Subscribe via: RSS

Tag Archive | "post punk"

Rome – “Coriolan” + “The Hyperion Machine”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Minialbum) CD, LP, Digital / (Album) CD, LP, Digital
Skivbolag: Trisol
Releasedatum: 1 apil 2016 / 12 augusti 2016
Genre: Neofolk
Bandmedlemmar: Jérome Reuter, Nikos Mavridis, Patrick Damiani
Land: Luxemburg
Recensent: Niklas Hurtig

FacebookLast.fmSpotifyitunesDiscogsSoundcloud

(English version below)

Två musikaliska pärlor i en historisk kontext

Den ständigt produktive Jérôme Reuter med vänner har släppt inte mindre än två album i år. “Coriolan” släpptes tidigare i vår och är ett fantastiskt minialbum där Jérôme utforskar de mer experimentella delarna av Rome. Med influenser dels från post-punk, martial industrial och neoklassisk musik har albumet ett sound som starkt påminner om de tidigaste albumsläppen för tio år sedan. På “Coriolan” får vi äntligen ett par fantastiska spår i inledande ”Investiture” och avslutande ”Funeratio”, i samma stil som ”Ni dieu ni maitre” och ”Les Hirondelles”, vilket är mycket välkommet. Annars kan man notera att ”Fragments” är en väldigt upplyftande punkig historia medan “Coriolan” är en av bandets mer episka verk och ett mycket bra sådant.

Det andra är “The Hyperion Machine” och Rome fortsätter att sätta nutiden i en historisk kontext allt presenterat i en semiakustisk skrud. Fascinationen för det förra århundradets Europa är ständigt närvarande. Ljudbilden påminner mer om den före det episka trippelalbumet “Die Æsthetik Der Herrschaftsfreiheit” från 2011. Det blandas friskt från Folk-pop på ”Cities of Asylum” till den mer mörka melodiska ”Skirmishes for Diotima” och den fantastiska och melankoliska ”Adamas”. Tre spår som sammanfattar allt vad Rome handlar om.

På det femte spåret “Stillwell” bidrar ingen annan än vår egna Joakim Thåström med bakgrundssång. Även om man kanske hade önskat sig en duett så får vi nöja oss med att Rome inkluderar bonusspret “FanFanFan” – som såklart är en cover på samma låt av just Thåström. Det känns ovant att höra refrängen på svenska men Jérôme gör en väldigt bra cover på denna svenska nationalklenod. Det är imponerande hur Jérôme kan inkludera så många olika musikstilar och ändå få det att låta som en helhet. En helhet som man aldrig kan ifrågasätta.

Sammanfattningsvis har Rome delvis gått tillbaka till rötterna med sina två albumsläpp i år och musikaliskt står gruppen starkare än någonsin.

8/10 STRÅLANDE!

 

 

Tracklist “Coriolan”
Coriolan

01. Investiture (3:22)
02. Make You A Sword Of Me (1:14)
03. Broken (4:43)
04. Fragments (3:07)
05. This Light Shall Undress All (2:40)
06. Coriolan (4:07)
07. Der Krieg (3:48)
08. Funeratio (3:11)

 

Tracklist “The Hyperion Machine”

01. The Hyperion Machine (0:24)
02. Celine In Jerusalem (4:42)
03. Transference (4:26)
04. The Alabanda Breviary (3:21)
05. Stillwell (5:04)
06. Cities Of Asylum (4:35)
07. Skirmishes For Diotima (4:42)
08. Adamas (6:33)
09. The Secret Germany (4:09)
10. Die Mörder Mühsams (4:28)
11. FanFanFan (4:55)

 

(English version below)

Two musical gems in a historical context

The ever productive Jérôme Reuter with friends are back with no less than two albums this year. “Coriolan” was released earlier this spring and was a fantastic minialbum were Jérôme explored the more experimental elements of Rome. Including influences from post-punk, Martial Industrial and neo-classical the sound of the album was more like that of the earlier releases more than ten years ago. We are finally presented with two fantastic tracks in the opening track ”Investiture” and the closing ”Funeratio”, resembling classic tracks like ”Ni dieu ni maitre” and ”Les Hirondelles”, which is much appreciated. Other than that the track ”Fragments” is an uplifting punky track while “Coriolan” is one of the groups more epic productions and a really good one too.

The other release is “The Hyperion Machine” and Rome continue to place our present time in a historical context, all presented in a semi-acoustic suite. The fascination for the last century Europe is ever present. The sound on the album is more resembling of that before the massive release “Die Æsthetik Der Herrschaftsfreiheit” from 2011 where musical styles like Folk pop on “Cities of Asylum” transitions into the dark  and melodic “Skirmishes for Diotima” and continues with the fantastic and melancholic “Adamas”. Three tracks that summarizes all that is Rome.

The fifth track “Stillwell” is a collaboration with our own Joakim Thåström who contributes with backing vocals. One could have expected a duet between the two but at least the cover track of Thåströms “FanFanFan” is included as a bonus. It feels wierd hearing the chorus in swedish but Jérôme manages to interpret this swedish national gem in his own way. It’s impressive that Jérôme is able to  mix all these different genres and make it a whole, a whole that you can never question. Rome has in some sense returned to their roots with these two releases and musically the group stands stronger than ever.

Rabia Sorda – “Hotel Suicide”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, Digital
Skivbolag: Out of Line
Releasedatum: 29 november 2013
Genre: Industrial, dark electro, post-punk
Bandmedlemmar: Erk Aicrag (Erik Garcia), (Jeans), (Marcus Engel), (Grigory Feil)
Land: Mexiko/Tyskland
Recensent: Patrik Lark

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsReverbnation

Sjuder av självförtroende

Rabia Sorda är Hocico-frontmannen Erk Aicrags sidoprojekt sedan 2003. Här tillåter han sig skapa lite annorlunda musik än den dark electro som mexikanska Hocico förknippas med. Förflyttningen är påtaglig om än inte monumental. Det är fortfarande mörk elektronisk musik av det hårdare slaget det handlar om. Men med Rabia Sorda har Erk Aicrag valt att uttrycka sig med en påtagligt rockig attityd.

Till sin hjälp har han Jeans (trummor) och Marcus Engel (gitarr, keyboard, precussion) som ser till att soundet inte blir stelt elektroniskt. Bitvis är trumsoundet bombastiskt med fläskiga pukor och percussiva element. Gitarriffen håller sig på mattan och blir faktiskt utmärkta komplement till den elektroniska grunden. Tempot är generellt sett högt och Erk verkar arg. Han gapsjunger på de flesta låtarna, vilket kan bli en smula påfrestande i längden. Men det är riktigt bra låtar och ”fullt ös”-konceptet äventyrar aldrig den höga produktionskvalitén. Det är fingertoppskänsla i mixningen där inget tillåts äta upp det andra. Riktigt bra, måste man säga.

Albumet inleds med pampiga ”Indestructible” som med marschtakt bankar sig in i huvudet. Men någon riktigt vass låt är det inte. En sådan kommer dock på andra spåret ”Turbulence”. Men högt uppskruvat tempo och mängder av energi blandat med melodiska synthslingor är den en av albumets bästa låtar.

På den utmärkta singeln ”Eye M the Blacksheep”, som släpptes före albumet, fanns en cover på Joy DivisionsShe Lost Control”. Det var knappast någon slump inser man när man lyssnar på albumet. Flera låtar har påtagliga postpunk-influenser, inte minst låten ”Deaf” med sin arketypiska postpunks-bas. Det är en låt som är svår att värja sig mot. Med sitt primitiva ös kör den rakt över en i ett våldsamt tempo. Jag skulle vilja se ett mexikanskt dansgolv på en mörk alternativklubb när den här låten spelas!

På titelspåret ”Hotel Suicide” har tempot skruvats ner något och känslan i låten går lite mer åt pophållet. ”Dibujando el Veneno” är ett instrumentalt mellanspel som man klarar sig utan, men å andra sidan kan det behövas lite andrum på ett album med så här högt tempo. På ”Somewhere along the road” är toköset tillbaka i en riktig rockrökare. Vid det här laget börjar man nästan längta efter en lugn låt, och faktiskt kommer det en också. “Marionette” är knappast något av de bättre spåren men det fyller en funktion.

Tempot höjs igen på “Abuse Me” där Erk imiterar Nitzer Ebb-sångaren Douglas McCarthys djupa basröst från låten “Control I’m Here” med stor framgång. Gitarrer blandas med syntharrangemangen med förvånansvärd lätthet.

Noviembre arde” avslutar standardversionen av ”Hotel Suicide” men på deluxe-versionen ** (som inkluderar bonusdiscarna “Room 13” och “Live in Leipzig”) får man också två bonuslåtar, fem remixer och sex livespår. Det blir i mesta laget och jag föredrar ändå Rabia Sordas egna versioner, trots remixer från intressanta namn som Aesthetic Perfection, Formalin och Terrolokaust.

Rabia Sorda är inte att betrakta som något litet sidoprojekt längre. Det är ett riktigt snyggt album som de har snickrat ihop. Men det kommer egentligen inte som någon överraskning. Redan det föregående albumet ”Noise Diary” visade prov på storartat låtmakeri med höjdarspår som ”Out of Control” och ”Radio Paranoia”.

Hotel Suicide” är Rabia Sordas tredje album och det känns som att de har satt sin stil och sitt sound nu. Albumet är mycket mer jämnstarkt än de två tidigare och bättre sammanhållet. Det innehåller inga ängsliga sneglingar åt olika håll, inget spretande och trevande i olika försök att hitta något eget. Här sitter allt på plats och bandet sjuder av självförtroende.

7/10 MYCKET BRA!

Bästa spår:Deaf“, “Abuse Me“, “Turbulence“, “Eye M the Black Sheep 

Tracklist “Hotel Suicide”

rabia_sorda

1. Indestructible (04:18)
2. Turbulence (04:03)
3. Deaf (03:55)
4. Abwesend (03:18)
5. Hotel Suicide (03:51)
6. Dibujando El Veneno (01:36)
7. Eye M The Blacksheep (04:35)
8. Somewhere Along The Road (03:27)
9. Marionette (04:35)
10. Abuse Me (03:37)
11. Killing Words (04:36)
12. Noviembre Arde (05:47)

 

Tracklist “Room 13” / “Live in Leipzig” **

01. Morbid Circus (03:21)
02. Two Bullets (04:33)
03. Hotel Suicide (Aesthetic Perfection remix) (04:08)
04. Indestructible (Ost+Front remix) (03:00)
05. Somewhere Along The Road (Formalin remix) (04:46)
06. Turbulence (Forgotten Sunrise remix) (05:02)
07. Deaf (Terrolokaust remix) (03:55)
08. Out Of Control (Live in Leipzig) (04:50)
09. Radio Paranoia (Live in Leipzig) (04:57)
10. Money Talks (and rots) (Live in Leipzig) (04:39)
11. Save me from my Curse (Live in Leipzig) (04:53)
12. Eye M The Blacksheep (Live in Leipzig) (04:41)
13. Walking on Nails (Live in Leipzig) (04:06)