Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Pakt"

Frozen Plasma – “Pakt”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Infacted Recordings
Releasedatum: 8 mars 2019
Genre: Synthpop, futurepop
Bandmedlemmar: Vasi Vallis, Felix Marc
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloud

(English version below)

Ett alternativ till plasma som funkar sämre

Pakt är en tribute-skiva till Frozen Plasma på vilken stora delar av den tyska futurepop-eliten deltar. De flesta låtarna är hämtade från Frozen Plasmas Dekadenz (2015) men det finns undantag bl a “Murderous Trap” från Monumentum (2009) och “King of Pain” från Emphasize (2006). Tyvärr är inte bästa låtarna “Age After Age” eller “Tanz die Revoution” med. Men kanske ännu mer olyckligt är det väl att inget av banden tar ut svängarna det allra minsta. Alla bidrag är trogna Frozen Plasmas original. Det är väl egentligen bara The Saint Paul som får till det på “Stare at the Moon – the Saint Paul Pakt” – där ettrigheten i rösten i sina bästa stunder för tankarna till Utah Saints New Gold Dream 81-82-83-84 (1992). Beyond Obsession gör en hygglig “Haunting Memories” men det är också en sockerchock som heter duga. Vill du lyssna på aktuella tribute-album så är Alfa Matrix Re: Covered Vol 3 med Depeche-låtar ett roligare val.

I början på maj släppte Frozen Plasma själva två EP:s Gefühlsmaschine och Safe​ ​Dead​ ​Harm 2019. De är två välproducerade släpp men låtmaterialet är tunt. Behöver ni ny tysk futurepop i era liv så rekommenderar jag SITD:s nya Stunde X som faktiskt har ett par riktigt hyggliga låtar.

Bästa spår:Stare at the Moon – the Saint Paul Pakt”

Tracklist

Bildresultat för frozen plasma 2019

01. Foolish Dreams feat. Thomas Lesczenski (S.I.T.D.)
02. Murderous Trap feat. Xavier Morales (Ruined Conflict)
03. Stare at the Moon feat Paul (The Saint Paul)
04. Saving this Moment feat. Charly Barth-Ricklefs (Eisfabrik)
05. King of Pain feat. Casi (RROYCE)
06. Maniac feat. Jimmy Machon (Lights of Euphoria)
07. Earthling feat. Dennis Schober (Solitary Experiments)
08. A Generation of the lost feat. Daniel Pad (ES23)
09. Faith over your Fear feat. André Steinigen (VERSUS)
10. Haunting Memories feat. Nils Upahl (Beyond Obsession)

(English version below)

The alternative plasma don’t work

Pakt is a tribute-record to Frozen Plasma by large parts of the German futurepop elite. Most tracks come from the Frozen Plasma album Dekadenz (2015), but there are some exceptions, e.g., “Murderous Trap” from Monumentum (2009) and “King of Pain” from Emphasize (2006). Unfortunately, the best songs “Age After Age” or “Tanz die Revolution”, are not included. But even worse is that none of the artists tries to change the material the very least. Everybody stay true to the Frozen Plasma originals. It is only The Saint Paul that gets to it on “Stare at the Moon – the Saint Paul Pakt” with a peppery song that reminds me of Utah Saints’ “New Gold Dream 81-82-83-84” (1992). Beyond Obsession make a decent “Haunting Memories”, but it is too sweetened. If you want to listen to another current tribute-album, you should try Alfa Matrix Re: Covered Vol 3. The Depeche Mode-tribute is a much more enjoyable choice.

At the beginning of May, Frozen Plasma released the two new EP’s, Gefühlsmaschine och Safe​ ​Dead​ ​Harm 2019. The production on both EP’s is impeccable, but the songs don’t count for much. If you need new German future-pop in your life, I recommend SITD‘s new album, Stunde X. There you will find at least two to three great tracks.

Best track: “Stare at the Moon – the Saint Paul Pakt”

Seadrake – “Isola”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Megahype Records
Releasedatum: 27 april 2018
Genre: Synthpop, electrorock
Bandmedlemmar: Hilton Theissen, Mathias Thürk, Rickard Gunnarsson
Land: Tyskland/Sverige
Recsensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

En gedigen samling välkomponerade poplåtar

Seadrake, som består av sångaren Hilton Theissen (från Akanoid och Dark Millennium), Mathias Thürk (från Minerve) och svensken Rickard Gunnarsson (med ett förflutet i bland annat Enemy Alliance, Statemachine och Lowe) har nu släppt sitt efterlängtade debutalbum efter att ha radat upp ett antal starka singelsläpp under de senaste åren.

Isola är producerat av den tyske synthpopspecialisten Olaf Wollschläger som genom åren har satt sin prägel på ett otal kända albumsläpp i genren. Med rutinerad hand och en gedigen maskinpark har han lyckats ypperligt bra med att ljudsätta och plocka fram det allra bästa ur den här samlingen av välkomponerade poplåtar.

De framtunga gitarriffen i spår som “Get in On” och “Daydream” riskerar nog att snabbt skrämma bort de allra mest inbitna synthpopspuristerna men nu hör det ju också till saken att Isola helt uppenbart inte är skapat med motivet att varken försöka vara extraordinärt, nyskapande eller för den delen med någon speciell målgrupp i siktet. Ett ljuvt skimmer av analoga basgångar och atmosfäriska synthmelodier döljer sig bortom gitarrpåläggen och albumet radar upp ett stort antal snygga produktionstekniska detaljer och mellanspel.

Jag är inte det minsta förvånad över att Seadrake har nått framgångar även på de bredare alternativtopplistorna runtom i Europa, men när det sedan kommer till frågeställningen kring om Isola kommer att bli speciellt långlivat, så rymmer det svaret nog egentligen min enda tveksamhet. Känslan är att alla hemligheterna avslöjas rätt så omgående och att det väl snabbt riskerar att mätta en hungrig lyssnare. Men samtidigt har albumet definitivt potentialen att tilltala en väldigt bred publik, folk som helt enkelt bara uppskattar starka poplåtar.

Att sångaren Hilton Theissen har en bred bakgrund både från rock och mer elektroniskt baserad musik hörs tydligt när han tonsäkert över ett brett register behärskar det mesta från falsett och nedåt. Med hjälp av olika anslag och tonläge visar han upp goda kvaliteter i allt från den symfoniska electrorockballaden “Room 316” till refrängstarka upptempohits som “What You Do to Me”, “Something Durable” och “Conformity Loves Company”. Frank M. Spinath (från Seabound, Edge of Dawn och Ghost & Writer etc) gör sedan i sin tur ett väldigt signifikativt gästspel på min personliga favoritlåt, den mörkt mystiska electropoppärlan “Lower Than This (Someday)”, som trots att den skiljer sig markant från resten av albumet fungerar förvånande bra i sammanhanget.

Hurvida Seadrake har hämtat albumtiteln från den italienska benämningen på orten i västra Slovenien, byn i den franska provinsen Alpes-Maritimes, svenska Kents album “Isola” eller ön Isola Bella vid norra Italiens kust är lite oklart även om det lutar åt det senare (eller någon annan ö?) med tanke på omslagsdesignen vars foto är signerat tysken Chris Ruiz som tidigare är känd från And One och Pakt. En sak är dock glasklar och det är att Isola är en gedigen samling välkomponerade poplåtar signerad tre väldigt begåvade herrar med olika musikalisk bakgrund som alla har tillfört sin personliga touch till slutresultatet.

Tracklist

01. What You Do To Me (03:36)
02. Get It On (04:25)
03. On The Run (03:46)
04. Something Durable (05:18)
05. Room 316 (04:27)
06. Lower Than This (Someday) (06:37)
07. Die Of Temptation (03:32)
08. Conformity Loves Company (03:39)
09. Daydream (05:07)
10. Soulsharer (05:22)

(English version below)

A solid collection of well composed pop songs

Seadrake, with the vocalist Hilton Theissen (from Akanoid and Dark Millennium), Mathias Thürk (from Minerve) and the swede Rickard Gunnarsson (previously in acts like Enemy AllianceStatemachine and Lowe) have released their highly anticipated debut album, following a number of strong single releases during the past years.

Isola is produced by the synthpop-specialist Olaf Wollschläger who down the years have put his trademark sound on a great number of albums in this genre. With a great amount of experience and a well equipped machine park he’s managed very well to set the right tone and to pick out the very best from this collection of well composed pop songs.

The highlighted guitar riffs in songs like “Get it On” and “Daydream” may perhaps quickly scare away the synth pop purists but the case with Isola is quite obvious, it wasn’t made to come out extra ordinare and or original or to aim at a certain audience anyway. A nice skimmer of analogue bass lines and atmospheric synths are hidden behind the added on guitars and the album displays a great number och production technical skills and interludes.

The fact that Seadrake already have been successfull on the less scene-specific alternative music charts around Europe doesn’t come as a surprise to me at all, but when it comes to the question regarding whether Isola will be a long-lasting album, the answer raises my only real doubt. I get somewhat the feeling that all the mysteries of the album are given away quite quickly and that it might satisfy the hungry listener a bit too fast. On the other hand it has the ability to be well recieved by a wide audience, people who simply enjoy good pop songs.

The fact that singer Hilton Theissen has experience from both rock- and electronically based music comes clear when he tonally secure and dynamically manages everything from high pitch tones and downwards. In different styled vocal approaches and tonal balance he puts his qualities on display in everything from the symphonic rock ballad “Room 316” to chorus strong up tempo hits like  “What You Do to Me”“Something Durable” and “Confirmity Loves Company”Frank M. Spinath (from SeaboundEdge of Dawn and Ghost & Writer etc.) then makes a very significant contrubution on my personal favourite, the mysteric electro pop pearl “Lover Than This (Someday)” that, even though it is quite different from the rest of the songs, works suprisingly well in its enviroment.

Whether Seadrake has picked up the album title from the italian name of the city in the west of the Slovenia, the village of the french province Alpes-Maritimes, swedisg indie pop act Kent’s known album “Isola” or the island on the coast line of the north of Italy is unclear, even though the cover photo of the album (by Chris Ruiz from And One and Pakt) suggests the latter (or perhaps some other island?). What is completely certain though, is that Isola is a colid collection of well composed pop songs by three experienced gentlemen who all have added their own personal touch to the end result.

Berlintema på debutalbum från Pakt

Tags: , , , , , , ,


Efter interna stridigheter så beslöt sig den tyska duon Chris Ruiz och Gio van Oli förra sommaren för att lämna And One.

Nu gör duon albumdebut med nya EBM-projektet Pakt, efter att ha introducerat sig själva via singelsläppet “Freiheit” som släpptes förra sommaren.

“Berlin” levererar man tidstypisk EBM med svängiga refränger över tolv spår, med både engelsk och tysk sång. I samma veva som detaljerna för debutalbumet presenteras så inkluderar man även en video på “Lichterloh”.

(Se videon nedan)

“Berlin” släpps den 27 april via Out Of Line.

Tracklist

  1. Freitag der 13
  2. Freiheit
  3. Burn Home Burn
  4. Schwarz & Weiß
  5. Lichterloh
  6. Grey into Red
  7. All Reminds Me
  8. Egoshooter
  9. Revolution
  10. Liebespakt
  11. The fish…
  12. Outro

And One återvänder hem på ny singel

Tags: , , , , , , , , , , ,


Efter en turbulent tid med avhoppade bandmedlemmar, en delvis avbruten turné och annan oreda, så verkar nu tyska And One åter ha hittat gnistan. Nya singeln “Back Home” landar under januari och innehåller tre versioner på titelspåret samt b-sidan “Wounds”.

Frontmannen och sångaren Steve Naghavi har på nytt rekryterat de tidigare medlemmarna Joke Jay och Rick Schah, efter det att Chris Ruiz och Gio van Oli lämnade bandet (för att bilda EBM-duon Pakt) under sommaren.

Efter att ha fått utstå en del kritik för senaste albumet “Tanzomat”, som också blev det sista som släpptes via bandets förra skivbolag Out Of Line, så har man funnit ett nytt hem på SPV’s elektroniska sublabel Synthetic Symphony.

“Back Home” släpps den 23 januari via SPV/Synthetic Symphony.

Tracklist

  1. Back Home (Club Mix)
  2. Wounds
  3. Back Home (Mixed Conditioner)
  4. Back Home (Berlin Mixer)

Pakt – “Freiheit”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Out Of Line
Releasedatum: 12 augusti 2011

Genre: EBM

4/10

And One-inspirerad bodyschlager utan finess

Den nutida tyska elektroniska kroppsmusiken har sedan länge fastnat i en återvändsgränd som den inte riktigt kan navigera ur. Man försöker leva på gamla framgångar, föreställningar om tyskar och det stora problemet är att man inte ser fler inspirationskällor, utan väljer att försöka efterlikna D.A.F. eller And One.

Samtidigt vill man göra stuket mer totalitärt och flirta mer med krigssymboler än tidigare. Man är ju tysk och man vill vara bäst. Det är precis här allt fallerar. Ut kommer en skitnödig produkt som vill vara provokativ, militärisk och hur tysk som helst utan att riktigt lyckas.

Pakt består just av de före detta And One-medlemmarna Chris Ruiz och Gio van Oli som lämnade bandet i juni 2011 för att söka lyckan på egen väg. Tråkigt nog kör de i diket och fastnar sedan i gamla inkörda hjulspår.

Det som slår mig är att Pakt trots allt inte blir mer än en And One-wannabe som börjar med att härma sin tidigare grupps karaktärsproblem, vilket består i att kopiera sig själv i allt sämre varianter vid varje skivsläpp. Det här första singelsläppet består av titelspåret “Freiheit” samt b-sidan “Angriff”. Låttexterna är av typen “slå till mot konsumtionssamhället” samt “angrip och marschera”, teman som kan vinna lätta publiksegrar – om man utför det väl.

“Freiheit” känns som en parodi på sig själv där genreklichéerna avlöser varandra i en poplåt skapad efter formulär 1A. Detta kan visserligen mycket väl bli en gångbar låt på dansgolven, men “Freiheit” låter mer som ett försök att göra EBM anpassat för Eurovision än marschbody för den inbitne lyssnaren. Ljudbilden är alltför välpolerad och slätstruken och känns därför aldrig intressant.

B-sidan “Angriff” är något starkare som låt men man känner redan i introt hur Pakt har gjort ännu en ny And One-låt under annat namn. Urvattnat är bara förnamnet.

“Freiheit” kommer  i tre olika remixer och jag anser att skivbolagskollegorna från Formalin levererar den bästa, tack vare dess trum-chirps vilka gör låten litet mer rytmisk.

Jag är litet bitter över den låga kvaliteten på ny tysk EBM just nu och jag tycker att Pakt är ett typiskt exempel på detta. Namnkunniga artister och producenter som dessa borde ha borgat för en mycket bättre slutprodukt.

Gillar man And One och vill följa dess exmedlemmars musikaliska resa kan detta vara något att kolla in, annars finns det mycket bättre musik alldeles runt hörnet.

// Johannes Harg, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

  1. Freiheit  3:28
  2. Angriff   3:23
  3. Freiheit (Robert Goerl mix by Robert Görl)  4:03
  4. Freiheit (Gummi-Drum-Remix by G.Thomas of Funker Vogt)  3:57
  5. Freiheit (Freiheit und Gerechtigkeit Rework by Formalin)  3:31

Pakt – “Freiheit”

Tags: , , , , ,


Debutsingel från Pakt, bestående av de två nyligen avhoppade And One-medlemmarna Chris Ruiz och Gio Van Oli. Enjoy!

Före detta And One-medlemmar debuterar med Pakt

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Efter att som vi rapporterade tidigare ha lämnat Steve Naghavi ensam kvar vid rodret i And One i början av juni, så är det nu dags för de två avhoppade medlemmarna Chris Ruiz och Gio van Oli att debutera med sitt nya EBM-projekt Pakt.

Den Berlinbaserade duon är signade till And One‘s tidigare skivbolag Out Of Line och det första singelsläppet “Freiheit” landar i mitten av augusti.

Förutom b-sidan “Angriff” samt originalversionen av titelspåret inkluderas även två remixer från skivbolagskollegorna i Formalin och Funker Vogt‘s Gerrit Thomas. Utöver detta ytterligare en version signerad Robert Görl (mer känd från D.A.F.).

“Freiheit” släpps den 12 augusti via Out Of Line.

Tracklist

  1. Freiheit
  2. Angriff
  3. Freiheit (Robert Goerl Remix by Robert Goerl of DAF)
  4. Freiheit (Gummi-Drum-Remix by G.Thomas of Funker Vogt)
  5. Freiheit (Freiheit und Gerechtigkeit Rework by Formalin)

And One splittrat – Steve Naghavi ensam kvar

Tags: , , , , , , , , ,


Chris Ruiz och Gio van Oli har lämnat And One – Duon meddelar följande via bandets facebooksida:

“Vi tog ett beslut. Efter några år med And One så kommer vi – Chris och Gio att gå en annan väg. I slutändan så var det synen på musiken och livet i stort som var för olika. Om allt handlar om att vara utbytbara och funktionslösa så kan vi inte fortsätta så. Vi ser And One som något annat än vad det är idag. Vi vill och måste gå vidare. Vi är inte mainstream – vi är EBM!”

De två Berlinbaserade muskikerna har nu bildat duon Pakt, vilken (som man skall tolka meddelandet ovan) kommer bli en mer renodlad EBM-akt med bandets egen slogan “Two simple guys just wanna play with you”.

Chris och Gio har även postat en farvälvideo på youtube i samband med splittringen. Noterbart är musiken i videon, där man valt And One’s “Playing Dead”. (se videon här)

And One i sin tur – där Steve Naghavi (i alla fall tillfälligt) är ensam kvar vid rodret, förbereder som bäst sin sommarturné tillsammans med Faderhead. Steve tar under turnén hjälp av de tidigare And One-medlemmarna Joke Jay och Rick Shah.