Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Poetica Grotesque"

Liverapport: Smör Synthpop & Kärlek #2 2013, Stockholm

Tags: , , , , , , , , ,


Artister: Art Fact, Robert Enforsen, Poetica Grotesque, Garbo Sthlm, Machinista, Page, Lustans Lakejer
Scen: Nalen, Stockholm
Arrangör: Electronic Sound Sweden
Rapport & Foto: Jens Atterstrand

Jens Atterstrand greppade kameran, knöt flugan och begav sig iväg till anrika Nalen i Stockholm för att beskåda den andra upplagan av festivalen Smör Synthpop & Kärlek..

Det övervintrade åttiotalsbandet Art Fact inledde kvällen på den lilla scenen. Bandet spelar synthpop i den mörkare skolan, där ljudbilden ofta fylls med tunga nedskitade rytmiska inslag i stil med Depeche Mode under deras mer industriella period i mitten av åttiotalet. Ljudmässigt är det stundtals rätt intressant – men tyvärr är materialet låtmässigt lite för svagt för att kunna sätta sig ordentligt. Bandet ser dock ut att trivas riktigt bra på scenen med stor energi och kanske kan detta leda till att man ger oss nytt material inom kort?

Robert Enforsen fick sedan äran att inviga den stora scenen och den forne Elegant Machinery– och Hype-sångaren, som med kort varsel fått hoppa in istället för The Mobile Homes som tyvärr tvingades ställa in sin medverkan, fick det (minst sagt) inte speciellt lätt!

Men trots ett antal tekniska problem, som oturligt nog återkom flera gånger under spelningen, så kvarstår ett faktum: Robert Enforsen besitter (fortfarande) synthsveriges absolut bästa sångröst! Lägg därtill en fantastisk låtskatt, som han numera innehar på egen hand, och det är väldigt svårt att bli besviken! Robbe improviserade sig runt de tekniska problemen med bravur, bjöd på sig själv, gästade publikhavet med mikrofonen i högsta hugg och stod för ren och sann spelglädje som verkligen smittade av sig!

En av de mest intressanta nykomlingarna i genrenMachinista, klev sedan upp på den lilla scenen och den Malmö och Kalmarbaserade duon, med Cat Rapes Dog– och Basswood Dollies-bekantingen John Lindqvister vid mikrofonen tillsammans med den forne Vision Talk-frontmannen och sångaren Richard Flow, är enligt mig en av de senare årens absolut intressantaste nykomlingar.

Bandet spelar en rapp, dansant, härligt analogklingande tilltufsad synthpop som toppas med Johns gälla Robert Smith-doftande och väldigt tonsäkra stämma. Precis som tidigare så bjuder man, trots några mindre problem med medhörningen på scenen, en härligt energisk och välljudande spelning!

Stockholmstrion Garbo Sthlm var sedan nästa på tur på den stora scenen. Bandet spelar elektroniska (nåväl) pop som rent musikaliskt svävar någonstans i gränslandet mellan svensktopps-disco och refrängstark schlager vilket tyvärr inte riktigt hittar hem, i alla fall inte hos undertecknad, detta trots ett för det mesta godkänt framförande. Några av refrängerna ger mig ofta väldigt otäcka Thomas Ledin-vibbar och trots att bandet bevisligen besitter en hel del musikaliskt kunnande så tror jag tyvärr att de riskerar att hamna i ingenmansland om de inte väljer en tydligare riktning med sin musik. Den inbitne synthpoparen köper knappast det här, bara så att ni vet.

Näst på tur – Page. Duon, som består av Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko, påstår att de inte har gästat huvudstaden på tjugo år (nu är det ju inte riktigt så länge sedan då de ju spelade på Sugar Bar så sent som 2010, Red.anm). Kvällen till ära hade man således kryddat upp ett antal av spåren med ett antal alternativa solon och infall. Detta uppskattades mycket, speciellt hos undertecknad som sett Page ett antal gånger live bara under de senaste åren. För om sanningn skall fram så kan jag ibland tycka att det blir lite för tjatigt i längden med deras minimala, underfundiga och tok-roliga electropop. Men det senaste albumet pekar i en väldigt intressant riktning och de nya låtarna förmedlar mer utav eftertänksamhet och känsla samtidigt som texterna förmedlar ett djupare allvar som i en setlist bygger en väldigt bra mix tillsammans med de gamla dängorna.

Lustans Lakejer fick sedan äran att avsluta kvällen och Johan Kinde med band är verkligen fullblodsproffs vilket märks direkt och trots att bandet inte står på scen så ofta numera så besitter man en otrolig rutin och säkerhet i allt man gör. Även om kvällens spelning kanske inte var det bästa Lustans Lakejer jag sett den senaste tiden, så levererar man både nyare och äldre material tonsäkert och med stor glädje och pondus, som om man aldrig har gjort annat!

Elektroskull vill rikta ett stort tack till Electronic Sound Sweden med Marko Runne i spetsen för ett, bortsett från några tekniska problem här och där och en liten försening , väl genomfört arrangemang! Vi ser redan nu fram emot den tredje etappen av Smör Synthpop & Kärlek till våren – som bland annat gästas av kanadensiska Rational Youth och Psyche.

Fotnot: Poetica Grotesques spelning såg vi inte tyvärr! Men den som vill får gärna kommentera deras nedan.

[zooeffect A0PAEWro3ncB]