Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Passion Factory Records
Releasedatum: 22 juni 2018
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Sven Dohrow, Ronnie Schreinzer
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Årets comebackalbum?

Att åttiotalscomebackernas tid är just nu är verkligen inget överdrift. För att ta några exempel så släpper ju akter som Howard Jones och OMD fortfarande nytt material, Boytronic återvände i ny tappning förra året och band som Erasure släpper fortfarande nya skivor och turnerar, till synes outtröttliga, planeten runt år efter år. Att kunna tänka sig att tilldela en av nomineringarna till priset för årets comebackalbum till The Twins ligger med andra ord definitivt nära tillhands, i alla fall efter att ha haft Living for the Future, som är den tyska synthpopaktens första album på 25 år, i hörlurarna några veckor.

The Twins, som består av sångaren Sven Dohrow och den forne Mythos-gitarristen Ronnie Schreinzer (med viss assistans av producenten och låtskrivaren Tim Dowdall), bildades redan 1980. Bandet albumdebuterade med Passion Factory året därpå varpå man fram till det senaste albumet The Impossible Dream (1993) släppte ytterligare tre fullängdare i huvudsak via den tyska sena 70- och tidiga 80-tals etiketten Hansa International, ett skivbolag som under sin livstid har bland annat Thompson Twins, Boney M och Modern Talking på sitt samvete.

På den hitstarka Living for the Future levereras refräng- och melodistark mestadels durstämd synthpop, som trots alla av förklarliga skäl, uppdaterade produktionstekniska och ljudmässiga moderniseringar ständigt har drygt ena foten stadigt placerad någonstans i mitten av åttiotalet. Men även om albumet innehåller en hel del detaljer och effekter som har influerats av nutida electro, så är den ändå väldigt trogen duons klassiska ljudbild med starka brittiska influenser från band som exempelvis New Order och Thompson Twins.

Snygga och dansanta popproduktioner med catchiga refränger i starka spår som den lätt dubstep-kryddade “All I Want to Do” samsas här med lite mörkare tongångar och blåsvart melankoli i spår som “Marina Jones”. Akustisk gitarr kryddar sedan den OMD-skimrande “When I Lost You” på ett album som mestadels domineras just av de, för genren väldigt klassiska, brustna kärlekshistorierna. Här framförs dessa i en sådär lagom kantig och tilltufsad, men samtidigt väldigt precis och exakt, modern elektroskrud.

Till mina personliga favoriter hör de lite tuffare uptempospåren, som den tjusigt analogsynthsekvensade, klösiga och tungt rytmiska hiten “You’re Not the One”. Om det här albumet hade släppts under hitsinglarnas högålder i mitten av åttiotalet så hade många av spåren garanterat klättrat högt på flertalet listor och även om jag finner min personliga gräns för hur smörigt det kan bli passeras med råge i klämkäcka nummer som “Jonny, Can You Hear Me” och de akustiskt gitarrkryddade “When I Lost You” och “Living for the Music”, så är helhetsintrycket av Living for the Future väldigt positivt. Vad gäller gitarrinslagen i nyss nämnda spår så fungerar de för övrigt mycket bättre i den funkiga formen de framträder i “So Wrong”.

Living for the Future är en positiv comeback från ett av de äldsta tyska banden i den här grenen av elektronisk pop och en rolig detalj när det gäller The Twins, utöver att duon även ligger bakom megahiten “Face to Face, Heart to Heart” under bandnamnet 2 Twins, är att deras senaste inteckning i diskografin, liveplattan Live in Sweden, spelades in (även på video) på Göteborgsklubben Romo Night och gavs ut både på CD och DVD. (DVD-utgåvan  finns att köpa här!)

Tracklist

01. Down In Key Largo (04:00)
02. Going To The Moon (04:36)
03. All I Want To Do (04:38)
04. Marina Jones (05:21)
05. When I Lost You (06:43)
06. So Wrong (04:31)
07. At The End Of Love (04:06)
08. Johnny, Can You Hear Me (05:07)
09. Never Surrender (05:00)
10. You’re Not The Only One (03:34)
11. Living For The Future (04:28)
12. Ghosts Of Yesterday (05:29)

(English version below)

Comeback album of the year?

The fact that the age of eighties comebacks seem to be right now is no exaggeration. To take some examples, acts like Howard Jones and OMD still release new material, Boytronic returned in a new setting last year and bands like Erasure still release new albums and tour, seemingly tirelessly, all over the world around year after year. In other words, to award one of the nominations for the comeback album of the year to The Twins definitely comes close to mind, at least after having Living for the Future, which is the German synth pop act’s first new album in 25 years, in my headphones for a few weeks.

The Twins, with singer Sven Dohrow and the former Mythos guitarist Ronnie Schreinzer (and with some assist from producer and songwriter Tim Dowdall), was formed in 1980. The band made their debute with Passion Factory and up until their last release The Impossible Dream (1993) they released three full lengths mainly on the German late 70s and early 80s label Hansa International, a record label that, in its lifetime, has among other things releases with acts like Thompson Twins, Boney M and Modern Talking on their conscience.

On the hit loaded Living for the Future, they deliver strong choruses and melodies of mostly major tuned synthpop, which, despite all the obvious updated production- and audio modernizations constantly has more than one foot steadily placed somewhere in the mid-eighties. But even though the album contains a lot of details and effects influenced by contemporary electro, it’s still very faithful to the duo’s classic sound with strong British influences from bands such as New Order and Thompson Twins.

Stylish and dancey pop productions with catchy choruses in strong tracks like the slightly dubstep-spiced “All I Want to Do” are put together with darker tongangs and bluish black melancholy in the likes of “Marina Jones”. An acoustic guitar then spices the OMD-shimmering “When I Lost You” on an album that is mostly dominated by the genre’s theme of broken love stories. Here they are presented in a slightly twised and accentuated, but at the same time very accurate modern electro style.

My personal favorites are the a bit tougher uptempo tracks, like the fancy analogue synthesized, raw and heavily rhythmic hit “You’re Not the One“. If this album had been released during the age of hit singles during the mid-eighties, many of the tracks would have been climbing high on most lists and even though I find my personal limit for how cheesy it should be surpassed on “Jonny, Can You Hear Me” and the acoustic guitar-spiced “When I Lost You” and “Living for the Music”, the overall impression of Living for the Future is very positive. As far as the guitar inserts are concerned, the insertions of guitar works much better in the funky form they appear in on “So Wrong”.

Living for the Future is a positive comeback from one of the oldest German bands in this branch of electronic pop and a fun detail about The Twins, in addition to the fact this duo was the guys behind the mega hit “Face to Face, Heart to Heart” under the band name 2 Twins, is that their latest addition to their discography, the Live In Sweden live record, was recorded (also on video) at the Gothenburg Club Romo Night and was released on CD and DVD. (The DVD release is still available here!)

Datum: lördag 16 november 2012
Scen: Jazzhuset, Göteborg (Romo Night)
Rapport & Foto: Anders Nord

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten!

När jag fick reda på att inga mindre än Patenbrigade:Wolff var bokade till Romo Night, så var det bara att putsa kängorna och ladda kameran. Bandet jag lyssnat på i så många år skulle äntligen komma till Göteborg.

Väl framme på Jazzhuset fann jag två av bandets medlemmar – Lance M Murdock och Stefan Leukert, vid ett bord. Det var ännu inte så mycket folk i lokalen vilket gjorde att jag fick en mycket trevlig timme med de tyska herrarna. Efter att bland annat ha pratat tyska festivaler, svenska synthscenen och skivbranschen i allmänhet, så var det dags att låta dom ansluta till de övriga bandmedlemmarna Sven Wolff, Antje Dieckmann samt André Hartung backstage.

Efter ett kort intro äntrade fyra herrar scenen, iklädda orangea byggoveraller samt bygghjälmar. Första låten blev ingen mindre än “Stalinallee” och publiken var med på noterna direkt. Efter ett par låtar var det dags för gruppens kvinliga medlem, Antje, att kliva upp på scenen. Hitsen avlöste varandra i ett rafflande tempo – “Feind hört mit”, “Der brigadier trinkt bier”, “Volksarmee”, “Schallplattenunterhalter” och “Ostberliner bauarbeiter” var ett axplock av guldkornen som visualiserades med hjälp av arkivbilder från forna östtyskland.

Jag vill rikta ett stort tack till arrangören Tobbe Lander, Patenbrigade:Wolff samt alla trevliga människor som gjorde den här kvällen till en fullträff! Detta var en fantastiskt rolig kväll som jag aldrig kommer att glömma. Får du chansen att se Patenbrigade:Wolff så ta den! Du kommer inte bli besviken.

Nu är det bara att ladda om batterierna till den 14 december  då det är dags för Jäger 90 att inta Romo Nights scen.

Artister: Bossa Machine, Michigan
Datum: lördag 28 juli 2012
Scen: Jazzhuset, Göteborg

Rapport & Foto: Anders Nord

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten!

Så var det dags för ytterligare ett Romo Night att gå av stapeln. Denna gång med Bossa Machine och Michigan på scenen. Efter att bland annat pratat om att köpa musik, att nittiotalssynthen inte fungerar på dansgolvet på senare tid samt gamla minnen med arrangören Tobbe Lander var det dags för kvällens första band Bossa Machine.

När första låten “Easy Listening” framförs undrar jag uppriktigt vad alla goda ord om bandet kommer ifrån. Men från “The Fat and Ugly” och framåt är jag fast. Svängigt! Och med två musiker som trivs på scen så blir den sex låtar långa spelningen till en rätt mysig tillställning. Jag stod där med ett leende och gungande höft och det skall bli väldigt intressant att följa Gustaf och Maria i framtiden!

När det sen var dags för Michigan att gå på scenen så fylldes den främre delen av ditresta vänner och släktingar. Redan från första låten “Domination” var det allsång som fortsatte efter att låtarna avsluats. Lokalen var full av dansande människoroch stämningen var på topp! Michigan åt hållet som (i alla fall jag!) tycker att Depeche Mode borde ha utvecklats till runt tidpunkten av “Songs of Faith and Devotion”. Glatt, medryckande och helt elektroniskt! Andra höjdpunkter från spelningen var “Sorrows” och “Shine in Silver”. Jag ser väldigt mycket fram mot nytt material från de tidigare Quest for fame-vinnarna.

Kvällen avslutades med ett fantastiskt dansgolv med mängder av hits från Romo Nights tid på (den tidigare lokalen) Kåren. Undantaget var And Ones “Shouts of Joy (You Ryth Mix)” som var dansgolvets klara vinnare!

Stort tack till Tobbe Lander, Bossa Machine, Michigan och alla andra underbara och glada människor för en helt fantastiskt trevlig kväll! Nästa Romo Night är den 17 augusti, då med svenska Ostrich på scenen. Hoppas vi ses då!

Bossa Machine

Bossa Machine

Michigan

Michigan

Format: (Album), CD, Digital
Skivbolag: Conzoom Records
Releasedatum: 1 juni (digital), 15 juni (CD)
Genre: Synthpop, Futurepop
Recensent: Jens Atterstrand

Tar det svenska synthpoparvet vidare med äran i behåll

Efter en den självtitulerade demo-EP’n “Vanguard”, en medverkan på den sjätte installationen av Conzoom Records synth- och electropopfokuserade samlingsserie “Electropop” och en bejublad spelning på Romo Night nyligen, så är nu Göteborgsduon Vanguard, som består av Jonas Olofsson och Patrik Hansson, äntligen redo att presentera bandets debutalbum “Sanctuary”.

Starka melodier och snygga arrangemang ligger i fokus när Vanguard levererar sin moderna, futurepopkryddade och väldigt dansanta synthpop, där man stilrent och taktfast målar upp sina ljudlandskap.

Det är i de snabbare refrängstarka spåren som (den inledande) “Shine”, min personliga favorit “Now That We’re Here”, “My World” och “What Did You Achieve?” som duon visar upp sig från sin allra bästa sida och, med undantag från ett par-tre upprepningar, är merparten av spåren välkomponerade.

Sånginsatsen är överlag också väldigt bra och även produktionskvaliteten är jämngod albumet igenom. Av de tre lugnare låtarna i sin tur så är den avslutande, för övrigt väldigt snyggt och annorlunda arrangerade, “A Certain End” den absolut starkaste.

Vanguard har visat upp en stark debut som ger mersmak och man behöver absolut inte skämmas för på “Sanctuary” träffar man rätt med det mesta och tar det svenska synthpoparvet vidare med äran i behåll!

(Red.anm: Passa på att beställa den fysiska utgåvan som innehåller de två bonusspåren “Shame” och “Better Man” **)

Tracklist

1. Shine  4:16
2. Goodbye  4:00
3. Save Me From Myself  4:01
4. Now that We’re Here  4:46
5. My World  4:55
6. Make the Cut Clean  4:06
7. In Your Arms  3:57
8. What Did You Achieve?  4:00
9. Obscene  3:52
10. Trigger  4:04
11. Rage  2:57
12. A Certain End  4:12
13. Shame **  4:12
14. Better Man **  4:07

Efter medverkan på ett par samlingsskivor under den senaste tiden och ha gjort ett bejublat framträdande på klubben Romo Nights scen på Jazzhuset i Göteborg nyligen, så är det nu dags för svenska Vanguard att göra albumdebut.

Detta efter att bandet plockats upp av Corinna Samow och Ingo Möllers electro- och synthpopfokuserade skivbolag Conzoom Records.

På “Sanctuary” levererar den göteborgsbaserade duon, som består av Jonas Olofsson och Patrik Hansson tolv ordinarie spår. Den begränsade fysiska utgåvan på CD bjuder utöver detta på de två exklusiva bonuslåtarna “Shame” och “Better Man” **.

“Sanctuary” släpps den 15 juni via Conzoom Records.

Tracklist

1. Shine
2. Goodbye
3. Save Me From Myself
4. Now that We’re Here
5. My World
6. Make the Cut Clean
7. In Your Arms
8. What Did You Achieve?
9. Obscene
10. Trigger
11. Rage
12. A Certain End
13. Shame **
14. Better Man **

Artister: Vanguard, Vision Talk, Auto-Auto
Datum: fredagen 11 maj 2012
Scen: Jazzhuset, Göteborg

Rapport: Mikael Svensson

Foto: Thomas Rapp

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten!

Det var en kall och blåsig vårkväll i fredags i Göteborg, men inne i Jazzhusets lokaler, där klubben Romo Night huserar, var det varmt och gemytligt. Denna gång bjöd klubben på hela tre liveband: Vanguard, Vision Talk och Auto-Auto, utöver det sedvanliga dansgolvet med videor visade på storbild. Först var kvällen tänkt att vara en slags Conzoom Records-festival men ett band tackade nej och lämnade sin plats åt Auto-Auto. Vanguard och Vision Talk är stallkamrater på det tyska skivbolaget tillsammans med bland andra svenska Ostrich som också var det band som hade tackat nej.

Först ut som förtrupp denna afton var nykomlingarna Vanguard som är en duo från Göteborg bestående av Jonas Olofsson (slagverk) & Patrik Hansson (sång). De hade hjälp av två keyboardister, den ena var Dirk Laux (producent) och den andra var en bror till Patrik vars namn jag tyvärr glömt. De bjöd på en mycket stark och trevlig spelning trotts att detta var deras scendebut. I cirka trettio minuter bjöd dem på klassisk mörk synthpop med drag åt futurepop. Musiken var både välprogrammerad och välspelad och det kändes som att bandet var rutinerat. Sångaren var också imponerande bra. De spelade fem sex låtar från det purfärska debutalbumet “Sanctuary”. En positiv överraskning var detta band för mig och mycket trevliga var de också. Detta är ett intressant band som jag kommer att följa med spänning i framtiden. Ett bra band med stor potential. Mörk synthpop när den är som bäst med både personliga och poetiska texter om utanförskap och romantik. En bra öppning på en trevlig afton.

Nästa band ut var Vision Talk som jag förmodar inte behöver någon större presentation då de har spelat i stan tidigare samt har tre album i bagaget. De mest på låtar från senaste albumet “Distances”. Även Vision Talk spelade fem sex låtar samt bjöd på två covers – “Ett SOS” (Page) och “Eclipse” (Apoptygma Berzerk) samt en ny och låt som bådar gott inför nästa skivsläpp som blir tidigast till hösten. Även Karin Hallberg som spelade på slagverk framförde sin egna låt  ”The Machine” hämtad från senaste albumet. Det märks att Vision Talk fått mer vana på scenen och de kändes trygga bakom sina instrument och mikrofoner. De bjöd på en trevlig spelning och dem fick igång publiken som till och med sjung med i vissa låtar, speciellt “Eclipse” och “Dina Tankar”. De har tagit rätt riktning tycker jag rent musikaliskt och det ska bli spännande att se vad de bjuder på vid nästa skivsläpp.

Till sist och alldeles för sent på natten var det så dags för Auto-Auto som jag var nyfiken på eftersom jag aldrig sett dom live tidigare. Senaste albumet “Dancing Trough Dark Times” var dessutom riktigt bra. Men jag var så trött och hade allt för ont i mina fötter för att orka se mer en två låtar så jag fick något besviken lämna detta varma och gemytliga ställe och bege mej hem i den kalla och blåsiga natten. Det lilla jag han höra med Auto-Auto lät riktigt bra men dom var i stor kontrast till de två andra banden, både produktions- genremässigt. Det kändes inte riktigt som att de passade in.

Slutligen, det var en mycket trevlig kväll som Vanguard, Vision Talk, Auto-Auto, arrangören Tobbe Lander och hans medhjälpare bjöd på. Bra musik och trevligt folk. Romo Night är bra på det där med att blanda gammalt och nytt, både på scen och på dansgolvet tycker jag. Och det var dags för mig att lycklig och varm i kroppen bege mig hem i den kyliga natten.

Vanguard

Vanguard

Vision Talk

Vision Talk

Vision Talk