Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Portion Control"

Catching up with Elektroskull: Electronic Summer 2017 (med intervju)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand (text & foto) fick en intervju med radarparet Sebastian Hess och Henrik Wittgren inför den sista och avslutande upplagan av Electronic Winter som nu avslutar eran av festivaler som inleddes redan 2012. Duon hade mycket att berätta om både det som varit och om det som komma skall.

 

 

 

OBS! Missa inte konsertbilderna från Electronic Summer 2017 (nedanför intervjun)

Efter (ännu ett utsålt) sista Electronic Summer i somras så blickar vi nu fram mot er tolfte festival och i sin tur även den sista upplagan av Electronic Winter. Hur är känslorna inombords?

(Sebastian) Det har känts rätt ända sen vi tog beslutet faktiskt. Det är ju inget direkt avslut utan mer en omstrukturering. Vi kände att konceptet började begränsa oss lite och då kändes det bäst att avrunda när vi var på topp och sen börja fnula på nya kul koncept.

Era festivaler har ju betytt väldigt mycket för väldigt många människor. Vad har varit roligast respektive jobbigast under de här åren?

(Sebastian) Roligast har absolut varit att se all glädje hos besökarna och artisterna. Att få betyg som “nog den bäst organiserade festivalen jag varit på!” från Sami Sirviö (Kent, The Mobile Homes) och att fortfarande få julkort från Alan Wilder värmer en hel del.

(Sebastian) Jobbigast, och då är det verkligen inget stort problem, kan vara en del personers negativitet. Man kan bli rätt trött på kommentarer som “grym festival men 62 kronor för en öl är inte ok!”. Tro det eller ej, vi har noll möjlighet att påverka ölpriserna och vi tycker typ femton liveakter och en massa annat borde trumfa lite för dyra barpriser. 

Har det hänt något komiskt bakom kulisserna? Någon eller några tokroliga fadäser som ni kan dela med er av?

(Sebastian) Finns en hel del. Vissa hamnar dock under kategorin “what happens backstage, stays backstage”. En fin anekdot var när Mesh träffade Alan Wilder backstage på Electronic Summer 2012 och man riktigt såg vördnaden i deras blickar. När vi presenterade Mesh för Alan så kläcker han “Oh, I love you guys!” och berättade att han lyssnat mycket på Mesh. Lite lätt häpna blev dom!

Av egen erfarenhet som arrangör så är en viss del av nöjet givetvis alltid chansen till att få umgås med sina idoler i lite mer normala sammanhang än man gör annars. Var Alan Wilder det största personliga för er under de här åren eller finns de andra?

(Sebastian) Jag blir inte så starstruck men det var kul att se många andras nästintill vördnad inför Alan. Att snacka politik med Ronan från VNV Nation och Bruno från Das Ich var intressant dock, kul med personer som är engagerade. 

(Henrik) För mig är det största personliga att fått nöjet att arrangera och träffa mitt favoritband Mesh flera gånger under 20 års tid. Det blir extra personligt när man känner att man bidrar till att göra bandet populära i sitt eget land. Alan Wilder, DAF och så vidare  var mindre personligt för mig då de redan var väldigt kända i Göteborg (och Sverige). Man har alltid ett professionellt förhållningssätt så själva “mötet” kan ofta bli ganska opersonligt. 

Inser ni själva vad det egentligen är ni ställt till med under alla de här åren eller är det svårt att ta in när man själv är mitt uppe i det?

(Sebastian) Lite svårt är det ju att se helheten när vi är mitt i det men samtidigt förstår vi ju på feedbacken från artister och besökare att våra event betytt mycket för många.

(Henrik) Man inser väl att det har gjort något slags avtryck i den svenska synthhistorien, men man får ju sätta det i relation till vad det är. Det är ju inget jättearrangemang, men samtidigt är det extra roligt att göra avtrycken personliga eftersom utformningen på våra arrangemang är ganska hängivna och nischade. Vi har nog gjort ett mycket starkt intryck på våra stammisar, medans andra ser det som evenemang i mängden. Storleksmässigt är vi ju relativt små, så vi lär inte bli någon fråga i “På spåret” som Arvikafestivalen blev. 

Vad är det viktigaste sakerna ni lärt er under resans gång och som ni kan ta med er till kommande arrangemang i framtiden?

(Henrik) Vi har lärt oss att veta vad som funkar och inte funkar. Hur viktigt det är med rätt liveband. När man skall ha liveband och inte, hur många och hur länge de skall spela för att det skall bli bra. Vi har också lärt oss att vi vet bättre än besökarna själva vad de vill ha för arrangemang och inte. Ofta tjatar vissa gäster om att vi skall boka deras personliga favoritband och sedan när man väl gör det så stannar de hemma. Något annat är att vi lärt oss hur viktigt det är att arbeta med bra medarbetare och att alla skall tycka det är roligt att arrangera. När vi tycker det är roligt blir det extra bra. Detta är också en av anledningarna till att vi inte gör så många rena “konserter” som ofta görs på beställning från band/bokare. Vi utformar hellre koncepten själva. 

Ni har ofta haft speciella teman på festivalerna som har varit uppskattade av många. Har det alltid varit en självklarhet att erbjuda mer än bara DJ:s och liveband?

(Sebastian) Ja, det har verkligen varit en självklarhet. Allt blir roligare om det finns mer än “bara” DJ:s och liveakter. Det är dessutom mycket roligare att arrangera events där det händer många olika saker. 

Jag har noterat att Henrik bland annat kör engångseventet Henrik XL med Psyche och Precence of Mind härnäst. Hur ser planerna ut annars? Kan ni avslöja något kring vad som komma skall?

(Sebastian) Först kör vi Kafé 242 där TV-show a’ la Måndagsbörsen möter synth och konserter. Vi kommer vara “programledare” från en liten scen och bjuda upp gäster för intervjuer och sen presentera band på stora scenen. Denna kväll blir det synthpop med Glas först ut och sen EBM med Spark!

(Henrik) Kafégrejen är som en “talkshow/radioprogram live” kombinerat med klubbkväll. En galen idé. Blir det pannkaka så blir det en engångsgrej, men man vet ju inte innan man testat. Vi vill göra något annorlunda och obeprövat där vi inte vet på förhand hur det kommer att gå. XL betyder 40 med Romerska siffror och det är en nostalgikväll som vi kör för att jag fyller 40 och dessutom firar att jag arrangerat klubbar i mer än halva mitt liv. Det är med andra ord en engångsgrej som är tänkt att vara som en gammal synthklubbskväll på 90-talet. Vill att det skall kännas som någon av mina gamla synthklubbar som Electropolis eller Plasticity. 

Underbart! Hoppas på många fler event från er två begåvade herrar i framtiden och vill även passa på att tacka er för all gästfrihet, fotopass och övrigt stöd under alla år! Slutligen, har ni någon sista hälsning till alla våra läsare?

Ett stort tack till alla som kommit på våra event hittills och vi lovar göra vårt yttersta för att hitta på nya kul koncept så att vi får se många av er igen!

Electronic Summer 2017 (foto: Jens Atterstrand)

Boytronic

Disco Digitale

Hocico

ItaLove

Kebu

Mars TV

Octolab

Page

Portion Control

Rotersand

The Mobile Homes

Liverapport: Bodyfest 2015, Stockholm

Tags: , , , , , , ,


Den sjätte upplagan av Bodyfest radade upp Sturm Café, Karin Park, NZ, Portion Control, Apoptygma Berzerk och The Operating Tracks på ett välfyllt Nalen lördagen den 24 oktober.

 

patrik_larkJens AtterstrandJens Atterstrand och Patrik Lark var i vanlig ordning på plats med kamerorna i högsta hugg för att rapportera från kvällen.

 

Bodyfest – Sveriges stora EBM-festival – var nu framme vid den sjätte upplagan. Festivalen hade premiär på Fryshuset 2010, men har sedan dess huserat fem år i rad på Nalen i Stockholm. Oftast brukar sex band spela, varav tre svenska och tre utrikiska, så också i år. Men till skillnad från tidigare år fanns varken ett tyskt eller belgiskt band med i lineup, istället fick vi ett österrikiskt, ett engelskt och ett norskt band.

Sturm Café

(Patrik Lark) Först ut på den lilla scenen var svenska Sturm Café. De deltog i Bodyfest redan 2011 på samma scen, men gav då ett väldigt blekt intryck med hemmasnickrat trumset som gick sönder mitt i spelningen. Den här gången kom man stärkta av nyutgivna albumet ”Europa!”, som tidigare i år fick bra betyg av vår egen Carolina Lindahl. Trots att spelningen började så tidigt som klockan 17:30 på lördagen så var lilla salen ändå fylld till bredden med kängdansande bodysynthare. Klassiker som ”Koka Kola Freiheit” och ”Stiefelfabrik” fyrades förstås av till publikens förtjusning, men också låtar från ny albumet. Bäst bland de nya låtarna var i mitt tycke titelspåret ”Europa”. En helt okej spelning, men jag drack antagligen för lite öl och Jägermeister för att riktigt gå ingång på detta.

5/10 GODKÄNT!

Karin Park

(Patrik Lark) Karin Park på stora scenen följde direkt efter Sturm Café utan någon paus. Av alla banden och artisterna på Bodyfest var hon den mest avvikande med sin personliga elektropop. Ibland låter hennes röst väldigt lik Björks, andra gånger som Karin Dreijers från The Knife, men hon har ett knippe verkligt starka låtar som den nya ”Look What You’ve Done” eller de lite äldre ”Restless” och ”Out of the Cage”. På scen är hon underhållande att se med sin speciella karisma, lite som en kvinnlig version av David Bowies androgyn. Hennes bärbara Korg-synth gav förstås extra stilpoäng.

(Jens Atterstrand) Kanske är det så att Karin Park egentligen är “större” än Bodyfest och just av den anledningen är det extra givande att se henne leverera sin melankoliska och kraftfulla pop noir just i det här sammanhanget. Karin Park tillhör det nya gardet av akter som lider av allvarlig underskattning och som garanterat skulle kunna uppskattas av en väldigt mycket större publik om hon bara fick chansen att visa upp sig för densamma. Att hon vid upprepade tillfällen medverkar i de här sammanhangen är värt en stor eloge. När hon tonsäker och fylld av energi och spelglädje parar ihop sin underbara karisma med sitt starka låtmaterial så är det värt hundra missnöjt fnysande gubbsynthare för att få se henne på scen alla dar i veckan.

7/10 MYCKET BRA!

NZ

(Patrik Lark) Österrikiska duon NZ ställdes på lilla scenen och mycket snabbt blev lilla salen överfull så att många missade spelningen för att de inte kom in.  NZ är ett så kallat tribute band, det vill säga att de imiterar Nitzer Ebbs sound in i minsta detalj, men samtidigt gör egna låtar. Hittills har de gett ut tre EP med fyra till fem låtar vardera. De låter alla som hämtade från Nitzer Ebbs första album ”That Total Age”. Efter sin lyckade spelning på Stadtbad i Leipzig under Wave Gotik Treffen i våras har de fått ett rykte om sig att vara ett mycket energiskt liveband. Bodyfest-publiken blev inte heller besviken. Tempot var högt och den aggressiva energin från scenen smittade av sig på publiken. Låtar som ”The Golden Age”, ”Terror for Money” och ”No Time to Stay” fick moshpit så extatisk att det ramlade in folk på scen mest hela tiden. Säga vad man vill om NZ:as Nitzer-emulerade musik, men det är näst intill omöjligt att inte dras med i den.

(Jens Atterstrand) Som Pontus StålbergSpetsnaz sa – “det finns tvåtusen band som låter som Rolling Stones och ingen bryr sig..”NZ må ha kopierat Nitzer Ebb in i minsta detalj både när det gäller ljudbild och estetik men det är ju heller ingenting man hymlar med och trots detta så fortsätter man leverera starkt “eget” material och live är duon ett riktigt energiknippe. Att den svenska bodypubliken älskar det här kommer därför inte som någon överraskning. Något säger mig också att om NZ fortsätter sin resa så kommer man så småningom säkerligen också utvecklas musikaliskt och forma en egen stil inom ramarna för den Nitzerbody man nu levererar. Jag ser fram emot det.

7/10 MYCKET BRA!

Portion Control

(Patrik Lark) Engelska Portion Control brukar sägas vara föregångare till Skinny Puppys tidiga sound. Själva har de dock inte rönt samma framgångar som sin copy cat. Duon var inga ungdomar längre kunde man konstatera på Nalens stora scen. Men deras musik har troligen aldrig varit bättre än på de senare albumen. Låtarna kanske inte varierade sig så mycket sinsemellan, men rytmer, sound och produktion var av världsklass. Låtar som ”Amnesia”, ”Deadstar” och ”Katsu” är verkliga favoriter för mig och jag tvekar inte att sätta Portion Control högst av Bodyfest-artisterna, rent musikaliskt, men tyvärr var inte själva framförandet så upphetsande.

(Jens Atterstrand) Den brittiska veteranduon ramade sedan in sin kalla, suggestiva och råa EBM i monotona videoprojektioner och en isande kall ljussättning på den stora scenen. Faktum är att Portion Control (som bildades i London redan 1980) är en av de få akterna därute vars låtmaterial går från klarhet till klarhet även på senare år. Deras set innehöll en trevlig mix av både gammalt och nytt där mina personliga höjdpunkter för kvällen definitivt var bandets nyare alster som “Deadstar” och “Relapse”. Bandets musik kan bli väldigt slätstruken och monoton över en hel spelning dock och scenlayouten med en av och an vandrande Dean Piavanni bakom en stationär John Whybrew i mitten var tyvärr lite trist i mina ögon. Den ljudmässiga liveinsatsen var det dock inget fel på.

7/10 MYCKET BRA!

Apoptygma Berzerk

(Patrik LarkApoptygma Berzerk, från början ett futurepop-band men i modern tid mer av ett indierockband, var den självklara headlinern för kvällen. De hade spekulerats om de skulle köra ett klassiskt set med bara deras gamla elektroniska låtar, men så blev det inte. Även de gamla hittarna fick gitarrpålägg och blev till arenarock långt ifrån den avskalade elektropunk som EBM har som sitt ursprung. Publiken verkade dock inte tycka illa vara och Apoptygma Berzerk visade upp en driven liveshow med Stephan Groths självklara pondus på scenen.  Helt oväntat kom en svensk gästartist in på scen under låten ”Something I should”. Det var multikonstnären Tobias Bernstrup som visade upp sin androgyna scenpersona i full latexmundering och lyfte publikens entusiasm ytterligare ett snäpp.

(Jens AtterstrandApoptygma Berzerk är fullblodsproffs vid det här laget och trots att jag blev eld och lågor när jag fick veta att bandet hade gjort en helelektronisk retrospelning i hemlandet bara några veckor tidigare så blev jag inte alls besviken när gitarriffen drog igång redan från första låten. Bandet besitter en gigantisk dos rutin vid det här laget och de fortsätter leverera snudd på perfekta liveinsatser varje gång jag ser dem nuförtiden. Energin och spelglädjen har sanneligen inte runnit ur StephanApoptygma Berzerks gedigna låtskatt kryllar av så många tidlösa synthklassiker att frustrationen över att bandet inte släpper speciellt mycket nytt material numera lägger sig väldigt snabbt. Från “Deep Red” till “Non-Stop Violence” och från “Mourn” till “Kathy’s Song”Apoptygma Berzerk live är en härlig upplevelse även 2015. Extra kul överraskning när svenske Tobias Bernstrup plötsligt dök upp på scenen och gästspelade på “Something I should“.

8/10 STRÅLANDE!

The Operating Tracks

(Patrik Lark) Vid midnatt var det dags för Stockholms eget EBM-band The Operating Tracks på lilla scenen. Duon är så nystartad att de bara hade gjort två Stockholmsspelningar före Bodyfest. De har liknats vid belgiska The Klinik till soundet, men bara dagar innan festivalen släppte de sin första singel: ”Testify”, och den lät annorlunda. Fortfarande handlade det om typisk belgisk oldschool EBM men med mer låtstruktur och vokala inslag, mer som Front 242. Faktum är att ”Testify” var något av en hit. Den lät lite som ”Headhunter” och borde ha potential att slå internationellt. Ett mycket viktigt inslag i låten var gästartisten Rein (Joanna Reinikainen) som lånade ut sin aggressiva skrik-stämma i refrängen på ett sätt som förde tankarna till Los Angeles-bandet Youth Codes sångerska Sara Taylor.  På scen var hon också betydligt mer livlig än de två Laibach-stilistiska stenstoderna bakom varsin synth. När Rein inte var på scen blev The Operating Tracks lite orörliga och stela. Då blev det de suggestiva videoskärmarna som fick stå för mycket av underhållningen.  Mot slutet kom överraskande nog ytterligare än gästartist. Det var Stefan Brisland-Ferner från Garmarna som kom in och spelade vevlira (!) på låten ”Daniel”. Jag vet inte om jag direkt tände på inslaget, men i en näst intill betonggjuten genre som EBM, är det trevligt att bli lite överraskad ibland.

7/10 MYCKET BRA!

På hela taget var årets Bodyfest-upplaga mycket lyckad. Lägstanivån bland artisterna var ovanligt hög. För första gången var det inget band som jag inte kände för att se, allt var av intresse och inget band utgjorde någon negativ överraskning. Om det förra året kändes lite tunt med folk i Nalens anrika lokaler så var det betydligt bättre detta år, och vikten av välfyllda lokaler under en sådan här folkfest kan inte underskattas. Även arrangörerna verkade ovanligt nöjda med evenemanget och ropade snabbt ut att det blir ett Bodyfest nästa år också. Det ser vi mycket fram emot!

Intervju: Kalabalik på Tyrolen

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Den andra upplagan av Kalabalik på Tyrolen går av stapeln under helgen som kommer. Jens Atterstrand fick en kort pratstund med en av arrangörerna Christoffer Gunnarsson som hade en del intressant att berätta om festivalen..

ES: “Så, äntligen dags för den andra upplagan av Kalabalik på Tyrolen. Kan du berätta lite om bakgrunden, Klubb Kalabalik och hur tankarna gick när ni kom fram till att köra igång?”

CG: “Absolut. Någonstans runt hösten 2010 beslutade vi att lägga Klubb Kalabalik lite på is. Det var svårt att hitta den publik vi behövde för att kunna driva klubben med de förutsättningar vi önskade. Tidig Sommar 2011 åkte vi ut och besökte Tyrolen för första gången och strax därefter började vi planera festivalen. Det är ett väldigt unikt ställe och vi såg direkt potential. Med en festival av denna typen har vi helt andra förutsättningar än med en klubb i Växjö.”

ES: En nischad elektronisk (synth)festival i det tuffa klimatet som råder i festivalsverige. Hur ser förväntningarna ut inför årets upplaga?

CG: “Vi har väldigt jordnära förväntningar. Att växa långsamt har hela tiden varit ett uttalat mål. Lyckas vi gå runt så är vi mer än nöjda. Vi är ganska säkra på att det kommer att bli en minnesvärd helg i övrigt.”

ES: Tyrolen som festivalområde har fått mycket beröm för att vara väldigt gemytlig och trivsam. Hur kom det sig att ni valde att arrangera festivalen just där?

CG: “Tyrolen är ett häftigt projekt som drivs med en imponerande kompromisslöshet. Det var först när vi kom i kontakt med dem som festivalplanerna började växa fram. Vi har inte funderat över andra potentiella arenor och lär så heller ej göra.”

ES: Ni smystartade lite förrra året och var lite försiktiga med bandbokningar och övriga satsningar, men i år har ni satsat lite mer och bokat internationella storheter som Portion Control med flera. Hur har ni resonerat kring detta, och har det varit svårt att hitta balansen med mellan mer och mindre kända band?

CG: “Förra året var vi ganska osäkra på det mesta. Tiden var knapp och omständigheterna speciella. Vi är väldigt nöjda med de artister som uppträdde under 2011 och tror oss ha funnit helt rätt publik. I år har vi helt andra förutsättningar och har funderat mer på vilka band vi vill arbeta med. Vi tycker att resultatet är en bra blandning mellan bekant och udda.”

Kalabalik på Tyrolen äger rum den 17-18 augusti strax utanför Alvesta i Småland. Bokade band och artister är Portion Control (UK), Martial Canterel (US), Agent Side Grinder (SE), Jäger 90 (DE), Henric de la Cour (SE), Die Selektion (DE), Tobias Bernstrup (SE), Petra Flurr (DE), Michael Dacre (SE), Severe Illusion (SE), Mortal Memories (SE) och Råsynth i Blekinge Megamix (med Kord, Frak, Monster Apparat samt Wobbler).

All information om festivalen på www.klubbkalabalik.se.

Missa inte heller Erik Uppenbergs liverapport från den första upplagan förra sommaren.

Portion Control – “Pure Form”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album), CD, Vinyl, Digital, Spotify
Skivbolag: Cherry Red Records
Releasedatum: 16 april 2012
Genre: EBM, electro-industrial, experimental
Recensent: Anders Eklund

Brittiska pionjärer vägrar stå stilla

Brittiska Portion Control bör inte behöva någon djupare presentation. Dessa pionjärer inom hård elektronisk musik har inspirerat band som i sin tur betraktas som pionjärer: Front Line Assembly, Skinny Puppy och Depeche Mode, för att nämna några. Portion Controls betydelse för synthmusiken bör vara uppenbar. Trots det känns det som att de alltid befunnit sig lite i marginalen. Åtminstone ur ett svenskt perspektiv. Förhoppningsvis kan de med ”Pure Form” få den uppmärksamhet och uppskattning som denna mycket kreativa duo förtjänar. Efter en cirka femton år lång period av inaktivitet har de sedan 2004 och albumet ”Wellcome” varit synnerligen produktiva och gett ut fem album som alla håller en mycket hög kvalitet. De har dessutom gett ut samlingsboxen ”Archive” som innehåller album och singlar från åttiotalet. Tyska Vinyl-on-Demand har dessutom gett ut den monumentala 7LP-boxen ”Progress Report 1980-1983”, som samlar tidiga kassettsläpp, outgivet material, samt första albumet ”I Staggered Mentally”, från 1982. Sålunda kan även den som aldrig upptäckt Portion Control skaffa sig en gedigen insikt i bandets fullständiga historia och utgivning.

Men, dags nu att fokusera på det senaste tillskottet i diskografin, ”Pure Form”. Det första som slår mig när jag sätter på albumet är hur egensinniga och fritänkande Portion Control är, jämfört med det mesta som produceras inom synthgenren idag. Deras sound genomsyras av en experimentlust och ett industriellt, i ordets rätta bemärkelse, förhållningssätt till musiken. Ett förhållningssätt där ljuden i sig och det audiella formspråket får lika mycket utrymme som melodier, rytmer och arrangemang i mer traditionell bemärkelse. (fortsättning nedan)

Det som kännetecknar albumet mest, och Portion Controls sound generellt, är de släpiga, men blytunga, EBM-aktiga låtarna, där en taktfast rytm och en repetitiv synthbas ackompanjeras av Dean Piavannis brittiskt ilskna röst och John Whybrews uppfinningsrika kollage av syntetiska ljud, samplingar och rytmiska figurer. Spår som ”Point Blank”, ”Katsu” och ”Last of the Breed” är riktiga käftsmällar och formligen sjuder av inneboende vrede och punkig energi, men även sublimitet och fingertoppskänsla. ”Pure Form” bjuder dock också på en otrolig spännvidd i soundet, vilket ger en variation och en fördjupning av duons unika formspråk. Inledande ”Blows” öppnar upp i ett långsamt tempo, men med ett sanslöst bastryck i de närmast dubstep-liknande bassjoken som träder in i ljudbilden när låten kommer igång. I instrumentala spår, som ”Terex Pure”, ”Chosen Seed”, ”In Dark Places” och den avslutande ”Chrono Form” får ljuden ta över och sinnrika arrangemang av samplingar, oväsen och rytmer, som går långt bortom synthens konventioner, skapar suggestiva elektroniska ljudlandskap som binder ihop de mer offensiva spåren på ett intressant sätt.

Portion Control visar med ”Pure Form” att de knappast förlorat vare sig sin visionära kreativitet eller sin ilskna attityd. Trots att det var över trettio år sedan de startade så vägrar de stå stilla, upprepa sig, köra på säkra kort eller kompromissa. Detta album uppvisar lika mycket utveckling och framåtskridande som något de gjort tidigare. Energin som förmedlas är det få som kan matcha! Detaljrikedomen och den subtila finessen i låtar, som vid en ouppmärksam genomlyssning kan tyckas stöpta i samma form, visar på en mästerlig känsla för ljudarrangemang. Få artister har så här mycket att ge efter att ha hållit på så länge och ännu färre klarar av att hålla kvaliteten uppe, att inte tappa fart. Portion Control är i mitt tycke en av de mest framåtskridande akterna inom synthen idag, och då var de dessutom med och skapade genren. Förhoppningsvis har duon mer att bjuda på, men skulle ”Pure Form” visa sig vara det sista kapitlet så har de lyckats med att aldrig prestera ett enda undermåligt album och dessutom avsluta med ett mästerverk!

Tracklist

  1. Blows  6:39
  2. Deadstar  5:52
  3. Terex Pure  3:20
  4. Point Blank  5:19
  5. Skins  5:09
  6. Wreckage  4:38
  7. Chosen Seed  2:59
  8. Slow Release  4:57
  9. Something Fierce  1:00
  10. Katsu  5:19
  11. In Dark Places  4:52
  12. Last of the Breed  4:07
  13. Elite  4:25
  14. Chrono Form  3:28

Renaste formen från Portion Control

Tags: , , , , , ,


Efter att ha gjort stor succé med “Violently Alive”, som släpptes för snart två år sedan, så återvänder Portion Control nu med det nya albumet “Pure Form”.

På den nya fullängdaren levereras fjorton blytunga nummer signerade den brittiska duon, som består av Dead Piavanni och John Whybrew. (Lyssna på smakprov nedan!)

Portion Control bildades i London redan 1980 av nyss nämda duo samt de numera avhoppade bandmedlemmarna Ian Hicks och Ian Sharp – och är i och med detta ett av scenens äldsta idag aktiva band. Portion Control har nämnts som förebilder av band som Depeche Mode, Skinny Puppy, Front Line Assembly, Nine Inch Nails, Orbital och många fler.

Sedan albumdebuten “I Staggered Mentally” från 1982 så har man presenterat ett dussintal album och släppt ett antal singlar och EP’s. Bandet bröt upp i slutet av åttiotalet för att sedan göra comeback med “Wellcome” under 2004, ett album som har följts upp med ytterligare tre starka album – “Filthy White Guy” (2oo6), “Slug” (2008) och “Violently Alive” (2010).

“Pure Form” släpps den 16 april via Cherry Red Records.

Tracklist

  1. Blows
  2. Deadstar
  3. Terex Pure
  4. Point Blank
  5. Skins
  6. Wreckage
  7. Chosen Seed
  8. Slow Release
  9. Something Fierce
  10. Katsu
  11. In Dark Places
  12. Last of the Breed
  13. Elite
  14. Chrono Form

Jäger 90 “Fleisch Macht Böse” – detaljerna klara

Tags: , , , , , , , , , , ,


Precis som vi rapporterat tidigare så har Jäger 90 nyligen skrivit på för tyska Out Of Line. Nu är detaljerna klara för oldschool-EBM-duons nya album “Fleisch Macht Böse” som släpps senare i sommar och följer upp 2009 års “Drischne Skasal”.

På den nya fullängdaren, som blir bandets fjärde, levererar Vigo och Thoralf elva nya tyskspråkiga låtar.

Jäger 90 kommer även stå på scenen vid årets upplaga av Familientreffen tillsammans med bland andra Ionic Vision, Plastic Noise Experience, Portion Control, The Eternal Afflict, Spetsnaz och Prager Handgriff.

Familientreffen VII arrangeras i tyska Sandersleben den 28-31 juli.

“Fleisch Macht Böse” släpps den 12 augusti via Out Of Line.

Tracklist

  1. Stärker als du meinst
  2. Beim ersten Mal tat`s nicht weh
  3. Ich schwitze
  4. Meine Seele voller Lust
  5. Wenn es euch nicht passt dann lasst
  6. Immer dümmer
  7. Ein Sägefisch
  8. An manchen Tagen
  9. Ein neuer Tanz
  10. Häuser abgebrannt
  11. Wir gehen unseren Weg

Mesh remixar succéalbum

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Mesh senaste album “A Perfect Solution” från 2009 blev en riktig braksuccé i både alternativa och kommersiella sammanhang. För att spinna vidare på konceptet annonserar Bristolduon nu ut ett remixalbum baserat helt och hållet på nämda fullängdare.

“An Alternative Solution” är ett 11-spårs remixalbum av albumet i fråga, rakt av med samma låtordning som det ordinarie albumet. Bland remixerna finner vi versioner signerade bland annat Iris, Portion Control, Zeromancer, Parallox och Assemblage 23.

Frontmannen och sångaren Mark Hockings avslöjar mer

“We didnt want to have big bands as remixers, but just friends we know personally, who we know like our music and with whom we have a relationship. The status of the remixers was secondary. The important thing was that the mixes were good. A friend will do a better mix for you than someone who is just getting a little cash for it.”

“An Alternative Solution” är planerad för släpp under maj månad via Dependent Records.

Mesh bildades 1991 av keyboardisten och programmeraren Richard Silverthorn tillsammans med gitarristen och sångaren Mark Hockings. Duon har på senare år rekryterat keyboardisten Goeff Pinckney (känd från bland annat The Nine och Tenek) som livesupport.

Nytt studioalbum från Absolute Body Control

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Eric van Wonterghem och Dirk Ivens (även känd från The Klinik samt soloprojektet Dive med mera) bildade Absolute Body Control redan 1980.

Efter att sista tiden ha släppt nya versioner av klassiska spår som “Give Me Your Hands” och “Figures” (Red.anm: På albumet “Wind(re)Wind”) så är den belgiska duon nu äntligen aktuella med nytt material igen!

“Shattered Illusion” släpps den 15 oktober via Sleepless Records och Daft.

Bandet kommer även spela live Belgien, Tyskland, Holland och även Sverige – på Synthklubben i Göteborg, tillsammans med Portion Control, den 3 december!

Tracklist “Shattered Illusion”

01. What Took You So Long?
02. Sorrow
03. Surrender No Resistance
04. Eins Zwei Drei Vier
05. Never Seen
06. Stardust Fever
07. Any Second Now
08. Shattered Illusion
09. Into The Light
10. Talking To The Man

Utöver detta släpper man även en 5 CD-skivor tjock samlingsbox – “Tapes 81-89” under hösten. Materialet har tidigare släppts på vinyl under 2007 av Vinyl-on-demand och detta blir första gången en stor del av materialet landar på CD.


Portion Control – “Addiction Rising”

Tags: , , ,


Officiella videon till Portion Control – “Addiction Raising” från bandets senaste fullängdare Violently Alive.