Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Obsession"

Client – “Authority”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Out of Line
Releasedatum: 21 mars 2014
Genre: Electropop
Bandmedlemmar: Kate Holmes, Nicole
Land: England
Recensent: Alexander Johansson

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsYoutube

Klientilismens sista suck?

Brittiska Client har släppt sitt femte studioalbum. Det har hunnit gå fem år sedan “Command” men trots att “Authority” presenteras som ett mörkare album så är det i allt väsentligt samma Bananaramasynthpop som tidigare. Det innebär ljus kvinnlig sång på ett tunt lager electro som påfrestande ofta har mer med schlagermusik än synthpop att göra, som t ex i otäcka “The Shining Path”.

Ladytron-konceptet, att repetera ett fåtal kongeniala oneliners, förstörs fullständigt i “Artificial” där de synthpopiga nipprigheterna kunnat ha ett existensberättigande på 80-talet, men därefter? “Nocturnal Eyes” som avslutar skivan är lika eländig den och uppbyggd på samma sätt, plågeriet pågår i över 9 minuter. Här finns tyvärr inget av det electro-egensinne som Ladytron förmår att skapa, även om de kommer ganska nära på “Obsession” som hör till skivans bästa spår. “XXX Action” är en bpm-förbättrad version av David Bowies “Fashion” där de sjunger action istället för fashion. Ungefär lika kreativt som deras scenshow på Das Boot 2008 och då är det ju ändå något speciellt med kvinnor i uniformer.

“Refuge” är hygglig synthpop med bra driv och läcker produktion (ett par av remixerna på singelversionen av “Refuge” är också riktigt lyckade). “Faith” är albumets vackraste spår, en krävande ballad med Cocteau Twins-influenser, som tvingar Client N att anstränga sin röst till det yttersta. Den bär och det griper. Remix-versionerna av Chrom och Lukas“You Can Dance” är mycket bättre än Clients egen version på plattan.

Till slut så måste man ju ställa sig frågan hur ett band som signades av pekfingerkeyboardisten Andrew Fletcher till hans skivbolag Toast Hawaii, legat på Mute, turnerat med Depeche Mode och samarbetat med Martin Gore och Douglas McCartney, inte kan åstadkomma något bättre? De har ju t o m haft en låt i en av mina favoritteveserier Nip/Tuck, “Price of Love”, och andra låtar i CSI och L Word. På “Authority” har de tagit hjälp av begåvade producenten David Francolini från Dragons och hans “Refuge”-remix i eget namn slår det mesta på albumet beträffande kreativitet och driv. Tyvärr tror jag att det är synthpopklientilismen som spökar. Tänk vad alla de begåvade band som inte får den här uppbackningen hade kunnat genomföra med en bråkdel av all den backup och marknadsföring Client fått genom åren?

Bästa låtarna: “Refuge”, “Obsession” och “Faith”

3/10 ASTRIST!

Tracklist

Auktoritet när brittiska Client bootar om

01. Authority
02. Design
03. XXX Action
04. You Can Dance
05. The Shining Path
06. Refuge
07. After Effect
08. Faith
09. Artificial
10. Obsession
11. Quarantine
12. Nocturnal Eyes

 

No Future for Clientilism

The British band Client has released their fifth album. Five years has passed since the album “Command” and Client states that “Authority” should be darker but it is the same Bananarama-oriented synth-influenced 80’ties pop as before. That means a female bright voice on an electro layer that has more in common with Eurovision song contest schlagers than contemporary electro music, clearly in the nasty “The Shinging Path”.

The minimalistic Ladytron-concept, to repeat a few clever modern life oneliners, is wasted in “Artifical” with its outdated synth pop tomfoolery. The last song, “Nocturnal Eyes”, is equally miserable, and it goes on for over 9 minutes. It gets a little better on “Obsession”, one of the best tunes on the album, that comes closer to Ladytron’s willfulness. “XXX Action” is a bpm-upbeat version of David Bowie’s “Fashion”, with the word action instead of fashion.

“Refuge” is decent synth pop and well produced and some of the remixes (that can be found on the single version) are very good. “Faith” is the most beautiful song, a demanding ballad close to some of Cocteau Twins miracles, and Client N has to strain her voice to the limit. The single “You Can Dance” is another piece of quality craftmanship although the remixes by Chrom and Lukas are better than the album version.

In the end you have to ask yourself – a band, first signed by DM’s forefinger keyboardist Andrew Fletcher to his label Toast Hawaii, issued by Mute. A band that has collaborated with Martin Gore of DM and Douglas  McCartney of Nitzer Ebb – shouldn’t they be able to do something much better than “Authority” in five years? With such previous patrons, and now, with talented producer David Francolini from Dragons, shouldn’t the clients perform better? There is no future for clientilism.

The best songs: “Refuge”, “Obsession” and “Faith”

 

Vomito Negro – “Death Sun”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Scanner (Dark Dimension Label Group)
Releasedatum: 13 maj 2014
Genre: Dark Electro, EBM
Bandmedlemmar: Gin Devo, (Sven Kadanza)
Land: Belgien
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Nya mörka ljudmattor signerade Gin Devo

De belgiska pionjärerna Vomito Negro, med låtmakaren Gin Devo i spetsen, som efter comebacken med “Skull & Bones” för snart fyra år sedan (2010) släppte den senaste fullängdaren “Fall of an Empire” så sent som förra året, är åter albumaktuella.

“Death Sun” blir det nionde i ordningen sedan albumdebuten med “Dare” för nu snart 26 år sedan. Handlingen utspelar sig i ett iskallt och nattsvart ljudlandskap och liksom låtarna på “Skull & Bones” (och även EP:n “Slave Nation” från 2011), så är de här nio nykomponerande spåren lika isande kusliga som tidigare: Lager på lager av oljud, mörka stråkarrangemang och de hårt filtrerade, elaka och skruvade modularsyntharna, som de som följer Gin Devo i olika sociala medier numera är väl medvetna om numera upptar en stor del av belgarens skaparlusta och ljudintresse, är ständigt närvarande och genomgående snyggt arrangerade.

“Death Sun” tar inga omvägar. Den skickar lyssnaren utan pardon iväg på en helvetesfärd fylld av energiskt malande, mörka men dock så vackra skruvade elektroniska ljudlandskap som gör slutet till början och gör början till slutet.

Det drygt sex minuter långa introt “Time”  bygger sakta upp stämningen innan Gin Devo väsande kliver upp till mikrofonen och till blytunga rytmer levererar andraspåret “Stain” där melodierna framträder på ett, i sammanhanget osedvanligt, tydligt sätt bortom ett myller av analog basgång och oljud som toppas med en väsande Gin vid mikrofonen levererandes den träffsäkra och medryckande refrängen.

“Fighting Force” kanske är albumets mest lättlyssnade och medryckande spår med sin härligt argsinta framtoning och det politiska budskapet tillsammans med den repetiva refrängen.. “I fight the force!”“Obsession”“In Silent Places”“King of Thieves” fortsätter i mångt och mycket på samma linje innan den något långsammare släpande och distade “Nairaland” tar vid innan den mer eller mindre instrumentala avslutningen “Angel Fire”.

Bandets ljudbild har inte förändrats nämnvärt sedan comebacken 2010. Hantverket med att rulla upp tjocka och mörka ljudmattor är precis som på det förra albumet “Fall of an Empire” väl genomfört även om låtmaterialet kanske inte är riktigt lika starkt den här gången.

Vomito Negro tillför inte mycket nytt till sitt karakteristiska sound och behöver egentligen inte heller göra det. Varje album är fortfarande en angenäm upplevelse och de ofta samhällskritiska budskapen i texterna är fortfarande mycket meningsfulla och träffsäkra.

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

Vomito Negro presenterar "Death Sun"

01. Time (06:08)
02. Stain (06:10)
03. Fighting the Force (04:25)
04. Obsession (04:28)
05. In Silent Places (05:13)
06. White Lights (03:54)
07. King Of Thieves (04:05)
08. Nairaland (05:01)
09. Angel Fire (06:50)

 

New dark soundscapes signed Gin Devo

The Belgian pioneers Vomito Negro, lead by the songmaker Gin Devo, who after their comeback with “Skull & Bones” now almost four years ago (2010) presented its latest output “The Fall of an Empire” as recently as last year, are now back with a new album.

“Death Sun” is the ninth in order since their debut with “Dare” now almost 26 years ago. The scene is set in a freezing cold and bleak soundscape and like the songs on “Skull & Bones” (and also the EP “Slave Nation” from 2011)  the nine new tracks are chillingly creepy as before: Layer upon layer of noise, dark string arrangements and the heavily filtered , wicked and twisted modular synths – that those of you who follow Gin Devo in various social medias are well aware now occupies a large part of the Belgian’s creative urge and audio interest – is ever present and consistently nicely arranged .

“Death Sun” takes no detours. It sends the listener without mercy away on a hell ride full of energetic grinding , dark but still so pretty and twisted electronic soundscapes that make the end to the beginning and make the beginning of the end.

The six minute plus long intro “Time” slowly builds up the atmosphere before Gin Devo steps up to the microphone and to the leaden rhythms delivers the second track “Stain” where the melodies appear, in this context unusually, very clear beyond a throng of analogue bassline and noise topped with a hissing Gin at the microphone delivering the accurate and catchy chorus.

“Fighting Force” is perhaps the album’s most easy listened and catchy track with its wonderfully irascible image and the political message along with the repeated chorus .. “I fight the force”. “Obsession”, “Into the Silent Places” , “King of Thieves” continues much in the same style before it’s followed by the slightly slower trailing and distorted “Nairaland” before the more or less instrumental conclusion “Angel Fire”.

The band’s sound has not changed much since his comeback in 2010. The craftsmanship with rolling up thick and dark soundscapes are just like on the last album “Fall of an Empire” very well done , even though the songs may not be quite as strong this time around.

Vomito Negro does not add much new to their characteristic sound and they really don’t need to. Each album is still a pleasurable experience and the often socially critical messages in the lyrics are still very much spot on.

Larva – “Und sie aßen sich selbst”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD, Download
Skivbolag: Danse Macabre Records
Releasedatum: 9 maj 2011

Genre: Aggrotech, Harsh-EBM, Dark Electro

4/10

Blir tradigt över fjorton spår

Långlivade spanska bandet Larva fortsätter sin årliga produktion med att släppa nya albumet “Und sie aßen sich selbst” via tyska Danse Macabre.

Grundaren InqUesT startade projektet med kompanjonen Blackend redan 1998 under bandnamnet Morbid Mind, men fem år senare tog han själv projektet vidare och döpte om bandet till nuvarande Larva. I dag är det Anoxia som står för andra delen av darkelectrobandet och live tillkommer trummisen Fer.

Efter att under senare delen av 00-talet ha varit väldigt produktiva och haft flera samarbeten med Jan L (känd från bland annat X-Fusion och Noisuf-X) fortsätter man producera nytt. “Und sie aßen sich selbst” är det sjätte albumet under de sex senaste åren. Man blandar ett tydligt Hocico-inspirerad sound med dystrare gothiska toner, resultatet blir ett rätt eget sound, dessvärre inget som ger några högre poäng. “Und sie aßen sich selbst” är genomgående rätt… trist. De domedagsprofetiska melodierna tynger ner nästan varenda spår och gör plattan till en rätt trög upplevelse. Lite friskt humör och upptempo kanske är farligt att önska sig men jag tror Larva hade mått bra av det. Nu blir allt lite för allvarligt.

Samarbetet med Danse Macabre Records är nytt och rent produktionsmässigt är det lovande. “Und sie aßen sich selbst” håller bra kvalitet rent tekniskt och hade man vågat ta ut svängarna ännu mer hade det här kunnat sluta riktigt lyckligt. Det instrumentala är genomgående bra men alltför ofta störs jag av den vikingavrålande sången. Därför känns Larva‘s årliga tillskott till synthscenen mest som en platta alldeles utmärkt att avreagera sig med när livet inte är helt på topp.

Trots bättre låtar som “Obsession” och “Por los que no estan” känns “Und sie aßen sich selbst” lite som en dystert regnig höstpromenad och det blir tradigt över fjorton spår.

// Joakim Holfve, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

  1. Ser diferente
  2. Amargura
  3. La maldad se encuentra en ti
  4. Lagrimas amargas
  5. Matadero
  6. Aokigahara
  7. Defect
  8. Por los que no están
  9. A piece of me is dying (without you)
  10. El ejercito de moscas
  11. Cuando pierdes lo que mas quieres
  12. Die in silence
  13. Obsession
  14. Oda suicidio (canción para Norte)