Tyska Welle:Erdball gästade nyligen Sverige och (utöver Göteborg) även Malmö. Thomas Hulteberg var på plats och levererar nu följande rapport från kvällen..
2 Gameboys och 4 robotar
Klubb Neostalgia bjöd fredagen den 4 april upp till dans med de två akterna Nordloef och Welle: Erdball på anrika Kulturbolaget i Malmö. Jag begav mig dit med väldigt höga förhoppningar om en grym kväll eftersom jag gillat Welle: Erdball sedan slutet av nittiotalet men aldrig lyckats med att se dem spela live. Tro mig jag har försökt men det har alltid varit något som kommit i mellan, har de spelat på en festival jag besökt så har det alltid, och jag menar alltid, krockat med något annat arrangemang som känts viktigare. Konserten var mycket välbesökt och hade tyvärr inte rymts på Babel hundra meter därifrån vilket för min del hade varit att föredra. Bättre ljud, använda Visa-kort i baren och bättre arrangerad logistik – att behöva vänta i en timme på att få ut sin jacka och gå på efterfest är inte acceptabelt!
Nordloef
Jag tycket att Nordloef är en svår akt att recensera. En maskerad figur med dreadlocks dansar och röjer, modulerar och live-mixar musik med två Gameboys på scen. Att använda melodier som är väldigt kända är en bra metod för att dra till sig uppmärksamhet. Du känner direkt igen melodierna till Weezers “Buddy Holly” och Zombie Nations “Kernkraft 400” i Gameboy-klädsel. Framförandet är bra och det är en väldigt unik uttrycksform men en halvtimme är precis lagom mycket.
Welle: Erdball
Ibland händer det att jag bygger upp omöjligt höga förväntningar inför en konsert, det kan handla om ett band eller artist som jag beundrat länge eller det kan vara att jag ser en akt för första gången. Oftast när detta händer blir jag besviken, konserten blir aldrig så bra som jag har föreställt mig den i förväg.
Som tur är händer inte detta denna kväll, mina förväntningar är skyhöga och Welle: Erdball levererar en konsert som jag sent kommer att glömma. Fyra robotar gör entrè på KB:s scen och inleder med en alldeles briljant cover på Kraftwerks “Die Roboter” komplett med minimalistisk robotdans, fräcka masker som öppnas och avslöjar kretskorten under huden.
Konserten är mästerligt upplagt med sex låtar från senaste skivan “Tanzmusik für Roboter” där de riktigt starka korten är “Der Flipperkönig” och titellåten. Glas med röstkort har innan spelningen placerats ut i lokalen och publiken har fått fylla i vilka låtar de tycker att bandet ska framföra efter sjoket med nytt material är färdigt. Tyvärr var all information om det här på tyska och kan ha varit lite svårt att lista ut för gemene man. Lådan med röstkort levererades till sångerskan Fraülein Venus som under resten av konserten drar ett röstkort på måfå, presenterar låten för bandet och publiken och sedan spelar de låten.
En riktig överraskning för mig är “Eine Neue Zeit” från skivan “Der Kalte Krieg”, en cover på tyska “Der Liederkrantz” som framförs nästan som originalet men med betydligt bättre sång, signerat Hannes “Honey” Malecki. Störst jubel denna kväll får de tre avslutande hitsen “Starfighter F-104G”, “Monoton und Minimal” och “Es Geht Voran”. Många besökare som jag pratade med var missnöjda med setlisten och framförallt att “Deine Augen” helt uteblev. Jag kan förstå och sympatisera med dem som inte fick höra sin favoritlåt, men själv hade jag mycket hellre hört “Ich Mach Mich Schön” från senaste skivan än en uttjatad dänga som “Deine Augen”.
Nordloef
Welle: Erdball
Welle: Erdball
