Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Roya"

Liverapport: Ladytron (+Roya) 20190531, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Niklas Hurtig (text) i sällskap med Jannice Faringer (foto) och Jens Atterstrand (foto) gästade Kraken i Stockholm den 31 maj för att avnjuta öppningsakten Roya och den brittiska kvartetten Ladytron.

 

 

 

 

Efter åtta långa år är äntligen Ladytron tillbaka. Både med nytt material och turné.

Med en gedigen diskografi och färskt tillskott, i form av det senaste självbetitlade albumet, intog den brittiska kvartetten Kraken i Stockholm och sjöng bort våren.

På scen denna kväll stod även Stockholms egna favoritamerikan, den av bandet handplockade soloakten Roya, som med sin drömska electro värmde upp publiken på ett alldeles utmärkt sätt. Hits som den mörka “Centrum” och drömska “Home” är typiska, men sista låten, den snabbare “Away” var verkligen en helt fantastisk avslutning på detta korta framträdande.

Live är Ladytron nästan löjligt tighta med sin fem man (och kvinnor) starka uppsättning på scen. Live-trummorna passar extra bra på de senare årens alster, som “The Animals”, “Until The Fire” och “Black Cat”. Det märks tydligt att dessa spår är byggda kring just de akustiska rytmerna jämfört med de äldre låtarnas trummaskiner. Detta kanske inte passade de mest instrument-fascistoida synth-puristerna i publiken, men för majoriteten bidrog de till ett starkt driv spelningen igenom, även om de upplevdes lite väl starkt mixade på sina ställen.

Likt tidigare varvas låtar med sång av Helen och Mira, men kommer vi någonsin få höra Daniels bidrag på “Versus” live?

För första gången i mitt liv går Ladytron åter upp på scen för en avslutande uppsättning låtar efter några minuters troget tjoande från publiken. Bandet har ju historiskt sett annars varit nästan löjligt bestämda på den punkten. Kanske borde fler lika principfasta headline-band faktiskt bjuda sina fans på det där extra örongodiset (Ja, jag tittar åt ert håll Kite!).

Konserten avslutas med några av bandets största hits, hämtade från framförallt Light & Magic (2002) och Witching Hour (2005) och jag längtar redan till nästa möjlighet att få se Liverpools stolthet på scen!

Ladytron

Roya

Liverapport: Bodyfest 2018, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Jannice Faringer (Svartpunkt) och Jens Atterstrand (Elektrophoto) liverapporterar från den nionde upplagan av Bodyfest som presenterade: Roya, Underviewer, Leæther Strip, The Young Gods, S.P.O.C.K. och Diesel Dudes på Nalen i Stockholm den 6 oktober.

 

 

 

Det är en småkylig lördag i början av oktober som vi plockar fram lackdräkten ur garderoben, stryker den svarta skjortan och putsar kängorna. Vi poppar den kylda champagnen och skålar, det är äntligen dags för årets upplaga av Bodyfest! Detta återkommande evenemang hålls, i vanlig ordning, på Nalen i Stockholm och är för många inom den alternativa scenen en av årets stora höjdpunkter. Årets line up med Leæther Strip som kanske det största dragplåstret, S.P.O.C.K., Underviewer, The Young Gods, Roya och Diesel Dudes består ju inte enbart EBM-band, vilket är genren många förknippar med Bodyfest. Men Bodyfest vill locka fler med en bredare mix av artister berättar Thobias Wollhed, som är en av arrangörerna, i den intervju som vi gjorde inför festivalen. Vi pratade med några som enbart kommit för S.P.O.C.K.:s 30-års jubileum och andra som sett fram mot Claus Larsens och hans Leæther Strip på en lite större scen än senast han uppträdde i Sverige. Men oavsett favoritartist så är detta ett ypperligt tillfälle att mingla med både artisterna och den vackra svarta familjen.

Roya

Med andan i halsen slänger vi oss ur taxin på Regeringsgatan två låtar in på Royas set. Portarna slås upp redan halvfem och även om första akten går på vid halvsex så är det redan många som samlats framför Lilla scenen för att se Roya med support av Fredrik Djurfeldt (Analfabetism/Severe Illusion/Boar Alarm). En fin start och Roya som släppte sitt album Hive i våras (4 maj) har i allra högsta grad utvecklat ett sound som även fungerar utmärkt live med en dynamik som lockar en in ett ljuvligt skevt och stundom mörkt landskap.

Underviewer

Underviewer med Jean-Luc De Meyer och Patrick Codenys kliver näst upp på stora scenen och ger oss svårdefinierad och suggestiv musik som kan beskrivas som en sorts tidig förlaga till det som Front 242 sedan skulle komma att leverera på debutalbumet Geography från 1982. De flesta känner sannolikt till de här två herrarna som medlemmar i Front 242 men troligtvis har inte lika många sett dem live i denna konstellation. Vad beträffar denna belgiska akt så är det på sin plats med en kortare bakgrundshistoria. Innan dess att sångaren Jean-Luc De Meyer och Patrick Codenys gjorde Front 242-originalduon Daniel Bresanutti och Dirk Bergen sällskap 1982 så var de  aktiva som Underviewer som de bildades under slutet av sjuttiotalet.

Allra bäst var ”Was Soll Ich Tun” men nämnas bör också den charmiga varianten av Front 242-klassikern “Body to Body” som framfördes till publikens stora förtjusning.

Leæther Strip

I väntan på för oss den artist vi mest sett fram mot, Leæther Strip, fuktar vi våra strupar och kramas med både den svarta Stockholmsfamiljen och den inresta för att konstatera, precis som tidigare år, Bodyfest är en jävla gemytlig tillställning!

Claus äntrar scenen med en energi som gör oss i 40 plus-åldern smått avundsjuka, ”he’s still goning strong” for sure och att 50-åringen har roligt på scenen undgår nog ingen. Claus Larsen besitter en förmåga likt få att helt på egen hand få ett helt publikhav att hoppa i takt med hans musik. Dansken har stor rutin när han träffsäkert framför en kavalkad grundlagd av låtar från det senaste albumet World Molæster och toppad med klassiska hits som “Japanese Bodies”“Strap Me Down” och “Evil Speaks”. När Claus Larsen sedan kastar av sig tröjan och levererar de avslutande låtarna i sitt läderharness når publikjublet inga gränser.

S.P.O.C.K.

Alexander Hofman, Johan Malmgren och Valdi Solemo i S.P.O.C.K. är i högform kvällen till ära då de firar 30 år som band iförda bandets klassiska vita stjärnfederation uniformer. TV-serien Star Trek har under alla år varit en av bandets största influenser både låt- och stilmässigt. S.P.O.C.K. framför ett stort urval av bandets låtskatt och publiken är snabbt med på noterna. Allra bäst är den underfundigt kantade “E-lectric” som får hela publiken att unisont sjunga med.

The Young Gods

En stillsam atmosfärisk inledning som sedan brakar ut i dissonant industrirockmangel när legendariska The Young Gods intar scenen som också ackompanjeras av kvällens snyggaste ljussättning. Bandets musik är måhända en avstickare i årets lineup men The Young Gods visar prov på stor musikalisk erfarenhet när de mycket samspelt framför ett urval av deras gedigna diskografi.

Diesel Dudes

Kvällen avslutas med svett, bröl, armhävningar, stagediving och allmänt stök när amerikanska Diesel Dudes dundrar upp på Lilla scenen och framför enligt egen genrebenämning: ”Underproduced sweaty, hyper roman electro punk for you to hear while your body is growing stronger”. Deras scenkostym som består av; svettiga torsos, sunkiga shorts, rånarluva, stickade mössor, lösnäsa och något som ser ut som ett bläckfiskhuvud i gummi, verkar gå hem hos publiken. Det bildas snabbt en moshpit och vi hörde i efterhand från några lycksaliga att de hade tillskansat sig en och annan blessyr där och då, alles in Ordnung!

Lite svettigare, lite lyckligare och lite mer berusade (i dubbel bemärkelse) hoppar vi cirka åtta timmar senare in i en taxi igen. Och det är svårt att låta bli att inte börja spekulera över nästa års artistuppställning när vi åker genom stadens och dess nattliga liv. Bodyfest är precis den injektion man behöver för att klara det annalkande höstrusket.

Tack alla inblandade för årets välarrangerade evenemang!

OBS! Fotogallerierna ovan kommer uppdateras med ytterligare ett stort antal livebilder från festivalen inom kort! Håll utkik..

Catching up with Elektroskull: Bodyfest (intervju & livefoto)

Tags: , , , , , , , ,


Lördagen 6 oktober smäller det igen på Nalen i Stockholm när festivalen Bodyfest arrangeras för nionde gången i ordningen sedan starten 2010.

 

Här kommer en intervju med en av arrangörerna Thobias Wollhed tillsammans med livebilder av Jens Atterstrand (Elektrophoto), Jannice Faringer (Svartpunkt) och Patrik Lark (Darklark) från förra årets upplaga som av olika anledningar fallit mellan stolarna.

 

Nionde upplagan av Bodyfest är äntligen snart här,  tiden går fort när man har roligt. Hur har processen inför årets upplaga sett ut när det gäller bandbokningar och allt annat?

– Som vanligt skulle jag säga. Alla involverade kräver massa olika band som måste spela just i år och så har vi en lista på 20 namn som av förklarliga skäl måste minskas vilket oftast görs med hot, lockelser och till slut en del rationella argument. Vi försöker alltid landa i en EBM-grund med några utsvävningar som kanske lockar lite mer brett.

Ja, det har hänt en hel del med festivalen sedan den första upplagan gick av stapeln på Fryshuset 2010. Hur ser ni som arrangerar på den utvecklingen?

– Genom åren har vi slimmat organisationen vilket jag tror varit nödvändigt för att hålla på så länge som vi gjort. Redan 2011 flyttade vi till Nalen och där har vi stannat. De är väldigt trevliga och proffsiga att ha att göra med. I övrigt vet jag inte om det förändrats så mycket. Vi försöker givetvis att komma med olika och relevanta bokningar varje år.

Att etablera en festival i den här scenen är långt ifrån enkelt i dagens läge, men Bodyfest lockar besökare från hela landet och även en del folk från Tyskland och så vidare. Är ni förvånade över den positiva responsen om du blickar tillbaka?

– Först och främst är det ju subkultur vi pratar om och det brukar ju få folk att resa lite längre. Sedan hade vi ju Pouppée Fabrikk år 2010 som inte hade spelat live på väldigt längre och sin tur drog flertalet bussar från Tyskland. Det gav en bra spridning redan från början. Att de flesta besökare och artister verkar ha väldigt kul på Bodyfest gör ju också sitt till. Så kanske lite förvånande men det ligger också väldigt mycket jobb bakom att få till en bra festival, både från arrangörer och andra som hjälper till varje år.

Alla år har ju haft sina egna höjdpunkter men finns det något av åren som du själv är allra mest nöjd med?

– Det finns givetvis sjukt många höjdpunkter men lite svårt att utnämna ett speciellt år. Att många artister har Bodyfest bland sina absoluta favoriter är ganska mäktigt. När A Split Second spelade första gången är ett bra minne. Jag hade inte sett dem tidigare och blev närmast chockad av hur sjukt bra de var live. Ett annat bra minne är när det finska bandet Oldschool Union, som gjort förfrågningar om att spela hos oss tidigare, gjorde en låt som heter “Bodyfest”. En riktigt bra låt förövrigt. Väldigt smickrande och givetvis spelade de på efterföljande festival. I övrigt har vi ju haft nästan alla av våra favoriter och de största banden inom genren under årens lopp vilket givetvis också varit mäktigt. DAF, The Klinik, Front 242, Douglas McCarthy, Poupée Fabrikk, listan kan ju göras ganska lång.

Med åren har ju festivalen breddats från att från början ha varit en ganska nischad EBM-festival till att idag erbjuda enstaka inslag från andra genrer, förra året Covenant och i år S.P.O.C.K. Är det svårt att försöka göra merparten av besökarna nöjda?

– Först och främst är det ju svårt att hålla besökarantalet på runt 500-600 pers varje år utan en headline som drar massorna. Ska vi hålla oss strikt inom EBM är det kanske högst 5 band som drar så mycket folk. Det hade ju blivit ganska tråkigt i längden. Men som svar på frågan. Nej det är inte alls svårt att göra merparten av besökarna nöjda. Idag tror jag minst lika många kommer för den andra delen av namnet som den första.

När det gäller merchbord och andra inslag, dansgolv och DJ’s, kan vi förvänta oss några nya inslag i år?

– Vi testade ju ett år att köra dansgolv i stora salen och det var ingen större succé om vi säger så. Nej, det kommer inte bli några förändringar på den delen. Jag är inte helt med på vad du frågar efter men det finns en viss trygghet i att vissa saker fungerar som de gjort tidigare. Det är tillräckligt med stress att få klart soundcheck, få changeover att fungera, ha nöjda band etc, så just de saker du nämner ska vara hyfsat självgående.

Claus Larsens Leaether Strip är en av akterna som efterfrågats några år och nu kommer dansken äntligen till Bodyfest, dessutom med ett av hans (enligt undertecknad) starkaste albumsläpp sedan nittiotalet i bagaget. Har Leaether Strip varit påtänkt tidigare?

– Jo, så är det. Förra året var han tillfrågad har jag för mig men då gick det inte. Ska inte nämna tidigare gig men Claus förtjänar att spela på en stor scen i Stockholm.

Bodyfest har ju verkligen etablerat sig som en av den inhemska scenens årliga och absoluta höjdpunkter. Du nämnde Tinitusfestivalen tidigare, har den varit en stor inspirationskälla och drivkraft till att forma festivalen?

– Tinitus var fantastisk så länge den varade och jag tror det var många som kände ett tomrum när de valde att lägga ner. Sedan var ju några av oss redan på den tiden involverade i Bodytåget som körde på Sugar Bar. En förlaga till Bodyfest kördes faktiskt redan 2009 just på Sugar Bar med Kommando XY!, Frontal från Tyskland och Agent Side Grinder som öppnande akt. Det var på Klubb Bodytåget men kallades faktiskt för Bodyfest. Sedan när Tinitus valde att avsluta fanns det helt plötsligt utrymme för att göra något större.

En stor del av publiken har ju givetvis blivit stammisar, men vad skulle du vilja säga till alla de som ännu inte har upplevt festivalen?

– Ta chansen att uppleva en stor nostalgitripp med kängdans och den fysiska upplevelsen av musik precis som EBM-scenen alltid sett ut. Det kommer bli en positiv urladdning där alla besökare är peppade för en stor fest. Vi har lång kö utanför redan när vi öppnar 16.30 vilket är fantastiskt kul och en stor del av anledningen till att vi fortfarande håller på. Sex grymma liveakter och därtill ett sjukt bra party.

Slutligen, vad ser du personligen mest fram emot i år?

– Det är ju hyfsat svårt att välja mellan sina barn (skrattar). Grundarna av industripunken, The Young Gods, Leaether Strip på stor scen som vi pratade om och så ska det bli intressant att se vad Roya har kokat ihop till Bodyfest. S.P.O.C.K. har jag sett förut men det ska bli intressant att se deras spektakel till 30-års jubileum. Svårt att ignorera en av världens bästa röster i Jean-Luc De Meyer och så avslutningen med Diesel Dudes, som mycket väl kan få lilla scenen att kollapsa med sin party-EBM. Det var kortversionen till hela flocken. Skulle du tvinga mig att bara välja en akt skulle det nog ändå bli The Young Gods som var så fruktansvärt bra första gången jag såg dem och jag hoppas de kan frälsa en ny generation som aldrig sett dem tidigare.

Vi tackar Thobias för pratstunden och ser nu verkligen fram emot årets Bodyfest!

För mer information, biljetter och annat matnyttigt så kan vi varmt rekommendera www.bodyfest.se respektive festivalens officiella facebook-event som ni finner här!

Foto Bodyfest 2017 (Elektrophoto/Svartpunkt/Darklark)

 

Frontal

Menticide

Tyske Ludder

Fixmer/McCarthy

Covenant

Alvar

Royas första fullängdare “Hive” även på vinyl

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Efter att ha släppt den första singeln “Home” (se videon nedan) i höstas så presenterar nu den Roya sitt första fullängdsalbum Hive.

Den Stockholmsbaserade soloartisten släppte sin första singel “Centrum” 2016 och fick sedan sitt genombrott med den Manifest-nominerade EP:n Trax senare samma år.

Sedan dess har hon redan hunnit med att spela live både på ett antal av Stockholms alternativscener och festivalen Kalabalik på Tyrolen och utöver det har hon även medverkat i radioprogrammen Elektroniskt i P2Radio Virus och synthpodcasten Blå Måndag.

 

Hive, som levereras både digitalt och i en till 150 exemplar begränsad vinylutgåva innehåller nio spår inklusive en bonusremix av “Home” signerad Lappalainen. Bakom omslagsdesignen finner vi Erik Söderberg medan mastern är signerad Karl Daniel Lidén från Tri-Lamb Studios.

Releasepartyt äger rum på Synth After Work i Stockholm ikväll fredagen den 4 maj där Roya också kommer att stå på scenen klockan 22.00. Provlyssna på “Home” och förboka albumet nedan!

Hive släpps den 4 maj via Eshqi Records.


Ny singel och musikvideo från Roya

Tags: , , ,


Roya, som slog igenom för snart ett år sedan med den kritikerrosade EP:n “Trax”, som även nominerades till årets synth av Manifestgalan förra året, är nu tillbaka med nytt material.

Den stockholmsbaserade soloartisten har sedan dess hunnit med en rad spelningar, pod- och radiobesök och inför hennes kommande debutalbum så aptitretar hon nu med den första singeln “Home” som levereras med tillhörande musikvideo (se nedan).

Liverapport: Claus Fovea, Roya, Yabibo Hazurfa 20170921, Stockholm

Tags: , , , , ,


Niklas Hurtig (text & foto) var på plats på Cantina Real i Stockholm den 21 september där sammanslutningen Saboteur Management Booking presenterade Claus Fovea, Roya och Yabibo Hazurfa på scenen.

 

 

 

 

Vid Hornstulls strand på Södermalm i Stockholm ligger en mexikanskt restaurang vid namn Cantina Real. Den kanske inte ser mycket ut för världen men i källaren en trappa ner gömmer sig en liten gemytlig scen med tillhörande bar och loge. En plats att spela på för de band som inte än fyller de största arenorna. Det betyder dock inte att kvaliteten på musiken på något vis är lägre. Under tre kvällar framförde tre akter per kväll det bästa inom underground elektronisk musik. I torsdags den 21:a september bevittnades tre av evenemangets nio band, nämligen Claus Fovea, Roya och Yabibo Hazurfa.

Evenemanget beskrivs som Saboteur Management Booking” är ett kollektiv av musiker och bildkonstnärer. Under tre dagar tas Cantina Real i besittning för besinningslös elektronisk underhållning.

Och underhållning blev det av stor vikt. Tre uppsättningar synthar, trummaskiner och datorer på scen för tre soloakter.

Först ut var Claus Fovea som med sin vridna EBM värmde upp källaren till hyfsat hög temperatur. Näst på tur var Roya som med sin minimalistiska synth eller elektropop vred ner tempot en del och svepte in publiken i monotona basgångar och lugna synthmattor. Royas tre nya spår skvallrar om en mer melodisk och stämningsfull produktion än den kalla EP:n “Trax”. Den drömska sången är sig dock lik och spelningen gav mersmak inför det nya, än ej datumspikade albumet. Spåret “Home” släpps även som en musikvideo inom kort!

Sist ut för kvällen var Jimmy Svensson med hans noiseindustri-projekt Yabibo Hazurfa. Jimmys spelning utförs nästan i helt mörker, vilket passar kvällens upplevelse perfekt. Yabibo Hazurfa gör källaren till restaurang Cantina Real till den mest ogästvänliga platsen i Sverige för en stund. Normalt brukar man ha kravallstaket för att hindra åskådarna från att störa artisterna. I detta fallet skulle det behövas för att säkra publikens hälsa. Jimmys utfall och provokationer skapar en härligt osäker och nervös stämning. Och när han ser oss alla i ögonen och skriker ut “You stand there and I stand here…….. with nothing”, släpper mikrofonen i golvet och lämnar scenen direkt, då vet man att man sett en minnesvärd spelning.

Roya live från Debaser Strand, Stockholm 20160923 (360 grader)

Tags: , , , ,


 

Roya presenterar en unik 360-graders liveinspelning från hennes senaste konsert på PlusOne Klubb på Debaser Strand den 23 september. I videon kan ni även skymta en av våra fotografer Jens Atterstrand.

Roya presenterar nya EP:n “Trax”

Tags: , , , , , , ,


Nykomlingen Roya är nu redo att presentera detaljerna kring den kommande EP:n “Trax”.

Bakom Roya finner vi låtskrivaren och sångerskan Roya Naini och hennes första singel “Centrum”, som släpptes i våras, har både figurerat i radioprogrammet Elektroniskt i P2 samt blivit utvald till en av veckans bästa låtar av tidningen Gaffa.

Royas musik skulle kunna beskrivas som en form av cold wave med inslag av såväl EBM samt electropop och hon har redan hunnit med att spela live på såväl Jon-FestSynth After WorkKalabalik på Tyrolen och nyligen även på Debaser Strand (PlusOne Klubb) i Stockholm nyligen.

Roya kommer ursprungligen från USA men bor permanent i Stockholm sedan 2010. Hennes tidigare musikprojekt har varit främst gitarrbaserad musik och innefattar även ett (osläppt) soloprojekt. Dessutom har hon tidigare varit både bassist och sångare i flera mindre punkband.

Influenser hämtar hon från sina erfarenheter av att växa upp i Seattle i USA med invandrade iranska föräldrar mitt i explosionen av en växande Olympia-riot-grrl-scen och det tidiga 90-talets punk- och grungescen. Dessa subkulturer får på olika sätt genomslag i hennes musik och driver henne till att orädd gärna syssla med musikaliska experiment med stark do-it-yourself attityd.

“Trax” släpps den 8 november mer info på http://www.facebook.com/planetroya.

Tracklist

albumcover_640px

01. Dead Air
02. Second Take
03. Day One
04. Terminus
05. Centrum

Liverapport: Tikkle Me (+Operation Blue Eyes, Roya) 20160923, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , ,


PlusOne Klubb bjöd in till partaj med tre band på Debaser Strands scen i Stockholm den 23 september.

Utöver huvudnumret Tikkle Me så stod även Operation Blue Eyes och Roya på scenen.

Jens Atterstrand

Jens Atterstrand (text & foto) var på plats i publikhavet för att bevittna händelserna.

 

 

 

Det råder relativt stor aktivitet på vår svartklädda alternativscen i Stockholm just nu. Inte nog med att vi, ibland flera gånger i veckan, erbjuds flera institutioner som levererar vår musik på diverse uteställen. Utan även när det kommer till den mest intressanta livescenen, den där varken publikhaven eller bandnamnen på affischerna kanske inte alltid är de största men där hjärtat och viljan att erbjuda någonting nytt och fräscht är desto större.

En av eldsjälarna bland dessa aktörer är PlusOne Klubb som, efter ett antal genomförda arrangemang på den numera nedlagda KGB Bar, trots den ständiga bristen på lämpliga och ekonomiskt gångbara lokaler i huvudstaden ändå på något vis alltid lyckas tämligen bra med att leverera fantastiska tillställningar.

Nykomlingen Roya, som redan har hunnit med att spela live på såväl Jon-FestSynth After Work och Kalabalik på Tyrolen inledde den här kvällen. Nytt låtmaterial är enligt rykten på väg vilket vi också fick avnjuta smakprov på under spelningen. För att kunna beskriva hennes musik så är det relativt lätt att ta till den senaste vågen av cold- och synthwave – men därtill en väldigt personlig touch och ett sound som hämtar influenser från såväl EBM som electropop. Liveframträdandet är mörkt och mystiskt med mycket känslor och det är väldigt lätt att ryckas med i de monotona rytmerna.

Operation Blue Eyes, med den forne The Pain Machinery-sångaren Jonas Hedberg i spetsen följde sedan tillsammans med de nyrekryterade livemedlemmarna Peter Josefsson och André TheleniusOperation Blue Eyes spelar en postpunk-osande mörk synthpop med en dov, rå och industriell touch som i vissa spår påminner mig en del om The Mobile Homes skitigare inslag. Den snålt ljussatta scenen med videoprojektion och enbart några få starka spotlights passade perfekt och gav en härligt suggestiv känsla.

Folktronica-kvintetten Tikkle Me från Eskilstuna, som ju knappast kan ha undgått nån vid det här laget, avslutade sedan kvällen med en fantastiskt bra spelning. Bandet gör en ofta väldigt dansant och melodiös mix av modernare electropop och folkmusik med inslag av såväl gitarr som violin och frontas av den vackra och väldigt sjönsjungande Frida Herchenröther.

Elektroskull passar på att tacka PlusOne Klubb för en riktigt bra kväll med en intressant mix av liveband.

På återseende.

Roya

Operation Blue Eyes

Tikkle Me