Format: (Album) CD, vinyl, digital
Skivbolag: Dominance Electricity
Releasedatum: 6 juli 2018
Genre: Electro, retrowave
Bandmedlemmar: Sami Koskivaara, Mika Rosenberg
Land: Finland
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

I ljusets hastighet mot fjärran galaxer!

Spänn säkerhetsbältena för nu satan perkele blir det minsann åka av! Finska kultbandet Blastromen är nämligen tillbaka med tredje fullängdaren Cyberia, som likt från en annan planet anländer till bristningsgränsen laddat med duons originella scifi- och cyberpunk-influerade fartfyllda mix av hypermodern electro, techno- och trance-drypande retrowave. Via smattrande tomtom-trummor och en ständigt glittrande och glödhet bädd av arpeggios och frenetiska basgångar skickar finnarna sin lyssnare i ljusets hastighet mot fjärran galaxer sprängfyllda med hotfulla svarta hål.

Det storslagna instrumentala titelspåret, som agerar intro och tillika det avslutande outrot “Eternity”, leds fram på en våg av glittrande blipblop när de samsas med finurliga basgångar och ett synthblås som skulle kunna göra självaste Jean-Michel Jarre avis. Mycket till andrum är det dock inte frågan om inför vad som sedan komma skall. Blastromen sätter tvärtom omedelbart full kareta med hjälp av till minsta beståndsdelen exakta och avvägda sekvenser av rytmer och en myriad av spännande detaljer och vocoders – som i de inledande “Into the Void” (som även agerade ledmotiv inför albumet) och den beroendeframkallande, högoktaniga och träffsäkert repetetiva “Load Reload”.

“Outsider” (med gästspel av Acid Hausmeister aka Neeme Oja), “Unite Arise” och “R.U.R.”, som dyker upp på andra halvan, representerar tillsammans med electro-industrial-vibbarna i “Signals” de lite tuffare och mörkare låtarna, där de två förstnämnda med sina techno- och trance-influenser samt snygga mellanspel påminner mycket om hur Blastromen lät på bandets senaste, snäppet hårdare och mörkare, album Reality Opens (2014). Cyberia är dock ett mer varierat och bättre album och av de spår som sticker ut från standardmallen så gillar jag “Dream” allra bäst, med en tacksam tempoförändring där mystiken tätnar kring de fina ledmelodierna och mikrodetaljerna som placerats ovanpå en vacker kuliss av synthstråkar.

Cyberia är mycket riktigt ganska strömlinjeformat, men trots detta verkligen smått beroendeframkallande! Samtliga ljud, effekter och övrigt örongodis är smakfullt och med stor precision utplacerade på exakt rätt ställen vilket gör att det är enkelt att rätt snabbt den finska duon för att de anammar samma koncept upprepade gånger över de totalt tio spåren.

Cyberia är snabbt konstaterat ett av årets absoluta höjdpunkter när det kommer till den här typen av musik och alla som uppskattar retrowave bör absolut inte missa detta! Tyvärr har jag personligen lyckats missa bandets senaste Sverigebesök, men efter ha lyssnat på Blastromens senaste album så inser jag att jag skulle kunna tänka mig en hyfsat lång resa för att få chansen att se detta live!

Tracklist

01. Cyberia (02:28)
02. Into The Void (04:48)
03. Load Reload (05:10)
04. Outsider (feat. Acid Hausmeister) (06:00)
05. Dream (02:56)
06. Unite Arise (06:05)
07. Signals (05:29)
08. R.U.R (05:51)
09. Light Traveler (05:15)
10. Eternity (03:49)

(English version below)

At the speed of light towards distant galaxies!

Put your seatbealts on tight because satan perkele – you’re indeed off for a ride! The Finnish cult band Blastromen returns with the third full-length Cyberia, which, like from another planet, arrives to its burst limit packed with the duo’s original scifi and cyberpunk-influenced speedy mix of state-of-the-art electro, techno and trance-dripping retrowave. Through smattering tomtom drums and a constantly sparkling and glowing bed of arpeggios and frenetic basslines, the Finns send their listeners at the speed of light towards distant galaxies bursting with threatening black holes.

The magnificent instrumental intro title track and the ending outro “Eternity”, is led on a wave of sparkling blip blops when combined with fancy basslines and a synth brass that could make the very own Jean-Michel Jarre jelous. However, it’s not much of a breather when it comes to what lies next. On the contrary, Blastromen sets off in full speed ahead with the help of precise and balanced sequences of rhythms and a myriad of exciting details and vocoders – as in the introductory “Into the Void” (that acted as the teaser ahead of the album release) and the addictive, high-octane hit “Load Reload”.

“Outsider” (with a guest appearance by Acid Hausmeister aka Neeme Oja), “Unite Arise” and “R.U.R”, which appear on the other half, represent the slightly tougher and darker songs. The first two with their techno and trance influences and the electro-industrial vibes on “Signals” reminds me alot about how Blastromen could sound on the band’s latest slightly snappier, harder and darker, album Reality Opens released back in 2014. Cyberia, however, is a more varied and better album overall, and of the tracks that stand out from the default template, I like “Dream” the best, with a thankful tempo change, where the mystery seals around the fine lead melodies and microdetails that are placed on top of a beautiful backdrop of synth strings.

Cyberia is indeed comes in quite a streamlined form, but despite this it’s really addictive!All sounds, effects and other ear candy is tastefully and with great precision deployed in exactly the right places, making it easy to quickly forgive the Finnish duo for somewhat repeating the same concept several times over the total of ten tracks.

Cyberia is quickly noted as one of the absolute highlights of the year when it comes to this kind of music and everyone who appreciates retrowave should definitely not miss this! Unfortunately, I personally managed to miss the band’s latest Sweden visit, but after listening to Blastromen’s latest album, I realize I would invest a bit of travelling in geting the chance to watch this live on stage!

Format: (Album), CD, 2CD***, Digital
Skivbolag: Accession Records, Metropolis Records
Releasedatum: 12 juni 2012
Genre: Electro, Futurepop
Bandmedlemmar: Tom Shear
Land: USA
Recensent: Jens Atterstrand

Futurepopens okrönte kung är tillbaka

Efter att ha turnerat flitigt de senaste åren och ha gästspelat som både producent och remixskapare åt en lång rad andra band, så är nu Tom Shear tillbaka med ett nytt (och mycket efterlängtat!) album med sitt huvudprojekt Assemblage 23.

Och till alla er som dödförklarat futurepopgenren både en och två gånger under det senaste decenniet: Tänk om. En av futurepopens okrönte kungar är nu tillbaka – och det med besked!

Assemblage 23 tog på förra albumet “Compass” (2009) något av en ny inriktning, i alla fall jämfört med det ‘gamla’ Assemblage 23 som fick lite av sin avslutning på “Meta” (2007). De tunga, dansanta, technoinspirerade, refrängstarka och rappa upptempodängorna fick ta ett steg tillbaka och fram trädde en mycket mer mogen och känslosam låtskrivare ur dunklet.

Tyvärr var det bara ett par-tre spår på “Compass” som verkligen fastnade och känslan är att det Tom kanske ville åstadkomma då inte lyckades fullt ut. Låtmaterialet i sig var ganska svagt och detta i kombination med lite stela och trista arrangemang gjorde att albumet inte riktigt greppade tag.

Men med tanke på albumtiteln (och på några av låttexterna) på den nya fullängdaren “Bruise”, så är känslan den här gången att Tom tagit två steg tillbaka för att sedan ta ett steg, om än försiktigt, framåt. Han visar samtidigt upp en tydlig mognad som låtskrivare och ljudmattorna som amerikanen rullar upp är under hela albumet igenom fullkomligt briljanta.

Tempot är åter lite högre, texterna har ännu en gång lite mer djup – och de träffsäkra melodierna, bryggorna och starka refrängerna som varit Assemblage 23’s signum sedan tidigare finns också där igen på ett annat sätt än senast. Faktum är ju att den största styrkan hos Tom Shear är hans fantastiska förmåga att bygga upp just snygga ljudlandskap – och det faktumet kvarstår! Där förblir han en av mästarna på tronen, tveklöst. Men det han till store delar misslyckades med på “Compass” har han också rättat till nu och det var också det som krävdes för att nå de fantastiska höjder som Assemblage 23 kan göra när de är som allra bäst! (fortsättning nedan)

Assemblage 23 hittade i begynnelsen snabbt ett vinnande koncept. Man radade upp hits över flera album och allt var frid och fröjd – tills det blev långtråkigt och allt lät likadant! Och även om han givetvis inte uppfunnit hjulet på nytt den här gången heller så har han tagit sitt sound vidare till en helt ny nivå då låtmaterialet över stora delar av albumet innehåller en fantastisk dynamik och variation.

De för Tom Shear väldigt typiska arrangemangen – som ständigt matar lyssnare med snabba och rappa sequencer-programmeringar, skruvade synthar och tunga dansanta rytmerna finns alla där. Den inledande “Crosstalk”, den blytunga (och vocoderkryddade) “Automaton”, den mörka och lite råa “Darkflow” samt den beroendeframkallande hiten “The Noise Inside My Head”, är alla fyra goda russin i den oerhört välsmakande kakan.

Men utöver detta levererar Tom också ett par lite mer melankoliska och känslosamma inslag som den vemodiga “The Last Mistake”, den lite lugnare “Outsider”, den väldigt sorgliga “The Other Side of The Wall” liksom den avslutande balladen “Otherness”.

Vad gäller bonusdiscen ***, som (utöver de sedvanliga bonusremixerna) innehåller inte mindre än tre exklusiva spår, så håller denna (av förklarliga skäl) inte samma höga kvalitet som huvudalbumet. Av de tre bonusspåren så är den avslutande “Reckless” kanske den mest intressanta med en lite annorlunda ljudbild som bryter av från huvudtemat. När det kommer till remixerna så är samtliga intressanta tolkningar där Grendel, Cesium 137, Alter Der Ruine och Sonik Foundry alla hottat upp sina bidrag (om det ny krävdes) för dansgolvet medan ljudkonstnären Daniel Myer (känd från bland annat Haujobb, Architect och Covenant) gör en väldigt spännande och alternativ version av “Rain Falls Down”. Även Geoff Pinckey (från Tenek) bidrar med en downtempo version av “The Last Mistake” som förvandlar låten till en svävande electroballad.

Jag inledde min recension med just detta och det tål att upprepas: Till alla er som dödförklarat futurepopgenren både en och två gånger under det senaste decenniet: Tänk om! En av futurepopens okrönte kungar är nu tillbaka – och det med besked!

Tracklist

1. Crosstalk  4:42
2. The Last Mistake  4:56
3. Over & Out  4:10
4. The Noise Inside My Head  4:17
5. Outsider  5:34
6. Darkflow  5:36
7. Automaton  5:04
8. The Other Side of the Wall  4:24
9. Talk Me Down  5:23
10. Otherness  4:43

Bonus Disc ***

1. Rain Falls Down  4:39
2. The Last Mistake (Cesium 137 Mix)  5:08
3. The Noise Inside My Head (Grendel Rmx)  4:54
4. Rain Falls Down (Daniel Myer Rmx)  4:44
5. God is a Strangely Absent Father  5:03
6. The Noise Inside My Head (Sonik Foundry Rmx)  4:09
7. Rain Falls Down (iVardensphere Rmx)  4:40
8. The Noise Inside My Head (Alter Der Ruine Rmx)  4:49
9. The Last Mistake (Geoff Pinckney of Tenek Rmx)  4:43
10. Reckless  5:02