Format: (Album) CD, vinyl, digital
Skivbolag: Metropolis Records
Releasedatum: 8 februari 2019
Genre: Electro-industrial
Bandmedlemmar: Bill Leeb, Rhys Fulber
Land: Kanada
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Intakt DNA trots många gästspel

Ett nytt albumsläpp från Front Line Assembly är alltid efterlängtat både av scenen generellt och av undertecknad och när det gäller uppbyggda respektive infriade förväntningar så konstaterar jag att de kanadensiska electro-industrial pionjärerna inte har mycket kvar att bevisa.

Wake up the Coma är (beroende på hur man räknar) Front Line Assemblys artonde studioalbum i ordningen och albumet släpps på det som skulle ha blivit den bortgångne bandmedlemmen Jeremy Inkels 36-års dag.

Jeremy hade förmodligen blivit eld och lågor kring det faktum att Front Line Assembly valt att chocka hela sin fanskara genom att påannonsera albumet med hjälp av en på förhand totalt otänkbar cover på Falcos dänga “Rock Me Amadeus” med gästspel av Jimmy Urine från Mindless Self Indulgence. Efter att ha grävt lite i detta har jag funnit att den enda gemensamma nämnaren är att frontmannen Bill Leeb och Falco båda är födda i Wien. Apropå Jeremy Inkel, så återfinns för övrigt några av hans sista musikaliska outputs enligt uppgift på låtarna “Structures” och “Mesmerized”. Och även om Front Line Assembly i skrivande stund officiellt består av originalduon Bill Leeb och Rhys Fulber, så har både Jared Slingerland och Sasha Kevill från den tidigare lineupen medverkat på Wake Up the Coma.

Vad beträffar låtmaterialet så är mycket av soundet välbekant samtidigt som mycket nytt har tillförts, på det hela taget är Front Line Assembly trogna sitt grund DNA. Dock har de heller aldrig varit rädda för att vidareutveckla sitt sound. “Eye on You” (med bidrag från DAF:s Robert Görl), den långsamt pulserande nattsvarta “Tilt”, “Hatevol”, “Proximity” och “Living a Lie” är alla exempel på spår som de flesta fans kommer känna sig trygga med. Tjocka arrangemang med maffiga basgångar, effekter och en signifikant väsande Bill Leeb vid mikrofonen, ständigt omgiven av flera lager av ljuddetaljer förmedlande samhällskritiska och cyberpunk- och framtidsapokalyptiskt influerade låttexter.

När det kommer till de många överraskningarna så står Nick Holmes (från metalakten Paradise Lost som Rhys Fulber tidigare har producerat) för den ena på det refrängstarka titelspåret medan den forne Ministry-medlemmen och Revolting Cocks– och Cocksure-bekantingen Chris Connelly framför den melankoliskt vackra och atmosfäriska avslutande synthballaden “Spitting Wind”.

Wake up the Coma må, på grund av de ovanligt många gästspelen, vara ett av Front Line Assemblys spretigaste album på länge men samtidigt sätter de ner foten och visar deras fullkomliga genialitet på tillräckligt många ställen för att förtjäna min hyllning.

Tracklist

01. Eye On You (04:30)
02. Arbeit (05:02)
03. Rock Me Amadeus (feat. Jimmy Urine) (04:14)
04. Tilt (05:10)
05. Hatevol (05:00)
06. Proximity (05:21)
07. Living A Lie (05:53)
08. Wake Up The Coma (feat. Nick Holmes) (05:47)
09. Mesmerized (04:47)
10. Negative Territory (06:18)
11. Structures (05:07)
12. Spitting Wind (feat. Chris Connelly) (05:17)

(English version below)

DNA intact regardless of guest appearances

A new album release from Front Line Assembly is always highly anticipated both by the scene as by yours truly. And when it comes to the built up and delivered expectations, I realize that the Canadian electro-industrial pioneers don’t have anything more to prove.

Wake up the Coma is (depending on how you count) Front Line Assembly’s 18th studio album in order and it’s being released on what would have been the now diseased band member Jeremy Inkel’s 36th birthday.

The fact that Front Line Assembly chose to completely shock their fans when they announced the album with a before hand absolutely unthinkable cover of Falco‘s slam hit “Rock Me Amadeus” would probably had Jeremy bouncing off the walls in excitement. I’ve tried to do some research and the only connection I seem to find is the fact that both Bill Leeb and Falco where born in Vienna. Regarding Jeremy Inkel, by the way, some of his last musical inputs are told to be presented on “Structures” and “Mesmerized”. And even though Front Line Assembly at the moment officially are Bill Leeb and Rhys Fulber, Jared Slingerland and Sasha Kevill from the former line up have both contributed to Wake up the Coma.

When it comes to the songs itself just as much is recognizable as new. The Front Line Assembly DNA have rarely gotten lost when the act have presented new material, but on the other hand they’ve never been afraid to further develope their sound. “Eye On You” (with additions from DAF‘s Robert Görl), the slowly pulsating and dark “Tilt”, “Hatevol”, “Proximity” and “Living a Lie” are all examples of tracks that most fans will feel comfortable with. Thick arrangements, bold basslines, effects and a significant sibilant Bill Leeb on the microphone, constantly surrounded by layers of details delivering lyrics about social critisism and apocalyptic and cyber punk themes.’

When it comes to the many suprises Nick Holmes (from metal act Paradise Lost that has previously been produced by Rhys Fulber) delivers the title track along with its strong chorus while the former Ministry-member and from Revolting Cocks and Cocksure familiar Chris Connelly does the melancholic, beautifully atmospheric ending electro ballad “Spitting Wind”.

Wake up the Coma may be, because of its many guest appearances, one of Front Line Assembly‘s least coherent albums in a long time, but nevertheless they put their foot down and displays their complete brilliancy on enough places on this album to deserve the praise.

Två av scenens absoluta tungviktare, Front Line Assembly och Die Krupps tillsammans med nykomlingarna Tension Control gästade Klubben på Fryshuset när deras gemensamma turné The Machinists United landade i Stockholm lördagen den 25 augusti.

Jens Atterstrand (Elektrophoto) (text & foto) och Jannice Faringer (Svartpunkt) (foto) rapporterar från kvällen.

Kanadensiska electro-industrial outfiten Front Line Assembly, med originalduon Bill Leeb och Rhys Fulber och det tyska EBM- och industrimetallbandet Die Krupps med Jurgen Engler i spetsen, är två akter som har mer gemensamt än man kan tänka sig. Faktum är ju att deras respektive stora genombrott skedde under delvis samma tidsepok i början och mitten av nittiotalet. Att para ihop de två banden på samma turné är med andra ord inte speciellt lätt att misslyckas med.

Just den här i stort sett utsålda kvällen i Fryshusets mellanlokal Klubben blev en väldigt speciell tillställning av flera anledningar. Dels så verkade många av de äldre och allra trognaste fansen, som kanske inte kommer ut till spelningarna lika ofta som vissa andra av oss, ha hittat ut i för att avnjuta de här två legendariska banden under en och samma kväll.

Alltmedan Front Line Assembly under senare år har skalat ner sina liveframträdanden till en alltmer rent elektronisk originaltappning, numera utan Left Spine Down– och Stiff Valentine-gitarristen Jared Slingerland, som hakade på under tidpunkten för albumen Artificial Soldier (2006) Improvised Electronic Device (2010) och där en ny keyboardist numera ersatt Jeremy Inkel, som så tragiskt avled i januari, så har det andra huvudnumret för kvällen, Die Krupps i mångt och mycket gjort tvärtom. Till den här turnén har man inte bara skiftat trummisen till Europadelen av turnén till Hendrik Thiesbrummel (från Kingdom Come, Stormwarrior och Avelon) man har även adderat Nils Finkeisen som numera bildar en tajt gitarrduo tillsammans med den ordinarie bandmedlemmen Marc Zürcher.

Tension Control

Nya oldschool EBM-duon Tension Control inledde kvällen med ett välljudande kortare set, ett smakprov på en rytmisk och relativt minimalistisk body sedvanlig klassisk tappning som många av de besökare som valt att anlända senare under kvällen i efterhand nog ångrar att de missade. Den spelglada duon utstrålar redan gott självförtroende med fin scennärvaro och deras framförande är definitivt en anledning till att vi planerar att kunna uppmärksamma deras musik igen inom kort.

Foto: Elektrophoto (Jens Atterstrand)

Front Line Assembly

Front Line Assembly byggde sedan i tätt lager av rök upp stämningen via det intrumentala introt “Anthropod” hämtad från senaste albumet – spelsoundtracket AirMech. Man bjöd sedan också på den nya låten “Eye On You” och sångaren Bill Leeb och keyboardisten Rhys Fulber assisterar precis som många gånger under senare år trummisen Jason Bazinet på varsin extratrumma vilket ger en bombastisk, tung och slagkraftig inraming, speciellt i rytmiska hitlåtar som “Neologic Spasm”, “Shitfting Through the Lens” och min personliga livefavorit “Gun” alltmedan videoprojektionen i bakgrunden hyllar Jeremy Inkel med fina fotografier på den numera bortgångne kompisen och bandmedlemmen som via sin input bland annat på albumen Artificial Solider (2006), Improvised Electronic Device (2010), Echogenetic (2013) och senaste albumet “WarMech” men även originalduons sidoprojektet Deleriums album Music Box Opera (2012) och Mythologie (2016) för att nämna några.

Men har åldern tagit ut sin rätt nu? Front Line Assemblys set den här kvällen är relativt kort, men klassiker som “Plasticity” och “Millennium” samt extranumret “Mindphaser” utförst med sedvanlig profession och den förlängda versionen av det förstnämnda spåret hörde definitivt till en av höjdpunkterna den här gången.

Front Line Assembly har sedan en tid tillbaka inlett arbetet med ett nytt ordinarie studioalbum som vi verkligen nu ser fram emot.

Setlist

Anthropod
Eye On You
Neologic Spasm
Killing Grounds
Vanished
Shifting Through The Lens
Gun
Plasticity
Deadened
Millennium

Extranummer

Mindphaser

Foto: Elektrophoto (Jens Atterstrand)

Die Krupps

Efter en snabb överslagsräkning, så konstaterar jag (Jens) att jag nu sett Die Krupps live ett femtontal gånger i olika tappning, och faktum är att jag sällan har sett en så energifylld och samspelt kvintett som just den här gången! Var Jurgen Engler hämtar all glädje till musiken och energi vet jag inte, men frontmannen påminner backstage efter konserten om att han fortfarande undviker alkohol och onyttigheter och försöker hålla sig i god fysisk form, vilket är snabbt att konstatera när man ser honom på scenen!

Die Krupps har en gedigen låtskatt att hämta låtar ur vid det här laget, från den här kvällens inledande “The Dawning of Doom” och Visage-covern “Der Amboss” via en av deras starkaste låtar under senare år “Schmutzfabrik vidare till EBM-klassiker och livefavoriter som “Germaniac” och industrirockiga hits som “To the Hilt” och “Fatherland”.

Nitzer Ebb-sångaren Douglas McCarthy (som ju gästspelar på en av de inspelade versionerna) saknas föga i extranumret “Machineries of Joy”, varpå frontmannen sedan hoppar upp på den egentillverkade slagverkskonstruktionen i metall byggt av fyra olika stora runda- och en rektangulär metallpipor och med sin trumpinne i metall till publikens stora förtjusning hamrar loss till den avslutande “Bloodsuckers”.

Setlist

The Dawning of Doom
Der Amboss
Schmutzfabrik
Germaniac
Fly Martyrs Fly
Black Beauty White Heat
Fuck You
To the Hilt
Metal Machine Music
Robo Sapien
Nazis Auf Speed
Fatherland

Extranummer

Machineries of Joy
Bloodsuckers

Foto: Elektrophoto (Jens Atterstrand)

Foto: Svartpunkt (Jannice Faringer)

Elektroskull tackar arrangören och alla inblandade för en svettig, välljudande och snyggt ljussatt kväll med tre bra liveband. På återseende!

Front Line Assembly gästade Kraken i Stockholm den 18 augusti i sällskap av Der Rest i Tinitus och Klubb PlusOnes regi. Celldöd avslutade också kvällen med ett tungt set från DJ-båset.

Jens Atterstrand var på plats och levererar livebilder från kvällen.

Front Line Assembly

Der Rest

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Metropolis Records
Releasedatum: 23 september 2016
Genre: Electropop, downtempo, ambient
Bandmedlemmar: Bill Leeb, Rhys Fulber, (Jared Slingerland), (Craig Johnsen)
Land: Kanada
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Varje generation har sina egna hjältar

“Varje generation har sina egna hjältar” var ett av de kloka citat som Bill Leeb leverade under intervjun jag fick med honom i samband med Front Line Assemblys senaste Sverigebesök i mars i år och det faktumet kan appliceras i flera olika relevanta sammanhang. Rent allmänt när det kommer till musik, men i synnerhet när det kommer till han och hans högra hand Rhys Fulbers gemensamma sidoprojekt Delerium, som fyra år efter “Music Box Opera” nu är tillbaka med “Mythologie”.

Delerium är ett musikprojekt som länge har varit i ständig rörelse och det är alla ni som har varit med hela resan väl medvetna om. Den inleddes i det sena åttiotalets mörka industriella och ambienta soundtracks för att sedan, med hjälp av ett antal begåvade sångare och sångerskor, ta oss fram till den senaste två decenniernas vidareutvecklade ethereal-pop. Men som Bill Leeb mycket riktigt underströk, varje generation har ju sina egna hjältar och med tanke på hur pass annorlunda det låter idag jämfört med när det begav sig så gäller det verkligen just Delerium.

Men som jag sa till Bill den där gråmulna tisdagseftermiddagen på Debaser Strand i Stockholm: “Det finns små bitar av all musik ni någonsin skapat i Delerium..“ och ingenting kunde vara mer korrekt. “Mythologie” understryker den genialitet, fantasirikedom och vilja som de här kanadensarna har att ständigt förnya och utveckla sig. Grundplattformen är alltid välbekant, ta singeln “Ritual” (som släpptes innan albumet) som exempel, där hela programmeringen och arrangemanget i stort påminner förvånande mycket om “Blood” från det senaste Front Line Assembly-albumet “Echogenetic”.

En dryg handfull nyupptäckta sångerskor medverkar den här gången, faktiskt fler än någonsin på ett Delerium-album. Den enda bekantingen sedan tidigare är Jaël Malli som levererar ännu en kristallklar sånginsats på den vackra “Keep on Dreaming”. “Ghost Requiem” (med Geri Soriano-Lightwood), “Once in a Lifetime“ och den snygga nutida electropoplåten “Stay” (båda med JES) är för övrigt samtliga drömska ethereal electropophits av rang medan de mer komplexa numren som “Angels” (med Mimi Page) och “Continuum” (med Leah Randi) förmedlar en känsla av triphop i stil med band som Lamb eller Massive Attack.

Förra albumet “Music Box Opera” var trots några få svagheter ett bra elektroniskt popalbum med ethereal touch, men “Mythologie” är ett ännu bättre album  som understryker att firma Leeb och Fulber tillsammans med den nytillkomna medarbetarna Jared Slingerland och Craig Johnsen verkligen har en fantastisk vilja att ta Delerium vidare framåt.

Tracklist

01. Blue Fires (06:24)
02. Zero (04:50)
03. Keep On Dreaming (05:22)
04. Stay (04:08)
05. Angels (05:56)
06. Ritual (05:13)
07. Seven Gates Of Thebes (04:44)
08. Ghost Requiem (05:44)
09. Once In A Lifetime (04:28)
10. Made To Move (06:11)
11. Continuum (06:44)
12. Dark Visions (04:20)

(English version below)

Each generation has its own heroes

“Each generation has its own heroes” was one of the wise quotes that Bill Leeb delivered in the interview I did with him when Front Line Assembly visited Sweden back in March this year, and that fact can be applied in a wide variety of relevant contexts. In general when it comes to music, but especially when it comes to him and his right-hand Rhys Fulber’s common side project Delerium, that four years after the latest album “Music Box Opera” now make their return with “Mythologie”.

Delerium is a music project that has been in a constant motion for a long time and that’s something that all of you whom been around the whole trip are well aware of. It all began in the late eighties with the industrial and dark ambient soundtracks and then, with the help of a number of talented singers, it has taken us to the past two decades further developed ethereal pop sound. Though, as Bill Leeb rightly pointed out, each generation has its own heroes and considering how different it sounds today compared to back in the days it really can be adapted to the case of Delerium history.

Though, as I told Bill that grey Tuesday afternoon at Debaser Strand in Stockholm: “There are bits and pieces of everything you’ve done in Delerium..” and nothing could be more accurate. “Mythologie” underscores the ingenuity, wealth of imagination and desire that these Canadians have to constantly innovate and develop. The basic platform is always familiar, take the single “Ritual” (which was released before the album) as an example, where the whole programming and arrangement resembles surprisingly alot of “Blood” from the latest Front Line Assembly album “Echogenetic”.

A handful of newly discovered singers have participated this time, actually more than ever before on a Delerium album. The only acquaintance already known is Jael Malli who delivers another stunning and crystal clear vocal performance on the beautiful “Keep on Dreaming”. “Ghost Requiem” (with Geri Soriano-Lightwood), “Once in a Lifetime” and the stylish contemporary electropop song “Stay” (both with JES) are all kind of dreamy ethereal electronic pop hits of high quality, while the more complex numbers such as “Angels” (with Mimi Page) and “Continuum” (with Leah Randi) conveys a sense of trip-hop in the style of bands like Lamb or Massive Attack.

The last album “Music Box Opera” was despite a few weaker points a good electronic pop album with ethereal touch, but “Mythologie” is an even better album. It underscores that the duo Leeb and Fulber, along with the newly added employees Jared Slingerland and Craig Johnsen, really have a great willingness to take Delerium even further forward.

Jens Atterstrand leverar ett fotogalleri från Front Line Assemblys 30-års jubileumskonsert på Debaser Strand den 8 mars där han även fick en intervju med frontmannen Bill Leeb som kommer inom kort..

Format: (Album) CD, Vinyl, Digital
Skivbolag: Dais Records
Releasedatum: 8 april 2016
Genre: Electro-industrial
Bandmedlemmar: Sara Taylor, Ryan George
Land: USA
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Electro-industrial-underbarnen förädlar sitt eget hantverk

Los Angeles-baserade electro-industrial-underbarnen Youth Code, som gjorde bejublad självtitulerad albumdebut 2013 med ett album som sedan släpptes i en längre version titulerad “An Overture” (2014), återvänder nu med den mycket efterlängtade uppföljaren “Commitment to Complications” efter att även ha släppt EP:n “A Place to Stand” (2014).

Front Line Assembly-bekante ljudkonstnären Rhys Fulber ligger bakom produktionen den här gången och kanadensarens fantastiska känsla för atmosfär och detaljer har verkligen skapat electro-industriell magi ur de grovhuggna grundpelarna i Youth Codes låtmaterial. Balansen mellan harmoni och oljud är precis lagom och överraskningsmomenten, som jag måste säga att jag ibland saknat på bandets tidiga material, är nu flera till antalet. Dessa framträder på ett antal ställen på albumet men kanske som allra tydligast i de lite lugnare spåren som “Lacerate Wildy” och den avslutande “Lost at Sea”.

“Commitment to Complications” fortsätter i sin helhet i mångt och mycket på Youth Codes sedan tidigare inslagna väg men den stora skillnaden nu är att ljudbilden känns genomgående luftigare och melodierna är fler. DIY-faktorn må vara lägre den här gången, men albumet är synnerligen genomarbetat och är verkligen en nattsvart våt electro-industriell dröm fylld med örongodis där ursinniga och härligt engagerade Sara Taylor och Ryan George står i delad fokus bakom mikrofonen ständigt omgivna av en mängd snygga mikrodetaljer och smakfulla finesser som framträder i såväl bak- som förgrund. Bland de elva spåren finner vi även två gästspel. Ben Falgoust från bland annat Soilent Green och Goatwhore bidrar med sång på titelspåret medan hardcore-gitarristen Todd Jones bidrar på “Shift or Dismay”).

Ett par av albumets lite längre spår innehåller också flera olika delmoment där lugnare mellanspel och tempoförändringar bidrar till en för genren i allmänhet och Youth Code i synnerhet lättlyssnad och dynamisk ljudbild med stor variation. Det bästa exemplet där förändringar i tempo- och karaktär kommer till sin rätt är “The Dust of Fallen Rome” som med sina olika delmoment bygger upp ett drygt fyra och en halv minut långt mörkt och atmosfäriskt epos och känslan man bygger upp här lever sedan vidare in i (det tidigare singelspåret) “Anagnorisis”.

Sammansättningen av de enskilda spåren på albumet är genomgående genial även om mittpartiet med nyss nämnda två spår och min personliga favorit, sjättespåret “Doghead”, visar upp Youth Code anno 2016 i sitt esse. Låten i fråga är en solklar kandidat till årets bästa låt i genren i min bok. Gåshudsfaktorn är skyhög här och glädjetårarna är nära när det ödesmättade och sorgset vackra stråkarrangemanget möter albumets absolut starkaste refräng.

Den övergripande känslan är att Youth Code på “Commitment to Compilations” verkligen har lyckats förädlat sitt eget hantverk och sällan har ett band med en i grund och botten så nattsvart, rå och aggressiv framtoning givit mig så många vackra invävda melodier och detaljer och förmedlat så mycket starka känslor.

Tracklist

01. (Armed) (02:04)
02. Transitions (02:44)
03. Commitment To Complications (feat. Ben Falgoust) (03:33)
04. The Dust Of Fallen Rome (04:37)
05. Anagnorisis (04:48)
06. Doghead (05:04)
07. Glass Spitter (02:45)
08. Lacerate Wildly (04:06)
09. Avengement (02:22)
10. Shift Of Dismay (feat. Todd Jones) (03:19)
11. Lost At Sea (03:43)

(English version below)

Electro-industrial wonderkids refines their own craftsmanship

The Los Angeles-based electro-industrial wonderkids Youth Code, who made their highly acclaimed self-titled album debut in 2013 with an album that in 2014 was released in a somewhat extended version entitled “An Overture”, now returns with the highly anticipated follow up “Commitment to Complications” after also having released the EP “A Place to Stand” in 2014.

Front Line Assembly-acquaintance Rhys Fulber is behind the production this time around and the canadian’s amazing feel for atmospheres and details has really done electro-industrial magic on the rough-hewn foundation of Youth Code’s song material. The balance between harmony and noise is just about right and the surprising moments, that I must say that I’ve sometimes missed on the band’s early stuff are now more in number. These appear on a number of places on the album but are perhaps most evident on the slower tracks like “Lacerate Wildy” and the concluding “Lost at Sea”.

“Commitment to Complication” in the big picture pretty much picks up where Youth Code left us off before but the main difference this time around is that the soundstage has got much more of an airy feel to it and the melodies are many more. It may be less of a DIY-feel to it this time but the album is really worked through and surely is a night dark and wet electro-industrial dream packed with earcandy where the furious and wonderfully dedicated Sara Taylor and Ryan George are in focus begind the microphones constantly surrounded by neat microdetails and tasteful features that appear in both the fore- and background. Among the ten tracks we also find two guest appearances. Ben Falgoust from Soilent Green and Goatwhore appears on the title track while Todd Jones added some guitar on “Shift or Dismay”.

A couple of the album’s longer tracks also contain several different partials where calmer interludes and tempochanges contribute to a for the genre in general and Youth Code in particular easyly enjoyable and dynamic image of sound with alot of variation. The best example where changes of tempo and tone does it’s best job is in “The Dust of Fallen Rome” which with it’s different parts builds a four plus minutes long dark and atmospheric epos and the feeling created then acts as a build up for the next track the (pre-album single) “Anagnorisis”.

The composition of the order of the individual tracks on the album is consistently brilliant even though the middle part, with the previously mentioned two tracks and my personal favourite “Doghead”, displays Youth Code anno 2016 superbly and the song in itself is a clear candidate for the track-of-the-year in this genre in my book. The amount of goosebumps in this case are massive and the tears of joy are not far away when the fateful, sad and beautiful string arrangement meets the album’s strongest chorus.

The overall feel is that Youth Code on “Commitment to Complications” really have managed to refine their own craftsmanship and rarely has a band with such a black-as-night, raw and aggresive appearance woven in so many beautiful details and created so many strong emotions.

CLICK HERE TO ORDER THIS ALBUM ON CD!
CLICK HERE TO ORDER THIS ALBUM ON VINYL!

Format: (Album) CD, Digital, Digital**
Skivbolag: Armada Music
Releasedatum: 20 november 2015
Genre: Electro, Downtempo
Bandmedlemmar: Rhys Fulber
Land: Kanada
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Rhys bemästrar begåvat kollektiv

Bakom Conjure One står kanadensaren Rhys Fulber, för de allra flesta mest känd som Front Line Assemby-frontmannen Bill Leebs högra hand, men som även har varit inblandad i en lång rad av Vancouverduons övriga gemensamma musikprojekt som Delerium, Intermix, Synaesthesia, Noise Unit och Fauxliage. Han ligger även bakom det tidiga nittiotalsprojektet Will tillsammans med producenten och ljudkonstnären Chris Peterson och är nu själv högaktuell som producent av Los Angeles-duon Youth Codes kommande album. Dessutom kommer han göra comeback på scenen när Front Line Assembly ger sig ut på ny turné för att fira 30 års jubileum som band under året.

“Holoscenic” är den fjärde fullängdaren i ordningen sedan Conjure One 2002 gjorde sin självbetitlade albumpresentation och följer upp “Exilarch” som släpptes 2010. Precis som tidigare så har Rhys här arbetat med en rad sångare och låtskrivare varav några som exempelvis Kirsty Thirsk är bekanta sedan tidigare.

Ljudlandskapen är precis som tidigare konstruerade av breda stråkarrangemang, snygga synthar och små akustiska inslag av såväl piano som gitarr. Dessa binds i sin tur ofta samman med inslag hämtade från världsmusik som samplade österländska körer och andra detaljer vilket ger en spännande och intressant ljudbild.

Fyra av albumets tio spår är instrumentala där min absoluta favorit är “All That you Leave Behind” som verkligen visar upp Rhys känsla för rytmer och detaljer i sitt esse. Brittiskan Hannah Ray medverkar till den inledande dansanta och poppiga “Kill the Fear” där ett skruvat beat och basgång möter en vacker pianoslinga och en stark refräng. Leigh Nash står för albumets starkaste röstresurser när hon med stor pondus sjunger den storslagna “Under the Gun” medan rutinerade och mycket sjönsjungande Kirsty Thirsk i sin tur varsamt levererar den sorgsna och vackra “Ghost” som är byggt ovanpå ett en spännande ljudbild med inslag av såväl österländska körer som rytmer.

Conjure One påminner (av förklarliga skäl) på sina ställen en del om senare Delerium-albumen, men det som imponerar mest med “Holoscenic”, utöver den genomproffsiga och kristallklara produktionen, är hur Rhys har lyckats med bedriften att hålla ihop hela projektet. Räknar man in alla sångare, sångerskor och låtskrivare så är det dryga dussinet hjärnor bakom det här albumet som därmed bör tilldelas priset för 2015 års starkaste kollektiva insats.

Tracklist

01. Kill The Fear (06:11)
02. Miscreant (05:59)
03. Under The Gun (05:34)
04. All That You Leave Behind (08:17)
05. Only Sky (05:23)
06. Serac (05:58)
07. Still Holding On (06:15)
08. Ghost (05:22)
09. The Garden (06:20)
10. Brave For Me (06:34)
11. Oceanic (05:10)
12. Face The Music (Andrew Kay Remix) (09:16) **
13. The Distance (03:54) **
14. Face The Music (Kaskade Club Mix Edit) (03:43) **

(English version below)

Rhys masters a talented collective

Behind the side project Conjure One we find Canadian mastermind Rhys Fulber, who to most people are probably most known as Front Line Assemby-frontman Bill Leeb’s right hand, but who also has also been involved in many of the Vancouver duo’s other joint music project like Delerium, Intermix, Synaesthesia, Noise Unit and Fauxliage. He was also involved in the early nineties project Will together with producer and soundmaster Chris Peterson and at the moment he’s also been selected to produce the Los Angeles duo Youth Code’s upcoming album. During this year he will also once again join his former bandmates on stage when Front Line Assembly tour to celebrate their 30:th anniversary.

“Holoscenic” is the fourth full-length album in order since Rhys presentented Conjure One through it’s self-entitled debut album in 2002 and its a follow-up to “Exilarch” which was released in 2010. As before, Rhys has worked with a number of singers and songwriters, some of which (like Kirsty Thirsk) we’re familiar with since before.

The soundscapes are as previously designed with wide string arrangements, fancy synths and small acoustic elements of both piano and guitar. These then makes a bond with elements often taken from world music like sampled oriental choirs and other details which makes the sound interesting and exciting.

Four of the album’s ten tracks are instrumentals where and my absolute favorite here is “All That you Leave Behind” a track that really shows off Rhys’ feel for the rhythms and details in his certain kind of sound element. The British singer Hannah Ray contribute to the initial dancepop number “Kill the Fear” where a swerving beat and bassline meets a beautiful piano loop and a strong chorus. Leigh Nash shows up one of the album’s strongest vocal contributions on the magnificent “Under the Gun” while experienced Kirsty Thirsk fragily delivers the vocals on the sad and beautiful “Ghost” a song constructed on top an exciting soundimage with elements of both oriental choirs and rhythms.

Conjure One reminds (for obvious reasons) of the newer Delerium-albums here and there, but what impresses most with “Holoscenic”, in addition to the professional and crystal-clear production, is how Rhys has managed the feat of keeping it all together. If you put together all the singers and songwriters included here, we’re talking about over a dozen people behind this album, which should award it the prize for the 2015 strongest collective effort.

Los Angeles-baserade Youth Code presenterar åter nytt material. “Anagnorisis” är den första singeln från det kommande albumet som är producerat av Front Line Assembly-, Delerium– och Conjure One-bekantingen Rhys Fulber.

Youth Code inledde igår kväll turnén “Down the Sociopath” tillsammans med Skinny Puppy på på Hard Rock Café i Las Vegas.

Format: (Album) CD, 2xLP (i 4 olika färger), Digital (Deluxe)**
Skivbolag: Metropolis Records
Releasedatum: 13 maj 2014
Genre: Electro-industrial
Bandmedlemmar: Bill Leeb, Jeremy Inkel, Jared Slingerland, Jason Bazinet
Land: Kanada
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Ekogenetiskt örongodis

Efter en hel del framgångar med “Echogenetic”, som släpptes förra sommaren, så presenterar nu kanadensiska Front Line Assembly det 18 spår långa påföljande remixalbumet “Echoes”.

Det märks tydligt att någon har varit extra noga med att välja ut rätt ensemble till den här samlingen av nya versioner och alla inblandade parter har verkligen gjort sitt yttersta för att pressa ur sig helt fantastiska remixer.

De redan starka originalspåren bryts varsamt ner för att sedan byggas upp på nytt och på var och ett genomförs processen på ett fantastisk sätt. De nya versionerna ger också en, i sammanhanget, väldigt unik möjlighet för lyssnaren kunna ta sig an och uppskatta spåren ytterligare en gång. Samtidigt lyckas de också med bedriften att på ett ytterst smakfullt sätt lyfta fram de olika delmomenten ur originalarrangemangen.

Majoriteten av de totalt 16 remixerna (deluxe utgåvan) är egentligen rent örongodis var och en för sig, alla med sina unika delmoment. Men det nya Daniel Myer-projektet Liebknechts råa, blytunga och tämligen avskalade version av “Deadened”, den forne bandmedlemmen Rhys Fulbers dito av “Killing Grounds”, Necro Facility-medlemmen Henrik Bäckströms blytunga dansgolvsversion av “Exhale”, Haujobbs sönderslitna och underbart skruvade “Blood” liksom Greg Reelys version av “Killing Grounds” förtjänar alla att nämnas lite extra, även om jag egentligen skulle kunna rada upp majoriteten av bidragen här.

Lägg därtill Youth Codes retro-industriella oldschool-tolkning av titelspåret, vars skitiga framtoning ekar från en svunnen tid och album som “Gashed Senses and Crossfire” och helheten är synnerligen komplett.

Det är ytterst sällan ett remixalbum lyckas träffa så här rätt. De alternativa versionerna, tillsammans med de två nya originalspåren “Contagion” och “Next War” som för övrigt är skrivna tillsammans med Sneaker Pimps-bekantingen Ian Pickering och som ger oss ett Front Line Assembly i en ny, intressant, annorlunda och tämligen “poppig” kostym, ger nästan känslan av att Front Line Assembly med “Echoes” har levererat ett helt nytt (och otroligt starkt) album!

Tracklist

01. Contagion (04:52)
02. Leveled (Sonic Mayhem) (07:35)
03. Ghosts (Comaduster) (04:59)
04. Killing Grounds (Rhys Fulber) (06:05)
05. Echogenetic (Youth Code) (03:31)
06. Deadened (Liebknetch) (04:44)
07. Next War (06:05)
08. Echogenetic (Blush Response) (04:24)
09. Exhale (Henrik Bäckström) (04:54)
10. Prototyp (Hecq) (07:30)
11. Leveled (Slighter) (06:05)
12. Heartquake (Techdiff) (04:35)
13. Blood (Haujobb) (05:04)
14. Exo (Hijacker) (05:14)
15. Ghosts (Tweaker) (05:55)
16. Ghosts (Primitive Race) (05:02) **
17. Killing Grounds (Greg Reely) (07:17) **
18. Heartquake (Cyanotic) (04:55) **

Echogenetic earcandy

After a great deal of success with “Echogenetic” that was released last summer the canadian outfit Front Line Assembly now presents the follow-up 18 track sized remix-album “Echoes”.

It is obvious that someone has been extra careful to choose the right ensemble for this collection of new versions and all parties involved have really done their utmost to squeeze out completely amazing remixes.

The initially strong original tracks are gently broken down, then rebuilt again and each one has carried out the process in a fantastic way. The new versions also provide one, in context, very unique opportunity for the listener to take on and appreciate the tracks once again. At the same time they also manage the feat of an extremely tasteful way to highlight the different steps of the original arrangements.

The majority of the total of 16 remixes (on the deluxe edition) are really pure ear candy in itself, and each with it’s own unique parts. But the new Daniel Myer-project Liebknecht’s raw, leaden and fairly stripped down version of “Deadened”, the former bandmate Rhys Fulbers ditto of “Killing Grounds”, Necro Facility-member Henrik Bäckström’s leaden dancefloor version of “Exhale”, Haujobb’s tattered and wonderfully twisted “Blood”, as well as Greg Reelys version of “Killing Grounds” all deserve to be mentioned a little extra, although I actually could line up the majority of the entries.

Add on Youth Code’s retro-industrial oldschool interpretation of the title track, whose gritty appearance echoes of a bygone era that reminds of albums like “Gashed Senses and Crossfire” and it all becomes peculiarly complete.

There is rarely a remix album around that manages to hit spot on. The alternative versions, along with the two new original tracks “Contagion” and “Next War” – which by the way have been co-written with Sneaker Pimps’ Ian Pickering, and delivers Front Line Assembly in a new, interesting, different and somewhat “poppy” suit – and it all provides a close feeling that Front Line Assembly’s “Echoes” actually have delivered a brand new (and incredibly strong) album!

Officiella musikvideon till Deleriums “Days Turn Into Nights” som är det andra singelsläppet från det senaste albumet “Music Box Opera”. Delerium är ett sidoprojekt (som numera är) signerat Front Line Assembly-kvartetten Bill Leeb, Rhys Fulber, Jared Slingerland och Jeremy Inkel. Enjoy!