Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Out of Line Music"

Hocico – “Artificial Extinction”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD box**, Digital, vinyl
Skivbolag: Out of Line
Releasedatum: 19 juli 2019
Genre: Dark electro, Harsh EBM
Bandmedlemmar: Erk Aicrag, Rasco Agroyam
Land: Mexiko
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudReverbnation

(English version below)

Ett steg fram, två steg tillbaka

Ett nytt album från Hocico har sällan gjort mig besviken. Rent ljudmässigt är Artificial Extinction en rätt tydlig fortsättning på Ofensor (2015) med en lätt touch av de dubstep- och punkrockinfluenserna som duon har använt sig utav alltmer under senare tid. Albumet adderar inte något som helst revolutionerande nytt till Hocicos pantenterade formula, men samtidigt är allt sådär ypperligt genomproffsigt, genomtänkt och snyggt även den här gången. Med en stark slagkraft och svårslagen träffsäkerhet som efter några veckors lyssnande har fått mig att bli precis lika tagen som vanligt.

Hocico fortsätter att envist och målfokuserat att monotont sparka stenhårt i solar plexus-trakten med hjälp greppvänliga iskalla ledsynthar, avgrundsdjupa basgångar och låt-teman som kretsar kring den mänskliga rasens ondskefulla undermedvetna och rasens, till synes oundvikliga, undergång. “Dark Sunday”, “Shut Me Down!” och “Psychonaut” påminner förvisso mycket om låtar de gjort tidigare. Men acceptera inga imitationer, Hocico är utan tvivel fortfarande genrens stora dominant!

Mörka dystopiska mellanspel agerar tacksamma vilopauser inför det som komma skall. Den kalla, dissonanta och hotfulla men samtidigt väldigt vackra “El Ballet Mecanico” agerar snyggt intro till det fullmatade och mörka medryckande titelspåret.

Det jag uppskattar allra mest med Artificial Extinction är att Hocico i större utsträckning än på länge verkar ha hittat tillbaka till sina rötter. Mina absoluta favoriter är den spanskspråkiga “Palabras De Sangre” (Ord av blod) som, tillsammans med den avslutande mörka electro balladen “Quiet Zone (in dead silence)”,  de tydligaste referenserna till det “klassiska” Hocico-soundet från tiden strax efter millennieskiftet. En tid när akten skapade vilt tumult på mörka dansgolv världen över med hits som “Forgotten Tears”.

Hocico har sedan länge representerat den absoluta toppen av genren och Artificial Extinction utgör ytterligare ett högklassigt tillskott till duons kvalitativa diskografi.

Tracklist

Relaterad bild

01. Dark Sunday (06:02)
02. El Ballet Mecanico (04:28)
03. Artificial Extinction (05:14)
04. Blinded Race (04:41)
05. Shut Me down! (05:44)
06. Psychonaut (05:51)
07. Damaged (05:24)
08. Breathing Under Your Feet (04:49)
09. Cross The Line (05:14)
10. Palabras de Sangre (06:42)
11. Quiet Zone (in dead silence) (04:43)

Bonus disc **

01. Damaged (Remixed by Hallucinator)
02. Artificial Extinction (Remixed by ErilaZ)
03. Cross the Line (Remixed by Tragedy of Mine)
04. Dark Sunday (Remixed by LUCKIID)
05. Cross The Line (Remixed by Zardonic)
06. Dark Sunday (Remixed by Poizon Party IV)
07. Shut Me Down! (Remixed by Kreign)
08. Shut Me Down! (Remixed by 89s†)
09. Palabras de Sangre (Remixed by Nohycit)
10. Artificial Extinction (Remixed by Static of Masses)

(English version below)

One step forward, two steps back

A new album from Hocico has rarely disappointed me and in terms of the sound. Artificial Extinction is a fairly obvious continuation of Ofensor (2015) with a light touch of the dubstep- and punk rock influences that the duo have used more of in recent years. The album does not add any revolutionary new to the pantented Hocico formula, but at the same time everything is so utterly  professional, well thought out and neat even this time around. With a strong punch and hard hits, which after a few weeks listening has made me just as blown away as usual.

Hocico continues to stubbornly and goal-oriented monotonically kick you rock hard somewhere near the solar plexus area, with addictive cold synth hooks, deep bass-lines and themes that revolve around the human race’s vicious subconscious and the race’s, apparently inevitable, downfall. “Dark Sunday”, “Shut Me Down!” and “Psychonaut” certainly reminds a lot about some songs they have done before. But accept no imitations – Hocico is undoubtedly still the great dominators of the genre!

Dark dystopian interludes greatfully acts like breathers before what lies ahead. Like the cold, dissonant and horrifying, but at the same time very beautiful “El Ballet Mecanico”, which makes a nice intro to the bold, catchy and dark title track.

What I appreciate the most when it comes to Artificial Extinction is that Hocico seem to have found their way back to the roots to a greater extent than in a long time. My absolute favorites are the Spanish “Palabras De Sangre” (Word of Blood) and the concluding dark electro ballad “Quiet Zone (in dead silence)” which represent the album’s clearest references to the “classic” Hocico sound around the time just after the turn of the millennium. A time when the act created wild tumult on dark dance floors all over the world over with hits like “Forgotten Tears”.

Hocico has for a long time now represented the absolute top of the genre and Artificial Extinction makes another high-quality addition to the duo’s qualitative discography.

Signal Aout 42 – “Insurrection”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) Digital, CD+vinyl
Skivbolag: Out of Line
Releasedatum: 7 juni 2019
Genre: EBM, electro
Bandmedlemmar: Damien Vandamme, Jacky Meurisse
Land: Belgien
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

New beat-doppad belgisk body

Signal Aout 42, som senast var albumaktuella med Inspiration (2013), är nu tillbaka med nya albumet InsurrectionPrecis som tidigare släpper den belgiska duon via Out of Line och en intressant detalj i sammanhanget är att den tyska scengigantens allra första skivsläpp (som bär katalognumret OUT001) var just Signal Aout 42s samlingsskiva Immortal Collection 1983-1995 som kom 1995.

Signal Aout 42 (SA42) bildades under bandnamnet Signal redan i början av åttiotalet men gjorde sin officiella albumdebut med Pro Patria först 1989. Deras sound har varierat lite genom åren, men har ofta fört mina tankar till flera av de allra största belgiska akterna i genren, de som under det sena åttiotalet var starkt inspirerade av EBM-scenens då rådande techno- och new beat-trend.

Under den monotona kulissen på Insurrection döljer sig mer än vad man kan ana vid en första anblick. Alltsammans levererat i en klar och ren produktion, med flera välputsade lager av snygga detaljer. Belgarna är genomgående väldigt stiltypiskt trogna sina musikaliska rötter och merparten spåren avhandlas i hårdslående, taktfast och dansant upptempo.

Signal Aout 42 visar upp många intressanta koncept på Insurrection men tyvärr brister de på sina ställen en del i framförandet. Framförallt när det gäller sånginsatsen som jag ofta upplever blir alltför entonig, oengagerad och intetsägande. Avsaknaden av variation och de där sista pusselbitarna, som skulle kunna få de i grunden väl genomtänkta och genomarbetade låtidéerna att träffa mitt i prick, är stor även om det ljud- och produktionstekniska hantverket är oklanderligt.

Men höjdpunkterna lyser inte helt med sin frånvaro! Med en stor dos rutin, finess och känsla i bagaget så påminner Signal Aout 42 om faktumet att det inte alltid krävs många komponenter för att skapa en spännande ljudbild. I min personliga favorit “Welcome to Reality” korsar de med framgång inslag av EBM, newbeat och techno med Kraftwerk-influenser och levererar en minimalistisk, träffsäker och medryckande hitlåt som garanterat kommer gå hem på de mörka dansgolven. Här upplever jag också den vokala insatsen mer attackvillig, dynamisk och engagerad än på många av de övriga spåren. Värd att nämna i övrigt det mystiska titelspåret “Insurrection” där Signal Aout 42 skapar spännande mystik med en hel del udda ljudpålägg och de kryptiska baklängesgående röstpåläggen.

I dagens ojämna flora av, ofta på tok för överproducerad och i onödan tillkrånglad musik i den här genren, så finns det alltid en poäng och styrka i att vara trogen sina musikaliska rötter. Signal Aout 42 håller det minimalt och enkelt och de lyckas bra med att samla ihop många av bitarna som har varit deras framgångsrecept tidigare och leverera alltsammans i en modernare tappning.

Signal Aout 42s återkomst är, trots min milda kritik, långt ifrån ett magplask och jag är fast övertygad om att alla som uppskattar EBM enligt det här tidlösa och klassiska receptet kommer att finna flera favoriter på Insurrection.

Tracklist

Relaterad bild

01. Under Pressure (03:29)
02. Technocra(z)y (05:15)
03. Welcome To Reality (04:14)
04. Out Of Control (03:50)
05. Le Bien – Le Mal (05:32)
06. No Apologies (04:37)
07. Insurrection (05:38)
08. Honor And Justice (06:24)
09. Can You Hear My Rage? (04:43)
10. Dance Until the Sun Raise Again (04:10)
11. Black Snow (05:38)
12. The New World (04:08)

(English version below)

New beat-dipped belgian body

Signal Aout 42, who’s most recent album release was Inspiration released back in 2013, are now back with their new album Insurrection. Like last time around, the release comes from Out of Line Music and an interesting fact in this context is that the German scene giant’s very first release (with the catalog number OUT001) actually was the Belgian duo’s compilation Immortal Collection 1983-1995 that was released back in 1995.

Signal Aout 42 (SA42) formed as Signal already in the early eighties, but made their official album debut with Pro Patria in 1989. Their sound has varied a little over the years, but has previously often brought my thoughts to several of the most well known Belgian acts of the genre, those who in the late eighties were strongly inspired by the EBM scene’s prevailing techno and new beat trend at the time.

Underneath the monotonous backdrop of Insurrection, there are more hidden than you can imagine at first glance. All of it comes delivered in a clear and clean production, with several well-stocked layers of stylish details. The Belgians are consistently very faithful to their musical roots, and most of the tracks are delivered hard-hitting, fast-paced and dance friendly fashion.

Signal Aout 42 puts many interesting concepts at display on Insurrection, but unfortunately they fail somwhat here and there when it comes to performance. Above all when it comes to the vocal efforts that I often experience lacking enthusiasm and coming off a bit to bland. It lacks some variety and misses out on those last pieces of the puzzle which could have made the very worked through and elaborated arrangements even more justice even though the audio and production technical craftsmanship is impeccable.

But the highlights are not entirely shining with its absence! With a large dose of routine, sophistication and feel, Signal Aout 42 reminds about the fact that many components are not always required to create an exciting soundstage. On my personal favorite “Welcome to Reality” they successfully cross elements of EBM, newbeat and techno with Kraftwerk influences to deliver a minimalist, accurate and captivating knock out hit, that will surely work perfectly on the darkest of dance floors. On this particular track I also experience the vocal effort being a bit more attack-willing, dynamic and engaged than on many of the other tracks. Worth mentioning is also the mysterious title track “Insurrection” where Signal Aout 42 creates exciting mystique with a lot of odd sound effects and the cryptic backwards-sampled voice overlays.

In today’s uneven flora of, often too overproduced and unnecessarily sound-packed music of this genre, there is always a point and strength by being faithful to your musical roots. Signal Aout 42 keeps it minimal and simple and they manage well to put many of the pieces that have been their recipe for success earlier side-by-side to deliver it all in a bit more modern surroundings.

The return of Signal Aout 42 is, in spite of my mild criticism, far from a let down and I’m firmly convinced that anyone who appreciates EBM based on this timeless and classic formula will find several favorites on Insurrection.

Ashbury Heights – “The Victorian Wallflowers”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Out of Line
Releasedatum: 24 augusti 2018
Genre: Synthpop, electropop, EDM
Bandmedlemmar: Anders Hagström, Tea F. Thimé
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogs

(English version below)

Mer EDM och mindre kajalsvart melankoli

När jag tidigare under sommaren nåddes av beskedet att den svenska duon Ashbury Heights tagit hjälp av Blutengel-bekantingen och producenten Mario Rühlicke för att få ordning på låtarna till bandets nya album The Victorian Wallflowers, så måste jag erkänna att jag tog emot detta med en viss skräckblandad förtjusning då jag aldrig varit något stort fan av tyskens musik.

Välproducerade och medryckande “Headlights” inleder det nya albumet och jag slås omgående av en hel del likheter i denna med “Phantasmagoria” från det förra albumet The Looking Glass Society (2015). Och även om Ashbury Heights i många avseende har gjort framsteg sedan det senast begav sig så är influenserna från modern elektronisk pop och dansmusik tydligare nu än någonsin tidigare.

Sångerskan Tea F. Thimés utvecklingskurva är positiv och bekräftas ytterligare när hon på egen hand även levererar andraspåret “Firebird”Anders Hagströms stämma uppenbarar sig sedan på den samhällskritiska och väldigt känslostarka mellantempolåten “If You’re Shooting With the Left it Means the Right Side is Working” som, förutom priset för att ha erhållit en av det här årets absolut längsta låttitlar, är inramad i ett av albumets snyggaste arrangemang som snyggt sammanflätar de båda bandmedlemmarnas sångröster.

Ashbury Heights skriver fortfarande flertalet finurliga och smarta låttexter väl värda en djupdykning och låtarna ackompanjeras av genomgående välbyggda arrangemang och melodier. Den bitterljuva kajalsvarta melankolin och den medryckande kantiga skevheten som var bandets framgångsrecept när man levererade mörka synthpoplåtar i begynnelsen av karriären behöver man numera dock gräva väldigt djup efter för att finna. Grundmallen som dominerar stora delar av The Victorian Wallflowers är välproducerad och proffsig, men samtidigt upplever jag den relativt platt med alltför många inslag av EDM, dupstep och modern dansmusik.

“Science”, min personliga favorit “Missing Mr. Marchie” och de för Ashbury Heights klassiskt ångestladdade “Waiting for the Fall” och “Tomorrow” är kanske de allra bästa exemplen på typen av duons låtar jag gillar bäst. Och trots albumet lämnar mig lätt irriterad över de ofta alltför överdrivna dancevibbarna som framträder både här och där, så konstaterar jag ändå att detta är ett väldigt genomarbetat och genomtänkt album.

Betyget blir med beröm godkänt. Den tyska publiken kommer förmodligen att älska det här och även om The Victorian Wallflowers uppenbart är ämnad att på gott och ont vilja nå en bredare publik än bandet kanske gjort tidigare så understryker den också det simpla faktumet att Ashbury Heights vägrar stå stilla i sin musikaliska utveckling vilket de naturligtvis skall ha en stor eloge för.

Tracklist

01. Headlights (04:08)
02. Firebird (04:13)
03. If You’re Shooting With The Left It Means The Right Side Is Working (04:35)
04. Ladders (05:02)
05. Science (04:42)
06. Missing Mr. Marchie (03:42)
07. Waiting For The Fall (03:46)
08. Tomorrow Is Dead To Me (04:54)
09. Long Lost Dead And Gone (05:30)
10. Domino (04:55)
11. The Mess I’m In (04:47)
12. Corridor (05:32)
13. Journey (04:03)

(English version below)

More EDM and less pitch black melancholia

When the fact that the Swedish duo Ashbury Heights had reached out to Blutengel icon and producer Mario Rühlicke to sort out the songs for the band’s new album The Victorian Wallflowers, I have to admit that It hit me with a somewhat terrified delight since I never have been a big fan of the  German’s music.

The well-produced and catchy “Headlights” fires up the new album, and I’m instantly struck by the similarities in this with “Phantasmagoria” from the previous release The Looking Glass Society (2015). And although Ashbury Heights has made progress in many respects since the last time around, the influences of modern electronic pop and dance music are now more obvious than ever before.

The development curve of the vocals of Tea F. Thimé’s is positive and this is confirmed further when she on her own delivers the second track “Firebird”. Anders Hagström then leads the socially critical and very emotional mid tempo track “If You’re Shooting With the Left It Means the Right Side is Working” which, in addition to winning the award for this year’s longest track title, is framed in one of the album’s most beautiful arrangements that nicely interlaces the two band members’ vocals.

Ashbury Heights still writes the most beautiful and smart song lyrics well worth a closer checkup and the songs are accompanied by consistently well-done arrangements and melodies. The pitch black melancholia and the angular skewed touch that was the band’s success recipe when delivering dark synth pop songs at the beginning of the career, nowadays though, needs a deeper digging to be found. The foundation that dominates large parts of The Victorian Wallflowers is well-produced and professional, but at the same time I experience it relatively flat with too many elements of EDM, dupstep and modern dance music.

“Science”, my personal favorite “Missing Mr. Marchie” and the vibes of Ashbury Heights’ typical anxiety-laden “Waiting for the Fall” and “Tomorrow” are perhaps the best examples of the type of their songs that I like best. And despite the fact that this album leaves me somewhat annoyed by the often excessive dance vibes that appear both here and there, I yet find that this is a very well-crafted and well-thought-out album.

The rating is good with alot of praise. The German audience will probably love this and although The Victorian Wallflowers is clearly intended to reach a wider audience than the band may have done earlier, it also emphasizes the fact that Ashbury Heights refuses to stand still in their musical development for which of course they deserve full credit.

Känslostarkt när Solar Fake introducerar nytt

Tags: , , , , , , , , , ,


Dreadful Shadows– och Zeraphine-bekantingen Sven Friedrich tillsammans med den nya keyboardisten André Feller (som tagit över rollen efter den tidigare Frank Arnolds avhopp) är nu redo att presentera nytt material från Solar Fake.

You win. Who cares? är titeln på det kommande studioalbumet som blir bandets femte i ordningen sedan debuten med Broken Grid (2008) och som följer de två senaste fullängdarna Reasons to Kill (2013) och Another Manic Episode som släpptes 2015 och livealbumet Sedated som släpptes förra året.

You win. Who cares? levererar elva nyskrivna spår där en dansant och rytmisk eletronisk botten möter melodiösa pianoinslag på ett album med målsättningen att förmedla starka känslor som aggression, ilska och styrka men även uppgivenhet och sårbarhet.

(Spana in videon till den första singeln “You Make Me Sick” nedan).

Albumet levereras, utöver den ordinarie CD-utgåvan och den begränsade blå vinylutgåvan, även i en 2-discs deluxeutgåva ** som utöver remixer av bland andra In Strict ConfidenceAdam is a Girl och Mr. Kitty även inkluderar covers på Editors megahit “Papillion” och Archives “Fuck U”. Utöver detta kommer det även i en begränsad 3-discs samlarbox *** som utöver väska och smycke även inkluderar bonusdiscen Tranquilised med några av Solar Fakes låtar i akustisk tappning.

Samtliga utgåvor kan förbokas här redan nu!

You win. Who cares? släpps den 31 augusti via Out of Line.

Tracklist

01. Sick of you
02. Wrong direction
03. A bullet left for you
04. Invisible
05. Anything you want
06. The pain that kills you too
07. Just like this
08. Too late
09. If this is hope
10. I don’t fight back
11. What if there’s nothing

CD2 **

01. Papillon (Editors Cover)
02. Fuck U (Archive Cover)
03. The pain that kills you too (Mr.Kitty Remix)
04. Just like this (Patenbrigade Wolff Remix)
05. A bullet left for you (Ost+Front Remix)
06. Too late (In Strict Confidence Remix)
07. The pain that kills you too (Adam is a Girl Remix)
08. Wrong direction (Random Starlight Remix)
09. If this is hope (Era Nocturna & Heavenly Creatures Remix)

CD3 “Tranquilised” ***

01. Just like this (acoustic version)
02. Too late (acoustic version)
03. Invisible (acoustic version
04. The pain that kills you too (acoustic version)
05. Wrong direction (acoustic version)
06. What if there’s nothing (acoustic version)
07. If this is hope (acoustic version)

Melotron återvänder med nya albumet “Für Alle”

Tags: , , , , , , , , ,


Hela elva år har passerat sedan Melotron senast var albumaktuella, när bandet släppte Propaganda (2007). Men efter mycket om och men så gav de oss sedan EP:n “Stuck in the Mirror” (2013) och nu, nästan fem år senare, står man äntligen redo att kunna presentera bandets åttonde studioalbumet i ordningen – Für Alle efter att man även släppt samlingsskivan Werkschau (2014).

Den första singeln “Menschen” finns ute nu (se videon nedan) och denna, tillsammans med titelspåret från den tidigare nämnda EP:n, utgör tillsammans de elva nya låtarna på Für Alle som kan förbokas på CD här redan nu!

 

Melotron består av sångaren och frontmannen Andy Krüger samt keyboardisterna Edgar Slatnow och Kay Hildebrandt och bandet bildades 1995. Samma år släppte man även på egen hand sin första självtitulerade kassett varpå man sedan plockades upp av det numera legendariska skivbolaget Zoth Ommog inför släppet av Mörderwerk (1999).

Für Alle släpps den 29 juni via Out of Line.

Tracklist

01. Willkommen
02. Alles auf Anfang
03. Menschen
04. Junkie
05. Wo ist dein Problem
06. Hätte, wenn und aber
07. Der 2. Planet
08. Sleep Well
09. Eigentlich
10. Und dafür
11. Dein Glück

Suicide Commando – “Forest of the Impaled”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, digital, vinyl/cd box, box***
Skivbolag: Out of Line
Releasedatum: 21 juli 2017
Genre: Harsh EBM, dark electro
Bandmedlemmar: Johan Van Roy
Land: Belgien
Recensent: Thomas Hulteberg

 

(English version below)

Med färre hits men högre intensitet

John Van Roys evighetsmaskin Suicide Commando släpper nu sitt nya album “Forest of the Impaled”Out of Line Music och skänker världen nio nya låtar att njuta av. Albumet innehåller elva spår, men “The Pain that you Like” (med gästspel av Jean-Luc från Front 242) och “Crack Up” släpptes på maxi-CD:n “The Pain that you Like” redan 2015.

Suicide Commando lever verkligen upp till bilden av sig själv och avviker inte en tum från sin formula på “Forest of the Impaled”. Johan Van Roy skriver melodislingor att dö för vilka ackompanjeras av blytunga basgångar och skönt distad sång. Tempot är överlag högre än på föregångaren “When Evil Speaks” och det gör albumet intensivare, men samtidigt något mer enformigt.

På öppningsspåret “The Gates of Oblivion” är det ingen mindre än Nero Bellum från Psyclone Nine som står för sången och det låter fräscht, rått och intensivt. Jag trodde inte att någon skulle kunna mäta sig med Johan som sångare på ett Suicide Commando-spår, men Nero Bellum kommer farligt nära. Sången är dessutom utomordentligt väl producerad och tydlig vilket är en stor bonus.

“Forest of the Impaled” är en fantastiskt bra skiva även om den har färre omedelbara hits jämfört med föregångaren “When Evil Speaks”, men varje låt har en fin förmåga att växa med tiden. “Forest of the Impaled” kommer utan tvekan att vara ett av mina personliga favoritalbum för året.

Bästa spår: “The Gates of Oblivion”
Sämsta spår: “Death Lies Waiting”

Tracklist

01. The Gates Of Oblivion (Featuring Nero Bellum of Psyclon Nine)
02. My new Christ
03. Too Far Gone
04. Death Lies Waiting
05. The Pain That You Like (Feat. Jean-Luc Demeyer of Front 242)
06. Poison Tree
07. The Devil
08. Chasm Of Emptiness
09. Crack Up
10. Schitz[o]topia
11. We Are Transitory

CD2 **

01. Death Lies Waiting (Nigen Remix)
02. The Pain That You Like (Pride & Fall remix)
03. Chasm Of Emptiness (The Psychic Force Remix)
04. My New Christ (Life Cried Remix)
05. The Pain That You Like (Orange Sector remix)
06. Too Far Gone (Plastic Noise Experience Remix)
07. Chasm Of Emptiness (Mildreda Remix)
08. My New Christ (Reaxion Guerrilla Remix)
09. Death Lies Waiting (SITD Remix)
10. My New Christ (2nd Face Remix)
11. God Is In The Rain (Katarina MissKey Cover)

CD 3 “Tribute CD” ***

01. Come To Me (by Acylum)
02. Love Breeds Suicide (by Reaktor 7x)
03. Desire (by C-Lekktor vs. Circuito Cerrado)
04. Monster (by Short and Crunch)
05. Cause Of Death: Suicide (by Alien Vampires)
06. Sheer Horror (by Empusa)
07. Conspiracy With The Devil (by ES23)
08. Fate (by Mildreda)
09. Hellraiser (by Nano Infect)
10. Time (by XSRY)
11. Actions Of The Mind (by Aim and Execute)
12. Godsend (by Body Harvest)
13. Sterbehilfe (by Stahlnebel & Black Selket)
14. See You In Hell (by Yu feat. Blackjack O’Hare)

CD4 “The Devil” ***

01. The Devil (Satanismus Remix)
02. The Devil (Cold Therapy Cover)
03. The Devil (Instrumental)
04. The Devil (Sektor O Cover)
05. The Devil (Original 1991 Version)

(English version below)

With fewer hits but higher intensity

Johan Van Roy’s everlasting machine Suicide Commando now releases the new album “Forest of the Impaled” on Out of Line Music and gives the world nine new songs to enjoy. The album contains eleven tracks, but “The Pain That You Like” (with a guest appearance by Jean-Luc from Front 242) and “Crack Up” was released alleady on the Maxi CD “The Pain That You Like” back in 2015.

Suicide Commando really lives up to it’s image and doesn’t deviate an inch from its formula on the “Forest of the Impaled”. Johan Van Roy writes melodies to die for which are accompanied by dark and groova basslines and nicely distorted vocals. The tempo is overall higher than on the predecessor “When Evil Speaks” and makes the album more intense, but at the same time somewhat more uniform.

On the opening track “The Gates of Oblivion”, includes a guest appearance by none the less than Nero Bellum from Psyclone Nine, and it sounds fresh, raw and intense. I did not think anyone could measure up with Johan as a singer on a Suicide Commando track, but Nero Bellum comes frightenly close. The song is also exceptionally well-produced with clear-to-hear vocals which is a big bonus.

“Forest of the Impaled” is a great record, although it has fewer immediate hits compared to the predecessor “When Evil Speaks”, but each song has a good ability to grow over time. “Forest of the Impaled” will by no doubt become one of my favorite albums this year.

Best track: “The Gates of Oblivion”
Worst track: “Death Lies Waiting”

Dive – “Far Away”

Tags: , , , ,


 

Albumaktuella Dive med The Klinik– och Absolute Body Control-bekante Dirk Ivens har släppt en video till “Far Away”. Låten är hämtad från det nya albumet “Underneath” som finns ute nu via Out of Line Music.

Combichrist – “Skullcrusher”

Tags: , , , ,


Comchrist återvänder med det nya albumet “This is Where Death Begins” som släpps via Out of Line den 3 juni. Här är videon till det första smakprovet “Skullcrusher”.

Ashbury Heights – “Glow”

Tags: , , , ,


Ashbury Heights presenterar videon till “Glow”. Låten är hämtad från det nya albumet “The Looking Glass Society” som finns ute nu via Out of Line Music.

Jean-Luc De Meyer gästspelar på nytt från Suicide Commando

Tags: , , , , , ,


Belgiska Suicide Commando, som frontas av den karismatiske Johan Van Roy (som även gästspelade med Sleetgrout förra året), har inte presenterat nytt material sedan man släppte “When Evil Speaks” (2013).

Nu är dock det hårdslående mörka electroprojektet åter aktuellt via den kommande singeln “The Pain That You Like” släpps senare i år via Out of Line, vars titelspår inkluderar gästspel av ingen mindre än Front 242s sångare Jean-Luc De Meyer.

B-sidan heter “Crack Up” och bonusremixerna kommer från C-LekktorPride and FallFragileChild och Decoded Feedback.

 

“The Pain That You Like” släpps den 24 juli via Out of Line.

Tracklist

sucide_commando_the_pain_that_you_like

01. The Pain That You Like
02. Crack Up
03. The Pain That You Like (Pleasure & Pain Remix)
04. The Pain That You Like (There Will Be Blood Remix by Pride & Fall)
05. Crack Up (Comatosedit by FragileChild)
06. The Pain That You Like (C-Lekktor Remix)
07. The Pain That You Like (Decoded Feedback Remix)