Format: (Album) CD, vinyl, digital
Skivbolag: Strike Force Entertainment (Cherry Red Records)
Releasedatum: 15 juni 2018
Genre: Pop, trip-hop, synthpop
Bandmedlemmar: Claudia Brücken, Jerome Froese
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Snyggt, avslappnande och harmoniskt

Efter hennes tid som sångerska i det stilbildande åttiotalsbandet Propaganda och kortlivade samarbetsprojekt som Act (tillsammans med britten Thomas Leer), Topolinos (tillsammans med Propaganda-kollegorna Sabine Wolde och Susanne Freytag) samt samarbetet med OMD-bekantingen Paul Humphreys under monikern OneTwo under 2000-talet, så har den tyska sångerskan Claudia Brücken sedan den tidiga solodebuten med Love: And a Million Other Things (1990) under 2000-talet släppt ytterligare en knapp handfull album under eget namn.

På Another Language (2004) samarbetade hon med The Lost Jockey-pianisten Andrew Poppy och nu följer hon upp de två senaste fullängdarna, det lågmälda konceptalbumet The Lost Are Found (2012) och What Else.. (2014) (som producerades av John Williams), med Beginn tillsammans med den Berlinbaserade Jerome Froese som tidigare är känd från (bland annat) Tangerine Dream.

Ett ljuvt skimmer av trip-hop vilar över det här albumet i en ljudbild som på många ställen för mina tankar till mina personliga fornstora favoriter i genren som Lamb och Massive Attack. Allra bäst gillar jag de lite mörkare och snabbare spåren med lager på lager av detaljer och rytmer, som den medryckande “Cards” och den mystiskt baktaktade, elektroniska och smått urflippade experimentella och mörka poppärlan “Stars Walking Backwards”.

Beginn domineras av elektroakustiska midtempolåtar och finstämda atmosfäriska sorgsna pianoballader som ständigt omges av små men smakfullt ditplacerade elektroniska detaljer, minimala trummaskinskomp och effekter. Att den till synes evigt unga Claudia Brücken besitter fantastiska vokala kvaliteter visar hon här upp med råge. Hennes röst är hela tiden ett med musiken och agerar ledmotivet albumet igenom.

Beginn är ett snyggt producerat, avslappnande och harmoniskt album med många starka melodier och understryker att Claudia Brücken även på egen hand fortfarande besitter goda kvaliteter både som sångerska och låtskrivare.

Tracklist

01. The Last Dance (04:17)
02. Wounded (04:52)
03. Flight Of Fancy (04:29)
04. Cards (05:09)
05. Light Of The Rising Sun (01:47)
06. Whispers Of Immortality (06:03)
07. Sound Of The Waves (05:15)
08. Stars Walking Backwards (05:47)
09. Forevermore (04:15)
10. Sweet Sense Of Liberation (05:27)
11. Unbound Spaces (05:27)
12. Gypsy (04:30)
13. Sara (06:55)

(English version below)

Neat, harmonious and soothing

After her time as the lead singer of the iconic 80’s band Propaganda and the short-lived collaborative music projects like Act (with British musician Thomas Leer), Topolinos (with Propaganda-colleagues Sabine Wolde and Susanne Freytag) and the collaboration with Paul Humphreys from OMD under their OneTwo moniker during the 2000s, the German vocalist Claudia Brücken has, since her early solo debut Love: And a Million Other Things (1990), in the 2000s released an additional handful of albums under her own name.

On Another Language (2004), she collaborated with The Lost Jockey pianist Andrew Poppy and now she follows up her last two full lengths, the low-key concept album The Lost Are Found (2012) and What Else.. (2014) (produced by John Williams), with Beginn together with the Berlin-based Jerome Froese previously known from (among other) Tangerine Dream.

A sweet trip-hop skimmer rests on this album in a sound image that in many places makes me think of personal favorites in the genre like Lamb and Massive Attack. Best of all, I like the slightly darker and faster tracks with layers upon layers of details and rhythms, like the captivating “Cards” and the mysteriously backbeat, electronical and slightly dashed experimental dark pop gem “Stars Walking Backwards”.

Beginn is dominated by electroacoustic mid tempo songs and finely-tuned atmospheric and sad piano balads constantly surrounded by small but tastefully deployed electronic details, minimal drum machine arrangements and effects. It’s quite appearent that the seemingly never aging Claudia Brücken possesses amazing vocal qualities that really are put on display on this album. Her voice is always one with the music and acts as the main lead motive all the way through.

Beginn is a nicely produced, soothing and harmonious album with many strong melodies and emphasizes the fact that Claudia Brücken still possesses great qualities both as singer and songwriter.

Med sin säregna, unika, dansanta men också väldigt melodiösa synthpop, som ofta har toppats med poetiska budskap framförda på modersmålet, så har Melotron verkligen lyckats bosätta sig i sitt eget lilla fack inom tysklands blomstrande elektroniska musikscen.

Den tyska trion, som består av sångaren och låtskrivaren Andy Krüger samt keyboardisterna Edgar Slatnow och Kay Hildebrandt, summerar nu upp delar av sin diskografi samtidigt som man bygger grunden inför en ny era med det kommande samlingsalbumet “Werkschau”.

Utöver de nyare låtarna som den fristående EP:n “Stuck in the Mirror” och “Nur ein Licht” (se videon nedan), så har man tillsammans med producenten Dirk Reigner spelat in nya versioner på ett urval av de bästa låtarna liksom fansens favoriter.

Albumet levereras även i en deluxeutgåva med bonusdiscen “From the Rain into the Flood” ** som innehåller ett antal rariteter och udda spår.

Efter den första självtitulerade demokassetten som släpptes 1995 så lämnade trion sitt tidigare band The Vermin för att bilda Melotron året därpå (1996). Bandet albumdebuterade med “Mörderwerk” (1999) och har sedan det begav sig släppt ytterligare fem fullängdare. Den senaste, “Propaganda”, släpptes 2007.

Utöver den här samlingsskivan så arbetar bandet i skrivande stund för fullt med material till ett kommande ordinarie studioalbum som är planerat för släpp senare i år.

“Werkschau” släpps den 24 juni via Out of Line.

Tracklist

01. Du bist es nicht wert
02. Love Is Calling
03. Nur ein Licht
04. Arroganz der Liebe
05. Dein Meister
06. Das Herz
07. Gib mir alles
08. Kindertraum
09. Brüder
10. Stuck In The Mirror
11. Halt mich fest

Tracklist “From the Rain into the Flood” (Bonusdisc) **

01. Sommer
02. Sie ist
03. Wohin 
04. Wenn es nichts mehr gibt
05. Folge mir ins Licht
06. Venus
07. Damals
08. Kein Problem 
09. Wir warten
10. Mir wird kalt, wenn ich an dich denke
11. Alles von dir

Melotron bryter tystnadenoch drygt fem år efter den senaste fullängdaren så återvänder nu den tyska synthpoptrion, som består av sångaren och frontmannen Andy Krüger tillsammans med Edgar Slatnow och Kay Hildebrandt, nu äntligen med nytt material.

Den kommande sexspårs-EP’n “Stuck in the Mirror” (som släpps i en handnumrerad begränsad utgåva på CD) innehåller fem nyskrivna spår (samt en remix på titelspåret) och inkluderar även ett gästspel av sångerskan Lauren Francis på en nyinspelning av bandets klassiker “Folge mir ins Licht”.

Bandet arbetar för fullt med den kommande samlingsskivan “Werkschau” som är planerad för släpp senare under året. Titelspåret har spelats live under en tid.

(Missa inte livevideon nedan – felaktigt titulerad “Stuck in a mirror”).

Melotron bildades 1995 och redan samma år presenterade man den första (självtitulerade) demokassetten. Första singeln “Dein Meister” släpptes via det legendariska skivbolaget Zoth Ommog där man också gjorde sin albumdebut med “Mörderwerk” under 1999. Efter detta har man presenterar ytterligare fem album – “Fortschritt” (2000) som släpptes av Bloodline som tog vid resterna av det avvecklade Zoth Ommog, “Weltfrieden” (2002), “Sternenstaub” (2003), “Cliché” (2005)och “Propaganda” (2007) (samtliga via SPV’s dotterlabel Synthetic Symphony). Bandet återfinns numera på Out Of Line.

“Stuck in the Mirror” släpps den 8 mars via Out Of Line.

Tracklist

1. Stuck in the Mirror
2. Folge mir ins Licht (Melotron feat. Lauren Francis)
3. Erase
4. Angst oder Wahn
5. Stuck in the Mirror (AndyK Remix)
6. Ohne Worte (Instrumental)

Förra året fick Brian Hazard (Color Theory) möjligheten att arbeta med Jon Russell (aka. Jonteknik).

Producenten Jon Russell är i synthkretsar kanske mest känd för att ha arbetat med Paul Humphreys (från OMD och The Listening Pool) och Claudia Brücken (från Propaganda) på EP’n “Item” (2004) och albumet “Instead” (2007), som duon släppte under monikern OneTwo.

Samarbetet resulterade i låten “Exclusively Unhappy”, som även inkluderas på den nu aktuella – och mycket unika samlingen “The Complete Color Theory”. Innehållet är hela Color Theorys diskografi, med 217 spår över femton album – allt levererat på en 8 gbs USB-sticka med mängder av bonusmaterial.

“Exclusively Unhappy” erbjuds från nu och en vecka framåt för gratis nedladdning.

Format: CD / Digital Download / 2xLP
Skivbolag: 100% Records
Releasedatum: Ute nu!

6.5/10

Bra, men inget nytt “Architecture and Morality”

OMD – Orchestral Manoeuvres in the Dark var tidigt ett av mina favoritband. Jag tilltalades av allt!

Soundet – som om Kraftwerk kommit från Merseyside. Namnet –  nyromantiskt, samtidigt mekaniskt.  Melodierna – “Enola Gay”, “Electricity”, “Tesla Girls” – bättre poplåtar finns inte!

Sången – Andy McCluskey är nästan en manlig Alison Moyet. Utöver det Peter Savilles fantastiska omslag!

Efter Paul Humphreys avhopp i mitten av 80-talet blev OMD Andy McCluskeys soloprojekt. Även om han åstadkom en del bra popmelodier – i retrospekt var egentligen det sista bra “Sailing on the Seven Seas” och videon till Louise Brooks-hyllningen “Pandora’s Box” – så försvann den typiska OMD-nerven sakta men säkert.

När Andy McCluskey bestämde sig för att lägga ner i mitten av 90-talet hade OMD, en gång ett av det begynnande 80-talets mest nerviga och elektriska new wave band (som gjort bejublad Martin Hannett-producerad debut på Factory Records och spelat på samma scener som Joy Division och Cabaret Voltaire) förvandlats till ett överproducerat Beatlesinfluerat vuxenrockband. Paul Humphreys lyckades visserligen släppa några hyfsade album bl.a. i samarbete med sambon, Propaganda-sångerskan Claudia Brücken, men det var trots allt en klen tröst och inget som kunde återuppväcka minnen från fornstora dagar.

Trots – eller tack vare – de allt blekare albumen OMD presterade innan splittring och uppbrott såg jag fram emot en comeback med ursprungsmedlemmarna, inklusive Malcolm Holmes och Martin Cooper, som tillkommit redan under det tidiga 80-talet. Med förväntan men också bävan! Kunde ett medelålders OMD, som i intervjuer uttalat att man nu föredrog sina tidiga låtar och musik mest, hitta samma nerv, få till samma magi som de unga art school studenter de en gång var?

“-Pop? -Fuck You, vi spelar Avant-garde” – som Andy McCluskey sägs ha reagerat på en tidig recension som framhävde dem som brittisk popmusiks framtid.

(se BBC‘s underbara dokumentär “Synth Britannia”.)

Det första jag hörde av det nya albumet var “Sister Marie Says” i någon slags demoversion. En låt som sägs vara skriven under tidigt 80-tal men inte släppt förrän nu då man ansåg den vara för lika “Enola Gay” och inte passa in i det senare 80-talets och 90-talets OMD-stil. Må så vara men om man någon gång stod i valet mellan att släppa “Enola Gay” och “Sister Marie Says” så är det uppenbart att man gjorde rätt val.

Den sistnämda är absolut ingen dålig låt men jämfört med “Enola Gay” är den väldigt tam och ganska tråkig. En liten besvikelse, tyckte jag.

För oss som fortfarande köper skivor så måste även omslaget nämnas. Det påminner till form och färg lite om den självbetitlade debuten, som ju också är orange i vissa versioner, men framförallt om deras mest hyllade album, “Architecture and Morality”. Omslaget är inte lika fantastiskt som det underbara Hopper-inspirerade “Crush” eller eleganta “Junk Culture”, men man ser ju omedelbart att det är OMD och Peter Saville Associates.

Det är snyggt!

Det finns för övrigt fler paralleller till “Architecture and Morality” än utseendet. Båda albumen inleds, liksom för övrigt även “Crush”, med en ganska otypisk, snabb och nästan rockig låt i “New Babies: New Toys”. Bägge albumen har två låtar efter varandra med i princip samma namn, kommersiellt vansinne då, kommersiellt lyckat idag?

Det handlar givetvis om titelspåren “History of Modern (part I och II)” vilka också var tidiga smakprov som höjde förväntningarna. Här fick man äntligen något som lät typiskt OMD och inte det sena 80-talets mainstream-OMD, i ärlighetens namn inte det tidigaste OMD‘s nerv heller. Men tveklöst storslagen symfonisk pretentiös synthmusik med OMD‘s klassiska mjuka harmonier som nästan bara Kraftwerk kan matcha. Huruvida idén med två låtar med samma namn efter varandra är en humoristisk blinkning till “Architecture & Moralitys” två “Joan of Arc” eller ett snuskigt sätt att försöka sälja en ny produkt på gamla meriter är jag osäker på. Andy Macluskeys Atomic Kitten-affärer talar för det senare men albumets genomgående kvalitet och bandets yttranden i intervjuer talar dock för ett ärligare uppsåt.

Nu höll jag på att glömma singeln, “If You Want It” är den tämligen intetsägande titeln, som på svenska låter som någon bortglömd Mauro Scocco eller Ratata-singel. Tyvärr är den smäktande balladen en kletig sak som fastnar i öronen och nervsystemet på samma sätt som en eurovisionsschlager, precis i stil med sista Andy-OMD-singeln “Walking on the Milky Way”. Det är körer, synthetiskt blås gissar jag och låter som Beatles eller Tears for Fears “Sowing Seeds Of Love” i dess sämsta stunder. Jag höll på att glömma den. Tyvärr kan jag inte det.

Som tur då att resten av albumet är bättre. Det är inget nytt “Architecture and Morality” men det är tack och lov betydligt bättre än allt Andy Macluskeys OMD gjorde, möjligen med undantag för “Sugar Tax” bästa moment. Men det albumet innehåller å andra sidan en nästan oförlåtligt usel cover på Kraftwerks “Neonlights”.

Som helhet är det inte riktigt så bra som jag hoppats men betydligt bättre än jag fruktat. Det innehåller för mycket kyrkokörer och ibland på fel ställen eller i fel låtar, för många lugna låtar – eller för få snabba och ingen omedelbar klassisk “hit” men det innehåller ändå en hel del bra:

“New Babies:New Toys” – Den snabba inledningen är tyvärr nästan den enda snabba låten och har någon slags fånig effekt.. Don’t get technical with me.. på Andys underbara röst vilket får mig att tänka 90-tal – annars är den riktigt bra och en bra inledning.

“RWFK” börjar som “Souvenir” och fortsätter som Andy Macluskeys Elektric Music-gästspel “Kissing the Machine”. Ja, det låter lite som Kraftwerk emellanåt). “New Holy Ground” är väldigt lugn men låter väldigt mycket “Architecture and Morality”, det är bra. “Pulse”, som låter väldigt annorlunda från nästan allt OMD tidigare gjort, jag höll på att säga R’n’B – som jag avskyr – men snarare Sugarbabes “Overload” – som jag älskar.

I övrigt är det helt OK. “Green” skulle lika gärna kunna vara Erasure. “Sometimes” och “Bondage of Fate” är lugna låtar som är bra, men drunknar bland alla andra lugna låtar. “The Future, the Past and Forever After” är inte så märkvärdig i sig men den är en av få snabba låtar och t.ex. bättre än ursprungs-OMD‘s avskedssingel “Dreaming”.

Sist ligger dock albumets höjdpunkt! “The Right Side” är nästan av samma klass som – och påminner mycket om “Europe Endless” och New Orders “Your Silent Face”. Den förtjänar en egen recension eller hyllning och är ensam värd priset för skivan. Men bättre än att läsa om den är att lyssna på den, gå och gör det nu!

// Thomas Pettersson, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist:

Tyska Die Krupps är tillbaka med nytt material. Det som från början var tänkt som ett singel/EP-släpp baserat på titelspåret “Beyond” har nu utvecklats till minialbumet “Als wären wir für immer”, som blir bandets första släpp på tretton år (sedan 1997).

Mini-CD’n innehåller åtta spår, därav remixer av Vigilante och Unheilig. Man inkluderar även populära Propaganda-låten “Dr. Mabuse” som har varit på bandets live repertoar sedan tidigt nittiotal.

Utöver detta har man samarbetat med chilenska industrirockarna i Vigilante på “The Chameleon Man”.

Alla nya spår är åter producerade av Jürgen Engler och Chris Lietz. När det kommer till musiken så har Engler tagit hjälp av gitarristen Marcel Zürcher som har varit stående medlem i bandet sedan återföreningen 2005.

“Als wären wir für immer” släpps den 11 november via SPV.

Tracklist:

1. Beyond
2. The Chameleon Man
3. Die Macht
4. Dr. Mabuse
5. Als wären wir für immer
6. Beyond (Unheilig Remix
7. The Chameleon Man (Vigilante Remix)
8. Dr. Mabuse (Memphis Remix)

För att fira sitt 25-års jubileum så släpper tyska Propaganda en deluxeutgåva av debutalbumet – “A Secret Wish” den 2 augusti. Den nya dubbel-CD utgåvan, som kommer släppas via ZTT innehåller originalalbumet samt en bonusskiva med diverse remixer som tidigare bara varit tillgängliga på kassett och vinyl, inklusive den legendariska 20-minuters kassettmixen av “Duel” samt Trevor Horns tidigare osläppta “Dr.Mabuse (Thousand Eyes…)”-remix, en demoversion av “The Chase” samt tio minuters 12″ mixarna av “Frozen Faces” och “p:Machinery”.

Tyska synthpopbandet Propaganda bildades 1982 av Ralf Doerper (även känd från Die Krupps) som snabbt fick sällskap av sångerskan Susanne Freytag och Andreas Thein. De var ett av de första banden som knöts till Trevor Horns legendariska skivbolag ZTT under perioden 1984-1986 under en period då bandet släppte kritikerrosade debutalbumet “A Secret Wish”. Albumet följdes upp av tredje singeln – “p:Machinery” i augusti 1985 som blev en stor hit i bland annat Tyskland, Schweiz, Holland och Frankrike. 12″ utgåvan skapade stort rabalder även internt, efter att Paul Morley ansett att det var en bra idé att klä omslaget med ett citat av författaren J.G. Ballard hyllandes den tyska terroristgruppen Red Army Faction. Ariola som distribuerade ZTT‘s skivsläpp i Tyskland vägrade lagerföra 12″ maxisingeln som resultat, så citatet ändrades till ett annat Bullard-citat i ämnet kring estetisk perfektion i tyska förorter. Bandet spenderade resten av året på sin “Outside World”-turné och spelade både i USA och europa. Före detta Simple Minds trummisen Brian McGee anslöt, Derek Forbes på bas och även Kevin Armstrong på gitarr, med de elektroniska partierna till större delen förinspelade. Under tiden släppte man ett remixalbum, “Wishful Thinking” i november 1985. Skivan var från början ämnad direkt till amerikanska klubbscenen, men släpptes senare också i europa mot bandets egna önskemål. Propaganda splittrades 1986 efter att ZTT vägrade omförhandla det, för bandet, inte alltför fördelaktiga skivkontraktet.

Tracklist för deluxe 2CD utgåvan av “A Secret Wish”

Disc 1
01. Dream Within A Dream
02. Murder Of Love, The
03. Jewel
04. Duel
05. Frozen Faces
06. P:Machinery
07. Sorry For Laughing
08. Chase, The
09. Dr. Mabuse
10. Dream Within A Dream (Analogue Variation)
11. Jewel (Analogue Variation)
12. Duel (Analogue Variation)
13. P:Machinery (Analogue Variation)
14. Dr. Mabuse (First Life)
15. Last Word (Strength To Dream), The

Disc 2
01. Do Well (The first cut/Duel/Jewel (cut rough)/Wonder/Bejewelled)
02. Testament One
03. Die Tausend Augen Des Mabuse
04. Sorry For Laughing (Unapolagetic 12″ version)
05. Thought (part one)
06. Thought (part two)
07. P:Machinery (Goodnight 32 mix)
08. Chase, The (Goodnight Mix)
09. Echo Of Frozen Faces
10. P:Machinery (p:Polish)
11. Testament Three