Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Scanner (Dark Dimensions Label Group)
Releasedatum: 6 juni 2014
Genre: Synthpop, Futurepop
Bandmedlemmar: Michael Roeder, Peter Kirchmeyer, “MarCel” (Live)
Land: Tyskland
Recensent: Nicko Smith
(English version below)
Vital synthpärla fylld med överraskningar
Sablar och gevär i Finlands militär! Synthscenen överraskar sällan med sina bleka plagiat av pionjärjättarna inom sin genre, men ibland smäller det till så man lyfter på mustaschen och får fram ett lyckovrål. Senast jag kände sån här syntheufori måste varit när VNV Nation släppte “Empires” eller när Ashbury Heights debuterade.
“Autopilot” är en vital synthpärla fylld med överraskningar som visar var skåpet ska stå på synthscenen 2014.
Albumet inleds med hiten “Frei sein” (som agerade smakprov inför albumsläppet med tillhörande video) som är visar att bandet är tillbaka med krut i produktionen som saknades på den förra fullängdren “Loginside”. Albumet var i och för sig var rätt sött men saknade den passion och helhetskvalité som “Autopilot” visar upp. Att sedan ha en av synthmusikens bästa sångare bakom mikrofonen (Michael Roeder) gör ju inte saken sämre.
Albumet fortsätter således med en hitkavalkad genom större delen av produktionen: “Kampfbereit”, “Kein Fleiß, kein Preis” och “Auserwählt” flirtar med de bästa världarna av melankoliskt synth-gung, medan “Anders”, “Wahrheit” och den alldeles lysande “Klar sehen” representerar futurepopen.
Textmässigt får “A Spell Inside” mer schwung i sin lyrik genom att köra senaste skivan på sitt modersmål – undantaget EBM-flirten “Thorn” som är på engelska. Tyskan är väl ändå rätt mycket av synthens modersmål och här får vi ett ytterligare bevis på att den knarrande tyskan passar som handen i handsken i sitt elektroniska ljudlandskap. Trots de rätt vardagliga texterna på skivan som behandlar ämnen som kärlek, smärta och politik, så funkar det bra ihop med musiken. Vardagsrealismen funkar bättre för bandet än robotar och sci-fi teman, som till och från invaderar den elektroniska scenen.
Om vi tar en liten tillbakablick över de 25 år som bandet funnits, så har de alltså sysslat med allt från darkwave influenser på tidiga alster som “Visions From the Inside” till mer renodlad synthpop på “Vitalizer”. Numera skulle man nog kunna säga att bandet blandar friskt av det bästa från den melankoliska synthpopens världar, utan att plagiera eller köra med klicheér.
Så medan VNV Nation enligt mitt tycke sysslar med schlagersynth och Apoptygma Berzerk rockar loss, kan man sammanfattningsvis säga att A Spell Inside lyckas hålla liv i den futurepopgenre som giganterna själva har övergett.
“Autopilot” är ett av årets starkaste album i genren hittills.
Tracklist
01. Frei sein (04:42)
02. Mein Weg (04:38)
03. Kampfbereit (04:25)
04. Ewig (04:46)
05. Herz aus Glas (05:16)
06. Auserwählt (05:06)
07. Zu spät (04:14)
08. Klar sehen (04:20)
09. Kein Fleiß, kein Preis (04:32)
10. Anders (05:00)
11. Das alte Lied (05:18)
12. Wahrheit (05:02)
13. Thorn (04:32)
Vital synth gem packed with surprises
Sabers and rifles in the Finnish military! The synth scene rarely surprises with their pale plagiarism of the pioneers and giants of their respective genre, but sometimes it knocks you in the head and makes you want to screan out with joy! The last time I felt like this was when VNV Nation released “Empires”, or when Ashbury Heights made their debut.
“Autopilot” is a vital synth gem packed with surprises that sets a new standard for the scene in 2014.
The album opens with the hit “Frei sein” (the appetizer for the album that was released with accompanying video) that is showing that the band is back with gunpowder in production that was lacking on the last longplayer “Loginside”. The album was was pretty cute but lacked the passion and overall quality that “Autopilot” delivers. Add to that one of the genres best singers behind the microphone (Michael Roeder) and it gets even better.
The album continues with a series of hits through most of the production: “Kampfbereit”, “Kein Fleiss, Kein Preis” and “Auserwählt” flirts with the best worlds of melancholy synth-sweeps, while “Anders”, “Wahrheit” and the absolutely brilliant “Klar sehen” represents the futurepop.
Lyrically, A Spell Inside gets more of a push in the poetry with all songs written in the native tongue – except EBM flirtation “Thorn” written in english. German surely is regarded the native language of the scene and here we have a further proof that the creaking german fits like a glove with the electronic soundscapes. Despite the right everyday texts on the disc that covers topics such as love, pain, and politics, it works well with the music. Everyday realism works better for the band than the robot and sci-fi themes that now and then invades the electronic scene.
If we take a little look back over the 25 years the band existed, they have delivered everything from darkwave-influences on early works such as “Visions From the Inside” to more pure synth pop on “Vitalizer”. Now you could probably say that the band mixes fresh of the best from the melancholic synth pop music worlds, without plagiarising or clichés.
So while VNV Nation in my opinion are doing thir schlagerpop and Apoptygma Berzerk are rocking out, you can say in conclusion that A Spell Inside manages to keep a futurepopgenre alive that these giants have abandoned.
“Autopilot” is one of the genre’s strongest albums so far this year.
