Format: (Album) CD, 2CD**, Digital, Spotify
Skivbolag: Conquest Music Ltd (Border Music)
Releasedatum: 7 november 2011
Genre: Electropop, Synthpop
Bandmedlemmar: Stefan Storm, Oskar Gullstrand
Land: Sverige
Recensent: Erik Uppenberg

Bilderna lika viktiga som musiken för lyckorusig duo

Mot slutet av 2011 kom ett av fjolårets mest hypade album, The Sound of Arrows fullängdsdebut ”Voyage”. Denna Gävleduo gav sig först tillkänna 2008 med EP:n ”Danger!”, då med ett betydligt mer indiepoppigt sound någonstans i närheten av Magnetic Fields. Men på ”Voyage” är det svulstig, symfonisk synthdisco som gäller – Vangelis möter eurodisco. Flera av spåren är skrivna och/eller producerade i samarbete med stjärnproducenten Richard X.

Egentligen började The Sound of Arrows som ett filmprojekt, och Stefan Storm (kompositör) och Oskar Gullstrand (videomakare) verkar anse att bilderna är lika viktiga som musiken. Det bästa sättet att bekanta sig med The Sound of Arrows är därför att gå in på Youtube och söka på videorna till spåren ”Into the Clouds”, ”Magic”, ”Nova” och ”Wonders”. Grekiska kolonner, raketer som lyfter, lila moln och rosa rök känns som ett helt naturligt komplement till den pampiga ljudbilden och lyfter de redan från början lyckorusiga sångerna till närmast euforiska höjder. (fortsättning nedan)

Det är storslaget, överlastat och larger-than-life på ett sätt vi inte upplevt i det svenska musiklandskapet sedan de skivor som underskattade symfonisynthbandet Big Money och Vacuum under Alexander Bards ledning släppte på 1990-talet. Jag inser att detta inte är allas kopp te, men själv älskar jag det förbehållslöst.

Min favorit bland videorna är den prisbelönta ”Magic”, där två barn vaknar någonstans i Spanien till en värld där alla vuxna har försvunnit, och jättelika men snälla monster – inte helt olika titelfiguren i Miyazakis film ”Min granne Totoro” – rör sig över landskapet.

Skiva nummer två på denna dubbel-cd är helt enkelt en instrumental version av ”Voyage”, plus ett bonusspår. Med tanke på duons filmiska ambitioner är det kanske inte så konstigt att de vill presentera låtarna även utan sång, som ett slags soundtrack. Men versionerna är, vad jag kan bedöma, i övrigt fullständigt identiska, vilket innebär att den redan instrumentala ”Lost City” helt enkelt upprepas en gång till. Det känns som om man kunde ha gjort något mycket roligare av extraskivan – varför inte en dvd med de vackra musikvideorna?

Tracklist CD 1

1. 1. Into the Clouds  4:12
   2. Wonders  4:12
   3. My Shadow  4:18
   4. Magic  3:18
   5. Ruins of Rome  5:44
   6. Longest Ever Dream  4:32
   7. Huring All the Way  2:27
   8. Conquest  3:37
   9. Nova  3:53
   10. There is Still Hope  7:52
   11. Lost City  5:16

CD 2**

1. Into the Clouds (instrumental)  4:12
2. Wonders (instrumental)  4:12
3. My Shadow (instrumental)  4:18
4. Magic (instrumental)  3:18
5. Ruins of Rome (instrumental)  5:44
6. Longest Ever Dream (instrumental)  4:32
7. Huring All the Way (instrumental)  2:27
8. Conquest (instrumental)  3:37
9. Nova (instrumental)  3:53
10. There is Still Hope (instrumental)  7:52
11. Lost City  5:16
12. Longer Ever Dream  14:46

Bästa synthpop/futurepop/electropop

Det elektroniska året bjöd på en rad starka popalbum, från “Credo” av Sheffield-veteranerna i The Human League till nutida svenska duor som The Sound of Arrows samt Rebecca & Fiona. Här tänker jag dock hylla ett möte mellan en annan legendar och några yngre förmågor. Eftersom den inte recenserats, tar jag tillfället i akt att puffa för John Foxx and The Maths album “Interplay” – en sprakande skiva som det slår analoga gnistor om.

Futurepop vet jag inget om (läs: vill inte veta något om), så den genren väljer jag bort.

Bästa EBM/body/oldschool

Stockholmsduon The Pain Machinery hade ett produktivt år och släppte två skivor med kompromisslöst bodysväng, inspirerat av bland annat acid house och new beat. Så här kunde EBM låta under det sena 1980-talet, innan dagens stelbenta retroregler var satta. Remixskivan “Auto Surveillance” var mer i min smak än den egentliga fullängdaren ”Surveillance Culture”.

Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech

Pass.

Årets bästa singelsläpp

…är inte lätt att utse. Vissa av de singelspår jag lyssnat mest på kom ut redan 2010, som “Hello” av Martin Solveig feat. Dragonette, “Undesired Isolation” med Kaos! och Austras häxhousedänga “Beat and the Pulse”. Smakproven från Maison Vagues och Henric de la Cours bägge debutalbum, “Synthpop’s Alive” respektive “Dogs”, släpptes aldrig formellt som singlar. Jag väljer också helst något fräschare än The Human League (“Never Let Me Go”), Lustans Lakejer eller för den delen Ladytron (“Ace of Hz” eller “White Elephant”) och Yelle (“Que veux-tu”), trots att de alla släppte bra singlar. Tar jag något med Rebecca & Fiona blir jag väl lynchad av våra läsare. Säkert har jag glömt några låtar också. “Skeleton” av The Good Natured, kanske? Nej, i en jämn kamp så drar jag till med “Sets & Lights” av Xeno & Oaklander.

Årets största besvikelse

Årets bägge stora festivaler med synthinriktning, Arvikafestivalen och Stockholm Goes Alternative, ställde bägge in. Särskilt i SGA-fallet var en amatörmässig festivalledning och inkompetenta ekonomiska glädjekalkyler bidragande orsaker. Även Hultsfredsfestivalens konkurs året fore spelar in. Festivalsverige har fått dåligt rykte – kommer långväga artister våga låta sig bokas i framtiden? Samtidigt har pålitliga arrangörer som Tinitus tröttnat på den ekonomiska osäkerhet och den enorma arbetsbörda som en festival innebär. Bodyfest kämpar på, men under den överblickbara framtiden tycks det som om svenska synthare får åka till Tyskland för att besöka en större festival inom den egna nischen. Hårdrockare, ibland avundas jag er!

Bästa konsertupplevelse

Ett av årets märkligaste och bästa musikminne står en av landets minsta festivaler för. Halvhemliga Kalabalik på Tyrolen lockade något hundratal besökare till den småländska obygden. I en bedagad men magisk och helt oemotståndlig folkparksmiljö (dansbanan på Tyrolen heter “Joddelero”!) kunde vi se Ekobrottsmyndigheten härja, 64Revolt blippa, Position Parallèle ploppa och Jemek Jemowit stylta omkring i bjärt träningsoverall och pumps, medan han tvångsmatade en uppstoppad räv med Jägermeister. Missa inte 2012 års upplaga, då bland andra Henric de la Cour, Agent Side Grinder, Tobias Bernstrup och Petra Flurr kommer att uppträda.

Bästa klubbupplevelse

Club Ultrafoxx hittade ett tillfälligt hem på queera Högkvarteret på Södermalm i Stockholm. Det blev en minnesvärd kväll inte minst för att André Thelénius från Marina Siertis och jag själv – med bar överkropp – försökte hetsa massorna till synthallsång. Hur mycket jag än skulle vilja hävda att detta var kvällens höjdpunkt, så nödgas jag erkänna att Trans-X utgjorde huvudakt. Tyvärr har Högkvarteret nu lämnat sin stämningsfulla lokal med dess Twin Peaks-röda sammetsdraperier, och Ultrafoxx är åter en husvill klubb.

Bästa nykomling

Mirrors, Maison Vague och Marilyn and the Rogue är några av de debutanter som gjorde bra ifrån sig under året. Men vem ska man välja? Och vad är en nykomling? Rent formellt debuterade Henric de la Cour under året, trots sin gedigna karriär i Yvonne och Strip Music. Även filmauteur-räven David Lynch släppte sitt första egna album. När mp3-filer cirkulerar, och gränsen mellan demo och officiella släpp suddas ut, blir det också allt svårare att peka ut ett startdatum för artister. Svenska duon The Sound of Arrows EP-debuterade redan 2008, men först i år kom albumet, “Voyage” med de storslagna singlarna/videorna “Into the Clouds”, “M.A.G.I.C” och “Nova”. Jag bestämmer att de är nykomlingar. De är värda det!

Bästa skivbolag

En hedervärd kulturgärning utförs av tyska Anna Logue Records. Etiketten kämpar oförtrutet vidare för att sprida bortglömd minimalsynth och analog synthpop från det tidiga 1980-talet. Man letar även upp musik som aldrig gavs ut officiellt när det begav sig, och ger ut den som snyggt och tidstypiskt formgivna cd-skivor och vinylutgåvor. Då gäller det att passa på, för skivorna säljer ofta slut. Även aktiva artister i samma anda kan hitta ett hem på Anna Logue Records – exempelvis är Marsheaux och Twins Natalia just nu aktuella med en split-singel. Några andra skivbolag i samma anda är Minimal Wave Records och Wierd Records, som bland annat ger ut ovan nämnda Xeno & Oaklander.

Artist: VNV Nation (+Straftanz)
Datum: fredag 11 november 2011
Scen: Stora Teatern, Göteborg

Foto: Anders Nord

Rapport: Mikael Svensson

OBS! Missa inte fotoalbumet under rapporten!

Uppmärksammade läsare kan också notera att jag valt att ignorera förbandet, detta för att jag valt att fokusera på det positiva med kvällens konsert. Samt ett fåtal fadäser med grodor och hattar.
Tack VNV Nation för en fantastisk show. Tack till arrangörerna för en underbar afton – och tack publiken för att ni är så goa!

“Nova (Shine a Light On Me)” – ännu ett smakprov från VNV Nation’s kommande album “Automatic”. Enjoy!