Precis som vi har rapporterat tidigare, så är den tidigare Spilstar-bekante Kenneth Steen Larsen sedan en tid tillbaka aktuell med sitt nya synthpopprojekt Dead Man Recovering och den numera Malmö-stationerade dansken har nyligen plockats upp av italienska EK Products dotteretikett Space Race Recordsför att släppa den första fullängdaren “Panic in Slow Motion”.
Den första singeln från det kommande tolvspårsalbumet, “Pleasure”, släpptes på en niospårs-EP via Conzoom Records redan i början av 2016.
Från Dead Man Recovering kan vi förvänta oss melodiös, melankolisk synthpop i den klassiska skolan som hämtar inspiration från såväl 80- och 90-talet liksom en modernare touch av välskriven och välproducerad elektronisk pop (lyssna på smakprov från albumet nedan).
01. License to Live (04:23)
02. I Need Your Love (04:11)
03. Zombie (04:31)
04. Fool Not Cool (04:20)
05. Falling (03:46)
06. Kissed (04:00)
07. Pleasure (04:14)
08. Panic in Slow Motion (05:44)
09. Time (03:38)
10. The Essence of the Good Life (04:10)
11. Under the Sun (04:48)
12. Crooked (01:43)
AktuelltComments Off on Spilstars Kenneth Steen Larsen albumdebuterar med Dead Man Recovering
Danske electropopparen Kenneth Larsen, som tidigare har släppt musik under namnet Spilstar, presenterar nu sitt nya projekt Dead Man Recovering.
Dead Man Recovering hämtar influenser från ett brett spektra av både modern och retrodoftande elektronisk pop och den första singeln “Pleasure” (lyssna nedan) levereras utöver remixer signerade bland andra Parralox, Rename och People Theatre även med b-sidan “Red Floor”.
Kenneth släppte EP:n “Dignity” under namnet Spilstar via ryska Synthematik 2012.
På lördag den 1 februari spelar Sixth June på Kollaps Records ettårsjubileum på Kägelbanan i Stockholm och chansen är god att vi får höra hela den serbiska synthduons nya EP – “Pleasure”.
“Pleasure” är tajtare än albumet “Everytime” från 2010 och Lidija Andonov sjunger starkare, bättre och mer varierat än på förra plattan. Det är fortfarande svårt att höra vad hon sjunger. Det är dock inte helt omöjligt, som det för det mesta brukade vara när den själsliga systern Elizabeth Fraser i Cocteau Twins sjöng, men det är inte lätt. Sista låten “Enoemos” är också på något för mig okänt språk. Volymen på rösten är lite låg, kanske för att den inte är så bra? Jag störde mig på det på flera låtar på “Everytime”, men på “Pleasure” är det inte lika tydligt och balansen är bättre, men instrumenten överröstar och tränger alltjämt förbi sångens melodi väldigt mycket. Ljudbilden på EP:n är rockigare än på “Everytime” – som var nästan lika Front 242-Geography-minimalistisk som Keluars fantastiska “Ennoea”. Det är mer Cures Pornography och tidiga Slowdives Just for a Day med pedalmaxade gitarrljud än Berlinkollegerna (Sixth June är från Serbien men är bosatta i Berlin, Red.anm) Keluars enastående 80-talsindustri.
Sammantaget så är det nya albumet både lite bättre och lite sämre än föregångaren. Det är bättre producerat och mer varierat, men den minimalistiska industrikänslan av metall mot hud har också gått förlorad när de breddat sitt sound. Det största problemet med Sixth June är att melodierna tyvärr inte är mer slagkraftiga, det är mest repetitioner av ett fåtal harmoniska ackord per melodi. Det lämnar en med en övergripande känsla av konstskoleprojekt. I likhet med så mycket annan ambient.
