Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Pankow"

Pankow-debut i remastrad utgåva

Tags: , , , , , ,


Italienska pionjärerna Pankows debut, mini-album “Throw Out Rite”, som endast släpptes på kassett via Electric Eye Records 1983, kommer nu i en remastrad version på CD och vinyl.

Spåren på den bland samlare hett eftertraktade kassetten släpptes aldrig på vinyl när det begav sig och dessa finns heller inte att återfinna på något av bandets efterföljande album. “Throw Out Rite” inleds med en sublim version av klassikern “Das Wodkalied” och på den underfundiga “Rendez-Vous dans Un Bois” gästspelar Einstürzende Neubauten-bekante Blixa Bargeld.

Hela minialbumet är inspelat på analog utrustning (Roland RE301, TR 606, TB303 och 100m) och är en unik artefakt av 80-talets experimentella och nyskapande period i genren.

Albumet, som även släpps i en begränsad svart respektive vit vinylutgåva, är remastrat från originalbanden och CD:n kommer även med 4 bonusspår ** som spelades in samma år (1983). Originalomslaget som designades av Maurizio Fasolo har restaurerats och CD:n presenteras i deluxe digipak med speciella silverfärgskikt, samt en snygg booklet.

“Throw Out the Rites” släpps den 16 januari via Artoffact Records.

Tracklist

pankow_throw_out_rite

1. Das Wodkalied
2. Rendez-Vous Dans Un Bois
3. Wait And Search
4. Zz Walhalla
5. Destiny
6. I’m Food For You
7. Voce **
8. Satellite **
9. Spinnen **
10. Senza titolo **

 

Liverapport: Bodyfest 2013, Stockholm (Patrik Lark)

Tags: , , , , , , , , ,


Artister: Container 90, Spark!, Pankow, Pouppé Fabrikk, The Neon Judgement, Das Ich, Healed/NerWraK
Datum: lördag 26 oktober 2013
Scen: Nalen, Stockholm
Rapport & Foto: Patrik Lark

 

Patrik Lark greppade också han sin kamera för att bege sig till Nalen i Stockholm för årets upplaga av Bodyfest. Han levererar här följande rapport..

Årets upplaga av endagsfestivalen Bodyfest var den fjärde i ordningen och för tredje året i rad höll man till i Nalens glamourösa lokaler med två scener. Egentligen är de alldeles för eleganta för bodysynth och passar bättre till burleskfestivaler. EBM trivs ju som bekant bäst i Berlinska betongbunkrar och fabriksbyggnader. Men den dekadens som satt i väggarna spred ändå en påtaglig trivsel som gillades av de många svartklädda som hade lockats dit. Lokalerna blev tämligen välfyllda utan att det blev besvärande trångt. Gissningsvis rörde det sig om närmare fem hundra personer och stämningen var på topp redan från början.

Redan klockan halv fem på lördagseftermiddagen stod första bandet Container 90 på den lilla scenen. Trots det tidiga klockslaget hade en månghövdad publik redan samlats i Nalens lilla sal. Container 90 från Kungsör spelade old school EBM med avskalade basgångar i rakt nedstigande led från DAF:s original à la tidigt 80-tal. Musiken var så okomplicerat rak att den blev mer fysisk än musikalisk. Främst handlade det om galet ös och texter med glimten i ögat. Deras testosteronstinna musik lämpade sig bättre till kängdans i bar överkropp, än att lyssna till. Några glada norrmän i första raden höjde stämningen genom att bjuda bandet på öl mitt under spelningen. Men från publiken höjdes röster som krävde Jäger, och snart var samme norrman tillbaka med ”eine tasse Jäger” till publikens stora jubel. Att Nalens lilla sal hade en ganska usel ljudanläggning var det nog få som tänkte på under den svettiga kängdansen och moshandet. Festivalen hade fått en lysande start.

Utan någon återhämtningspaus efter det första bandet startade Spark! på stora scenen. Även de hade putslustiga texter men de var alla på svenska och deras EBM var mer melodiös och med påtagliga inslag av synthpop och italodisco. Göteborgarduons humor gick ibland lite över styr, som i låten ”Man över bord” som snarare får tituleras Glen-humor. Men Spark! hade även ett antal riktigt starka låtar som ”Tankens Mirakel”, ”Döden och Jag” och ”Ett Lejon i Dig” vars basgångar och melodier svepte med publiken långt bort från verkligheten för en underbar stund. Den dadaistiska kultlåten ”Glassbilen” inleddes med Hemglass-gingeln autentiskt genererad genom ett lånat glassbilshorn, komplett med blå saftblandare. För många kan Spark! rent av ha varit kvällens höjdpunkt, även om själva scenshowen inte var märkvärdig i sig.

Från Italien kom trion Pankow som har rötter från tidiga 80-talet men bara originalmedlemmen Maurizio Fasolo är kvar från den tiden. Att de nya medlemmarna var så påtagligt mycket yngre störde på något sätt intrycket. Sångaren Bram DeClercq (belgare) kunde inte riktigt övertyga publiken. Keyboardisten såg dessutom ut att i hast ha plockats från ett hippt gaydisco på Ibiza. Kanske hade det fungerat bättre om originalmedlemmen hade varit en karismatisk frontman istället för att anonymt gömma sig bakom en synth och aldrig någonsin titta upp och möta publiken med blicken. Det ska tilläggas att Pankow inte har haft några riktigt stora hittar som nått ut på bredden och därför framstod de troligen som okända för många besökare, särskilt de yngre.

Pouppée Fabrikk, ursprungligen från Karlskoga, plojade knappas med några roliga texter på svenska. Här behandlades bara ondskefulla och otäcka dödsteman på engelska. Musiken var en väldigt rå och rak EBM med militant framtoning i högt tempo. Pouppée Fabrikk hör till våra namnkunnigaste band inom EBM-genren, internationellt sett, och kanske främsta orsaken till att ett antal tyskar hade rest till Stockholm för att närvara under Bodyfest. Sångaren Henrik Björk med sina dryga två meter framstod som en kraftfull skogshuggare med storvulna gester och praktfullt Dostojevskij-skägg. Någon skönsång bjöd han knappast på, Pouppée Fabrikk har alltid gått på kraft, men publikkontakten jobbade han hårt med. Flertalet gånger hoppade han ner från scen för att klättra på kravallstaketet och få närkontakt med en minst sagt entusiastisk publik. Det blev festivalens i särklass hårdaste och röjigaste framträdande.

Belgiska legendarerna The Neon Jugdement är jämnåriga med Pankow men har bägge sina två originalmedlemmar kvar. Ursprungligen var de en del av EBM-scenen tillsammans med landsmännen Front 242, men adderade efter hand gitarrer och blev mer av ett new wave-band. På Nalens stora scen var de det enda band som avstod all form av färgat scenljus för att istället uppträda som svarta siluetter i hårt vitt motljus. Bland alla strikt elektroniska EBM-band framstod de som avvikande med TB Franks gitarrsound som mer signalerade postpunk och gothrock. Tyvärr kladdade gitarrerna till ljudbilden en hel del. Det blev aldrig någon riktig ordning på ljudet och klassiska hittar som ”Miss Brown” och ”Chinese Black” kändes inte riktigt igen, åtminstone inte för oss som stod ganska långt fram.

Huvudband för kvällen var duon Das Ich från Bayern, skaparna av musikstilen ”Neue Deutsche Todeskunst”. Liksom Laibach har de ett alldeles unikt uttryck och liknar inget annat band. Deras musik var kanske inte helt lättsmält för den oinvigde. De spelade ingen typisk taktfast EBM utan en mer orkestrerad teatraliskt pampig musik, ett slags industriell cabarémusik i satanisk anda. Under senare år har Das Ich knappt gjort några spelningar då sångaren Stefan Ackermann drabbades av en allvarlig hjärnblödning. För oss som såg deras spelning på Wave Gotik Treffen i Leipzig i våras var det uppenbart att han var långt ifrån sitt forna intensiva scen-jag. Att scenuppträdandet blev ganska stillsamt på Nalen var därför väntat. Däremot verkade inte rösten ha tagit stryk på något vis. Das Ich lät precis lika aggressivt bombastiskt och mäktigt som någonsin tidigare när de framförde örhängen som ”Kain und Abel”, ”Gottes Tod” och förstås den självklara hitten ”Destillat”. Stefan Ackermann hade kvällen till ära doppat hela sig själv i en röd färgburk och keyboardisten Bruno Kramm antagit skepnaden av en apokalyptisk clown vars illröda hårutväxter liknade sataniska horn. Mot slutet av spelningen var det meningen att norska Gothminister-sångaren Bjørn Alexander Brem skulle göra ett gästinhopp. Men det hela blev en smula pinsamt då han just hade gått på toaletten när han blev uppropad till scenen. Das Ich fick ändra låtordningen och ta en annan sång emellan innan gästspelet kunde fullbordas.

Efter huvudbandets spelning flyttades fokus åter till Nalens lilla sal där DJ:s underhöll ett fullmatat dansgolv. Men det skulle bli ännu ett litet extrainsatt live-set om tre låtar med den nya konstellationen Healed/NerWraK, bestående av sångerskan Hilda Sandgren och keyboardist Calle Nilsson. Hilda Sandgren verkade inte alls höra hemma i de här sammanhangen men Calle Nilssons insatser med NerWraK kändes ändå som något värt att hålla ögonen på i framtiden. Fast någon egentlig EBM var det förstås inte.

Sammantaget var Bodyfest 2013 en mycket lyckad tillställning med ett förhållandevis jämnt startfält och med lite variation i stilarna, inte bara oldschool EBM. Kanske var det rent av snäppet bättre än 2012 som också var ett stabilt år. Men oavsett banden så är det förstås folkfesten i sin helhet som räknas, och det är ganska fantastiskt att det går att bygga en festival av det här slaget, kring en så smal genre med begränsad kommersiell potential. Det är en bedrift i sig och man kan bara hoppas att arrangörerna mäktar med att göra om det nästa år igen.

[zooeffect AwKAPXbZuExi]

 

 

Liverapport: Bodyfest 2013, Stockholm (Jens Atterstrand)

Tags: , , , , , , , , , , ,


Artister: Container 90, Spark!, Pankow, Pouppé Fabrikk, The Neon Judgement, Das Ich
Datum: lördag 26 oktober 2013
Scen: Nalen, Stockholm
Rapport & Foto: Jens Atterstrand

För fjärde gången i ordningen sedan premiären på Fryshuset 2010 så arrangerades årets stora hyllning till EBM-scenen – Bodyfest. Jens Atterstrand snörade kängorna, greppade kameran och begav sig till anrika Nalen i Stockholm för att bevittna händelserna..

Bodyfest har år efter år vuxit till sig och festivalen har nu mognat ordentligt. Känslan anno 2013 är att den nu har blivit till det tydliga incitamentet i den svenska synthkalendern som arrangörerna har strävat efter ända sedan starten. Man har varit duktiga på att lyssna till konstruktiv kritik för att hela tiden förbättra såväl bredden i lineupen som arrangemanget i sin helhet och under och kring årets upplaga så är det något som märks tydligt.

Lineupen för året höll en bra bredd – som inkluderade inslag av såväl klassisk body (Container 90), ett poppigare inslag från publikfavoriterna Spark! liksom legendarer som The Neon Judgement och Das Ich. Utöver detta de åter albumaktuella svenska Pouppée Fabrikk och italienska Pankow – som numera frontas av en ny sångare.

Container 90 rev loss på den lilla scenen inledningsvis (redan under sen eftermiddag) med ett energiskt set som inkluderade såväl nytt material som några av bandets klassiker ackompanjerat av det obligatoriska intaget av jägermeister från scenen.

Spark! levererade även de ett glädjefyllt set inför ett (tidigt under kvällen) förvånadsvärt stort publikhav och trots några småproblem med ljudet och en Stefan Brorsson som missade några textrader här och där så gav det en ordentlig mersmak inför vad som komma skulle under kvällen.

Spark! är alltid en fröjd att se. Duon ser verkligen ut att stortrivas på scenen just nu och det smittar av sig ordentligt!

Pankow (i ny tappning) levererade sedan en ljudmässigt bra spelning även om jag tycker det är något stelt och händelsefattigt på scenen medan ett lite av pånyttfött Pouppeé Fabrikk – med ett nysläppt album i bagaget och ett gästspel av Spetsnaz-bekantingen Stefan Nilsson – sedan stod för kvällens totala urladdning.

Men om Pouppée Fabrikk å ena sidan stod för det mest energiska så stod pionjärerna i The Neon Judgement i sin tur sedan för det mest bildsköna och stämningsfyllda under kvällen. Med klassiker som “Chinese Black” i bagaget är det  svårt att misslyckas och tillsammans med den mörka och suggestiva inramningen så fick man sitt klassiska material att lyfta på ett sätt jag inte hade förväntat mig!

Tyska Das Ich, med en till fansens stora glädje tillfrisknande Stefan Ackermann vid mikrofonstativet och ett överraskande gästspel från norska Gothminister fick sedan avsluta kvällen, och när tonerna av bandets monsterhit “Destillat” ljuder i Nalens stora sal så kan jag bara konstatera att arrangörerna har lyckats utomordentligt bra även i år!

[zooeffect AwPA0ULal4yg]

Bodyfest 2013

Tags: , , , , , , , , , , ,


Lördagen den 26 oktober så är det dags för EBM- och body-fantasternas stora höjdpunkt: Bodyfest.

Festivalen arrangeras för fjärde gången sedan premiären Fryshuset 2010 och för tredje året i rad på Nalen i Stockholm.

Till årets upplaga presenterar man: Container 90Spark!PankowPouppé FabrikkThe Neon Judgement och Das Ich – och dessutom en DJ-duo bestående av Healed (aka Hilda Sandgren) och NerWrak (aka Calle Nilsson).

Läs mer på www.bodyfest.se och köp biljett här.

Pankow – “Great Minds Against Themselves Conspire/Dirty Old Man”

Tags: , , , ,


Italienska Pankow presenterar en video till “Great Minds Against Themselves Conspire/Dirty Old Man”. Låten är hämtad från det nya albumet “And Shun the Cure They Most Desire..”. Regisserad av Isabella Panero. Enjoy!

Pankow söker det mest önskade botemedlet

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Efter det senaste noterade studioalbumet “Great Minds Against Themselves Conspire” (från 2007) och samlingen “Kunst Und Wahnsinn” som släpptes under 2011, så återvänder nu de italienska ebm/industrial-pionjärerna Pankow med det nya albumet “And Shun the Cure They Most Desire”.

De första smakproven dök upp på EP’n “Hogre” som släpptes sent i höstas och innehöll remixade versioner av utvalda spår från det kommande albumet.

Pankow, som numera är en kvintett och består av Maurizio Fasolo, Enzo Regi, Paolo Favati, Alessandro Gimignani och Bram Declercq, bildades i Florens redan 1979. 1981 började man experimentera med elektronisk musik och året därpå debuterade man tillsammans med den italienska new wave-gruppen Diaframma på en delad 7″ med låten “Wither”. 1984 släpptes 4 spårs-EP’n “God’s Deneuve” och 1987 (efter att ha skrivit på för Contempo Records) så gjorde man sin officiella albumdebut med “Freiheit Fuer Die Sklaven”.

“And Shun the Cure They Most Desire” släpps som en dubbel-cd där extradiscen, förutom remixer av Rabia Sorda, Tying Tiffany, Binary Park, Schwefelgelb, Ambassador 21 och Ritualz, även innehåller ett antal omarbetade versioner signerade Bram Declercq.

“And Shun the Cure They Most Desire” släpps den 1 mars via Out Of Line och den 12 mars via Metropolis Records.

Tracklist CD 1

  1. Great Minds Against Themselves Conspire
  2. Dirty Old Men
  3. Logophobia
  4. Crash and Burn
  5. Mortality
  6. Escape MMXII
  7. Regenerated Degenerated
  8. Radikal
  9. Kein Entkommen
  10. Don’t Follow
  11. No More Sleep
  12. Suffocate
  13. Mortality a[rmx]mageddon

CD 2

  1. Das Wodkachaos (Fm Rmx with Bram Declercq)
  2. Deny Everything (Fm Rmx with Bram Declercq)
  3. Sickness Taking Over (Rmx by Rabia Sorda)
  4. Me and My Ding Dong (Rmx by Tying Tiffany)
  5. Suffocate (Rmx by Ambassador 21)
  6. Das Wodkachaos (Rmx by Schwefelgelb)
  7. No More Sleep (Rmx by Ritualz)
  8. Extreme (Fm Rmx with Bram Declercq)
  9. Gimme More (Fm Rmx with Bram Declercq)
  10. A Wine Called Anarchy (Fm Rmx with Bram Declercq)
  11. Sickness Taking Over (Fm Rmx with Bram Declercq)
  12. Don’t (Fm Rmx with Bram Declercq)
  13. Me and My Ding Dong (Fm Rmx with Bram Declercq)
  14. Das Wodkachaos (Rmx by Binary Park)

Pankow tillbaka med nytt material

Tags: , , , , ,


Det har varit tyst sedan 2007, då Pankow presenterade det senaste albumet “Great Minds Against Themselves Conspire”.

Men efter stora framgångar med samlingen “Kunst & Wahnsinn”, som släpptes via Infacted Recordings och var ett av det förra årets kapitel i skivbolagets populära klassikerserie så är man nu redo att presentera det första nya materialet på fem år.

“Hogre” presenterar de italienska electro/industrial/EBM-pionjärerna tre remixade spår från den nya (ännu titellösa) fullängdaren som är planerad till bärjan av nästa år. De omarbetade versionerna är signerade Binary Park, Plastic Noise Experience, Die-6, P.A.L. och Marc Urselli.

“Hogre” släpps i början av november via Out Of Line.

Pankow nästa band i klassikerserien

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Tyska Infacted Recordings serie av remastrade klassiska album och samlingsskivor har nu nåt fram till legendariska Pankow som utgör den 24 delen i serien.

Den remastrade samlingen Kunst Und Wahnsinn” innehåller klassiker som “Art And Madness”, men även en hel del svårutkomliga spår, liveinspelningar samt alternativa versioner och covern på D.A.F.-klassikern “Der Mussolini”. Precis som tidigare är samlingen begränsad till 1000 exemplar. Titeln på samlingen är hämtad från maxisingeln som släpptes av Zoth Ommog 1988.

Pankow bildades i Florens 1979 av sångaren Alex Spalck tillsammans med hjärnan bakom projektet Maurizio Fasolo. Efter några 7″ och 12″-släpp under det tidiga åttiotalet albumdebuterade man under 1987 med “Freiheit Fuer Die Sklaven” via det italienska skivbolaget Contempo Records. Skivbolaget är blivit känt för skivsläpp med bland annat Clock DVA och Lassigue Bendthaus under den senare delen av åttiotalet och början av nittiotalet.

Pankow splittrades sedan tillfälligt 1993 men återvände med den nye sångaren Gianluca Becuzzi under 1996 med det självtitulerade albumet “Pankow”. Efter dåliga framgångar splittrades man ytterligare en gång för att återvända igen först 2003 med originalsångaren Alex Spalck som den drivande kraften bakom projektet. Ytterligare ett par album och en samlingsbox har sett dagens ljus under 2000-talet, senast den experimentella Great Minds Against Themselves Conspire” från 2007.

Bandet har sedan starten innehållit ett antal olika medlemmar; Förutom de två sångarna och originalmedlemmen Maurizio Fasolo har även Alessandro CellaiAlessandro GimignaniAlessandro MicheliDavide RagonesiEnzo RegiMassimo Michelotti, Paolo Favati, och Sebastian Koch alla varit medlemmar i Pankow.

“Kunst Und Wahnsinn” släpps den 14 oktober via Infacted Recordings.

Tracklist

  1. Kunst Und Wahnsinn
  2. Art And Madness
  3. Wet
  4. Touch (Thumping Pumping Dubbing Version)
  5. Sickness Taking Over (Sick Version)
  6. Revolution
  7. Gimme More (Much More Rejected)
  8. Kunst Und Wahnsinn (The 3rd Remix)
  9. Touch (Tallateen Remix)
  10. Girls’n Boys (Hard Dub)
  11. Kunst Und Wahnsinn [Live]
  12. Der Mussolini [Live]