Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Oliver Spring"

tEaR!dOwN – “Shades of Apathy”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Electro Aggression Records
Releasedatum: 18 december 2017
Genre: Electro-industrial, dark electro
Bandmedlemmar: Oliver Spring, Nico Scharlock
Land: Schweiz
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Ett starkt inslag i genren

Smack, boom, bang! Efter ett par teasers under hösten är det nu äntligen här. Electro-industrial duon tEaR!dOwNs efterlängtade tredje fullängdare “The Shades of Apathy”.

I sann EAR-anda, packat till bristningsgränsen (inklusive tre bonusremixer signerade The Psychic Force, Pyrroline och kFactor) så levererar nu duon bestående av Nerve Conflict-,  Nine Seconds– och Sleepwalk-bekantingen Oliver Spring och Nico “Charly” Scharlock ett album inspirerat av (för alla er som är bevandrade) lättlokaliserade fornstora hjältar från båda sidorna av Atlanten.

“Shades of Apathy” serveras ett antal mörka electro- och electro-industriella skapelser med utgångspunkten i den klassiska skolan och samtliga inkluderar en stor del av de där fina detaljerna som vi alla efterfrågar. Stämningsskapande intros, outros och mellanspel placeras i en modern och proffsig produktion som är både sammetslen och harmonisk men på samma gång dissonant, mörk och hårdslående.

En av styrkorna på albumet är den ständigt närvarande kontrasten där vackra stråkarrangemang toppas med snygga ledsynthar och små inslag av både akustiskt piano och andra ljud som sedan skickas rakt in i en välkonstruerad och tjock barrikad av analoga basgångar, effekter, samplingar och oljud. Konceptet fungerar ypperligt i det dystopiska ljudlandskap där tEaR!dOwNs mörka, personliga och välskrivna berättelser utspelar sig alltmedan de med hjälp av lager på lager bygger upp en stor bubbla av mikrodetaljer för alla att upptäcka.

Att finna någonting att kritisera kräver att man gräver relativt djupt. Men om jag skall nämna något så är det att de vokala insatserna dippar på några få ställen och att albumet innehåller vad som skulle kunna uppfattas som ett par upprepningar längs vägen. Detta är dock petitesser i sammanhanget och det vägs också upp av den genomtänkta sammansättningen som gör albumet i sin helhet till ett långt och mörkt soundtrack snarare än en spretig samling av enskilda hits.

Mina tre favoritspår radas upp i mittpartiet. De refrängstarka “Mirror” och “Skin” är båda två väldigt dansanta exempel som skulle vända upp och ner på vilket mörkt dansgolv som helst. Den tunga och atmosfäriska “Pathfinder” får mig sedan att tänka på Front Line Assemblys mellantempoklassiker “Infra Red Combat” och dessutom att längta efter att få se en hårdslående batterist leverera trumrytmen ovanpå den vobblande basgången på en livescen omgiven av rök.

När det kommer remixerna så är alla som förväntas av hög kaliber. Allra bäst gillar jag The Psychic Forces avskalade och uppsnabbade tolkning av “Pathfinder” som verkligen lyckas med att plocka fram basgången och melodierna på ett bra sätt.

“Shades of Apathy” är ett av förra årets starkare inslag i den nya vågen av musik i den här genren som just nu sköljer över oss i en relativt stabil stridande ström från flera håll och dess sammansättning och proffsiga produktion gör det också väldigt långlivat.

Tracklist

01. Apathy Part 1 (01:24)
02. Apathy Part 2 (04:28)
03. My World (04:58)
04. Rivers (05:07)
05. Mirror (05:02)
06. Skin (04:19)
07. Pathfinder (04:42)
08. Desire Machine (05:32)
09. Across The Sky (04:50)
10. Shades (04:23)
11. Addiction (05:35)
12. Apathy Part 3 (04:55)
13. Pathfinder (Rmx By The Psychic Force) (05:16)
14. My World (Rmx By Pyrroline) (04:57)
15. Mirror (Rmx By kFactor) (09:10)

(English version below)

A strong input in the genre

Smack, boom, bang! After a couple of teasers during the fall, it’s finally here. Electro-industrial duo tEaR!DOwN’s long-awaited third full-length “The Shades of Apathy”.

In true EAR spirit and packed to the burst limit (including three bonus remixes by The Psychic Force, Pyrroline and kFactor) the duo with Nerve Conflict-, Nine Seconds– and Sleepwalk-acquaintance Oliver Spring and Nico “Charly” Scharlock delivers an album inspired by (for all of you who knows) easily located heroes from both sides of the Atlantic.

“Shades of Apathy” offers a number of dark electro and electro industrial creations made from a classic foundation including a great deal of the fine details that we all request. Mood-creating intros, outros and interludes are placed in a modern and professional production that is both velvety and harmonious but at the same time dissonant, dark and hard-hitting.

One of the strengths of the album is the ever-present contrast, where beautiful string arrangements are spiced up with nice leadsynths and small elements of both acoustic piano and other sounds and then sent straight into a well-constructed and thick barricade of analogue basslines, effects, samples and noise. The concept works superbly in the dystopian soundscape in wich tEaR!DOwN’s dark, personal and well-written stories take place while they’re constructing a big bubble of micro-details for everyone to discover.

Finding something to criticize requires that you dig deeply. But if I should mention something, the vocal qualities dips in a few places here and there and the album also containts what could be perceived as a couple of repetitions along the way. However, this is petitions in the context, and it the thoughtful composition easily makes up for that and it constructs the album in its entirety as long and dark soundtrack rather than a sparse collection of individual hits.

My three favorite tracks all appear in the middle. “Mirror” and “Skin” with their strong choruses are both quite dazzling examples that would turn any dark dancefloor completely upside down. The heavy and atmospheric “Pathfinder” then reminds me of Front Line Assembly’s mid-tempo classic “Infrared Red Combat”, and in addition to that also makes me longing to watch a hard-hitting batterist deliver the drum rhyme on top of the vibrating bassline on a live stage surrounded by smoke.

When it comes to the remixes, all of them are as expected of a high caliber. However, The Psychic Force’s scaled-down uptempo interpretation of “Pathfinder” is my favourite as it really succeeds in picking up the bassline and melodies in a good way.

“Shades of Apathy” is one of last year’s stronger outputs in this new wave of music in this genre which now is flowing over us in a steady stream from several directions. Its composition as a whole and professional production also makes it very long-lasting.

tEaR!dOwN följer upp med “Shades of Apathy”

Tags: , , , , , , , ,


Oliver Spring, som sedan tidigare är inblandad i akter som Nerve Conflict,  Nine Seconds och Sleepwalk, återvänder nu tillsammans med bundförvanten Nico “Charly” Scharlock med det nya albumet “Shades of Apathy” under deras gemensamma electro/industrial moniker tEaR!dOwN.

Duon debuterade på egen hand med “Mind!Kick” (2008) varpå man plockades upp av kanadensiska Electro Aggression Records och släppte uppföljaren “Clouds Cover the Sun” 2013.

“Shades of Apathy” innehåller tolv spår samt tre bonusremixer signerade skivbolagskollegorna Pyrroline och kFactor samt den tyska trion The Psychic Force.

Kolla in musikvideon till det första smakprovet “Mirror” och lyssna på mer smakprov (nedan).

“Shades of Apathy” släpps den 18 december via Electro Aggression Records.

Tracklist

01. Apathy Part 1
02. Apathy Part 2
03. My World
04. Rivers
05. Mirror
06. Skin
07. Pathfinder
08. Desire Machine
09. Across The Sky
10. Shades
11. Addiction
12. Apathy Part 3
13. Pathfinder (The Psychic Force Remix)
14. My World (Pyrroline Remix)
15. Mirror (kFactor Remix)

Nine Seconds – “Nothing to Confess”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Space Race Records
Releasedatum: 7 november 2014
Genre: Electro, EBM
Bandmedlemmar: Oliver Spring, René Ebner, Thomas Kowalzik
Land: Tyskland/Schweitz
Recensent: Patrik Lark

HemsidaFacebookLast.fmSpotifyDiscogs

(English version below)

Strålande produktion men utan verklig hit-potential

Nine Seconds debutskiva ”Poladroids” var aningen splittrad mellan rena synthpoplåtar och låtar av mer industriell EBM-karaktär. Sound och produktion var dock av yppersta klass och lovade gott inför framtida släpp. Inför den andra fullängdaren var den stora frågan om albumet skulle dra åt synthpop eller åt EBM-hållet?

Mina förhoppningar om att den mest blippiga och hurtfriska synthpopen skulle vara bortskalad infrias faktiskt helt och hållet. Nine Seconds har valt att satsa på sin mörkare och mer allvarsamma sida, vilket känns logiskt då sångaren Oliver Spring (Sleepwalk/tEaR!dOwN/Nerve Conflict) har en hård och typiskt industriell röst. Att man dessutom har lagt in en cover på Front 242:s ”No Shuffle” visar tydligt ställningstagandet. På debuten hade man en istället en cover på Trans-X:s gamla plipp-ploppande schlagerdänga “Living On Video”, som jämförelse. Tyvärr låter ”No Shuffle” som något Front 242 själva skulle ha uppdaterat, Nine Seconds försöker inte tillföra något utan har bara fräschat upp soundet lite.

Sett till helheten känns det som att Nine Seconds nu har hittat sitt sound och sin nisch. Det är i grunden en melodiös EBM med tydliga inslag av synthpop och ibland även lite techno. Ljudbilden är ren och odistad, varm till karaktären med feta analogljud, men inte så minimalistisk. De många lagren av elektroniska ljud med mycket effekter skapar stundtals atmosfäriska mattor. Ibland tycker jag nog att det blir lite för mycket mattor med onödigt mycket effekter. Då Nine Seconds så tydligt riktar sig emot dansgolvet, tror jag att de skulle tjäna på att skala av ljudmattan lite för att få mer fokus på rytmen. Viktigast är dock att de lyfter låtskrivandet till en högre nivå.

Trots de uppenbara kvaliteterna så saknar jag några låtar som verkligen sticker ut med bra melodier eller någon form av hook som fastnar. Bästa refrängmelodin hittar man i ”Antistar Machinery” men det bästa groovet har Cryo åstadkommit i sin remixade version av ”Waiting for the Last Kiss” som är som en helt annan låt jämfört med originalet. Cryo-versionen är lite av en skitigare och mer minimalistisk clubversion. Även Mind.In.A.Box har gjort en mäktig remix av ”Attractive Lies” som blivit ett atmosfäriskt och produktionstekniskt mästerverk som bäst gör sig i ett par hörlurar. Leaether Strips version av ”Antistar Machinery” skalar bort det mesta av både melodi och produktion, kvar blir bara en platt stampande bas, och som vanligt när det gäller Leaether Strip, alldeles för mycket distorsion på det mesta, särskilt sången.

Nine Seconds är ändå på rätt spår och har det mesta som krävs och det fattas bara starkare låtmaterial för att det ska lyfta. Kanske hade jag lite för stora förhoppningar på den här skivan efter den löftesrika debuten. Men jag fortsätter hålla dem under bevakning med förhoppning om att de ska få till det riktigt ordentligt på nästa album.

Bästa låtar: Antistar Machinery, Attractive Lies, No Shut Eye

6/10 BRA!

Tracklist

01. Attractive Lies (03:46)
02. Antistar Machinery (04:36)
03. Borderland (2nd Attempt) (04:46)
04. Pompeii (04:49)
05. Waiting For The Last Kiss (04:07)
06. Malfunction 09 (02:17)
07. The Forgotten Man (04:13)
08. No Shut Eye ( Fight Back mix ) (04:37)
09. No Shuffle (03:51)
10. Planet On Fire (05:52)
11. Waiting For The Last Kiss ( Nine Seconds vs Cryo – Club Mix ) (05:49)
12. Attractive Lies ( Nine Seconds vs Mind.In.A.Box) (05:46)
13. Antistar Machinery ( Nine Seconds vs Leaether Strip) (05:16)

 

(English version below)

Great production skills but lacks serious hit potential

Nine Seconds debut album “Poladroids” was somewhat torn between pure synthpop songs and songs of more industrial EBM character. Sound and production, however, was of the highest class and promised well for the future release. Prior to the second full-length album was the big issue of the album would go in the synthpop or the EBM direction?

My hopes that the most bleeps’n’bloopsy synthpop would have been peeled away materialized in fact altogether. Nine Seconds has chosen to invest in its darker and more serious side, which seems logical since the singer Oliver Spring (Sleepwalk/tEaR!dOwN/Nerve Conflict) has that hard and typical industrial voice. The fact that they also have added a cover of Front 242‘s “No Shuffle” clearly points out the choosen direction. On the debut album they instead had a cover of Trans-X‘s old catchy pop tune “Living on Video,” for comparison. Unfortunately “No Shuffle” sounds like something Front 242 themselves have updated, Nine Seconds haven’t tried to bring anything new out of it, they’ve just revamped the sound a bit.

Looking at the big picture, it feels like Nine Seconds have now found their sound and niche. It is basically a melodic EBM with clear elements of synthpop and sometimes even a little bit of techno. The soundstage is clean and undistorted, warm character with fat analog sound, but not so minimalistic. The many layers of electronic sounds treated with lots of effects creates at times larger atmospheric soundscapes. Sometimes I feel that there is too much pads with unnecessary effects going on. While Nine Seconds are so clearly directed against the dance floor, I think they would benefit from peeling of some of the pad-building sounds to get more focus on the rhythm. More importantly though is to take the song writing to a higher level.

Despite the obvious qualities I miss some songs that really stands out with good melodies or some kind of hook that really sticks. Best chorus melody can be found in the “Antistar Machinery” but the best groove are accomplished by Cryo in their remixed version of “Waiting for the Last Kiss“, which is like a completely different song to the original. The Cryo-version is like a dirtier and more minimalistic club version. Also Mind.In.A.Box has made a powerful remix of “Attractive Lies” which turned out very atmospheric and in terms of production a true masterpiece that best comes out in headphones. Leaether Strip’s version of “Antistar Machinery” peels away most of both melody and sound production, leaving only a flat stomping base, and as usual with Leaether Strip, far too much distortion on most things, especially the vocals.

Nine Seconds are pretty much right on track and all that are missing for it to take off are stronger song material. Maybe I had too great expectations on this album after their promising debut. But I will continue to keep track of them with the hope that they’ll get all in on the next album.

Best songs: “Antistar Machinery“, “Attractive Lies“, “No Shut Eye

Nine Seconds erkänner ingenting på uppföljaren

Tags: , , , , , , , , , ,


Nine Seconds, som albumdebuterade med “Poladroids” förra året är nu tillbaka med uppföljaren “Nothing to Confess”.

Utöver tio nyskrivna spår från nybildade tysk-schweiziska electro/futurepop-kollaborationen, som består av Sleepwalk-sångaren Oliver Spring tillsammans med No Comment-duon René Ebner och Thomas Kowalzik, så har bandet även genomfört tre samarbeten med CryoMind.in.a.Box och Leaether Strip.

Nine Seconds blandar mörk dansant electro med greppvänliga refränger. Lyssna på det första smakprovet “Antistar Machinery” nedan.

“Nothing to Confess” släpps den 7 november via Space Race Records

Tracklist

nine_seconds_nothing_to_confess

01. Attractive Lies
02. Antistar Machinery
03. Borderland (2nd Attempt)
04. Pompeii
05. Waiting for the Last Kiss
06. Malfunction 09
07. The Forgotten Man
08. No Shut Eye (Fight Back mix)
09. No Shuffle
10. Planet on Fire
11. Waiting for the Last Kiss (Nine Seconds vs Cryo – Club Mix)
12. Attractive Lies (Nine Seconds vs Mind.In.A.Box)
13. Antistar Machinery (Nine Seconds vs Leaether Strip)

 

Nine Seconds – “Polardroids”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Space Race Records (EKProduct)
Releasedatum: 24 maj 2013
Genre: Electro, EBM
Bandmedlemmar: Oliver Spring, René Ebner, Thomas Kowalzik
Land: Schweitz/Tyskland
Recensent: Patrik Lark
Köp: TBA

Melodiöst och mörkt

Nine Seconds är en konstellation bestående av Oliver Spring, tidigare sångare i harsh EBM/dark-electrobandet Sleepwalk från Bern, och de två tyska medlemmarna René Ebner och Thomas Kowalzik, från synthpopbandet No Comment. ”Poladroids” är bandets debutalbum och har bara förekommits av den självutgivna EP:n “Irresolution”.

Mötet mellan tyskarnas välproducerade synthpop och schweitzarens mer hårdkokta vokala insatser, visar sig var mycket lyckat. De prickar in en bra balans mellan synthpopens melodiösa arrangemang och tyngden från hårdare EBM. Det är förvånansvärt få band har valt att lägga sig så här lite mitt emellan de bägge genrerna. Närmaste jämförelsen som dyker upp i tanken är förstås And One med sin bodypop, men Nine Seconds variant faller mig bättre i smaken. Man skulle kunna säga att de hamnar någonstans halvvägs mellan And One och Front Line Assembly; melodiösa som de förstnämnda men med ett mer komplext och fränare sound som de senare. Skivan är lite ojämn, med en riktigt stark första halva och en klart sämre andra halva. Påfallande många låtar går i ett högre tempo och är synnerligen lämpade för ett dansgolv.

Poladroids” inleds med introlåten ”90 Seconds” och det är precis så lång den är. Den slår an tonen men inte mycket mer. Sedan följer Front 242-doftande ”Heal My Hurts” som är ett av de bättre spåren som drar åt EBM-hållet. Dansanta ”Girl Panic” går istället åt synthpophållet och är kanske det spår som mest påminner om And One. “Irresolution” är ett väl valt singelspår som bäst beskrivs som melodiös EBM ämnad för dansgolvet. Det visuella temat från låtens video går igen i omslaget och blir en markering av att detta är plattans bästa spår. Så var det dags för lite synthpop igen. ”Homesick Robot” hamnar i samma kategori som ”Girl Panic” men med en mer metallisk ton och en knyckigare rytm.

Så här långt kommet håller skivan riktigt hög klass, men sedan känns det som att den börjar tappa. Arrangemangen blir rakare och enklare, melodierna inte lika framstående eller varierade. Idéerna verkar ha sinat något. “Burn Burn Superstar” rycker inte riktigt tag i mig som de tidigare låtarna, främst kanske på grund av den lite väl stumma trumtakten. Gästsångerskan Corinne Boichats ljuva stämma lyfter “Dans Les Yeux De L’Autre” några snäpp men bitvis är låten instrumentellt övergödd. “Redeem Your Vision” och “Borderland (First Request)” är helt okej låtar men passerar ändå förbi tämligen obemärkt. Men sedan kommer ”Victim” med sina retrovibbar från sent 70-tal. Detta är synthdisco med influenser av Giorgio Moroder: Tänk Donna Summers ”I Feel Love” men byt ut Donnas soulröst mot Oliver Springs distade stämma och kasta in några vocoderröster. Inte så tokigt alls, faktiskt.

Efter den ljusglimten blir det istället en djupdykning. Den mörka stämning som skivan byggt upp under de tio första spåren faller platt när de lägger in en cover på Trans-X:s gamla schlagerdänga “Living On Video”. Den glättighet som låten utstrålar skär sig bjärt mot övriga materialet och drar ner helhetsintrycket. Sista ordinarie låt är “Mission Accomplished” som är en lite oinspirerad halvmesyr. Efter de tolv ordinarie spåren följer tre remixade bonusspår, bland annat ett av Vomito Negro som tyvärr inte lever upp till förväntningarna. Då har Bak XIII lyckats bättre med sin remix av “Burn Superstar Burn”.

Sammantaget är Nine Seconds en mycket intressant konstellation som jag kommer att hålla ögonen på. De skapar ambitiösa arrangemang gjorda med god fingertoppskänsla och lägger ner en hel del jobb på produktionen. Att skriva melodiösa men fortfarande mörka låtar, utan att trampa över den hårfina gränsen så att resultatet istället landar i kommersiell pop, är inte det lättaste. Här balanserar Nine Seconds väl på den slaka linan, med undantag för Trans-X-covern. Det ska bli spännande att se var de tar vägen i framtida skivsläpp.

Bästa spår: ”Irresolution”, ”Girl Panic”, ”Heal My Hurts” och ”Homesick Robot”

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

01. 90 Seconds (01:35)
02. Heal My Hurts (04:40)
03. Girl Panic (04:26)
04. Irresolution (05:07)
05. Homesick Robot (04:32)
06. Burn Superstar Burn (03:31)
07. Dans Les Yeux De L’Autre (05:12)
08. Redeem Your Vision (05:20)
09. Borderland (first request) (03:58)
10. Victim (04:33)
11. Living On Video (04:46)
12. Mission Accomplished (04:34)
13. Irresolution (Framework Remix) (04:00)
14. Burn Superstar Burn (Bak XIII Remix) (02:52)
15. Mission Accomplished (Vomito Negro Remix) (04:13)

Nine Seconds albumdebuterar med “Poladroids”

Tags: , , , , , , , , ,


Den nybildade trion Nine Seconds är nu redo att presentera debutalbumet “Poladroids”.

Bandet, som består av Sleepwalk-sångaren Oliver Spring tillsammans med No Comment-duon Rene Ebner och Thomas Kowa, introducerade sig med EP’n “Irresolution” (som man släppte på 12″ vinyl på egen hand under det förra året) och har nu skrivit på för det italienska skivbolaget EKProducts nybildade dotterbolag Space Race Records.

“Poladroids” innehåller totalt femton spår, inklusive de fyra från den tidigare EP’n och tre bonusremixer ** signerade Framework, Bak XIII och belgiska Vomito Negro och gör även en cover på klassikern “Living on Video” (Lyssna på smakprov nedan)

“Poladroids” släpps den 24 maj via Space Race Records (EKProduct)

Tracklist

  1. 90 Seconds
  2. Heal My Hurts
  3. Girl Panic
  4. Irresolution
  5. Homesick Robot
  6. Burn Superstar Burn
  7. Dans Les Yeux De L’Autre
  8. Redeem Your Vision
  9. Borderland (first request)
  10. Victim
  11. Living On Video
  12. Mission Accomplished
  13. Irresolution (Framework Remix) **
  14. Burn Superstar Burn (Bak XIII Remix) **
  15. Mission Accomplished (Vomito Negro Remix) **

Sleepwalk återvänder efter fem år

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Bruno Ruch och Oliver Spring avslutade sitt musikaliska samarbete under 2005 strax efter att man släppte albumet “Rapid Eye Movement” (2004). Efter detta var Bruno Ruch ensam kvar i Sleepwalk. Bandet återbildades dock under 2009 som en trio tillsammans med Andreas Lehmann och Roland Ruch varpå det första livstecknet var gratis-EP’n “Revenge Of The Lost” som släpptes under 2009.

Sleepwalk bildades redan 1993 och efter att på egen hand ha släppt ett par demokassetter, så gavs man under 1994 ett kontrakt med Schweiziska Rising Records där man släppte EP’n “Immortal Disease” under 1994. Årets efter kom också debutalbumet “Door To Insomnia” som släpptes på tyska Celtic Circle Productions’ dotterlabel Khazad-Dûm, ett album som sedan följts upp under slutet av nittiotalet och under 2000-talet med ytterligare fyra album, alla via Scanner. Bandet har spelat live både i Europa och USA och efter en lång paus är man nu alltså tillbaka.

Nytt material är på gång och på allmän begäran släpper man under tiden nyss nämda EP’n från 2009 i en en ny version på CD. Den uppdaterade versionen innehåller två nyskrivna låtar och fyra bonusremixer från Painbastard, Stereomotion, Supreme Court och Reizstrom.

“Revenge Of The Lost” släpps den 19 april via Scanner.

Tracklist

  1. Hunt
  2. Blindness
  3. Man Machine
  4. Life As A Gift
  5. Dig Your Grave
  6. Control
  7. Dig Your Grave (Encounter Remix By Painbastard)
  8. Dig your grave (Still Alive Remix by Reizstrom)
  9. Control (Stereomotion Remix)
  10. Dig Your Grave (Remix By Supreme Court)