Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Pouppée Fabrikk"

Liverapport: Electronic Summer 2014 (Dag 1)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand

Synthsveriges nu väl inpräntade incitament Electronic Summer arrangerades som vanan sig bör på Brewhouse i Göteborg den 28-30 augusti. Redaktör Jens Atterstrand rapporterar från den första (ordinarie) kvällens händelser..

Rapport: Jens Atterstrand
Foto: Jens AtterstrandAnders Nord

 

Electronic Summer har blivit en riktigt angenäm sommartradition vid det här laget och arrangörerna har gjort ett riktigt bra arbete med att år efter år locka den svenska synthpubliken att genomföra resan till Brewhouse i Göteborg för (numera) tre dagar med liveakter och olika happenings – som det i olika former ständigt återkommande Depeche Mode-temat, utställningar, quiz och mycket annat.

En blandad kompott av nykomlingar och mer etablerade namn i olika stilar har givit festivalen bredd och de olika sidoeventen är ett perfekt upplägg för de som händelsevis inte uppskattar den ena eller andra som för tillfället råkar stå på scenen. Till den första ordinarie kvällen (man har även infört en bonuskväll redan på torsdagen sedan ett tag tillbaka) hade man i år bokat in den pånyttfödda synthpopduon Daily Planet som var först ut på fredagen.

Bandet som släppte den svenska synthpopklassikern “The Tide” redan 1996 och duon med Mr.Jones Machine– och La Voux-bekantingen Jarmo Ollila vid mikrofonen spelar åttiotalsinspirerad synthpop med modern touch. Daily Planet presenterade uppföljaren “Two” i samma veva som festivalen gick av stapeln och trots att bandet måhända inte är världens roligaste band att beskåda på en scen så var deras framträdande väldigt välljudande och uppskattat även om jag personligen inte är störtförtjust i det nya albumet. Att få höra klassiker som “Radioactive Love” och “Milky Way” var värd entrébiljetten i sig självt.

Ett reformerat Client, där den nya sångerskan Nicole sedan en tid tillbaka har ersatt Sarah Blackwood vid mikrofonen följde näst och deras spelning gav ett liknande intryck som Daily Planets. Välljudande och väl framfört men tyvärr med en till synes relativt oinspirerad Katie Holmes på keyboard.

De svenska bodylegenderna Pouppée Fabrikk lyfte däremot stämninen till högre höjder. Bandet har hållt igång sedan början av nittiotalet och varje gång jag sett dem under senare år så imponeras jag av det faktum att de fortfarande ser ut att ha så oerhört roligt tillsammans efter alla dessa år när de visar upp fantastisk energi och spelglädje.

Covenant avslutar kvällen inför ett vid det här laget utsålt Brewhouse. Bandet representerar den estetiska perfektionen i de här sammanhangen med mycket nytänkande när det kommer till sina liveframträdanden. En kraftfull ljusshow och en scen fullkomligt täckt av rök med den originelle sångaren Eskil Simonson och hans unika scenspråk gör det till en fröjd att få avnjuta bandet.

Lineupen för årets upplaga är långt ifrån festivalens starkaste hittills, men den suveräna inramningen och proffsiga insatsen från arrangörerna, vars nytänkande onekligen bör inspirera andra arrangörer inom scenen gör att det alltid är en trevlig upplevelse.

Elektroskull tackar arrangörerna och alla inblandade för ännu en fantastisk festival som givetvis kommer att ha vår fulla uppmärksamhet även fortsättningsvis.

(OBS! Håll utkik efter Anders Nords rapport från den andra kvällen som kommer inom kort!)

[zooeffect AULAT9bPUV0c]

[zooeffect AAPAt8bOD2AK]

 

Angst – “Tar ner skylten”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 30 juli 2014
Genre: EBM, Experimental
Bandmedlemmar: Henrik Björkk, Mathias Pettersson
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

FacebookLast.fmSpotifyDiscogs

(English version below)

Experimentell oldschool EBM i ingenmansland

Angst är Henrik Björkks senaste inteckning den mycket fulltecknade diskografin som sedan nittiotalets början innefattar allt ifrån den legendariska EBM-akten Pouppée Fabrikk till de mer experimentella och udda sidoprojekten som Nordvagr/Drakh och Nexus Kenosis.

“Tar ner skylten” parar Karlskogasonen upp med Mathias Pettersson och tillsammans levererar duon 12 tämligen annorlunda svenskspråkiga spår i gränslandet mellan experimentell electro och oldschool EBM.

Till alla er som förväntade er ett nytt Pouppée Fabrikk så kan jag meddela att Angst representerar någonting helt annat. Helhetsintrycket är väldigt förvirrat och jag har svårt att greppa tag i de här kompositionerna. Det svänger förvisso till några få gånger på “Tar ner skylten” – där den inledande “Välj” och “Vin blod sex mod” kanske är de två mest intressanta spåren men i övrigt är det väldigt trögt och svårbegripligt. Tempot genomgående väldigt lågt och sången eller arrangemangen är varesig medryckande svängiga eller spännande och känslosamma.

Angst är ett musikaliskt experiment som skulle kunna beskrivas som en Vanligt Folk-tolva uppspelad i 33 RPM där sequencern som kontrollerar den analoga basgången oftare verkar vara inställd på “random” än i synk med de tunna rytmerna. De på flera ställen väldigt starka, meningsfulla, livsfilosofiska och allvarliga underpolitiska budskapen blir också tyvärr väldigt svåra att ta till sig när de levereras i den här omgivningen.

“Ta ner skylten” hamnar i ett ingenmansland. Den svänger för dåligt rent ljud- och rytmmässigt och samtidigt är det experimentella ljudlandskapet för ointressant för att vilja utforska på djupet på det sätt som jag gärna vill göra med exempelvis Nexus Kenosis. Jag förstår mig inte på Angst och om det var just det som Henrik och Mathias ville åstadkomma så har de lyckats väldigt bra.

3/10 ASTRIST!

Tracklist

angst

01. Välj (03:13)
02. Klasskamp (02:39)
03. Konstant (02:52)
04. Samma saker (03:52)
05. DDR (03:02)
06. Underbar (02:45)
07. Vin blod sex mod (03:31)
08. Krav (03:24)
09. Sanning (02:59)
10. Rädda barn (02:31)
11. Står still (03:34)
12. Utfärd (01:49)

 

Experimental oldschool EBM in no man’s land

Angst is Henrik Björkks latest addition to the massive discography that since the early nineties includes everything from the legendary EBM act Pouppée Fabrikk to the more experimental and quirky side projects Nordvagr / Drakh and Nexus Kenosis.

On “Ta ner skylten” (“Take down the sign”) Karlskoga-based Henrik Björkk pairs up with Mathias Pettersson and together the duo delivers 12 rather unusual tracks in their native swedish tongue that soundwise could be placed somewhere inbetween experimental electro and oldschool EBM.

To all of you who expected a new Pouppée Fabrikk I can tell you that Angst represents something quite different. The overall impression is very confused, and I find it difficult to grab hold of these compositions. A few tracks catches a little attention on “Tar ner skylten” – where the initial “Välj” (“Choose”) and “Vin blod sex mod” (“Whine Blood Sex Courage”) perhaps are the two most interesting tracks, but otherwise this is very slow and difficult to understand. The tempo is consistently very low and the vocals and arrangements are neither catchy or emotional.

Angst is a musical experiment that could be described like a Vanligt Folk 12″ played back in 33 RPM where the sequencer that controls the analog bass line more often seems to be set to “random” than in sync with the thin rhythms. The in many places very strong, meaningful, philosophic and underpolitical messages are also unfortunately very difficult to absorb when they are delivered in this environment.

“Tar ner skylten” end up in a no man’s land. It vibrates too little sound and rhythm wise and at the same time the experimental soundscape is far too uninteresting to want to explore in depth the way that I want to do with, for example, Nexus Kenosis. I do not understand Angst and if that was what Henrik and Mathias wanted to achieve then they’ve been quite successful.

 

Niklas Hurtig sammanfattar 2013

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Ett nytt år, allmänna reflektioner

The Knife släppte ett mycket bra och okonventionellt album och deras spelning på Way Out West-festivalen i Göteborg i augusti var en imponerande upplevelse och när Karin sjöng “And that’s when it hurts, when you see the difference” etsades tillfället fast som det starkaste jag hört 2013. Tech Noir firade den sista festen någonsin i den legendariska lokalen Kolingsborg ”Synthborgen” eller ”Sveriges enda bit av Berlin” i Slussen i Stockholm innan hela bygget ska rivas. Det var lugnt den fetaste tillställningen för mig under året och ett bevis för att denna scen kan locka folk i drivor.

2013 präglades annars av den hemska festivaldöden då Siestafestivalen i Hässleholm, Peace And Love i Borlänge samt Hultsfred i Sigtuna (!?) fick slänga in handduken och meddelade att tillställningarna är över. Efter Arvikafestivalens sorti 2011 har Sverige saknat en naturlig samlingsfestival för alla synthare där ute i landet. Kanske kommer Emmabodafestivalen att axla den manteln då de har fokuserat de senaste årens line-up till elektroniska akter blandat med den sedvanliga dosen indie. Den lilla synthfestivalen Kalabalik på Tyrolen kommer aldrig bli någon populär tonårsfestival utan får anses vara en liten nischad festival som kommer få svårt att boka de riktigt stora banden.

Wow 2013 - The Knife 2

Synthåret 2013 i korthet

Skinny Puppy återvände till fornstora dagar, Front Line Assembly slopade gitarrerna detta år medan Psyclon Nine lät de ta över helt och Velvet Acid Christ släppte aldrig uppföljaren till “Maldire”. Covenant släppt nytt relativt kort tid efter föregångaren och det var helt tyst om Necro Facility denna gång. Depeche Mode släppte sitt bästa album på denna sida av millennieskiftet medan In Strict Confidence var en stor besvikelse. Frågan jag ställer mig är om de någonsin kommer repa sig efter de senaste årens popifiering och generella skifte i ljudbild.

Pouppée Fabrikk släppte årets tyngsta album efter en hel tonårslivstid sedan sist, dock med stor del omarbetat gammalt material. I brist på nytt material från Ladytron var Marnies ”Crystal World” en trevlig lindrare av den ständiga abstinensen. Kirlian Camera släppte ett intetsägande album medan Henric De la Cour släppte en mycket bra uppföljare till hans första succé som soloartist där avslutande spåret ”Sound the Alarm” var bland det bästa som ljöd ur mina högtalare. Apropå det så ser min top-10-lista över årets bästa spår ut som följer, utan inbördes ordning:

hdlc-4

  1. Henric De la Cour – “Sound The Alarm”
  2. The Knife – ”Wrap Your Arms Around Me”
  3. Pouppée Fabrikk – “Satans Organism”
  4. Gary Numan – “My Last Day”
  5. Front Line Assembly – “Ghosts”
  6. Diorama – “Hope”
  7. Austra – “Home”
  8. Hypocrisy – “Living Dead” (Inte “synth” men förbannat bra)
  9. Skinny Puppy – ”Terminal”
  10. Depeche Mode – ”Should Be Higher”

Spotifylista finns här N’s top-10 of 2013. Tyvärr utan Front Line Assemblys bidrag då det spåret inte finns på Spotify.

Nexus Kenosis vandrar vidare på ny EP

Tags: , , , , , , , , , , ,


Pouppée Fabrikk-frontmannen Henrik Nordvargr Björkks nya industriprojekt Nexus Kenosis, som albumdebuterade med “Elsewhen” i mitten av september förra året, är nu redo att presentera “Further”.

Den åtta spår långa digital-EP:n, som även inkluderar gästspel av sångerskan Labanna Babalon, visar upp en ny sida av Nexus Kenosis och skall ses som en epilog till ett kommande andra album som nu är under produktion.

“Based on the concept of interstellar connections between different inhabitants of the known universe and the principles of primal emotional response..”

Henrik Nordvargr Björkk är sedan tidigare känd från en lång rad andra projekt genom åren utöver Pouppée Fabrikk. Bland annat D.I.N. (tillsammans med den tidigare Pouppée Fabrikk-medlemmen Jouni Ollila som numera återfinns i Mr Jones Machine), FolkstormMz.412 och Nordvargr/Drakh tillsammans med Jonas Anaheim.

“Further” släpps den 12 juni via Progress Productions.

Tracklist

  1. Contact/Download
  2. U.N.A.O.
  3. Touch
  4. Power
  5. Epilogue: Trance State
  6. Guide Me
  7. Cleansing Ritual
  8. Alien Love Manifestation

Pouppée Fabrikk återvänder till rötterna

Tags: , , , , , , ,


Precis som rapporterat tidigare så är den svenska EBM-kvartetten Pouppée Fabrikk, som frontas av låtskrivaren och sångaren Henrik Björkk tillsammans med Leif Holm, Christian Riemslag och Jonas Anaheim, inom kort tillbaka med den nya fullängdaren “The Dirt” efter det att bandet skrivit på för det belgiska skivbolaget Alfa Matrix.

Singeln “Bring Back the Days of Old”, med remixer av bland annat de svenska kollegorna Spetsnaz och Autodafeh, finns ute sedan den 26 mars. (Lyssna nedan!)

“The Dirt” innehåller elva spår som i de flesta fall är nyinspelningar av låtar skrivna under perioden mellan 1988-1990 och albumet levereras, utöver den ordinarie utgåvan, även i en begränsad dubbeldisc-dito där bonusdiscen ** innehåller diverse demos, liveversioner och tidigare outgivna spår som bandet samlat ihop från demokassetter daterade mellan 1987 och 1993.

“The Dirt” släpps den 24 maj via Alfa Matrix.

Tracklist

  1. Bring Back the Ways of Old
  2. Bright Light
  3. I Am
  4. Invader 39
  5. Death is Natural
  6. Satans Organism
  7. H8 U
  8. Stahlwerk
  9. The Promulgation
  10. Symptom
  11. Radio Disturbance

Tracklist Bonus Disc **

  1. Powerdrill (live / studio) (1987)
  2. Keine Zukunft (1988)
  3. Bright Light (1988)
  4. Death and Desire (1988)
  5. Radiation Dance (1988)
  6. Invader 39 (1989)
  7. Jugend (1989)
  8. Satans Organism (1989)
  9. G.H.C. (1989)
  10. Doom (1989)
  11. Shapeshifting (1989)¨
  12. The Promulgation (live Jönköping) (1989)
  13. Enjoy Your Killing (live Växjö) (1989)
  14. Circumcision (live Jönköping) (1989)
  15. Weak Men (EKM version) (1993)
  16. Joinas (epilogue) (1993)

Foto: Jens Atterstrand (Bodyfest 2010, Fryshuset i Stockholm)

Nexus Kenosis – “Elsewhen”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Album), CD, 2CD**, Digital, Spotify
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 12 september 2012
Genre: Industrial, Experimental
Recensent: Jens Atterstrand

Dynamisk, skitig och kontrastrik industrial från Pouppée Fabrikk-frontmannen

Henrik Nordvargr Björkk, som för de allra flesta är mest känd som sångare och frontman i Pouppée Fabrikk, men också för sina många andra projekt genom åren, presenterar nu Nexus Kenosis.

Med en ljudbild inspirerad av Skinny Puppy, The Klinik och åttiotalets experimentella elektroniska musikscen, men även av ljudkonstnärer som Massive Attack och Aphex Twin, så tar han på “Elsewhen” med sina lyssnare på en spännande resa mot okänt mål, kanske in i sitt eget undermedvetna?

Det här albumet kräver verkligen mycket av lyssnaren och även ett antal lyssningar för att verkligen komma till sin rätt. Jag upptäcker nya intressanta passager och detaljer hela tiden. Att lyssna på “Elsewhen” är lite som en ljudlig upptäcksfärd. Jag har ingen aning om det är en känsla som han själv vill förmedla egentligen, men för mig personligen fungerar det så. Ljudbilden är lika ofta packad till bredden som kliniskt avskalad med mycket atmosfär – allt levererat med stor finess och perfektion.

Trasiga rytmer, samplingar, effekter, skruvade sequencerpartier, stråkar och synthar möter Henriks allt som oftast väldigt hårt effektbehandlade och distade stämma. Skitiga industriella nummer som den inledande “Future Divided” och andraspåret “The Third Arrival” möter dynamisk och fullsmetad electro där rytmerna ligger i fokus, som i det tvådelade eposet “The Fire Solenoid” (Part 1 och 2 där den första delen är min absoluta favorit!) och i sin tur mer stämningsfyllda nummer som “Nekro Nekton” med sin härligt bubblande och rappa ljudbild. Kontrastrikt och dynamiskt, albumet igenom. Extra intressant är “Gestalt”, där Henrik sjunger på svenska.

I dagens läge finns det ganska många band är duktiga på att skapa hårda, skitiga och ganska snygga distade ljudbilder. Men när allt kommer omkring så är det är först när man samtidigt lyckas bibehålla melodier, harmonier och skapa atmosfär som man verkligen lyckats ordentligt. Nexus Kenosis handlar om att förmedla känslor och på “Elsewhen” lyckas Henrik Nordvargr Björkk synnerligen bra med just detta.

Albumet släpps även i en begränsad dubbeldisc-utgåva som, förutom de alternativa versionerna och remixerna, även innehåller tre exklusiva bonusspår. Jag ser fram emot att höra denna och fortsätta den spännande resan in i Nexus Kenosis ljudlandskap!

Tracklist

  1. Future Divided  4:53
  2. The Third Arrival  4:03
  3. Nekro Nekton  5:34
  4. Temporal  4:15
  5. The Fire Solenoid (Part 1)  3:37
  6. The Fire Solenoid (Part 2)  4:44
  7. Third Eye Wide Open Blind  4:15
  8. Gestalt  2:42
  9. Awaiting Salvation  3:40
  10. Haarkonen Babylon  4:36

Tracklist Bonusdisc **

  1. Awaiting Salvation (Floorcrusher mix)
  2. NK Ultra
  3. Nekro Nekton (Damnation edit)
  4. The Third Arrival (Noösphere version)
  5. Haarkonen Babylon (Catabolic)
  6. Third Eye Wide Open Blind (Extas version)
  7. Cursed Memories
  8. Future Divided (Anhalt EKM demo)
  9. Geochronmechane

Detaljerna klara för Nexus Kenosis-debut

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Precis som vi rapporterat tidigare, så debuterar Pouppée Fabrikk-frontmannen Henrik Nordvargr Björkk (som även är känd från bland annat D.I.N.FolkstormMz.412, Nordvargr/Drakh (tillsammans med Jonas Anaheim) och en rad andra projekt med det nya Skinny Puppy– och Aphex Twin-influerade sidoprojektet Nexus Kenosis under hösten.

Nu presenteras de sista detaljerna för albumet, som i sedvanlig Progress Productions-anda även levereras i en signerad 2-disc specialutgåva som begränsas till 200 exemplar.

Bonusdiscen ** innehåller sex alternativa versioner samt tre helt exklusiva bonusspår. I samma veva presenterar man också ytterligare två smakprov. (Lyssna nedan!)

“Elsewhen” släpps den 12 september via Progress Productions.

Tracklist

  1. Future Divided
  2. The Third Arrival
  3. Nekro Nekton
  4. Temporal
  5. The Fire Solenoid 1
  6. The Fire Solenoid 2
  7. Third Eye Wide Open Blind
  8. Gestalt
  9. Awaiting Salvation
  10. Haarkonen Babylon

Bonus Disc **

  1. Awaiting Salvation (Floorcrusher mix)
  2. NK Ultra
  3. Nekro Nekton (Damnation edit)
  4. The Third Arrival (Noösphere version)
  5. Haarkonen Babylon (Catabolic)
  6. Third Eye Wide Open Blind (Extas version)
  7. Cursed Memories
  8. Future Divided (Anhalt EKM demo)
  9. Geochronmechane

Progress Productions presenterar: Nexus Kenosis

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Tidigare den här månaden avslöjade svenska Progress Productions, med Torny Gottberg i spetsen, skivbolagets nästa satsning: Nexus Kenosis.

Nu är detaljerna helt klara. “Elsewhen” innehåller tolv spår och soundet på albumet beskrivs bäst som en mix av Skinny Puppy, Aphex Twin och frontmannens egna Pouppée Fabrikk. Lyssna på det första smakprovet “Future Divided”, och ytterligare två snuttar nedan.

“Det är ovanligt, men en ett nöje att hitta nya och interessanta akter som verkligen står ut från mängden!”

(Torny Gottberg, Progress Productions)

Hjärnan bakom projektet är Karlskogasonen Henrik Nordvargr Björkk som sedan tidigare är mest känd som frontmannen i den legendariska kvartetten Pouppée Fabrikk (tillsammans med Christiaan Riemslag, Leif Holm och Jonas Aneheim), men också en lång rad andra projekt genom åren som exempelvis D.I.N. (tillsammans med den tidigare Pouppée Fabrikk-medlemmen Jouni Ollila som numera återfinns i Mr Jones Machine), FolkstormMz.412 och Nordvargr/Drakh (tillsammans med Jonas Anaheim).

“Elsewhen” släpps den 12 september via Progress Productions.

Tracklist

TBA

Katti Cernak sammanfattar 2010

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Bästa synthpop/futurepop/electropop

Parralox“Metropolis”. Jag förälskade mig i denna australiensiska duo efter första gången jag hörde “Isn’t is strange” från albumet State of Decay (2009). 2010 års uppföljare “Metropolis” visar på fortsatt högkvalitativ synthpop.

Bästa EBM/body/oldschool

Schwefelgelb. Jag hoppas och tror att 2011 blir Schwefelgelbs år. Pionjärerna av hipsterbody (genre myntad av undertecknad) är kaxiga och självsäkra, med all rätt. Musikaliskt låter de som Sturm Cafés och Slagsmålsklubbens kärleksbarn. Svavelgult är det nya svarta.

Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech

Hocico – “Tiempos de furia”. Det var spåret “Forgotten tears” från albumet “Signos de aberracion” (2002) som fick mig att intressera mig för den hårdare skolan av EBM. Hocico är något av mina husgudar – med undantag för “Memorias atrás” (2008) som fort föll i glömska. Med “Tiempos de furia” visar mästarna av tacobody att de fortfarande är värdiga husgudestatus hos yours truly.

Årets bästa singelsläpp

Spark! – “Tankens mirakel”. Falkenbergspojkarna tillika Sveriges (och Tysklands) jägerbodyälsklingar har haft ett guldår. Inte minst för att de i början utav året blev signade till Progress Productions. De gjorde bejublade framträdanden på bl.a Familientreffen & Bodyfest och blev spelade i P3 under deras synthvecka i somras.

“Tankens Mirakel”, från EP:n “Genom stormen”, visar på en musikalisk utveckling med fingertoppskänsla.

Årets största besvikelse

Arvikafestivalen. Jag var definitivt inte ensam om att förutspå Arvikafestivalens katastrofår. Att de själva inte förutsåg vilken enorm tabbe de gjorde genom att avsäga sig titeln synthfestival är för mig ett mysterium. Många hårda ord har sagts och det känns som att ytterligare sådana är överflödiga. Att de nu har gjort en pudel är ändå hedersvärt. Frågan är om syntharna är villiga att förlåta. Personligen är jag redo att göra det och tror att det kommer att bli en bra festival 2011. Att gå tillbaka till sin ursprungliga nisch, plus en festival i mindre format, är ett lyckat koncept och det behövs för Alternativsverige.

Bästa konsertupplevelse

Bodyfest. Med risk för att låta partisk bjöd Bodyfest på kvalitativa framträdanden av samtliga band som uppträdde. Startfältet som bl a inkluderade ett återförenat Pouppée Fabrikk, publikfavoriterna Spark! samt legenderna Front 242 kommer att bli svårslaget på 2011 års upplaga av festivalen. De sistnämnda bjöd på en old school-show som enligt många gamla synthrävar gjorde sin bästa spelning på över ett decennium. Att medlemmarna har passerat 50-sträcket märktes inte överhuvudtaget. Magiskt!

(Front 242, Bodyfest 2010 – Foto: Jens Atterstrand)

Bästa klubbupplevelse

UltraFoxx – Pages releasefest. Den smått legendariska synthklubben lyckades med årets festtillställning med de svenska synthpophjältarna Eddie & Marina. Arrangörerna Tina Arwidson Thelenius och Maria Molinder arrangerade ett felfritt evenemang på lilla Sugarbar som var knökfullt. De som inte fick plats att röja loss på den lilla ytan framför scenen kunde avnjuta det magnifika framträdandet i baren via storbildsskärmarna. Guldstjärna!

Bästa nykomling

Monostrip. “Like a drug” från debutalbumet “The grand youth” (2010) lever upp till titelnamnet. Förutom detta spår är “Miami (Geist Bodymix)” två av mina mest lyssnade låtar under 2010. Plus i kanten för de enormt snygga retrosingel- och albumomslagen.

Bästa skivbolag

Wonderland Records samt Progress Productions. Dessa skivbolag, båda med säte i Göteborg, känns som framtidens stora hopp för synthgenren. De har under 2010 lyckats knipa åt sig flertalet av mina nya (och gamla) favoritband och lär (läs: bör) bli nationellt erkända och högst uppskattade skivbolag under 2011. Alternativscenen behöver eldsjälar som Sebastian Hess (Wonderland Records) och Torny Gottberg (Progress Productions) för att ha en chans att överleva.

// Katti Cernak, ElektroSkull – Synthportalen

Liverapport: Bodyfest 2010, Stockholm

Tags: , , , , , , ,


Artist: No Sleep By The Machine, Stockholm Wrecking Crew, Spark!, Autodafeh, Tyske Ludder, Pouppée Fabrikk, Front 242
Datum och tid: Lördagen den 9 oktober, ca. 18.00-02.00
Scen: Fryshuset (Klubben), Stockholm

Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför artikeln!

2010 börjar lida mot sitt slut och vi passar på att göra ett par tillbakablickar på årets höjdpunkter.

Först ut: Bodyfest.

Efter att Arvikasfetivalen, ElectriXmas, S.A.M.A. och Tinitus under 2000-talet gett synthscenen rikigt bra festivaler så var det nu dags för Sverige, eller i alla fall Stockholm att få en alldeles egen synthfestival med fokus på EBM.

Bodyfest bär synthfanan vidare in i framtiden. Arrangörerna har slitit hårt under lång tid, men när kvällen den 9 oktober till slut var till ända så inser jag att Bodyfest är ett av de absolut bästa eventen för året. Festivalen blev också utsåld, något som är mycket positivt inför nästkommande år. Vad gäller lineupen så var den möjligtvis något ojämn, men även det har sin charm. Flera utav banden hade problem med ljudet och Autodafeh, som inte heller i vanliga fall är bandet med fart och fläkt på scenen, gick om möjligt ännu mer i slowmotion. Vad gäller lokalen och arrangemanget i övrigt så är min klara rekommendation till arrangörerna att finna en bättre lokal till nästa års evenemang. Mellanöl för 39 kronor och en lokal som passar bra för konsert men är rätt osmidig att “umgås i” mellan spelningarna drar ner betyget.

Spark!, Tyske Ludder och avslutande Front 242 (med en setlist med tyngpunkt på de gamla klassikerna) var kvällens absoluta höjdpunkter. Blir jag tvungen att välja ut det absolut bästa för kvällen så blir det tveklöst Tyske Ludder då deras spelning verkligen hade allt. Energi, fart, suverän ljudkvalitet och en fantastisk scenshow!

Tack Bodyfest för en kanonfestival redan första året. Vi på ElektroSkull.com önskar er lycka till med nästra arrangemang!