Den andra upplagan av Kalabalik på Tyrolen går av stapeln under helgen som kommer. Jens Atterstrand fick en kort pratstund med en av arrangörerna Christoffer Gunnarsson som hade en del intressant att berätta om festivalen..

ES: “Så, äntligen dags för den andra upplagan av Kalabalik på Tyrolen. Kan du berätta lite om bakgrunden, Klubb Kalabalik och hur tankarna gick när ni kom fram till att köra igång?”

CG: “Absolut. Någonstans runt hösten 2010 beslutade vi att lägga Klubb Kalabalik lite på is. Det var svårt att hitta den publik vi behövde för att kunna driva klubben med de förutsättningar vi önskade. Tidig Sommar 2011 åkte vi ut och besökte Tyrolen för första gången och strax därefter började vi planera festivalen. Det är ett väldigt unikt ställe och vi såg direkt potential. Med en festival av denna typen har vi helt andra förutsättningar än med en klubb i Växjö.”

ES: En nischad elektronisk (synth)festival i det tuffa klimatet som råder i festivalsverige. Hur ser förväntningarna ut inför årets upplaga?

CG: “Vi har väldigt jordnära förväntningar. Att växa långsamt har hela tiden varit ett uttalat mål. Lyckas vi gå runt så är vi mer än nöjda. Vi är ganska säkra på att det kommer att bli en minnesvärd helg i övrigt.”

ES: Tyrolen som festivalområde har fått mycket beröm för att vara väldigt gemytlig och trivsam. Hur kom det sig att ni valde att arrangera festivalen just där?

CG: “Tyrolen är ett häftigt projekt som drivs med en imponerande kompromisslöshet. Det var först när vi kom i kontakt med dem som festivalplanerna började växa fram. Vi har inte funderat över andra potentiella arenor och lär så heller ej göra.”

ES: Ni smystartade lite förrra året och var lite försiktiga med bandbokningar och övriga satsningar, men i år har ni satsat lite mer och bokat internationella storheter som Portion Control med flera. Hur har ni resonerat kring detta, och har det varit svårt att hitta balansen med mellan mer och mindre kända band?

CG: “Förra året var vi ganska osäkra på det mesta. Tiden var knapp och omständigheterna speciella. Vi är väldigt nöjda med de artister som uppträdde under 2011 och tror oss ha funnit helt rätt publik. I år har vi helt andra förutsättningar och har funderat mer på vilka band vi vill arbeta med. Vi tycker att resultatet är en bra blandning mellan bekant och udda.”

Kalabalik på Tyrolen äger rum den 17-18 augusti strax utanför Alvesta i Småland. Bokade band och artister är Portion Control (UK), Martial Canterel (US), Agent Side Grinder (SE), Jäger 90 (DE), Henric de la Cour (SE), Die Selektion (DE), Tobias Bernstrup (SE), Petra Flurr (DE), Michael Dacre (SE), Severe Illusion (SE), Mortal Memories (SE) och Råsynth i Blekinge Megamix (med Kord, Frak, Monster Apparat samt Wobbler).

All information om festivalen på www.klubbkalabalik.se.

Missa inte heller Erik Uppenbergs liverapport från den första upplagan förra sommaren.

Bästa synthpop/futurepop/electropop

Det elektroniska året bjöd på en rad starka popalbum, från “Credo” av Sheffield-veteranerna i The Human League till nutida svenska duor som The Sound of Arrows samt Rebecca & Fiona. Här tänker jag dock hylla ett möte mellan en annan legendar och några yngre förmågor. Eftersom den inte recenserats, tar jag tillfället i akt att puffa för John Foxx and The Maths album “Interplay” – en sprakande skiva som det slår analoga gnistor om.

Futurepop vet jag inget om (läs: vill inte veta något om), så den genren väljer jag bort.

Bästa EBM/body/oldschool

Stockholmsduon The Pain Machinery hade ett produktivt år och släppte två skivor med kompromisslöst bodysväng, inspirerat av bland annat acid house och new beat. Så här kunde EBM låta under det sena 1980-talet, innan dagens stelbenta retroregler var satta. Remixskivan “Auto Surveillance” var mer i min smak än den egentliga fullängdaren ”Surveillance Culture”.

Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech

Pass.

Årets bästa singelsläpp

…är inte lätt att utse. Vissa av de singelspår jag lyssnat mest på kom ut redan 2010, som “Hello” av Martin Solveig feat. Dragonette, “Undesired Isolation” med Kaos! och Austras häxhousedänga “Beat and the Pulse”. Smakproven från Maison Vagues och Henric de la Cours bägge debutalbum, “Synthpop’s Alive” respektive “Dogs”, släpptes aldrig formellt som singlar. Jag väljer också helst något fräschare än The Human League (“Never Let Me Go”), Lustans Lakejer eller för den delen Ladytron (“Ace of Hz” eller “White Elephant”) och Yelle (“Que veux-tu”), trots att de alla släppte bra singlar. Tar jag något med Rebecca & Fiona blir jag väl lynchad av våra läsare. Säkert har jag glömt några låtar också. “Skeleton” av The Good Natured, kanske? Nej, i en jämn kamp så drar jag till med “Sets & Lights” av Xeno & Oaklander.

Årets största besvikelse

Årets bägge stora festivaler med synthinriktning, Arvikafestivalen och Stockholm Goes Alternative, ställde bägge in. Särskilt i SGA-fallet var en amatörmässig festivalledning och inkompetenta ekonomiska glädjekalkyler bidragande orsaker. Även Hultsfredsfestivalens konkurs året fore spelar in. Festivalsverige har fått dåligt rykte – kommer långväga artister våga låta sig bokas i framtiden? Samtidigt har pålitliga arrangörer som Tinitus tröttnat på den ekonomiska osäkerhet och den enorma arbetsbörda som en festival innebär. Bodyfest kämpar på, men under den överblickbara framtiden tycks det som om svenska synthare får åka till Tyskland för att besöka en större festival inom den egna nischen. Hårdrockare, ibland avundas jag er!

Bästa konsertupplevelse

Ett av årets märkligaste och bästa musikminne står en av landets minsta festivaler för. Halvhemliga Kalabalik på Tyrolen lockade något hundratal besökare till den småländska obygden. I en bedagad men magisk och helt oemotståndlig folkparksmiljö (dansbanan på Tyrolen heter “Joddelero”!) kunde vi se Ekobrottsmyndigheten härja, 64Revolt blippa, Position Parallèle ploppa och Jemek Jemowit stylta omkring i bjärt träningsoverall och pumps, medan han tvångsmatade en uppstoppad räv med Jägermeister. Missa inte 2012 års upplaga, då bland andra Henric de la Cour, Agent Side Grinder, Tobias Bernstrup och Petra Flurr kommer att uppträda.

Bästa klubbupplevelse

Club Ultrafoxx hittade ett tillfälligt hem på queera Högkvarteret på Södermalm i Stockholm. Det blev en minnesvärd kväll inte minst för att André Thelénius från Marina Siertis och jag själv – med bar överkropp – försökte hetsa massorna till synthallsång. Hur mycket jag än skulle vilja hävda att detta var kvällens höjdpunkt, så nödgas jag erkänna att Trans-X utgjorde huvudakt. Tyvärr har Högkvarteret nu lämnat sin stämningsfulla lokal med dess Twin Peaks-röda sammetsdraperier, och Ultrafoxx är åter en husvill klubb.

Bästa nykomling

Mirrors, Maison Vague och Marilyn and the Rogue är några av de debutanter som gjorde bra ifrån sig under året. Men vem ska man välja? Och vad är en nykomling? Rent formellt debuterade Henric de la Cour under året, trots sin gedigna karriär i Yvonne och Strip Music. Även filmauteur-räven David Lynch släppte sitt första egna album. När mp3-filer cirkulerar, och gränsen mellan demo och officiella släpp suddas ut, blir det också allt svårare att peka ut ett startdatum för artister. Svenska duon The Sound of Arrows EP-debuterade redan 2008, men först i år kom albumet, “Voyage” med de storslagna singlarna/videorna “Into the Clouds”, “M.A.G.I.C” och “Nova”. Jag bestämmer att de är nykomlingar. De är värda det!

Bästa skivbolag

En hedervärd kulturgärning utförs av tyska Anna Logue Records. Etiketten kämpar oförtrutet vidare för att sprida bortglömd minimalsynth och analog synthpop från det tidiga 1980-talet. Man letar även upp musik som aldrig gavs ut officiellt när det begav sig, och ger ut den som snyggt och tidstypiskt formgivna cd-skivor och vinylutgåvor. Då gäller det att passa på, för skivorna säljer ofta slut. Även aktiva artister i samma anda kan hitta ett hem på Anna Logue Records – exempelvis är Marsheaux och Twins Natalia just nu aktuella med en split-singel. Några andra skivbolag i samma anda är Minimal Wave Records och Wierd Records, som bland annat ger ut ovan nämnda Xeno & Oaklander.