Format: (Album) CD, Digital, Spotify
Skivbolag: ACP Recordings Ltd
Releasedatum: 1 april 2012
Genre: Electronic, Techno
Recensent: Anders Mellgren

Bra ambition på spretigt album

Det börja ganska lovande med inspelade radiolika meddelanden under, över, vid sidan av, runt ganska snygga harmonier och melodislingor. Runt minuten senare brakar det lös i inledande “One Big Moment” på Orbitals album Wonky. Mördande syntar och typiska electrorytmer. Så småning om kommer de vackra harmonierna tillbaka. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag egentligen tycker om det. Efter ett par lyssningar står det ganska klart att min tro på detta album är ganska vacklande.

Orbitals styrka är egentligen att de lyckas med ganska snygga melodier och harmonier på hela albumet, men i kombinationen med inramningen tilltalar det inte mig. Jag faller dock för tredje spåret “Never” där “mördarsyntarna” är lite återhållna och så att säga matchar melodierna bättre.

Kalla mig omodern, men om man ska gör instrumental musik är kompositionen viktig. Har man inte en text att luta sig mot blir melodin desto viktigare. Om man inte har någon egentlig melodi blir man mer beroende av en produktion. Wonky ligger och svävar någonstans i det mittenpartiet där man har ganska snygga eller rent av vackra melodislingor men ibland, tyvärr, lyckas trasa sönder det med en halvtaskig produktion. Dock kommer dessa produktioner mer till sin rätt under lyssning i ett par schyssta lurar. I bilen går det nästan bort. I stereon hemma ger det inget engagemang och jag kommer på mig själv med att plötsligt nynna på andra låtar. Produktionen är beroende av att alla detaljer kommer fram, vilket dom gör i ett par bra lurar.

En spretig platta gar en spretig recension, ingen platta av världsklass på något sätt, men helt ok i ett par lurar på bussen på väg till jobbet eller plugget. Hade tillfälle att spela detta i en högklassig ljudanläggning på HÖG volym, det gjorde musiken rätta, utan att vara speciellt dynamisk.

Jag vill ge det här albumet 6/10 för ambitionen. Egentligen kan den vara värd lite mer, men då måste man komma med något som funkar i alla situtioner. “Wonky” är heller ingenting jag kan referera till om någon frågar, jag kommer inte ihåg någon melodi och text finns inte med ett undantag.

Lady Leshurr gästar på titelspåret “Wonky” (som jag nog tycker är plattans bästa) och rap-sjunger, ganska kul faktiskt och livar upp lite mot slutet. Värt att nämna är även “Belzedub” och den avslutande “Where is  it Going” utöver tidigare nämnda “Never”.

Tracklist

1. One Big Moment  6:17
2. Straight Sun  5:29
3. Never  4:44
4. New France (feat. Zola Jesus)  4:48
5. Distractions  7:05
6. Stringy Acid  5:20
7. Belzedub  4:55.
8. Wonky (feat Lady Leshurr)  6:14
9. Where is it Going?  5:51

Officiella musikvideon till ledmotivet från det kommande Orbital-albumet “Wonky”. Enjoy!

Väntan bland fansen har varit lång och nästan åtta år har passerat sedan det senaste studioalbumet “Blue Album” som släpptes under 2006.

Men senare i vår är nu den den engelska duon, som består av de Sevenoaks-baserade bröderna Paul och Phil Hartnoll, redo att presentera det nya albumet “Wonky” där man, utöver de sju nyskrivna spåren, även får gästspel på sång av Lady Lesurr och den rysk-amerikanska singer-songwritern Zola Jesus (aka Nika Roza Danilova).

Orbital (vars bandnamn är smeknamnet på en av de brittiska motorvägarna M25) presenterade sin melodiösa och atmosfäriska techno under slutet av åttiotalet.

Debuten “Orbital (Green Album)” släpptes 1991 efter att man på bred front slog igenom med hiten “Chime” som nådde topp-20 på den brittiska försäljningslistan. Under 1993 följde man upp med EP’n “Lush” varpå man släppte det andra albumet “Orbital 2 (Brown Album)” senare samma år. Duon har sedan nittiotalet släppt ytterligare en handfull album, en rad EP’s och singlar – och har även producerat filmmusik till sci-fi klassiker som “Event Horizon” och “Octane”.

Orbital har tidigare gjort sina skivsläpp bland annat via London Records två dotterbolag FFRR och Internal, men släpper numera sitt material på egen hand. (Lyssna på smakprov från det kommande albumet nedan).

“Wonky” släpps den 1 april via Orbital Records.

Tracklist

1. One Big Moment
2. Straight Sun
3. Never
4. New France (feat. Zola Jesus)
5. Distractions
6. Stringy Acid
7. Beeledub
8. Wonky (feat. Lady Leshurr)
9. Where Is It Going?

Format: CD, Download
Skivbolag: Complete Control Productions
Releasedatum: Ute nu

Genre: Industrial, EBM

8/10

Dansgolvssuget maskineri i jakt på en annan publik

Runt 1990 utkom i Storbritannien ett antal ovanligt intressanta dansmusiksamlingar som hette ”Funky Alternatives”. Där blandades dansgolvspionjärer som Orbital, A Guy Called Gerald och tidiga The Shamen med företrädare för hårdare EBM och industri: Nitzer Ebb, Skinny Puppy, Front Line Assembly. Där fanns också de som låg någonstans mittemellan, exempelvis Meat Beat Manifesto och My Life With the Thrill Kill Kult.

”Funky Alternatives”-skivorna stod för en spännande och eklektisk blandning, utgivna som de var när allt fortfarande var möjligt – innan dansmusiken hade stelnat i sina former och innan trångsyntharna hade tagit över bodymusiken. Lite som postpunk-eran var för alternativrocken. Och det är någonstans i detta gränsland som The Pain Machinery placerar sig med sin remixskiva ”Auto Surveillance”, en förövning inför den kommande fullängdaren ”Surveillance Culture”.

”Auto Surveillance” har uppenbarligen fått ganska hård kritik av recensenter som antingen saknar det mer genrerättrogna teutoniska industrislammer och den bröliga sång som duon Anders Karlsson och Jonas Hedberg tidigare stått för. Eller så ser de – i brist på koll, frestas jag påstå – gruppens nya sound som ren Nitzer Ebb-plankning. Men smaken är som baken: nu börjar jag, som inte brytt mig nämnvärt tidigare, att lyssna.

De fjorton spåren domineras av remixar av tre låtar: ”Hard Cash”, ”Grinder” och ”Armed!”, utförda av bland andra Jouni Olilla, Weathermen, Severe Illusion och Necro Facility. Så gott som samtliga versioner bär ekon av Detroittechno, acid house, belgisk new beat och hard beat. På Testarossa-mixen av ”Hard Cash” blir det till och med lite Hi-NRG. Egentligen är det bara två låtar som avviker från detta: ”Exit Strategy” som låter Front Line Assembly (tråkigt spår) och avslutande rockabilly-covern av ”Hard Cash” (roligt spår, framfört av Ragged Bones).

Jag hoppas att The Pain Machinery fortsätter utvecklas i den här riktningen på ”Surveillance Culture”. Och om orkestern från och med nu säger adjö till delar av sin förment tuffa industripublik, hoppas jag att de hittar en ny som är mer begiven på oldschool-body, new beat och dansmusik.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

1. Hard Cash (12″ Mix Feat. Ted Barley)
2. Armed! (Jouni Ollila Remix)
3. Grinder (Ted’s Acid Mix)
4. Twilight
5. Armed! (The Weathermen Remix)
6. Hard Cash (Severe Illusion Sober Mono Mix)
7. Grinder (12″ Mix)
8. Hard Cash (Necro Facility Remix)
9. Armed… To The Teeth!
10. Exit Strategy
11. Hard Cash (Testarossa Remix)
12. Grinder (Mix 2)
13. Hard Cash (Sebastian Rivas Acid Rave Remix)
14. Hard Cash (Performed By Ragged Bones)