Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Paddington"

Blancmange – “Semi Detached”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, LP, Digital
Skivbolag: Cherry Red Records
Releasedatum: 9 mars 2015
Genre: Synthpop, electropop
Bandmedlemmar: Neil Arthur
Land: England
Recensent: Erik Uppenberg 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudkollapslogga

(English version below)

Mogen synthpoppare med influenser från Mellanöstern

Det finns några saker som får duon Blancmange att sticka ut bland mera namnkunniga brittiska 1980-talssynthpopband. Det är Neil Arthurs särpräglade, numera nästan gammelmansdarriga stämma. Det är det lugna och eftertänksamma tempot som präglar de flesta av deras låtar, som textmässigt ofta är bittert humoristiska berättelser om kraschade förhållanden och andra av livets prövningar.

Och, slutligen, de mer eller mindre tydliga etnoinfluenser från olika håll – särskilt Mellanöstern – som smyger sig in på så gott som varje spår. Det senare har snarare ökat med tiden.

2011 gjorde duon oväntad comeback med ”Blanc Burn”, en samling mogna synthpoplåtar som i mitt tycke var starkare än de tre 1980-talsalbumen.

Samma år diagnosticerades Stephen Luscombe dessvärre med aortabråck, och han verkar vara i dåligt skick. Först tvingades han sluta turnera, och därefter har han lämnat bandet helt och hållet. Blancmange är alltså numera sångaren Neil Arthurs soloprojekt.

Så sent som förra året presenterade Blancmange en nyinspelning av sitt mest klassiska album ”Happy Families. Skivan var så lik originalet att jag inte riktigt förstod poängen med att göra den. Men på ”Semi Detached” är Arthur dessbättre tillbaka med nytt material. Albumtiteln är kanske en ironisk beskrivning av hur det som vanligt låter: inte direkt likgiltigt, men lite halvt avmätt och eftertänksamt.

Skivan början i Kraftwerk-land med skira ”The Fall”, en självmordslåt om en man som lämnats av sin älskade, och titeln syftar på Mark E. Smiths band The Fall, som var en av det tidiga Blancmanges stora influenser.

Den som vill fördjupa sig i Blancmanges allra första, experimentella låtar, kan för övrigt lyssna på ep:n ”Irene & Mavis”. Den gavs ursprungligen ut av bandet själva i bara 500 exemplar år 1980, men återutgavs av bolaget Minimal Wave härom året och finns numera behändigt tillgänglig på Spotify.

Kraftwerk-influenserna är också tydliga på den instrumentala ”Mks Lover” senare på skivan. I de stunderna påminner Blancmange om sina samtida och mer framgångsrika synthpopkolleger i OMD.

I Want More” bjuder på lite lättorientalisk electroclash, och singeln ”Paddington” – kanske albumets starkaste spår – är en sugande, guppande färd på något slags elektronisk kamelrygg. ”Acid”, ännu en relationsskildring lika giftig som titeln antyder, är en snygg variation på Blancmanges största hit ”Living on the Ceiling” som går i samma anda.

Det finns dock några spår där Arthur helt lämnar de arabiska och indiska inslagen. På ”Deep in the Mine” rör han sig i stället mot något slags keltisk eller nordisk folkmusikton. Det låter nästan som att Garmarna eller Hedningarna gästar i studion.

Like I Do” och ”Useless” är klassisk synthpop i tidig Vince Clarke-anda. Den avslutande postpunkballaden ”Bloody Hell Fire” kunde varit ett lugnt sentida spår med Depeche Mode eller kanske Nine Inch Nails, i Trent Reznors lugnare stunder. På denna låt förstärks Arthurs egna gitarrer av David Rhodes, som även spelat med Kate Bush och Peter Gabriel.

Blancmange visar på sin sjätte fullängdare åter att man är en udda fågel, eller en rar blomma i en annars alltför monokulturell synthpoprabatt. Neil Arthur plockar friskt ur en exotiserande verktygslåda, lyckligt ovetande om nutida moralister som hävdar att han som vit europé inte har rätt att använda dessa influenser. Eller så struntar han helt i teorin om kulturell appropriering och kastar den på komposten, där den hör hemma.

7/10 MYCKET BRA!

 Tracklist

Blancmange presenterar "Semi Detached"

01. The Fall (08:08)
02. I Want More (03:57)
03. Paddington (03:56)
04. It Didn’t Take Long (04:24)
05. MKS Lover (04:17)
06. Like I Do (03:34)
07. Deep In The Mine (04:43)
08. Acid (04:23)
09. Useless (03:27)
10. Bloody Hell Fire (05:48)

 

Tracklist Bonus Disc **

01. I Want Your Love (Extended Version) (o6:43)
02. Silk Sea (03:29)
03. That Worm (05:12)
04. Paddington (Extended Version) (05:36)
05. I Want More (Extended Version) (07:15)
06. Like I Do (Extended Version) (04:50)
07. Useless (Extended Version) (04:36)
08. Paddington (Alternative Edit) (04:04)
09. I Want Your Love (05:16)

 

(English version below)

Mature synthpoper with Middle East-influences

There are a few things that make Blancmange stand out among the more renowned British 80’s synthpop bands. It’s Neil Arthur’s distinctive, nowadays almost greybeardlike voice. It is the quiet and thoughtful pace that characterizes most of their songs, which lyrically often tells bitterly and humorous stories of crashed relationships other trials of life.

And, finally, they more or less distinct ethno influences from different regions – especially the Middle East – that sneaks up on virtually every track. The latter has rather increased over time.

2011 the duo made an unexpected comeback with “Blanc Burn”, a collection of mature synthpop songs that in my opinion was stronger than their three outputs from the 80’s.

That same year, Stephen Luscombe unfortunately was diagnosed with aortic aneurysm and at the moment he seems to be in a rather poor condition. First he was forced to stop touring and then he left the band altogether. Blancmange of today has become singer Neil Arthur’s solo project.

As recently as last year Blancmange gave us a remake of thier most classic album “Happy Families”. The album was so similar to the original that I did not really understand the point of making it. But with “Semi Detached” Arthur is fortunately back with new material. The album title is perhaps an ironic description of how it normally sounds: not really apathetic, but somewhat reserved and thoughtful.

The album begins in Kraftwerk-country with the sheer “The Fall”, a suicide story about a man abandoned by his beloved, and the title refers to Mark E. Smith’s band The Fall, which was one of Blancmange’s major influences in their early days.

Those who want to immerse themselves in Blancmange’s very first experimental songs could listen to the EP “Irene and Mavis”. It was originally published by the band themselves, released in only 500 copies in 1980, but re-released by the label Minimal Wave a few years ago and is now conveniently available on Spotify.

Kraftwerk influences are also clear on the instrumental “Mks Lover” later on the disc. In those moments Blancmange are reminiscent of their contemporaries and more successful synthpop colleagues OMD.

“I Want More” brings some light-oriental style of electroclash and the single “Paddington” – perhaps the album’s strongest track – is a sucking, bobbing travel some sort of electronic camel’s back. “Acid” yet a relationship depiction as toxic as the title suggests is a neat variation on Blancmange’s biggest hit “Living on the Ceiling” going in the same spirit.

However, there are some tracks where Arthur completely leaves the Arab and Indian elements. On “Deep in the Mine” he instead moves toward som sort of Celtic or Nordic tones of folk music. It sounds almost like Garmarna or Hedningarna have made a visit to the studio.

“Like I Do” and “Useless” are classic synth pop songs in the early Vince Clarke spirit. The final post-punk ballad “Bloody Hell Fire” could have been a quiet latter-day track of Depeche Mode or maybe Nine Inch Nails in Trent Reznor’s quieter moments. The song Arthur’s own guitars are accompanied by David Rhodes’, who also played with Kate Bush and Peter Gabriel.

Blancmange on this their sixth full-length album that they’re a odd bird or a cute flower in the elsewhere quite monocultural scene of synthpop. Neil Arthur goes all-in on an exotic tool box blissfully unaware of contemporary moralists who claims that white Europeans do not have the right to use these influences. Or perhaps he completely ignores the theory of cultural appropriering and throws it on the compost heap, where it belongs.

Blancmange presenterar “Semi Detached”

Tags: , , , , , , , ,


Blancmange – som senast var albumaktuella under 2013 (2014 på Cherry Red Records) med remaken av bandets debutalbum “Happy Families” (“Happy Families Too.. the Story so far”) från 1982 och som 2011 gjorde sin stora comeback med “Blanc Burn” – är nu redo är nu redo att presentera den kommande “Semi Detached”.

Albumet är mixat av Adam Fuest och gitarrinslagen levereras av David Rhodes (som tidigare har arbetat med bland andra Kate Bush och Peter Gabriel), blir Blancmanges femte album i ordningen och även det första där den numera ensamme Neil Arthur agerar utan originalkompanionen Stephen Luscombe.

Utöver de ordinarie utgåvorna som levereras digitalt på CD och vinyl så landar “Semi Detached” även i en begränsad dubbeldiscutgåva ** som utöver diverse alternativa versioner inkluderar inte mindre än tre exklusiva bonusspår.

Den första singeln “Paddington” släpps den 9 mars (se se videon nedan) och bland de tio nya spåren finner vi även en cover av Cans “I Want More”.

“Semi Detached” släpps den 23 mars via Cherry Red Records.

Tracklist

blancmange_semi_detached

01. The Fall
02. I Want More
03. Paddington
04. It Didn’t Take Long
05. MKS Lover
06. Like I Do
07. Deep In The Mine
08. Acid
09. Useless
10. Bloody Hell Fire

 

Tracklist Bonus Disc **

01. I Want Your Love (Extended Version)
02. Silk Sea
03. That Worm
04. Paddington (Extended Version)
05. I Want More (Extended Version)
06. Like I Do (Extended Version)
07. Useless (Extended Version)
08. Paddington (Alternative Edit)
09. I Want Your Love