vanligt som verkligen sticker ut från mängden. Albumet är som en lång mardrömslik resa, med en galen duo vid spakarna som i ljusets hastighet tar oss mot undergången. Men trots detta är förblir Hocico en av de absolut starkaste regenterna i sitt rike.

Utöver den ordinarie 11-spårs utgåvan så levereras albumet även i en deluxe-utgåva ** med fem bonusspår. Utöver remixer på tre låtar från albumet signerade SA42, Kiew och TDTD, där de förstnämdas remix av “Intruder” garanterat kommer bli en riktig dansgolvsdräpare, så innehåller den även de två exklusiva spåren “Surfing in the Plastic Age” och “Firewalking”. Den förstnämda är en rätt typisk Hocico “b-sida” medan “Firewalking” i sin tur är en akustiskt klingande sak som friskt lånar från soundet av sångaren Erks sidoprojekt Rabia Sorda. En boxutgåva *** som även inkluderar bonus-CD’n “Prophecy Of Hate” med två demos från 1996, en flaska chilisås (!!), ett numrerat ägarcertifikat och ett band t-shirt finns också att tillgå.

Tracklist

CD 1

01. T.O.S. of Reality (05:14)
02. Intruder – Twin Version (04:40)
03. The Watched (05:31)
04. Dead Trust (05:37)
05. Polarity (03:36)
06. Mundo Imposible (03:28)
07. Vile Whispers (05:08)
08. 3…2…1… (05:06)
09. Toxic (05:12)
10. Over the Limit (05:39)
11. El Último Minuto (06:55)

CD 2 **

01. Surfing the Plastic Age (06:05)
02. Firewalking (04:43)
03. Intruder (SA42 Remix) (05:19)
04. Polarity (Mixed Bipolar Disorder by Kiew) (04:15)
05. Intruder (TDTD Remix) (03:25)

CD 3 – “Prophecy of Hate” ***

01. Prophecy of Hate (Tape track 1996) (05:08)
02. Deranged (Tape track 1996) (06:02)