Niklas Hurtig (text) och Patrik Lark (foto) besökte den fjärde upplagan av Subkultfestivalen som vanan trogen arrangerades i Folkets park i Trollhättan den 13-15 juni.

Subkultfestivalen håller den svenska alternativa musikscenen utanför storstäderna vid liv med den årliga festivalen i Folkets Park i Trollhättan. Tre dagar av synth, punk och metal lämnar bestående intryck och väcker nostalgiska minnen från Värmlandsskogen till liv.

I min mening hade årets upplaga av Subkultfestivalen en något svagare lineup än vad vi vant oss vid från tidigare år. Men det känns ändå som att festivalen nu har hittat sin form baserat på nuvarande besökarantal och man får hoppas att festivalen fortsätter locka besökare, inte bara från Sverige utan även från övriga världen. I år var det representation från cirka sex länder, där den mest långväga besökaren kom från Australien.

Nyhet för i år var att campingen nu håller till på den intilliggande och komplett utrustade Trollhättan Camping. En mycket bra förbättring som ger det bästa av bekvämlighet, närhet till festivalen och den unika upplevelse som en festivalcamping faktiskt är. Uppskattningsvis 200 besökare bodde på campingen i allt från enmanstält till husbilar. Inne på området var det mesta sig likt med utomhusscenen Aura, inomhusscenen Stella och DJ-båset Helgon placerat i öltältet mitt på området. Till detta fanns också de obligatoriska merchandise-båsen och matvagnarna. Inget att klaga på alltså!

Precis som tidigare år hölls den officiella förfesten på baren Backstage i Trollhättan centrum, med en lineup som bestod av Cynical Existance med Fredrik Croona i spetsen, Ice Bunny, Felin och DJ:s som höll ställningarna mellan spelningarna. Det roligaste med Cynical Existances spelning var nog (det spontana?) inhoppet av vad som bara kan antas vara Fredriks vän. Den mannen kunde också skrika! För övrigt var det överlägset flest Cynical Existance-tröjor på besökarna denna kväll. Stockholmsbaserade Felin gjorde sig ett namn tidigare i vår då hon släppte låten “No More Sweet Home Alabama” som en protest mot den nya abortlagstiftningen i staten. Med en energi i paritet med Toril i Alice in Videoland golvade nog Felin de flesta i publiken i den lilla spellokalen. Snacka om scennärvaro och publiktjuseri!

Festivalens första riktiga dag bjöd på allt från punk, EBM, metal och synthpop. Med ikoniska punk-klassiker som “Ishockeyfrisyr” och “Dricka Sprit och hålla Käften” är De Lyckliga Kompisarna en av Sveriges främsta och mest underhållande samhällskritiker och DLK anno 2019 är lika bra som alltid med en sprudlande glädje. Med en Världen Brinner t-shirt förespråkade gitarristen Roger publiken att börja lyssna på punkbandet som tidigare under dagen spelade på Stella-scenen, på vilken sedan brittiska Pretty Addicted klev upp och levererade en färgglad skrikfest med attityd.

Tyvärr fick EBM-duon Spetsnaz från Örebro lov att ställa in årets framförande och en annan duo Alvar från Stockholm ersatte. Alvar med Fredrik Djurfeldt från Severe Illusion på scen är som ett nutida Einstürzende Neubauten – med industriella oljud i perfekt harmoni med den aggressiva sången.

På samma scen var det sedan dags för tysk body från Gävle. Stürm Café var orsaken till en av de få moshpitarna framför scen denna festival. Inga fler kommentarer behövs. Tysklands svar på VNV Nation, Rotersand, levererade sedan sin futurepop på exakt det vis de ska. Publiken bjuds in till gemenskapen på scen. Kanske inte lika träffsäkert och med lika stort självförtroende som Ronan Harris, men nog för att hålla åskådarna nöjda.

Superproffsiga och hårda Dive imponerade sedan med bra ljud och mäktig lasershow. Dirk Ivens från The Klink på sång med kompanjon bakom maskiner framfördes minimal och stilren EBM. Framtoningen är till skillnad från Rotersand kall och artistisk där publiken aldrig blir annat än rena åskådare.

I vanlig ordning bjuder Subkultfestivalen på en bred lineup av alternativ musik inramat i en felfri organisation. Men den ständiga frågan ligger hela tiden och skaver. När ska det ta fart? När ska festivalen lyfta till att bli en fullfjädrad ersättare till Arvikafestivalen? Förutsättningarna för det finns åtminstone på plats och förhoppningsvis fortsätter resan mot det målet.

Foto, dag 1: Cynical Existence, Felin, Ice Bunny

Foto, dag 2: Alvar, Cuban Missile Cries, De Lyckliga Kompisarna, Eleine, Evergrey, Isolated Youth, Pretty Addicted, Rotersand, Wulfband

Foto, dag 3: A Projection, Bataar, Cyhra, Dive, Rein, Seadrake, Solar Fake