Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Olaf Wollschlager"

Seadrake redo för albumdebut

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Den nybildade trion Seadrake, som består av Minerve-bekantingen Mathias Thürk, svensken Rickard Gunnarsson (från Enemy AllianceStatemachine och Lowe) samt sångaren Hilton Theissen (från Akanoid och Dark Millennium) som tidigare har samarbetat med akter som The MissionMinistryJochim Witt och Queens of the Stoneage, gör sig nu redo att presentera debutalbumet “Isola”.

Seadrake har sedan man släppte singeln “Daydream” (2015) gjort ytterligare fyra singelsläpp, senast den populära “Lower Than This (Someday)” med gästspel av Frank M. Spinath (som sedan tidigare är känd en lång rad projekt, som Seabound, RadioaktivistsEdge of DawnGhost & Writer och soloprojektet Lionhearts). (Se musikvideorna nedan).

Bakom produktionen av den tio spår långa fullängdaren finner vi ingen mindre än synthpopmaestron Olaf Wollschläger, vars långa meritlista inkluderar giganter i genren som And OneMeshMelotron men även band som Paradise Lost och In Strict Confidence.

Seadrake levererar modern elektronisk pop med lätta akustiska inslag och den långa raden med influenser som de tre bandmedlemmarna med relativt olika bakgrund och erfarenheter har plockat med sig på vägen.

OBS! Missa intervjun med Rickard Gunnarsson som du kan läsa här!

“Isola” släpps den 27 april via Megahype.

 

Tracklist

01.What You Do to Me
02.Get It On
03.On the Run
04.Something Durable
05.Room 316
06.Lower Than This (Someday)
07.Die of Temptation
08.Conformity Loves Company
09.Daydream
10.Soulsharer

Intervju: Seadrake (Rickard Gunnarsson)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand fick en pratstund med den forne Enemy Alliance, Statemachine och Lowe-medlemmen Rickard Gunnarsson från den nu albumaktuella trion Seadrake, som i övrigt består av Mathias Thürk (från Minerve) och sångaren Hilton Theissen (från Akanoid och Millennium), inför släppet av deras första album Isola.

 

 

(Foto: Chris Ruiz Photography)

(English version below)

Hej Rickard! Från de (för oss) kanske mest kända banden Enemy Alliance, Statemachine och Lowe till det nya projektet Seadrake. Kan du berätta lite mer kring hur allt startade?

– Hallå, Jens! Egentligen började min ”musikkarriär” ju långt tidigare än så, men det är väl med Statemachine, eller snarare tonårsbandet Enemy Alliance, som jag kom in på synthmusik. Seadrake startades av Mathias Thürk (från tyska synthpopbandet Minerve) och var från början ett slags projekt med olika sångare. När Mathias och sångaren Hilton Theissen (från electrogruppen Akanoid och metalbandet Millennium) började skriva låtar och jag sen joinade upp i studion i Köln, så upptäckte vi att allt klickade och Seadrake blev till. Vi alla är skivbolagskollegor sen gammalt och har remixat varandra och turnerat ihop i våra tidigare band.

Ja, ni är ju tre personer som har ganska olika bakgrund. Har det gjort arbetet med det här albumet extra intressant?

– Vi har alla vuxit upp med ungefär samma musik, trots att vi kommer från helt olika ställen. Mathias är från Östberlin (DDR), Hilton är född i Kapstaden (Sydafrika) och jag från innersta Stockholm. Däremot så har vi rätt avskild musiksmak vilket kan ge det hela en extra krydda, men också bidra till väldigt högljudda och minst sagt intensiva diskussioner i studion. Vid de tillfällena brukar jag låtsas att jag inte förstår tyska (skrattar).

Tyske synthpopsmaestron Olaf Wollschläger, vars oändligt långa meritlista innefattar stora namn som And One, Mesh, Melotron men även akter som In Strict Confidence och Paradise Lost har stått för stora delar av produktionen av Isola. Hur var det att jobba med honom?

– Ah, du menar “O-Love”.. En av de roligaste tyskarna jag träffat faktiskt. Tidigare har jag bara jobbat med producenter som varit i samma band konstigt nog (som Mårten Kellerman, Leo Josefsson, Mehdi Bagherzadeh och Tobias Ersson), så för min del var det nytt att jobba med någon som enbart jobbade på soundet. När man proddar och spelar i samma band så får man lätt en jargong som alla förstår, säger jag “Benny- eller Lowe-piano” så fattar alla vad det handlar om. Så var det inte riktigt här och dessutom är ju termerna såklart annorlunda på tyska. Olaf är helt klart en av de bästa synthpopsproducenterna och jag hoppas vi kan jobba ihop igen!

Frank M. Spinath (från Seabound, Edge of Dawn, Ghost & Writer, Radioaktivists) gästspelar också på ett spår. Hur kom det samarbetet till?

– När Mathias startade bandet så var tanken att det skulle vara ett ”featuring”-projekt, lite som Kleerup, så då tog han in olika sångare och artister på de låtar han hade skrivit. “Lower Than This (Someday)” med Frank var en av de låtarna. Min tanke var först att vi skulle släppa den som en enskild singel efter albumet, men det är en låt som verkligen växer när man lyssnar på den, så nu känns den självklar på albumet Isola. Förhoppningsvis får vi med oss Frank på kommande spelningar!

Ja, på tal om livespelningar. Hur ser era närmsta planer ut?

Isola släpps nu på fredag den 27 april och vi firar det med releaseparty och fotoutställning på ett galleri i Stockholm tillsammans med Chris Ruiz (från And One, Pakt) som är vår hovfotograf. Efter det så blir det rep i studion i Düsseldorf och därefter Castle Party Festival 15 juli i Polen. 15 september gigar vi på Debaser Strand i Stockholm och i november/december åker vi på Tysklandsturné.

Albumet toppar redan (i skrivande stund) den tyska webbshopen Poponauts försäljningslista. Är ni förvånade över den positiva responsen?

– Isola är en platta som jag själv tycker om att lyssna på, så självklart blir jag glad över att det finns likasinnade själar ute i världen. Jag hoppas såklart att det kommer bli en succé, men jag blir fortfarande överraskad när singlar som “Lower Than This (Someday)” och “Something Durable” går upp tyska alternativlistan. Häromdagen fick jag reda på att vi gått upp på de norska listorna också, det är om något helt surrealistiskt! Jag trodde norrmännen bara gillade Robin och A-Ha (skrattar).

Slutligen, eftersom Elektroskull.com trots allt är (i huvudsak) en publikation med svenskt och skandinaviskt huvudfokus – har du något bra budskap eller hälsning till de svenska läsarna och kanske de som känner till dig sedan tidigare?

– Stay true to synthpop! Och förövrigt anser jag att Karthago bör förstöras!

Elektroskull.com och undertecknad vill ge ett stort tack till Rickard Gunnarsson som tog sig tiden att ge den här intervjun. Läs mer om albumsläppet och kolla in musikvideorna till bandets första handfull singelsläpp här!

Förboka Isola och beställ bandets tidigare singlar här!

(English version below)

 

Hi Rickard! From the (to us) perhaps most known bands Enemy Alliance, Statemachine and Lowe to the new project Seadrake. Can you tell us a bit more about how it all began?

– Hey there, Jens! Well, my musical career started long before that, but I guess Statemachine or rather my teenage band project Enemy Alliance are the ones that got me into electronic music. Seadrake was founded by Mathias Thürk (from the German synth pop band Minerve) and the idea from the start was to involve different vocalists. When Mathias and the singer Hilton Theissen (from electro act Akanoid and metal band Millennium) started writing songs and I then joined them in the studio in Cologne it all just came together and Seadrake was born. We’re all label colleagues since before and we have remixed each other’s music and have toured together in our previous bands. 

Yeah, you’re three individuals from quite different backgrounds. Have that made the work on this album even more interesting?

– We’ve all grown up with the same styles of music even though we come from totally different backgrounds. Mathis is from East Berlin (old DDR), Hilton is born in Capetown (South Africa) and myself from the inner city of Stockholm, Sweden. But indeed we do have a rather different personal taste in music that spices things up but also brings along some rather loud and to say the least intense discussions in the studio. At those moments I usually pretend that I don’t understand German (laughs).

German synthpop maestro Olaf Wollschläger, who’s almost infinite list of work contains big acts like And One, Mesh and Melotron but also the likes of In Strict Confidence and Paradise Lost has done most of the production work on Isola. What was the experience working with hime like?

– Oh, you mean “O-Love”.. One of the funniest germans I’ve met, actually. I’ve previously only worked with produceras that have been part of the same band (like Mårten Kellerman, Leo Josefsson, Mehdi Bagherzadeh and Tobias Ersson) so for me it was a new experience working with someone who only worked on the actual sound. When you produce and work with music together as a band you usually find a common way of describing things in a way that everyone understands. If I say “Benny- or Lowe-piano” everyone understands what that means. That was not really the case (working with Olaf) and the terms are obviously quite different in German. Olaf is one of the best synth pop producers out there and I hope we can work with him again!

Frank M. Spinath (from Seabound, Edge of Dawm, Ghost & Writer and Radioaktivists) makes a gues appearance on one of the tracks. How did that cooperation come about?

– When Mathis started the band the idea was for it to be a project featuring different vocalist, a little bit like Kleerup, so he brought in different singers and artists on the songs he had written. “Lower Than This (Someday)” with Frank was one of the songs. My first tought was to release it as a separate single after the album but it’s a song that really grows and now it feels as a natural part on the album Isola. Hopefully we can bring Frank along to our upcoming gigs!

Speaking of concerts. What do your upcoming plans look like?

– Isola will be released this Friday April the 27:th and the release party is combined with a photo exhibit in a gallery in Stockholm along with our inhouse photographer Chris Ruiz (from And One, Pakt). After that we will rehearse in the studio in Düsseldorf and then we play Castle Party in Poland on the 15:th of July. On the 15:th of September we play Debaser Strand in Stockholm and during November and December we go on a German tour.

The album allready (right now) got the spot on the German webshop Poponauts sales list. Are you surprised about the positive reponse?

– Isola is an album that I enjoy listening to myself and ofcourse I’m glad that there are common souls around the world. Ofcourse I hope for a success, but I still get surprised when singles like “Lower That This (Someday)” and “Something Durable” goes into the German Alternative charts. The other day I found out that we’ve entered the Norwegian charts aswell wich is kind of surrealistic! I thought Norwegians only liked Robin and A-Ha (laughs).

Finally, since Elektroskull.com after all is a webzine with a (mainly) swedish and scandinavian focus – do you have anything special to say to the swedish readers, perhaps to those who have followed your work from before?

– Stay true to synthpop! And forthermore I think that Karthago must be destroyed!

Elektroskull.com and yours truly sends a big thank you to Rickard Gunnarsson for taking the time to give us this interview. Read more about the album release and watch the videos for Seadrakes earlier singles here!

Pre-order Isola and buy Seadrakes earlier singles here!

“Neon Oblivion” blir tredje från Zynic

Tags: , , , , , , ,


Synthpopsensationen Zynic, som debuterade med den kritikerrosade “Fire Walk With Me” (2011) och sedan följde upp med den starka “Blindsided” (2013), är äntligen tillbaka med nytt material!

Bakom Zynic finner vi tysken Peter Siemandel och på det kommande “Neon Oblivion” radar han upp tio nya spår av sin melodiösa och melankoliska moderna synthpop som ständigt har ena foten i åttiotalet. Med produktionen har Peter ännu en gång tagit hjälp av den tyska synthpopgurun Olaf Wollschläger som tidigare har arbetat med MeshBeborn BetonIn Strict Confidence, Minerve och Harmjoy för att nämna några.

Det första smakprovet, titelspåret “Neon Oblivion” finns ute nu med tillhörande video (spana in denna samt lyssna på smakprov från albumet nedan).

“Neon Oblivion” släpps den 24 februari via Zedsdead-Records.

Tracklist

01. Neon Oblivion
02. Fear My Love
03. Would (feat. Stefan Netschio)
04. Powered by Death
05. Say Just Words
06. Slice of Life
07. Truemmer
08. Distance
09. Free to Decide
10. Side Effects

Beborn Beton – “A Worthy Compensation”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, BOX (2CD+2xLP)**, Digital
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 29 augusti 2015
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Michael B. Wagner, Stefan Netschio, Stefan Tillmann
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsReverbnation

(English version below)

Egensinnig värdig kompensation i en till synes odödlig genre

När Beborn Beton senast presenterade nytt material på den rätt trista och platta “Fake” 1999 så hade undertecknad i stor utsträckning tappat intresset för bandets musik till förmån för andra band i genren som då verkade mer intressanta.

Debutalbumet “Tybalt” (1993) tillsammans med bandets nästkommande två album “Concrete Ground” (1994) och den lite poppigare “Nightfall” (1996) representerade mycket av nyskapandet och originaliteten som då var absolut nödvändig på en till synes oändligt växande tysk synthpopscen där nya band under några få år ploppade upp likt svampar i marken en regnig höstdag. Genren hade minst sagt blivit ett lågvattenmärke och uttrycket kvantitet före kvalitet låg tyvärr nära till hands när man ser tillbaks på det.

Nu är det hösten 2015 och den Essen-baserade trion gör comeback efter 16 långa år. Efter att ha långtidslyssnat det nya albumet “A Worthy Compensation” är det relativt enkelt att konstatera att gammal nog är äldst när allt kommer kring.

Bandet besitter fortfarande fantastiska låtskrivarkvaliteter och även om “A Worthy Compensation” ljud- och produktionsmässigt inte påminner speciellt mycket om bandets tidiga material utan kanske rör sig mer in mot nutidens mer bekanta synthpopmarker (med hjälp av den tyske synthpops-maestron Olaf Wollschläger) så gör man det fortfarande med en genomgående relativt sällsynt tvist bestående av stor experimentlusta och bandets unika industriella touch. De lyckas med bedriften att faktiskt vara hyfsat egensinniga i en musikgenre som inte alltid tillåter speciellt stora utsvävningar.

Den skitiga råheten bandet visade upp på sina två första album finns fortfarande representerad på “A Worthy Compensation”Arrangemangen rent tekniskt och ljudmässigt har givetvis fått sig en ansiktslyftning och de akustiska elementen är också fler i den nu mycket modernare ljudbilden.

Den på albumet inledande “Daisy Cutter” (som även agerat aptitretare inför albumsläppet) bygger till refrängen upp en massiv ljudkuliss med en i bakgrunden oerhört snygg detaljrikedom. Det dröjer inte många sekunder innan man inser att Stefan Netschio har utvecklats till en riktigt bra sångare jämfört med när han ung och oerfaren skrålade ut textraderna på “Twisted” (1993). Detta understryks på flera ställen på albumet när han med bravur klarar av att leverera en sånginsats som både är tonsäker och kraftfull men samtidigt finessrik och skör när stunden kräver som exempelvis på spår som “Last Day On Earth” och den härligt blippiga “She Cried”.

Albumet radar upp starka refränger och de mer akustiskt kryddade låtarna, som det lätt gitarrdoppade titelspåret “A Worthy Compensation”, samsas fint med genretrogna men ack så starka synthpopnummer som “24-7 Mystery”, “I Believe” och “Terribly Wrong”.

Beborn Beton har verkligen kompenserat med värdighet och “A Worthy Compensation” är ett av årets absolut bästa album i en till synes odödlig genre.

9/10 MÄSTERVERK!

Tracklist

Beborn Beton kompenserar med värdighet

01. Daisy Cutter (05:14)
02. I Believe (04:42)
03. 24/7 Mystery (04:35)
04. Anorexic World (05:10)
05. A Worthy Compensation (05:36)
06. Last Day On Earth (04:26)
07. She Cried (04:52)
08. Was Immer (04:45)
09. Terribly Wrong (04:36)
10. Who Watches The Watchmen (04:51)

 

Bonus tracks (CD2, Box**)

01. Last Day On Earth (Extended Remix) (05:58)
02. I Believe (Version) (05:23)
03. A Worthy Compensation (Daniel Myer Remix) (04:48)
04. Folsom Prison Blues (03:02)
05. I Believe (Babymax Remix) (04:30)
06. Daisy Cutter (Iris Mix) (05:02)
07. 24/7 Mystery (Chuck Mellow Remix) (06:23)

 

(English verion below)

Original worthy compensation in an “immortal” genre

When Beborn Beton released thier last album, the quite dull and flat “Fake” in 1999 I must admit I had lost most of my interest in the band’s music and I had since quite some time started exploring other bands in the genre who at the time seemed more interesting.

The debut album “Tybalt” (1993) along with the band’s next two albums “Concrete Ground” (1994) and the more pop oriented “Nightfall” (1996) represented a lot of innovation and originality that was very much needed in a at the time seemingly endlessly growing German synthpop scene where new bands for a few years popped up like mushrooms in the ground on a rainy autumn day. The genre went into a masshysteria where the expression quantity before quality sadly comes in handy when I look back on these days.

Now it’s the fall of 2015 and the Essen-based trio are making their comeback after 16 long years. After a long listening to the new album “A Worthy Compensation” it is relatively easy to observe that experience beats all when it all comes around.

The band still possesses fabulous songwriting abilities and even though “A Worthy Compensation” sound and production-wise does not remind very much about the band’s early work but more into today’s more familiar synthpop area (with the help of the German synth pop-maestro Olaf Wollschläger) it’s still represents their relatively original input of great experimentation and the band’s unique industrial touch. They manage the feat of actually being quite original in a genre that is not always allowing particularly large excesses.

The gritty rawness the band showed up on their first two albums is still represented on “A Worthy Compensation”. Arrangements may have been technically and sonically given a facelift and the number of acoustic elements are also more represented in their now much more modern sound.

The album opening “Daisy Cutter” (which also acted appetizer before the album release) builds up to the chorus with a massive wall of sound with a background including alot of great detail. It does not take many seconds before you also realize that Stefan Netschio has developed himself into a really good singer compared to when he was young and inexperienced shouted out the lyrics on the likes of “Twisted” back in 1993. This is emphasized at several points on the album when he brilliantly manages to deliver a vocal performance that is both dynamic and powerful yet filled with finess and fragility when the moment requires on trackssuch like “Last Day On Earth” and the delightfully blippy “She Cried” .

The album lines up strong choruses and the more acoustically flavored songs like the light guitardipped title track “A Worthy Compensation” fits well with the more genre faithful but oh so strong synthpop-numbers “24-7 Mystery”, “I Believe” and “Terribly Wrong”.

Beborn Beton have really compensated with dignity and “A Worthy Compensation” is one of this year’s best albums in a seemingly immortal genre.

Zynic – “Blindsided”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Conzoom Records
Releasedatum: 24 maj 2013
Genre: SynthpopElectropop
Bandmedlemmar: H.P. Siemandel
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

 

Uppföljaren förmedlar många starka känslor

Synthpopsensationen Zynic slog igenom med buller och brak med sitt debutalbum “Fire Walk With Me” som släpptes för lite drygt två år sedan och nu är det dags för uppföljaren “Blindsided”.

Precis som tidigare har hjärnan bakom projektet; den tyske sångaren, frontmannen och låtskrivaren H.P. Siemandel tagit hjälp av ljudkonstnären och producenten Olaf Wollschläger för att ge oss tio nya spår. Tracklisten innehåller precis som förra gången en smakfull mix av snyggt arrangerad, melodiös och refrängstark elektronisk pop och “Blindsided” innehåller både snabba och dansanta upptempospår samt atmosfäriska ballader.

Med en såpass stark debut i bagaget så har Zynic sannerligen inte gjort det lätt för sig. Men när allt kommer omkring så kan jag konstatera att “Blindsided” står sig väldigt bra i en jämförelse och den lyckas väldigt bra med att förmedla många olika känslor och intryck.

Budskapen i låttexterna skiljer sig något den här gången. De samhällskritiska budskapen från tidigare (som debutalbumet “Dreams in Black and White”, “Who’s To Blame” och “Soul For Sale”) finns inte representerade i lika stor usträckning den här gången. Istället har H.P. Siemandel valt att ställa en lång rad livsexistensiella frågor (som i “Escape Artist”, “Only Human” och “Paradise Falls”) och toppar med mörka kärlekshistorier som i “Ghost” och “Dead End” – där den sistnämnda på ett skruvat men fullkomligt genialt sätt beskriver en nattsvart hämd på en älskare; “One last endless ride, I’ll soak your head in gasoline. You won’t come home tonight, it will look like suicide.”

Ljudbilden på “Blindsided” påminner mycket om den på det första albumet. Den röda tråden som är Zynics signum är väl bevarad och kommer inte göra något av de redan frälsta fansen besvikna. De mörka analoga arrangemangen lättas precis som tidigare upp av ljud inspirerade av både 80- och 90-tal liksom modernare elektroniska poptoner.

Albumet är väl sammanhållet och lättlyssnat samtidigt som det är tillräckligt varierat för att hålla intresset uppe hela vägen. Balansen mellan de lite nya greppen, som den annorlunda midtempoballaden “Paradise Falls” och covern av Eagles-sångaren Don Henleys åttiotalsklassiker “Boys of Summer” ger god variation och trots att lägstanivån i låtmaterialet snabbt konstaterat inte håller en lika hög lägstanivå som på debutalbumet så är “Blindsided” en mycket stark uppföljare.

Tracklist

01. Escape Artist (05:34)
02. Dead End (04:41)
03. Cardiac Arrest (05:01)
04. Only Human (04:09)
05. Paradise Falls (04:42)
06. Hard to Breathe (03:52)
07. Ghost (03:58)
08. Boys of Summer (04:28)
09. Thanks for Nothing (04:54)
10. Never Enough (05:13)

Zynic – “Dead End (Club Mix by Olaf Wollschlaeger)”

Tags: , , ,


Zynic “Dead End” i en remix av Olaf Wollschlaeger. Låten är hämtad från det kommande albumet “Blindsided” som släpps den 24 maj via Conzoom Records. Enjoy!

Zynic följer upp succédebuten

Tags: , , , , , , ,


Knappt två år efter den hyllade albumdebuten så återvänder nu synthpop-sensationen Zynic med den efterlängtade uppföljaren “Blindsided”.

Hjärnan bakom projektet – den tyske låtskrivaren och sångaren H.P. Siemandel, introducerade sitt Zynic via singelsläppet “Dreams in Black and White” (februari 2011) som sedan följdes upp debutalbumet “Fire Walk With Me” (april 2011).

Albumet, som tilldelades toppbetyg när det begav sig och var ett av årets absolut starkaste släpp i genren följdes sedan upp med EP’n “Personal Kryptonite” som släpptes i september samma år (2011).

“Blindsided” innehåller tio nya spår av Zynics sammetslena, retrodoftande med samtidigt moderna och kvalitativa synthpop. Ännu en gång har frontmannen och låtskrivaren slagit sig samman med den tyske producenten Olaf Wollschläger – vars cv innehåller tidigare arbete med storheter som bland annat Melotron, In Strict Confidence, Neuroticfish och Psyche.

“Blindsided” släpps den 24 maj via Conzoom Records.

Tracklist

  1. Escape Artist
  2. Dead End
  3. Cardiac Arrest
  4. Only Human
  5. Paradise Falls
  6. Hard to Breathe
  7. Ghost
  8. Boys of Summer
  9. Thanks for Nothing
  10. Never Enough

In Strict Confidence – “Utopia”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, BOX***, Digital • Speltid: 51 min (38 min**)
Skivbolag: Golden Core (ZYX Music)
Releasedatum: 21 september 2012
Genre: Electro, Darkwave, Electro rock
Mix: Dennis Ostermann, Olaf Wollschläger, Dirk Riegner
Master: John Cremer (Railroad Tracks)
Bandmedlemmar: Dennis Ostermann, Nina de Lianin, Jörg Schelte, Stefan Vesper, Haydee Sparks
Land: Tyskland
Recensent: Niklas Hurtig
Köp: TBA

Diversifierad och popifierad

In Strict Confidence är grundaren Dennis Ostermanns huvudprojekt och har sedan starten i början av 90-talet varit ett av de intressantaste banden inom den melodiska EBM/Industrial-scenen. Med sin unika blandning av melodiska synthslingor, Dennis mörka röst blandat med kvinnlig sång, industriella tongångar och dansgolvsosande beats har de släppt det ena fantastiska albumet efter det andra.

Efter framgången med förra fullängdaren “La Parade Monstrueuse” från 2010 så var mina förväntningar delade inför nästa albumsläpp. “La Parade Monstrueuse” var förvisso ett riktigt bra album, men den nya ljudbilden innebar också ett kliv bort från ISC’s rötter i EBM/Industrial – mot ett mer synthpop/rockigt sound. Förändringen ledde till ett delat intryck från undertecknads sida. Låtmaterialet var starkt – med några riktigt bra remixer av bland andra tyska ASP. Den nya ljudbilden var ett stort avsteg från den tidigare utstakade vägen och en – som så många gånger förut i den elektroniska musiken – popifiering kunde skönjas.

“Utopia” fortsätter på denna väg och har nu än mindre inslag av den ljudbild som en gång formade ISC. Albumet öppnar med “Morpheus”, som även släpptes som singel tidigare i höstas – med en fantastisk remix av livekamraterna i Diorama. Efterföljande “Tiefer” är en rockig och platt poplåt, som på något sätt sammanfattar allt det negativa med In Strict Confidence anno 2012.

På albumet återfinns inslag av både dubstep och synthrock – liknande det kanadeniska The Birthday Massacre framfört på senare material, samt mer ambienta världsmusikinslag som man tidigare inte hört tidigare. Inslagen av elgitarrer har ständigt ökat sedan den finländska multiartisten Haydee Sparks anslöt 2008. Om Haydee är med i den musikaliska skapandeprocessen eller om elgitarrerna mest bidrar till en mer sprakande liveupplevelse ska jag låta vara osagt.

Nu finns trots detta några riktiga höjdpunkter även på detta diversifierade album. Tredje spåret, den fantastiska “Justice”, påminner om föregångarens finaste stunder och “Silver Tounges” är som en fortsättning på “Silver Bullets” från det förra albumet.

Det samlade intrycket av “Utopia” är att ISC redan efter två försök har nått vägs ände med “popifieringen”. Och om man nu inte helt ska tappa den grund man byggt på i över tjugo år, så bör nog Dennis ta en ordentlig funderare inför nästa.

(Red.anm: Albumet levereras utöver den ordinarie enkeldiscutgåvan även som 2-disc dito och utöver detta även i en samlarbox*** i DVD-format som utöver bonusdiscen även inkluderar två vykort och klistermärke.)

Tracklist

CD 1

01. Morpheus  (05:50)
02. Tiefer (04:29)
03. Justice (04:38)
04. Forever and More (04:35)
05. Archangel (03:52)
06. Irgendwo Im Nirgendwo (05:30)
07. Being Born (04:19)
08. Karasevdah (03:12)
09. Silver Tongues (04:40)
10. Silver Bells (05:04)
11. She Came With Knives (05:24)

CD 2 **

01. Dornenschmerz (05:08)
02. In a Land So Far Away (04:50)
03. Salvation (Extended Version) (06:20)
04. Morpheus (AndyK Remix) (04:59)
05. Shadow Hides Sun (Demo Recording 2001) (05:32)
06. Apollo (Demo Recording 1998) (10:51)
07. Morpheus (Video) (03:19)
08. Blewe Moon (Video) (03:58)

Zynic – “My Personal Kryptonite” (Digital)

Tags: , , , , , , , , ,


Format: Digital, Spotify
Skivbolag: Conzoom Records
Releasedatum: 16 september 2011

Genre: Synthpop, Electropop

8/10

Noga utvalda remixer på ett av plattans starkaste spår

Tyska Zynic (aka H.P Siemandel) slog igenom på bred front med succéalbumet “Fire Walk With Me” i våras. Albumet föregicks av singelsläppet “Dreams In Black And White” och nu är det dags för ytterligare ett singelsläpp; fanfavoriten “My Personal Kryptonite”.

Det digitala singelsläppet saknar b-sidan“Regret” och den exklusiva akustiska versionenav albumspåret “Almost Silence” som återfinns på CD-utgåvan som släpps den 30 september. Innehåller består av de fem versionerna av titelspåret med oginalversionen från albumet och de fyra remixerna, där man plockat in storheterna Mesh och Rotersand, som levererar varsin väldigt personlig version av låten. Mesh väljer att lyfta melodierna och ovanpå detta lägga ett rätt ordinärt och modernt clubarrangemang. Under delar av låten har man även valt att lägga diverse effekter på sången.

Rotersands version i sin tur är även den väldigt dansgolvsanpassad. Man har (liksom Mesh) valt att lägga en del effekter på sången, som förvisso inte gör låten i sig rättvisa – men på ett svettigt dansgolv kommer de sitta som en smäck tillsammans med de tunga rytmerna!

Med utgångspunkt från originaspåret så är dock “Lex Luthor’s Revenge Mix” (som för övrigt är en fantastisk titel på en låt med visst kryptonit-tema) överlägset bäst med sina skruvade ljudpålägg. Remixen är signerad den mångfacetterade producenten Olaf Wollschläger, som på ett mycket smakfullt sätt lyfter fram låtens karaktär och kryddar grytan ordentligt utan utan att göra helheten oätbar i slutändan.

Utöver detta inkluderas även en “Bizarro Extended Mix” som i grund och botten är en förlängd version av originalet med vissa små skillnader i ljudbilden.

Normalt sett ogillar jag singelsläpp som levererar ett titelspår i ett antal olika remixer, men när låten i sig håller såpass hög klass och skivbolaget har visat upp god känsla när det gäller urvalet av remixer så kan betyget inte bli annat än bra. Zynic – “My Personal Kryptonite” i någon form kommer garanterat dyka upp i de flesta av mina DJ-set i vinter, var så säkra!

// Jens Atterstrand, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

  1. My Personal Kryptonite  4:35
  2. My Personal Kryptonite (Bizarro Extended Mix)  6:39
  3. My Personal Kryptonite (Mesh Remix)  5:13
  4. My Personal Kryptonite (Lex Luthor’s Revenge Mix)  5:47
  5. My Personal Kryptonite (Rotersand Rework)  5:36

Lyssna på Spotify!

Zynic följer upp succéalbum med två EP’s

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Efter de stora framgångarna med debutalbumet “Fire Walk With Me” så följer nu det tyska synthpopgeniet Zynic upp med EP’n “My Personal Kryptonite” i höst.

(Albumet erhöll toppbetyget 10/10 av vår huvudskribent Jens Atterstrand i maj – läs recensionen här!)

Titelspåret, som är en av fansens absoluta favoritlåtar från albumet, levereras utöver en extended version i tre remixer signerade Mesh, Rotersand och Olaf Wollschläger.

Utöver detta även den exklusiva b-sidan “Regrets” samt en akustisk remix av albumspåret “Almost Silence”.

“My Personal Kryptonite” släpps den 16 september via Conzoom Records.

Tracklist

  1. My Personal Kryptonite
  2. My Personal Kryptonite (Extended)
  3. My Personal Kryptonite (Olaf Wollschläger Remix)
  4. My Personal Kryptonite (Mesh Remix)
  5. My Personal Kryptonite (Rotersand Remix)
  6. Regrets
  7. Almost Silence (Lagerfeuer Mix)

Utöver detta har skivbolaget (efter stora påtryckningar ifrån fansen) även beslutat att släppa Zynic‘s debutsingel “Dreams In Black And White” i en CD-utgåva (begränsad till 500 exemplar).

Utöver de tidigare remixerna inkluderas även två bonusversioner av albumspåret “Soul For Sale”, varav den andra kommer i en remix av de nya skivbolagskollegorna i Australiensiska Neuropa.

“Dreams In Black And White” släpps den 16 september via Conzoom Records.

Tracklist

  1. Dreams In Black And White
  2. Dreams In Black And White (Extended)
  3. Dreams In Black And White (Beborn Beton Vintage Mix)
  4. Dreams In Black And White (Leaether Strip Remix)
  5. Dreams In Black And White (Assemblage 23 Remix Edit)
  6. Rescue Me (Iris Remix Edit)
  7. Soul For Sale (Extended)
  8. Soul For Sale (Neuropa Remix)