Artister: The Mobile Homes, Dead Eyes Open, Lustans Lakejer, Sista Mannen På Jorden, Iris, Emmon, Robert Enforsen
Datum: lördag 12 januari 2013
Scen: Brewhouse, Göteborg
Rapport & Foto: Jens Atterstrand
OBS! Ett litet urval av de totalt 52 (!) bilderna från kvällen ligger under liverapporten. Resterande 45 (!) bilder finns här!
Depeche Mode Party Göteborg i samarbete med PK Musik gjorde tillsammans slag i saken och introducerade tvådagarsfestivalen Electronic Summer under det förra året. Med ett genomgående Depeche Mode-tema så presenterade man under två kvällar både svenska och internationella inslag på scenen. Efter succén med Electronic Summer så var det givet att festivalen även skulle ges i en vinterversion. Temat den här gången hade fokus på svensk synth och synthhistoria – med inslag från både klassisk media på området (bl.a. Release Music Magazine), skivbolag samt mycket annat.
The Mobile Homes var först ut på scenen inför en, trots den tidiga starttiden, imponerande stor publik. Hurvida det var gratisbuffén festivalen bjöd sina gäster på eller de svenska synthpoplegenderna som lockat så mycket folk såpass tidigt på kvällen låter jag vara osagt, men herrarna i The Mobile Homes såg verkligen ut att trivas på scenen bättre än på mycket länge! Och detta trots en inte helt perfekt insats med en del småmissar.
Bandet har aldrig varit några duracellkaniner på scenen, det mesta lunkar på i sitt sedvanliga tempo, men sångaren Hans Erkendal såg i alla fall ut att trivas. Hela bandet hade dessutom, till synthpublikens stora förtjusning, bytt ut sina färgglada och neutrala kläder mot sina klassiska bombarjackor och kängor kvällen till ära. Liksom tidigare medverkade producenten och den nyrekryterade bandmedlemmen Sami Sirviö, som till vardags är gitarrist i Kent, på scenen.
Efter detta följde Dead Eyes Open på den lilla scenen. Jag har inte sett bandet live sedan mitten av nittiotalet vilket gjorde det svårt att sätta några egentliga förväntningar på spelningen. Tyvärr är ljudet (liksom i somras) inte det bästa på den lilla scenen men Dead Eyes Open gjorde trots detta en godkänt insats. Om möjligt tyckte jag mig ana en hel del effekter på sången vilket kanske inte gör bandets starka låtmaterial till sin bästa rätt, men förhoppningen är väl att det blir bättre när bandet blivit varmare i kläderna igen. Nytt material är ju dessutom enligt uppgift på gång senare i år.
Lustans Lakejer klev sedan upp på den stora scenen. Johan Kinde med band låter fortsatt väldigt bra och även om jag sett dem ett antal gånger de sista åren så tröttnar jag aldrig på att se dem live! Det senaste albumet är väldigt starkt och uppblandat med bandets klassiker och en och annat kort ordvits av herr Kinde så levererar de en snudd på helt perfekt spelning igen!
Sista Mannen på Jorden följde sedan. Ingen favorit för mig personligen, då jag tycker bättre om Eddie Bengtssons huvudprojekt Page, men Eddies glädje på scenen smittar verkligen av sig och bandet har ju faktiskt skrivit en hel del bra låtar genom åren. Alla framfördes med bravur den här kvällen inför en väldigt positiv och tät publikmassa framför den lilla scenen.
Amerikanska Iris med en hörlursbeklädd Andrew Sega gjorde sedan entré på den stora scenen. Iris har genom åren gett oss ett antal fantastiska låtar, men tyvärr dominerades kvällens set av nyare material, som genomgående har ett mer akustiskt och gitarrkryddat sound än det gamla som jag gillar allra bäst. Personliga favoriter, som “Wait Move On” och “Sorrow Expert” levererades tämligen sent och soundet gjorde mig en smula besviken.
Emmon på den lilla scenen strax därpå var en av kvällens stora behållningar. Utvecklingskurvan för Emmon på scenen är minst sagt imponerande. Det låter bättre och bättre live, scenspråket och Emmas härliga energi ger mersmak varje gång nuförtiden och jag ser verkligen fram emot nytt material som enligt rykten nu är på väg.
Sedan var det dags för avslutningen – och vilken avslutning sedan! Den forne Elegant Machinery- och Hype-sångren Robert Enforsen har nog aldrig låtit bättre. I alla fall inte vad jag kan minnas. Träffsäkert, tonsäkert, energiskt och med en fantastisk spelglädje river han av en samling av Elegant Machinery och Hype-hits, i många fall dessutom i nyarrangerade versioner gentemot originalen. Tack Robert, jag blev tårögd! Ge oss en soloplatta nu!
Elektroskull vill givetvis också leverera ett stort tack till arrangörerna för en helt fantastisk kväll på Brewhouse. Hoppas vi ses snart igen!