Format: (Album) LP+12″, (Digital), (CD)
Skivbolag: Gooiland Electro (Enfant Terrible)
Releasedatum: 25 april 2015 (CD+Digital inom kort)
Genre: Electropop, italodisco, synthpop
Bandmedlemmar: Tobias Bernstrup
Land: Sverige
Recensent: Gustaf Hermansson
(English version below)
Mörk Romantik med stilmässigt oväntade komplement
Jag satt på jobbet en dag 2002 då telefonen ringde. Det var inte en kund eller leverantör utan en för mig okänd person som presenterade sig som Tobias Bernstrup. Han undrade om han kommit rätt, om det var jag som var Italodisco-DJ och om jag i så fall ville spela skivor på det stundande releasepartyt för hans kommande CD. Jag – som fram till dess aldrig framträtt som DJ men länge velat, i synnerhet då det gäller italodisco som ligger mig varmt om hjärtat – tvekade någon sekund men svarade sedan självsäkert: Javisst!
På den efterföljande releasefesten på Färgfabriken insåg jag Tobias Bernstrups bredd som artist, där han blandar musik och videoprojektioner med utmanande bildspråk och unika scenframträdanden.
De världar som målas upp kretsar kring teknologi, genusöverskridande och mörk / kylig dystopi. Texterna är mestadels futuristiska medan musiken innehåller många åttiotalsreferenser och ibland rena melodistölder. Då Tobias nu, tretton år senare, släpper sitt fjärde album så har hans låtmaterial utvecklats mot ett mörkare och mer modernt sound.
Musiken på “Romanticism”, som den nya skivan heter, var egentligen inspelad och färdig för snart två år sedan och jag fick höra flera av låtarna redan under hösten 2013. Men eftersom Tobias Bernstrup sällan arbetar med enbart ett artistiskt medium så återstod arbetet med det visuella formatet, vilket skulle visa sig bli en utdragen process.
Inspiration hämtades från konstverket Klosterfriedhof im Schnee, av den tyske romantikern Caspar David Friedrich. Oljemålningen förstördes då de allierade bombade Berlin under andra världskriget och numera existerar enbart en kopia i form av ett svartvitt fotografi. Tobias Bernstrup ville återskapa originalets gotiska känsla som omslagsbild på det kommande albumet.
Men istället för att ta den enkla vägen och t.ex. använda det existerande fotografiet så byggde han en nästintill identisk modell, där de knotiga och förvridna träden skapades av uppochnervända rötter. Detta diorama utsattes sedan för rök och konstgjord snö och filmades och fotograferades som ett konstverk i sig (vilket senare visades på utställningen “South of Heaven” i Stockholm och Bohuslän). Det visuella var dock inte färdigt i och med detta, Bernstrup hade en vision att få med en bild av sig själv på en slags tron och då kände han sig tvungen att bygga en stol från grunden och sedan för hand snida träet till det slutresultat han sett framför sig. Flera av de arbetsmetoder och material Bernstrup kommit i kontakt med på vägen är nya för honom vilket har varit en utvecklande och lärorik process men som såklart gjort att det tagit extra lång tid.
Nu i april 2015 är alltsammans äntligen klart och den nya skivan släpps på Gooiland Electro / Enfant Terrible, först som limiterad vinylutgåva (300 ex) i formatet LP+12” och lite senare som CD och download. Istanbulbaserade Doruk Süpermatik Öztürkan står för produktion och mixning medan Siri von Zeipel bidrar med gästsång.
De tidigare vanligt förekommande italodiscoinfluenserna har nu valts bort till förmån för ett mörkare och samtidigt modernare sound. Det är en medveten kursändring mot hårdare synthmusik. Textmässigt så känner vi igen flera tidigare förekommande teman men som albumtiteln avslöjar så filosoferar Tobias Bernstrup även kring kärlek och romantik, dock med en inramning av kallt stål och mörk grå betong snarare än ljusa varma blomsterängar.
Inledande “Moments Lost” tar avstamp i Philip K Dick’s / Ridley Scott’s Blade Runner-värld och handlar om förgänglighet och en förhoppning om en något ljusare framtid. Detta är ett av de starkaste spåren, med dragningar åt futurepop och med en mäktig refräng som kommer göra sig bra på synthklubbarnas dansgolv.
LP:ns andra låt “Happy Sad” är en oväntat poppig komposition med närmast naiv refräng, som behandlar kärlekens svåra svängningar mellan lycka och sorg. Jag har själv lite svårt att riktigt ta detta på allvar men tror att en del lyssnare kommer tycka det är lite charmigt. Almar David från holländska gothrockbandet Götterdämmerung förstärker på gitarr.
“Until Tomorrow” inleds fint med synthkomp, gothbas (signerad Marc Bijl, även han från Götterdämmerung) och en hel galax full av spaceljud i en lite överraskande kombination. Den minimalistiska texten består av tre korta rader om längtan och väntan. Mer behövs inte.
I “Oceans” seglar vi ut i evigheten och påminns om livets gång. Stämningsfulla melodier varvas med gammalt hederligt Covenant-untz på ett effektivt sätt där låtuppbyggnaden känns igen från nutida klubbmusik, med finstämda break och tungt droppade basar.
“Hitman” är en gammal bekantskap från 2009 som nu fått nytt liv i en något ommixad version. Originalet släpptes enbart som download och vi som tyckt att denna EBM-pärla förtjänar att ges ut på ett fysiskt medium blir nu äntligen tillfredsställda. You can always run but you can’t hide!
Vi fortsätter i en mörk våldsam värld i “Search and Destroy”. Redan på Bernstrups andra album “Killing Spree” fanns det spår med hårdare sound och en större svärta än på debuten men denna komposition är kanske det tyngsta och mest industriella han gett ut hittills. Förvrängda röster varvas med en vägg av manglande riff och texten behandlar modern krigsföring med skoningslösa drönare som jagar sina byten i natten.
Det efterföljande titelspåret “Romanticism” är typiskt för hela albumet. Istället för värme och spirande rosor så består inramningen av förfallna rester av en svunnen era och en fundering över vart vi är på väg. Allt till ett fräscht och effektivt discobeat.
LP’n avslutas på ett pampigt och värdigt sätt med “Dorian Gray” som inleds med en fin pianomelodi. Tobias Bernstrup funderar över åldrandet och beskriver en önskan om en sista stund med föremålet för sin kärlek.
Dessa åtta spår som utgör vinylalbumet har ganska olika stilar som kompletterar varandra samtidigt som det finns en röd tråd med ett nytt och hårdare elektroniskt sound. Resterande låtar har Bernstrup valt att ge ut på en medföljande bonus 12” vilket har sin förklaring. Om han på LP-låtarna tagit en stilmässigt ny riktning jämfört med det vi tidigare hört så dansar han här iväg fullständigt från vad vi kunde föreställa oss.
“Revolution” är något så pass ovanligt som ett politiskt ställningstagande. Bernstrups texter brukar ofta sakna egentligt budskap och utspela sig i avlägsna fantasivärldar men här blir vi plötsligt påminda om den censur, de orättvisor och den diskriminering som idag pågår runtom i världen i bl.a. Ryssland och Uganda. Låten skrevs efter att Bernstrup inte tillåtits uppträda i St Petersburg. HBTQ-rörelsen får här en ny kampsång med karnevalskänsla, inklusive autotunerefräng och och en liten stöld från Sam Cookes klassiker “Wonderful World”.
I “Laterna Magica” bjuds vi på oväntade latinorytmer och en svårtydd text om den italienske renässansmannen Giovanni Batista della Porta och det uppstår en märklig mix av olika influenser. Det är ett kul experiment och ett vågat steg men jag kan inte riktigt uppskatta det mer än så.
Till sist så får vi på bonustolvans baksida en remix av “Moments Lost” signerad Apoptygma Berzerk. Deras version är ganska trogen originalet men istället för Vangelis svepande synthmattor så blir det metalliska ljud och pumpande Giorgio Moroder-basgångar.
Sammantaget så är detta Tobias Bernstrups mest spretiga release hittills. Jag tycker kanske att kärnan med LP-låtarna, som ändå håller ihop bra stilmässigt, kunde fått innehålla ett par ytterligare alster i samma anda. Åtta spår känns lite kort. Och extramaterialet vi bjuds på är lite svårt att få ihop med resten. Nu skall jag säga att jag hittills, då Tobias Bernstrup släppt nytt album, alltid tyckt att vissa spår inte håller måttet eller passar in. Men efter ett tags lyssnande har ofta just dessa blivit mina favoriter.
Det är intressant att se kursändringen jämfört med det i och för sig utmärkta förra albumet “Sing My Body Electric” och det skall bli spännande att följa den kommande musikaliska utvecklingen.
Extra plus för lyxig dubbelvinylutgåva i denna dekadent digitala tidsålder!
Tracklist
A1. Moments Lost (06:10)
A2. Happy Sad (03:59)
A3. Until Tomorrow (04:53)
A4. Oceans (05:51)
B1. Hitman (05:09)
B2. Seek And Destroy (03:18)
B3. Romanticism (04:13)
B4. Dorian Gray (04:59)
C1. Revolution (03:57)
C2. Laterna Magica (03:57)
D1. Moments Lost (Apoptygma Berzerk Remix) (05:56)
(English version below)
Dark Romance with stylish and unexpected complements
I sat at work one day in 2002 when the phone rang. It was not a customer or supplier but one for me unknown person who introduced himself as Tobias Bernstrup. He wondered if he had got in touch with the right person, if it was me who was the Italo Disco DJ he was told about, and if so if I would like to play records at the release party for his upcoming CD. I, who wanted to become a DJ, but never had – especially when it comes italo disco that is close to my heart – hesitated for a second but then replied confidently: Sure!
On the subsequent release party at Färgfabriken (in Stockholm) I realized Tobias Bernstrup’s width as an artist, where he mixes music and video projections with challenging imagery and unique stage performances.
The described worlds revolves around technology, transgenderism and dark / cold dystopia. The lyrics are mostly futuristic while the music contains many eighties references and sometimes actual melody thefts. So when Tobias now, thirteen years later, releases his fourth album the song material has developed into somewhat a darker and more modern sound.
The music on “Romanticism” was recorded and finished almost two years ago. Actually I heard several of the finished songs already back in the autumn of 2013. But Bernstrup rarely works with only one artistic medium and the remaining work on the visual format would prove to be a lengthy process. Inspiration was taken from the artwork Klosterfriedhof im Schnee, by the German romantic Caspar David Friedrich. The Oil Painting was destroyed when the Allies bombed Berlin during World War II and now exists only as a copy in the form of a black and white photograph. Bernstrup wanted to recreate the original gothic feel as cover art on the upcoming album. But instead of taking the easy route and for example use the existing photo, he built an almost identical model, where the gnarled and twisted trees weed created by upturned roots. This diorama was then subjected to smoke and artificial snow and filmed and photographed as a work of art in itself (which later appeared on the show “South of Heaven” in Stockholm and Bohuslän). The visual was not finished with this, Bernstrup had a vision to get a picture of himself on a kind of throne and he felt compelled to build a chair from scratch and then hand carve the wood to the final results he’s imagined. Several of the methods and materials Bernstrup came in contact with during the process are new to him which has been a stimulating and instructive process but which of course meant that it took an extra long time.
Now, in April 2015, everything is finally finished and the new album is released on Gooiland Electro / Enfant Terrible, first as a limited vinyl edition (300 copies) in the format LP + 12 “and later as CD and download. Istanbul-based Doruk Süpermatik Öztürkan has been producing and mixing while Siri von Zeipel contributes with guest vocals.
The previously common italo disco influences have now been removed in favor of a darker, while more modern sound. It is a conscious shift towards harder synth music. Lyrically we recognize several previously existing themes but as the album title indicates, Bernstrup also philosophizes about love and romance, with a drop of cold steel and dark gray concrete rather than bright warm flower meadows.
The previously common italo disco influences have now been removed in favor of a darker, while more modern sound. It is a conscious shift towards harder synth music. Lyrically we recognize several previously existing themes but as the album title indicates, Bernstrup also philosophizes about love and romance, but with a setting of cold steel and dark gray concrete rather than bright warm flower meadows.
The initial “Moments Lost” builds on Philip K Dick’s / Ridley Scott’s Blade Runner-world and is about transience and hope for a somewhat brighter future. This is one of the strongest tracks, with a style towards futurepop and with a mighty chorus that will be popular on the synth club dance floor. The LP’s second song “Happy Sad” is an unexpected pop composition with almost naive chorus, which deals with love’s complicated swings between happiness and sadness. Personally I find it a little bit difficult to really take this seriously but I think that some listeners will find it a bit charming. Almar David from Dutch goth rock band Götterdämmerung provides guitar.
“Until Tomorrow” begins nicely with synth accompaniment, gothic bass (signed Marc Bijl, also from Götterdämmerung), and a whole galaxy full of space sounds in a bit surprising combination. The minimalistic text consists of three short lines about longing and anticipation. That’s all that’s needed. In “Oceans” we sail out into infinity and are reminded of the cycle of life . Soothing melodies alternates effectively with old-fashioned Covenant-untz, where the build up of the song is familiar from contemporary club music, with subtle breaks and heavy dropped bases.
“Hitman” is an old acquaintance from 2009 which is now given new life in a slightly remixed version. The original was released exclusively as a download, and we who thought that this EBM gem deserved to be released on a physical medium will now finally be satisfied. You Can Always Run But You Can not Hide!
We continue in a dark violent world of “Search and Destroy”. Already on Bernstrup’s second album “Killing Spree” there were tracks with harder sound and a greater darkness than on the debut, but this composition is perhaps the heaviest and most industrial he has published so far. Disorted voices mixes with a wall of mangling riffs and the text deals with contemporary warfare with merciless drones that hunt their prey in the night.
The subsequent title track “Romanticism” is typical of the entire album. Instead of warmth and roses it composes a picture of dilapidated remnants of a bygone era and a reflection of where we are heading. All on top of a fresh and effective disco beat.
The LP ends in a grand and dignified manner with “Dorian Gray” which starts with a nice piano melody. Bernstrup is thinking about aging and describes a desire for one last moment with the object of his love.
These eight tracks that make up the vinyl album has quite a variety of styles that complement each other whilst there is a common thread with new and harder electronic sound. Bernstrup has chosen to publish the remaining songs on an accompanying bonus 12″ and they take a stylistically new direction compared to what we have previously heard as he dances off completely from what we could imagine.
“Revolution” is something so unusual as a political statement. Bernstrup’s lyrics are often lacking proper message and played out in distant fantasy worlds but here we are suddenly reminded of the censorship, the injustices and discrimination which currently take place around the world in, for example, Russia and Uganda. The song was written after Bernstrup was not allowed to perform in St. Petersburg. This is a new LGBT activist anthem with a carnival spirit, including auto-tune chorus and a small theft from Sam Cooke’s classic “Wonderful World”.
In “Laterna Magica” we are being served some unexpected latin rhythms. The text about the Italian Renaissance man Giovanni Batista della Porta is quite difficult to understand and there is an interesting mix of different influences. It’s a fun experiment and a bold step but I can not really appreciate it more than that.
Finally, on the bonus 12″ we get a remix of “Lost Moments” signed Apoptygma Berzerk. Their version is quite faithful to the original but instead of the Vangelis-sweeping synth carpets it brings a more metallic sound with pumping Giorgio Moroder-bass lines.
Overall, this is Tobias Bernstrup’s most varying release to date. I would have wanted that the core of the LP songs, which still holds together well in terms of style, could have contained a couple of additional works in the same spirit.
Eight tracks feels a little short. And the extras we are treated with are a bit hard to fit in with the rest. Now I want to say that so far, when Bernstrup has releases a new album, I have always found some tracks a bit weak or that they do not fit in with the rest. But after a while of listening, these have often become my favorites.
It is interesting to see the change of course compared with the (in itself) excellent last album “Sing My Body Electric” and it will be exciting to follow Tobias Bernstrup’s further musical development. Extra plus for deluxe double vinyl edition in this decadent digital age!
