Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Pale"

Coma Alliance – “Weapon of Choice”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Accession Records
Releasedatum: 16 november 2018
Genre: Darkwave, synthpop
Bandmedlemmar: Torben Wendt, Adrian Hates
Land: Tyskland
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Snubblande nära en genreklassiker

Supergruppen Coma Alliance är ett samarbete mellan Adrian Hates från Diary of Dreams och Torben Wendt från Diorama och debutalbumet Weapon of Choice lanseras nu i samband med den nyligen påannonserade tysklandsturnén som duon kommer att genomföra tillsammans med In Strict Confidence som nyligen släppte nya albumet Hate2Love.

Weapon of Choice är producerat i Adrians egna White Room-studio där det inarbetade Diary of Dreams-soundet verkar sitta i väggarna. Torben och Adrian har en över 20 år gammal relation till varandra då de både har släppt skivor på Adrians egna skivbolagsetikett Accession Records och dessutom producerade producerade Dioramas första album Pale som släpptes 1999.

Diorama har hela tiden haft fokus på mörk synthpop, eller darkpop, medan Diary of Dreams är en av de mest klassiska darkwave-akterna. Båda grupperna har dock tidvis införlivat poppigare, dansantare och rockigare inslag utan att tappa den speciella anknytningen till sitt respektive sound.

Torben är huvudvokalist på de flesta av låtarna och man slås verkligen av hur dynamiskt bred rösten är och hur väl den passar in, speciellt med Adrians mörkare stämma i bakgrunden. Vissa av spåren skulle dock lika gärna kunna tillhöra det ena av medlemmarnas huvudprojekt. Sjätte spåret “Dark Vibes” innehåller alla de element som definierat Diary of Dreams sound de senaste 10 åren. Låten i sig är inte dålig, men kunde lika gärna ha hamnat på Adrians nästa album istället.

Det känns som att albumet består av tre typer av låtar i ingenmanslandet mellan varm euforisk, mörk synthpop och melankolisk darkwave. En är den synthpoppiga “Starfruit” där influenserna från Torben är tydligt framhävda. En annan typ de darkwave-rockiga “Dark Vibes” och “Trembler”. Men det är den tredje varianten, när de bästa och intressantaste elementen plockas ur respektive medlems musikaliska historia som ren magi uppstår.

Hade hela albumet hållit denna nivå skulle vi ha sett på “Weapon of Choice” som ett av årets bästa album. Spår som “Royd”, “Sepia” och “Finsta” låter verkligen som det perfekta äktenskapet i ljudform. Detta låter mycket mer inspirerat än respektive grupps senaste albumrelease. Torbens intelligenta, fler-dimensionerade och underfundiga texter kombinerat med Adrians solida musikaliska ramar, felfria ljudmatta och högklassiga produktion.

Trots vissa petitesser i sammanhanget så befäster Torben och Adrian med Weapon of Choice rollen som ohotade mästare inom den här musikstilen.

Tracklist

01. Unusual (05:10)
02. Sepia (04:25)
03. Royd (05:39)
04. Starfruit (05:45)
05. Trembler (04:31)
06. Dark Vibes (05:43)
07. Miracle (05:00)
08. Finsta (05:34)
09. CA2 (04:32)
10. Coma Supreme (05:34)
11. Buttons (04:46)
12. Trip Job (04:08)

(English version below)

Stumbling close to a genre classic

The new super group Coma Alliance is a collaboration between Adrian Hates from Diary of Dreams and Torben Wendt from Diorama. The debut album Weapon of Choice is launched in conjunction with the recently announced tour that the duo will perform together with In Strict Confidence, who recently put out a new album of their own – Hate2Love.

Weapon of Choice is produced in Adrian’s own White Room studio, where the typical Diary of Dreams sound is firmly attatched to its walls. Torben and Adrians relationship goes back about 20 years releasing records on Adrian Hates’ own label Accession Records and he also produced Diorama’s first album Pale back in 1999.

Diorama has always focused on dark synthpop, or darkpop, while Diary of Dreams is one of the most classic darkwave acts. However, both bands have occasionally incorporated elements of pop, dance and rock into their music without losing the special connection to their respective sound.

Torben is the main vocalist on most of the songs, and you really feel the width and dynamics it brings and how well it fits in, especially with Adrian’s darker voice in the background. However, some of the tracks might as well belong to one of the members’ main projects. The sixth track “Dark Vibes” contains all the elements that defined the Diary of Dreams sound for the past 10 years. The song itself is not bad, but could also have ended up on Adrian’s next album instead.

It feels like the album consists of three types of songs put inbetween warm euphoric, dark synthpop and melancholy darkwave. One is the electronic “Starfruit” where the influences of Torben are clearly highlighted. Another style is presented is on the darkwave rock-styled tracks “Dark Vibes” and “Trembler”. But it is on the third variation of them all where the best and most interesting elements are picked from each member’s musical history where the pure magic occurs.

Had the entire album kept this high level Weapon of Choice would have been one of the albums of the year. Tracks like “Royd”, “Sepia” and “Finsta” really sound like the perfect marriage in their audible forms. This sound is much more inspired than their respective band’s latest album releases. Torben’s intelligent, multi-dimensional and subtle lyrics is combined with Adrian’s solid musical surroundings and builds flawless carpets of sounds placed in a high-quality production.

Despite some minor flaws in context, Torben and Adrian consolidates their role as undefeated champions of the genre with Weapon of Choice.

Diorama – “Even the Devil Doesn’t Care”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Accession Records
Releasedatum: 25 januari 2013
Genre: Synthpop, Darkwave
Bandmedlemmar: Felix Marc, Torben Wendt, Sash Fiddler, Marquess (live trummor)
Land: Tyskland
Recensent: Niklas Hurtig

 

Sammansvetsat, välljudande och fruktansvärt bra

Diorama består av multimusikern Torben Wendt, Felix Marc samt gitarristen Sash Fiddler. För de bevandrade i den tyska Darkwave-scenen är Torben bekant då han är keyboardist och andrevokalist i Adrian Hates projekt Diary of Dreams. Detsamma gäller för Felix Marc som, förutom sitt egna soloprojekt ju också är aktiv med sitt huvudprojekt Frozen Plasma samtidigt som han är keyboardist och andrevokalist i just Diorama.

Torben och Adrian blev vänner i slutet av 90-talet då Adrian signade Diorama på sitt egna skivbolag Accession Records. Han hjälpte skriva och producera debutalbumet “Pale” som släpptes 1999. Nu i januari släpptes deras åttonde studioalbum “Even the Devil Doesn’t Care” – fortfarande på samma skivbolag.

Albumet är uppföljaren till den tre år gamla “Cubed” som var en stor framgång världen över. Singelsläppet “Child of Entertainment” toppade den tyska alternativa DAC-listan i sex veckor.

Even the Devil Doesn’t Care öppnar med den lugna och lite break-beat’iga “Maison du Tigre” och soundet är omedelbart bekant. Diorama följer sin vana trogen och blandar friskt mellan engelsk och tysk flerstämmig sång, snabba poplåtar, lugna ballader, elektroniska ljudlandskap och akustiska instrument.

De avancerade tonbyten i vissa av spåren är en vidareutveckling från förra albumet men en aning mer melodiöst. Ibland är det svårt att följa med i hur melodin utvecklas och det krävs några lyssningar för att man ska uppfatta det som Torben och Felix försöker förmedla. Detta brukar vara ett gott tecken för ett bra album. Even the Devil Doesn’t Care växer för varje genomlyssning och det märks att det är ett gediget arbete bakom!

Texterna kräver även dessa en viss uppmärksamhet av lyssnaren för att komma till sin fulla rätt.  De är i vanlig ordning fyllda med underfundiga liknelser och betydelser. Ett exempel är från “Maison du Tigre” där Torben sjunger “Mother nature lost her child, there’s no earth beneath my feet”.

Albumet fortsätter med den fantastiska “Hope” där man för första gången i Dioramas historia får höra någon annan än Felix eller Torben som andrestämma. Under en kort passage hörs en kvinnlig, lite flickaktig sångröst bidra med ett utmärkt inslag i denna euforiska och mörka poplåt.

“The Scale” är albumets singel och en bra låt om än inte lika bra som braksuccén “Child of Entertainment”. Texten avhandlar de rikas perversa extravaganser och detta är något som gruppen berört i tidigare produktioner.

Resterande spår på albumet är en fenomenal blandning av tyska electroballader, synthrockiga gitarrer, funkiga beats och vackra pianospel tillsammans med upp till tre stämmor av de mycket skickliga sångarna (Rekordet är fortfarande på spåret “Someone Dies” från albumet Amaroid med fyra stämmor). Det märks att Diorama hela tiden har haft den halvrockiga och poppiga ådran i sin musik. Det låter aldrig medvetet poppigt eller medvetet aggressivt med gitarrerna. Till skillnad mot ljudbilden på In Strict Confidences senaste fullängdare “Utopia” är alla influenser och genrer helt införlivade i soundet och det låter aldrig krystat.

Diorama har återigen visat att de är mycket skickliga musiker som tillsammans har skapat ett fruktansvärt bra album. Jag har svårt att tro att musik i allmänhet kan låta mer sammansvetsat eller välljudande än så här. Albumet har något för alla och även den som inte är en inbiten synthare kan uppskatta detta. Att sammanfoga ett så nischat sound med mer kommersiella inslag och lyckas så här bra är imponerande.

Tracklist

01. Maison du Tigre  (06:06)
02. Hope  (05:05)
03. The Scale (05:34)
04. My Favourite Song (05:36)
05. The Expatriate (04:35)
06. Sumit (07:20)
07. Weiss und Anthrazit (05:27)
08. When We Meet Again in Hell (06:36)
09. The Long Way Home From… (05:14)
10. Hellogoodbye (06:02)
11. My Justice for All (05:32)
12. Over (05:30)

Die Sektor – “The Final Electro Solution”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album), CD, Digital
Skivbolag: NoitekkDeathwatch Asia
Releasedatum: 25 maj 2012
Genre: Electro, industrial
Recensent: Niklas Hurtig

 

Dubsteppig aggrotech från amerikanerna

Den Atlantabaserade kvartetten Die Sektor, som består av Scott Denman, Edwin Alter, Alan Smith och Daniel Gant, är åter albumaktuella med “The Final Electro Solution” efter framgångarna med förra årets “Applied Structure in a Void”.

Det första som slår mig är hur man direkt känner igen de karakteristiska syntharna och det övergripande Die Sektor-soundet, men på detta album får vi höra ett sound med en omfattande blandning av influenser från svensk nu-synth till valfri dubstep-akt.

Det som skiljer mot speciellt första albumsläppet “To be Fed Upon” är att vokalisten har vridit upp skrik-parametern ett snäpp; Från att ha haft en väldigt distad röst skriker sångaren numera ut sina texter. Det påminner om samma resa som Grendel har gjort och det är inte utan att man kan snappa upp klara influenser från nyss nämda band. Ibland låter sångaren som Henrik från Necro Facility och ibland som vokalisten från tyska Centhron.

Introduktionslåten är en hederlig aggrotech-känga med tonvis av elektroniska småljud medan instrumentala “Conquest and Liberty” är ett trevlig spår från den ‘gamla’ Die Sektor-skolan. (fortsättning nedan)

Utan några större överraskningar rullar gruppen ut sin dånande aggressiva ljudmatta med starka budskap. I det välljudande mellanspelet “Luna Frequency” hör man inte att det är en synthskiva man har i skivspelaren och tillsammans med “Archetype” och “The Just will be Silenced” bildar dessa tre spår det mer dubsteppiga inslaget på albumet.

Albumet avslutas starkt med “Pale” och “The Final Electro Delusion”, som osar av de senare årens Infected Mushroom-sound med en blanding av bitvis synthiga, bitvis pianoaktiga lugnare mellanspel. De sista fyra remixspåren tillför ingenting till albumet och hade lika gärna kunnat skippats, som så många gånger förut.

Det är inte utan att man tänker: “Men inte dom här också!”, när det gäller alla de grupper som anammat de senare årens största musikaliska nisch: Dubstep. Men Die Sektor blandar så mycket andra influenser så det försvinner i mängden, något som för det mesta är till det bättre.

Tracklist

 

  1. The Final Electro Solution  5:27
  2. Feeding Famine  6:08
  3. Archetype  4:44
  4. The Just Will Be Silenced (Album Version)  3:52
  5. Conquest And Liberty  4:48
  6. F:C-D  5:20
  7. Inverted Structure  4:12
  8. Nightmare  2:58
  9. Breaking The Balance  4:13
  10. Pale  6:26
  11. The Final Electro Delusion  4:23
  12. Feeding Famine (FGFC820 Remix)  5:34
  13. Archetype (Dawn Of Ashes Vs. Falling Skies Remix)  5:10
  14. Inverted Structure (Vigilante Remix)  3:22
  15. Pale (Chloral One Remix)  4:11