Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Object"

Protectorate – “Protectorate”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD (digipak), Digital
Skivbolag: EK Product
Releasedatum: 11 november 2016
Genre: Electro-Industrial
Bandmedlemmar: Kalle Lindberg, Lasse Alander
Land: Finland
Recensent: Niklas Hurtig

FacebookLast.fmDiscogsBandcampSoundcloud

(English version below)

Perfektionistisk electro i punkskrud

Protectorate är namnet på Kalle Lindbergs soloprojekt, där han sedan tidigare är känd som sångaren i Cardinal Noire. Cardinal Noire i sin tur formades från Protectorate men särskiljdes då även medlemmen Lasse Alander ingår i den ordinarie uppsättningen. Efter Cardinal Noires hyllade debut för snart två år sedan är det nu Kalles tur att albumdebutera med just Protectorate, även om en EP släpptes så tidigt som 2012. Lasse har dock ett finger med i spelet även denna gång varför beslutet att inte kalla detta album för en Cardinal Noire-produkt är något förvirrande.

Protectorate påminner initialt om Cardinal Noire, men efter tid framträder en mer intressant melodisk ljudmatta som inte fokuserar lika mycket på experimentella inslag, även om sången i stort är identisk. Det är vackert, det är aggressivt, det är bombastiskt och alldeles, alldeles underbart.

“Protectorate” rivstartar med den 90-talsosande “Exile” som direkt sätter både tempot och ramverket för hela albumet. Spåren är kompakta och håller sig för det mesta under fem minuter utan några djupa breaks eller långa intron. Albumet låter som Objects och Youth Codes kärleksbarn. Den punkiga, skitiga attityden från “Commitment to Complications” blandat med den perfektionistiska electron från “Mechanisms of Faith” och med några inslag av elgitarrer och EBM-bas, men allt insvept i en distad kappa.

Det märkliga är att en genomlyssning ena gången kan vara en helt fantastisk resa medan andra gånger följer spåren på varandra utan större intryck. Det har antagligen med lyssnarens koncentrationsnivå att göra. Kontentan är att albumet kräver sitt intresse för att kunna ge något tillbaka. Detta gör att albumet håller för ett nästan obegränsat antal genomlyssningar, men att det bitvis också glöms bort totalt.

Det bländande undantaget är sista spåret “Empty Faces” som är en lika omtumlande upplevelse som första gången man hör Youth Codes “The Dust of Fallen Rome” och naturligtvis är det bästa jag hört sedan dess.

Den uppåtgående trenden för klassisk Industrial håller i sig och “Protectorate” är ytterliggare ett i raden av fantastiska albumsläpp de senaste åren, som förstärker mig i min tro att just denna speciella stil av elektronisk musik är odödlig.

 

 

Tracklist

01. Exile (04:21)
02. Infocon (03:58)
03. Clean Break (03:33)
04. Neoreaktion (05:22)
05. Proconsul (04:32)
06. Overproduction (04:29)
07. Severed Heads (04:53)
08. Empty Faces (04:28)

(English version below)

Punky perfectionistic electro

Protectorate is the solo project of Kalle Lindberg, since earlier known as the singer in Cardinal Noire, which in its turn was formed from Protectorate but was differentiated since the member Lasse Alander was part of the crew. Now it is time for Kalles first studio album after Cardinal Noires debut almost two years ago, although an EP was released as early as 2012. However Lasse is in fact participating also in this release why it is yet more confusing why this isn’t classified as a Cardinal Noire release.

Initially Protectorate is very similar to Cardinal Noire but as the tracks progress a more interesting sound less focused on experimental elements emerges, even though the vocals are pretty much identical. Is is beautiful, it is aggressive, it is grandious and just simply wonderful.

The album “Protectorate” kicks off with the nineties-esque track “Exile” that instantly sets both the tempo and the framework for the album. The tracks are compact and mostly under five minutes, without any breaks or long introductions. The album sounds like the love child of Object and Youth Code. The punky, dirty attitude of “Commitment to Complications” blended with the perfectionistic electro of “Mechanisms of Faith”, along with some electric guitars and EBM basslines make up the sound. All this is wrapped in a distorted coating.

The strange thing is that one listen can be a completely fantastic journey while other times the tracks just pass by without notice. This has probably something to do with the listener’s level of concentration and in summary it takes a genuine interest to be able to receive something in return. This allows for an almost infinite number of playbacks of this album, but that it from time to time also is completely left forgotten.

The rising trend of classic Industrial is continued with “Protectorate” which is yet another fantastic release in later years that strengthens me in my belief that just this particular kind of electronic music is indeed immortal.

Nyheter i korthet: 2013-02-27

Tags: , , , , , , ,


Henric De La Cour arbetar på uppföljaren till det hyllade självbetitlade debutalbumet från 2011. Albumet heter “Mandrills” och det är i nuläget oklart när det finns i närmsta skivbutik. Några av de avslöjade spåren är: “Rust on Rust”, “Shark”, “Blackie Lawless” och “Hank Psycho”. Han är även bokad till den tyska Gothfestivalen Wave Gotik Treffen i maj i år.

Ladytronsångerskan Helen Marnie planerar att släppa ett soloalbum någon gång i år. En 7″ EP har släppts via siten PledgeMusic och du kan skaffa den här. PledgeMusic är en sida där fans kan stötta artisterna ekonomiskt eller på annat sätt hjälpa till och få exklusiva erbjudanden tillbaka.

Det amerikanska Dark Electro/Industrial-skivbolaget Electro Aggression Records meddelar att de har tre nya albumsläpp på gång nu i mars. Dessa är Terminal State“Illegal Space Activity”, Pyrroline“Ruins Outlast” samt tEaR!doWn“Clouds Cover The Sun”. EAR är ett relativt nystartat skivbolag och är kända för att ha släppt Objects “Mechanisms of Faith” från 2012 samt samlingen “Old School Electrology” från 2011. Båda släppen fick fin kritik och det ska bli intressant att se hur de tre “uppföljarna” mottas av publiken.

Object – “Mechanisms Of Faith”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) 2CD, Digital
Skivbolag: Electro Aggression Records
Releasedatum: 12 januari 2012, 2 mars 2012
Genre: Electro-industrial, dark electro
Bandmedlemmar: Andreas Malik
Land: Tyskland
Recensent: Niklas Hurtig

 

 

Högteknologisk industrial i en fantastisk electrosymfoni

Andreas Malik är med sitt soloprojekt Object tillbaka med ett nytt dubbelalbum fyra år efter föregångaren “The Ethane Asylum”. Albumet släpptes på det relativt nystartade amerikanska skivbolaget Electro Aggression Records, som började som en underavdelning till amerikanska Vendetta Music, men som numera ligger under COP Internationals tak. EAR fokuserar enligt grundaren Nader Moumneh på att släppa album och kompilationer med autentisk komplex mörk electro. Detta album är blott den andra releasen från EAR efter den hyllade kompilationen “Old School Electrology Volume One” från förra året.

“Mechanisms of Faith” bjuds vi på en resa genom en dyster framtidsvärld på klassiskt industrial-manér där det inte finns plats för varken glädje eller hoppfulla drömmar. Texterna avverkar teman som droger, depressioner, vansinne och social fobi i ett högteknologiskt samhälle. Detta återspeglas i de framtidsosande låttitlarna som andas dystopisk cyberpunk: Ett stort plus!

Albumet rivstartar med den fantastiska “Mescaline Crisis”, där Object samarbetar med Fïx8:Sëd8. Inledningsspåret är aggressivt och snabbt och den mest dansvänliga på hela albumet. Man känner genast igen soundet som är snarlikt det som tysken har producerat de senaste tio åren, men utan att det känns upprepande. Man tror att albumet kommer fortsätta i samma snabba och semi-dansanta stil men tempot är tvärtemot genomgående lågt. Detta är något som utmärker “Mechanisms of Faith” från inte minst det förra albumet.

Till skillnad mot de mer dansvänliga eller gitarrbaserade släktgrupperna använder inte Object 4/4-basgång i någon låt förutom i femte spåret “State of Reality” och gitarrer eller akustiska instrument hörs inga spår av.  Över huvud taget är albumet ett genomelektroniskt sådant och inte ens sången lämnas omanipulerad vid något tillfälle. Den är starkt distortad och låter snarlik på samtliga spår där Andreas Malik sjunger. Det är på det första och nionde spåret “Soul Seeking” som gästgrupper bidrar med sången, i det senare fallet projektet LPF12.

Som alla goda producenter inom denna subgenre använder sig Andreas av många samplingar inbakade i spåren. Dessa kan ibland kännas malplacerade och otydliga – och tar i vissa fall över – men är inget som stör ljudbilden. Jämförelsevis kan man säga att samplingarna i både Front Line Assembly-, Rome- och Dead When I Found Her:s verk passar in perfekt i det som de vill förmedla med sin musik.

Förutom den mediokra “Density of Fear” (remixen på bonusdiscen “Old School Conspiracy” är bättre!) håller alla spår en genomgående hög kvalité där vissa partier är fullkomligt lysande. Men dessa utnyttjas inte till fullo i den relativt standardiserade mallen låtarna följer på detta album. Det fjortonde spåret “Empires in Peril (Album version)” är ett drivande industriverk i lugnt tempo med smattrande elektroniska trummor och basgång och är en av Objects bästa genom karriären.

Första delen av albumet avslutas med “Each Slow Turn”. Spåret börjar lugnt men ökar snabbt i intensitet och precis vid klimaxet väntar man sig en dansant och euforisk klubbhit men tempot återgår till ett malande elektroniskt groove. Detta är i mina ögon synd då denna avslutning hade satt Object på kartan som en akt som inte bara producerar stämningsfull industrial utan också fullblodad dansmusik.

Andra delen av albumet, som går under namnet “Old School Conspiracy”, är en remixsamling av nya och gamla låtar. Artister som Controlled Fusion (Dennis Ostermann från In Strict Confidence), Brain Leisure (som också mastrat albumet), amGod och Robotiko Rejekto har arbetat om några utvalda pärlor. Robotiko Rejekto som för 20 år sedan släppte musik i gränslandet mellan industrial och techno har inte varit aktiva sedan dess och gör nu comeback med en remix på detta album och en kompilation av deras tidigare verk. Bland medlemmarna ingår veteranen Andreas Tomalla som är känd från det i trancescenen välkända aliaset Talla 2XLC, men också från den gamla EBM-akten Bigod 20.

Man hade kunnat förvänta sig en större variation på de remixade spåren. Remixerna på “Mescaline Crisis” och “Morphine Desire” utgör nästan halva “Old School Conspiracy”. “Morphine Desire” är bland de bästa spåren på “Mechanisms of Faith” och remixerna är som bäst experimentiella versioner av originalet. Men remixalbumet avslutar starkt med de två tidigare osläppta originalspåren “Static Motion” och “End of Time”.

Jag kan efter otaliga genomlyssningar av “Mechanisms of Faith” konstatera att Object återigen levererat ett riktig starkt album. Och visst får man vibbar från den gamla skolans elektroniska sound och det fungerar lysande även år 2012. Det i sig är ett tecken på att denna typ av musik är odödlig!

Tracklist – “Mechanisms Of Faith”

  1. Mescaline Crisis (feat. Fix8:Sëd8)  4:42
  2. Neural Explosions  6:26
  3. The Mechanisms Of Faith  5:12
  4. Dream Collector  4:01
  5. State Of Reality  6:32
  6. Blind Obedience  5:54
  7. Under Zero Halo  5:14
  8. Distant Memories  3:59
  9. Soul Seeking (feat. LPF12)  4:59
  10. Morphine Desire  5:46
  11. For Eternity  4:53
  12. Density Of Fear  5:03
  13. Urban Claustrophobia  3:22
  14. Empires In Peril (Album Version)  6:22
  15. Each Slow Turn  4:29

Tracklist – “Old School Conspiracy”

  1. Blood Patch (Remix – Robotiko Rejekto )  4:22
  2. Blood Patch Part 2 (Remix – Controlled Fusion)  7:38
  3. Density Of Fear (Remix – Brain Leisure)  7:33
  4. Mescaline Crisis (Burnout) (Remix – Sleepwalk)  4:36
  5. Mescaline Crisis (Acoasm) (Remix – Second Disease)  4:52
  6. Blood Patch (Alternative Instrumental Version 2011)  4:35
  7. Morphine Desire (Analgetic TB-Mix) (Remix – amGod)  5:50
  8. Mescaline Crisis (Remix – RED+TEST)  5:44
  9. Morphine Desire (Reform) (Remix – One Eye Wanders)  5:27
  10. Existence On Trial (Abscess(ed)) (Remix – Abscess)  5:30
  11. Morphine Desire (Remix – Jihad)  7:33
  12. Existence On Trial (Remix – Pyrroline)  5:07
  13. Static Motion (Unreleased Demo)  4:58
  14. End Of Line (Unreleased Demo)  6:16

Niklas Hurtig sammanfattar 2011

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Största överraskning

Förra årets stora överraskning var för mig utan tvekan kanadensiska gruppen Austra, som med sin The Knife-inspirerade electro och fantastiskt vackra sång tog musikvärlden med storm. Debutalbumet “Feel It Break” tillhör favoriterna för 2011. Jag hade även förmånen att se dom live på Popagandas efterfest på Debaser Medis i Stockholm en varm augustikväll.

Bästa album

Ladytrons “Gravity The Seducer” tog bandet steget mot en till en mer ambient ljudbild än tidigare. Albumet i sig var ett riktigt starkt sådant, men bytet lämnar ändå en saknad av forna electropoppiga storheter.

Största besvikelse

Diary of Dreams album “Ego:X” lyckades inte alls uppfylla mina förhoppningar. Förra albumet “(if)” från 2009 var en perfekt fortsättning på föregående “Nekrolog 47” som jag anser är Adrian Hates bästa produktion med bandet. Men “Ego:X” innehöll endast några få av deras magnifika epos vilket inte räckte för att övertyga mig.

Bästa festival

Den sjunde Amphifestivalen i Köln i somras var som vanligt fullsmockad med bra band. Det bästa var att jag fick se Kirlian Camera – som trots lite ljudstrul gjorde en riktigt stark insats. Det sämsta var att jag missade Rome efter att arrangörerna hade slut på programhäften första dagen, så tiden under spelningen spenderades helt sonika vid ett öltält. Tyskland i all ära men varför måste banden sluta spela runt midnatt på deras festivaler? Obegripligt.

Bästa revansch

Avslutningsvis kan jag säga att Front Line Assembly med Rhys Fulber vid keyboarden tog rejäl revansch från 2010 års mediokra framförande på Debaser Slussen i Stockholm. Man ska nog ha tur med sångaren Bill Leebs dagsform. Kanske gjorde Rhys medverkan Bill nostalgisk för med hans energi och övertygelse blev spelningen en väldigt svettig, fartfylld och trevlig sådan.

Foto: Jens Atterstrand

Halvt orelaterat

På det lite mer icke-elektroniska planet så var den svenska industrial-metalgruppen Pains nya album “You Only Live Twice” både ett bevis på frontmannen Peter Tägtgrens fingertoppskänsla för hård, elektronisk och mäktig metal men också en fingervisning om den bristfälliga svenska konkurrensen i genren. Det enda band som kan konkurrera är egentligen turnéparhästen Raubtier som med sitt norrländska mörker och tighta livespelningar förtjänar titeln som “Sveriges Rammstein”.

Albumförväntningar 2012

Om man ska blicka framåt så finns det såklart några albumsläpp jag hoppas (och vet) hinner ut i etern under 2012.

Efter sex år så börjar väntan på The Knife‘s nästa album bli olidlig. Abstinensen har dämpats i små doser sedan “Silent Shout” släpptes 2006 genom Karins akt Fever Ray, Olofs Minimal Techno-projekt Oni Ayhun och det bitvis fantastiska soundtracket till operan “Tomorrow, In a year”. Men att det är bekräftat att syskonen Dreijer nu filar på ett nytt album gör att det börjar kittlas rejält  i den musikaliska electronerven.

Sedan Velvet Acid Christ släppte den gitarrbaserade fullängdaren “The Art of Breaking Apart” (2009) har fansen väntat på en release som mer speglar VAC:s gamla arga sound. Frontmannen Bryan Erickson har själv skrivit på sin blogg att hans projekt har tappat i tyngd de senaste albumena och att han känner sig argare än någonsin. I en intervju med tyska SchwarzesBayern (www.schwarzesbayern.de) säger han att:

“The new VAC is spooky. Very dance friendly. Lots of big beats. Very Electronic, Melodic and full of what made Fun with knives a great selling LP.”

Detta bådar gott då jag tycker att VAC:s aggressiva men melodiska industrial är bland det finaste man kan lyssna på.

Amerikanen Michael Holloways debutalbum “Harm’s Way” från förra året med aliaset Dead When I Found Her är den moderna old-school-industrial-genrens positivaste överraskning. Det nya albumet är i skrivande stund cirka två tredjedelar klart och kommer med största sannolikhet släppas i år. Med studsiga industrial-beats, maffiga trummor och skitiga samples skulle det förvåna mig om nästa album blir något annat än lysande.

Mitt senaste fynd inom genren industrial är den tyska akten Object som frontas av Andreas Malik. Att detta projekt inte fått mer uppmärksamhet i scenen är i mitt tycke obegripligt. Object startade för snart 15 år sedan och har tre officiella och tre egensläppta album på sin meritlista. Nya albumet “Mechanisms of Faith” släpps i januari (vi har tidigare skrivit en nyhet om detta) och är redo att göra Object känd utanför den otillräckligt befolkade fankretsen.

Eskilstunabaserade darkwave/ethereal/neo-classsical-gruppen Arcana återkommer med största sannolikhet med ett nyt album under 2012 efter fyra års uppehåll sedan “Raspail” släpptes 2008. Gruppen med multiartisten och grundaren Peter Bjärgö har flera gånger hintat om bandets upplösning men har som tur är fortsatt att utveckla sitt sound och släppa fantastiska skapelser. Arcanas unika mix av ambienta nyklassiska toner som varvas med medeltida Sagan om Ringen-influenser är det bästa som har framodlats i denna stad (Utöver en viss mansnamns-klingande alternativ rockgrupp).

Object mekaniserar tron i vinter

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Efter en del turnerande och hårt arbete i studion, så är nu Schweinfurtbaserade Andreas Malik äntligen tillbaka med nytt material med sitt electro/industrial-projekt Object.

Nya albumet “The Mechanics of Faith” landar senare i vinter och följer upp 2008 års “The Ethane Asylum”.

(Provlyssna delar av nya albumet nedan!)

Andreas Malik släppte på egen hand två kassetter med sitt Object under nittiotalet – “Sink of Iniquity” och “Vacant Galaxies” samt albumet “Self Designed Eden”, för att sedan göra sin officiella debut med “Part-Time Paranoia” under 2001.

Projektet plockades då upp av Gernsbach-stationerade Frank Roestels lilla skivbolag Broken Seal. Uppföljaren “The Reflecting Skin” släpptes två år senare och fem år efter detta återvände Object med det senaste albumet “The Ethane Asylum” efter att ha skrivit kontrakt med amerikanska Vendetta Music.

“Mechanics of Faith” inkluderar två kollaborationer (med LPF12 och Fïx8:Sëd8) och levereras med bonusdiscen “Old School Conspiracy” ***, som innehåller remixer signerade bland andra AmGodRobotiko RejectoSecond Disease, Sleepwalk och Brain Leisure.

“Mechanics of Faith” släpps under januari via Electro Aggression Records.

Tracklist CD 1 “Mechanisms Of Faith”

  1. Mescaline Crisis (feat. Fïx8:Sëd8)
  2. Neural Explosions
  3. The Mechanisms of Faith
  4. Dream Collector
  5. State of Reality
  6. Blind Obedience
  7. Under Zero Halo
  8. Distant Memories
  9. Soul Seeking (feat. LPF12)
  10. Morphine Desire
  11. For Eternity
  12. Density of Fear
  13. Urban Claustrophobia
  14. Empires in Peril (Album Version)
  15. Each Slow Turn

Tracklist CD 2 “Old School Conspiracy” ***

  1. Blood Patch (Robotiko Rejecto remix)
  2. Blood Patch Part 2 (Controlled Fusion Remix)
  3. Density of Fear (Brain Leisure Remix)
  4. Mescaline Crisis (Sleepwalk Burnout Mix)
  5. Mescaline Crisis (Acoasm by Second Disease)
  6. Blood Patch (Alternative Instrumental Version 2001)
  7. Morphine Desire (Analgetic TB-mix by AmGod)
  8. Mescaline Crisis (Red+Test Remix)
  9. Morphine Desire (Reform) by One Eye Wanders
  10. Existence On Trial Abscess(ed) by Abscess
  11. Morphine Desire (Jihad Remix)
  12. Existence On Trial (Pyrroline Remix)
  13. Static Motion (Unreleased Demo)
  14. End of Line (Unreleased Demo)

Object-mechanisms of faith cd1 album-sampler by demog

Object-mechanisms of faith cd2 old school conspiracy sampler by demog