Kollaps Records firade 2 år under dagarna tre (29 jan – 2 feb) och presenterade en av de mest fullmatade lineuperna som vi någonsin har skådat på svensk mark.

Jens Atterstrand och Patrik Lark var på plats med sina kameror för att bevittna händelserna som bland annat inkluderade Youth Codes allra första Europaspelning..

Förfesten arrangerades redan på Göta Källare under torsdagskvällen med nykomlingarna The Operating Tracks, Raba Hiff, Colouroïd, Bunkersex och No Sleep by the Machine inför en något gles men förväntansfull publik.

Den mest positiva överraskningen den här kvällen var otvivelaktigt Raba Hiff som bjöd på en suggestivt tung experimentell och mycket dansant electro och som avslutning en ordentlig urladdning av ett spelsuget No Sleep By the Machine.

Fredagen bjöd i sin tur bland annat på en sprakande känslosam och vacker föreställning av Henric de la Cour, stilrent framförande av Metroland och en redan nu legendarisk Europapremiär av de Amerikanska ynglingarna i Youth Code.

Lördagkvällens höjdpunkter inkluderade bland annat ett skräckinjagande mörkt och blytungt framträdande av The Devil & The Universe, sjönsjungande Minuit Machine, ett ut i fingerspetsarna proffsigt Clock DVA och en glad och energisk avslutning av The Mobile Homes.

Arrangörerna och alla inblandade kan vara oerhört stolta och maken till lineup och den breda blandningen av stilar har vi mig veterligen aldrig sett tidigare i de här sammanhangen.

Kollaps Records har med Kollaps #2 skrivit svensk synth och alternativhistoria i de här sammanhangen och vi hoppas verkligen få chansen att återkomma när man firar nästa gång.

Format: (EP), CD, Digital, Spotify (“I”), Spotify (“II”), Spotify (“III”)
Skivbolag: Murti Records
Releasedatum: september-november 2011
Genre: Electro, Oldschool EBM
Recensent: Anders Eklund

Oldschool-sound i tre tappningar

Svenska oldschool-bodyakten No Sleep By The Machine följer upp sitt debutalbum “Close” med, inte ett nytt album, utan en EP-trilogi där de olika delarna kort och got givits namnen “I”, “II” och “III”.

Anledningen till detta upplägg är enligt bandet att de kunnat ge sig själva större frihet med låtmaterialet än om allt skulle passa ihop på ett traditionellt album.

De tre EPerna har lite olika inriktning och olika sound eftersom man inte behövt bry sig om att ha en röd tråd genom hela låtmaterialet.

EP “I” har ett monotont, minimalistiskt sound, ofta med fokus på rytm och sång, med en sparsmakad elektronisk basgång som komplement. Både sound och komposition för tankarna till gamla belgiska Klinik. Rytmerna är, med undantag för tredje spåret “Humanity”, inte avsedda att ge klubbpotential, utan här är det den kalla och sterila atmosfären som är det huvudsakliga.

Soundet på “II” är mer sammansatt och känns Skinny Puppy-influerat, även om låtarna ofta vilar på en tydligare EBM-grund. Här bjuds vi på ett filmiskt och dystopiskt sound, accentuerat av filmsamplingar. Låten som lyser starkast här, i mitt tycke, är också den som bryter av från ovanstående beskrivning mest, i och med sitt uppskruvade tempo: “The Pit”.

Tredje EPn har ett sound som på många sätt är en kombination av de idéer som präglade de två första. Låtarna är monotonare än på “II”, men inte lika avskalade som på “I”. Det är mörkt och suggestivt.  Här känner jag att No Sleep By The Machine kanske hittat ”sitt eget” sound, mer än på de två första. Dock tycker jag kanske att “I” och “II” hade snäppet starkare låtmaterial. (fortsättning nedan)

No Sleep By The Machine ger med denna EP-trilogi ett ganska starkt formbesked och visar på en vilja att utforska och variera sitt sound. Inget spår på någon av dem känns som formstöpt oldschool-body och även om man kan höra tydliga influenser så känns inget heller som några raka kopior på några klassiska akter. Dock agerar de inom de ramar som till exempel Klinik och Skinny Puppy definierar, så man bör inte förvänta sig något absolut revolutionerande här. Men, för den som gillar ett robust, analogt synth-sound och vill höra något som erbjuder mer än kängdans och jägerhyllningar, så passar det här utmärkt. Jag tycker dessutom att formatet är ganska trevligt. Eftersom varje EP utgör sin egen kontext kan man lätt välja om man vill lyssna på en i taget eller alla i följd, utan att rycka saker ur sitt sammanhang.

Vi får se vad No Sleep By The Machine bjuder på nästa gång. Dessa tre alster inger ett visst mått av förväntan!

Tracklist “I”

1. Illuminate  5:48
2. Through The Clouds  2:36
3. Humanity  4:26
4. Possessiveness  4:02

Tracklist “II”

1. Choice  5:20
2. In It Shelf  4:07
3. The Pit  2:39
4. Lifeee  4:18

Tracklist “III”

1. Bequest  3:55
2. New Ideas  3:56
3. Clickaduk  2:10
4. You  4:02

Artist: No Sleep By The Machine, Stockholm Wrecking Crew, Spark!, Autodafeh, Tyske Ludder, Pouppée Fabrikk, Front 242
Datum och tid: Lördagen den 9 oktober, ca. 18.00-02.00
Scen: Fryshuset (Klubben), Stockholm

Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför artikeln!

2010 börjar lida mot sitt slut och vi passar på att göra ett par tillbakablickar på årets höjdpunkter.

Först ut: Bodyfest.

Efter att Arvikasfetivalen, ElectriXmas, S.A.M.A. och Tinitus under 2000-talet gett synthscenen rikigt bra festivaler så var det nu dags för Sverige, eller i alla fall Stockholm att få en alldeles egen synthfestival med fokus på EBM.

Bodyfest bär synthfanan vidare in i framtiden. Arrangörerna har slitit hårt under lång tid, men när kvällen den 9 oktober till slut var till ända så inser jag att Bodyfest är ett av de absolut bästa eventen för året. Festivalen blev också utsåld, något som är mycket positivt inför nästkommande år. Vad gäller lineupen så var den möjligtvis något ojämn, men även det har sin charm. Flera utav banden hade problem med ljudet och Autodafeh, som inte heller i vanliga fall är bandet med fart och fläkt på scenen, gick om möjligt ännu mer i slowmotion. Vad gäller lokalen och arrangemanget i övrigt så är min klara rekommendation till arrangörerna att finna en bättre lokal till nästa års evenemang. Mellanöl för 39 kronor och en lokal som passar bra för konsert men är rätt osmidig att “umgås i” mellan spelningarna drar ner betyget.

Spark!, Tyske Ludder och avslutande Front 242 (med en setlist med tyngpunkt på de gamla klassikerna) var kvällens absoluta höjdpunkter. Blir jag tvungen att välja ut det absolut bästa för kvällen så blir det tveklöst Tyske Ludder då deras spelning verkligen hade allt. Energi, fart, suverän ljudkvalitet och en fantastisk scenshow!

Tack Bodyfest för en kanonfestival redan första året. Vi på ElektroSkull.com önskar er lycka till med nästra arrangemang!

Format: CD
Skivbolag: Fist Fight Records
Releasedatum: Ute nu!

6/10

Förvånande hög kvalitet rakt igenom.

Den svenska oldschool-scenen har verkligen återuppstått de senaste åren. Fler och fler duktiga band ploppar upp i vårt avlånga land och presenterar svettig body av riktigt bra kaliber. Flera av banden har också fått internationella genombrott och givits möjligheter att spela på de riktigt stora scenerna nere på kontinenten.

Fist Fight Records, det lilla ärofyllda skivbolaget har sedan en tid tillbaka valt att satsa tid och pengar för att behålla den scenen vid liv. Bolaget skall ha stor eloge för detta, utan eldsjälar som dem så vet tusan om det ens hade varit möjligt att sälja ut event som Bodyfest med flera. Alla påtryckningar behövs, från olika håll, för att hålla lågan brinnande!

Nu släpper bolaget “Swedish EBM – The Collection”. En samling med låtar från en radda av våra svenska stoltheter i genren.

Vid första anblicken var jag övertygad om att denna skulle vara som samlingsskivor i allmänhet; Det vill säga en ganska ojämn mix som pendlar mellan rent uselt till toppklass, men faktum är att den genomgående höga kvaliteten förvånar mig. Några av banden presenterar helt nya spår medan andra givits ut tidigare på ett eller annat sätt. Totalt 14 spår finns med på samlingen och detta kan inte ses som annat än väldigt prisvärt. Visst, det finns några riktiga bottennapp, men de är förvånande få. Personligen har jag rätt svårt för svenska band som sjunger på usel tyska exempelvis, men oldschoolscenen i sig andas ju å andra sidan väldigt mycket Tyskland och det är också där många av de svenska banden fått sina internationella genombrott. Detta gör det lite lättare att acceptera att vissa band gärna vill sjunga på fansens modersmål mellan varven, även om det i mitt tycke låter riktigt illa.

De flesta varianter av klassisk EBM finns representerade. Elektronisk, minimal, modern EBM i Nitzer Ebb‘s Belief-anda presenteras och i andra änden skitig, akustisk industribody i stil med D.A.F. Variationen är bra, samlingen funkar utmärkt i sin helhet och är en utmärkt förfest-platta för att finna bra feststämning inför klubb- eller konsertbesök. De flesta utav spåren lär också fungera utmärkt på dansgolven framöver. Samlingen är inte bara godkänd, den är bra!

Observera att samlingen släpps i begränsad utgåva och promotas även i Tyskland, så passa på att beställa den nu, annars är den med all sannolikhet snart slutsåld.

OBS! Missa inte tävlingen där du kan vinna ett exemplar av samlingen! Håll utkik!

Bra jobbat Fist Fight Records!

// Jens Atterstrand, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist:

1. Spetsnaz – Satiric Strokes
2. Autodafeh – Camp Intel
3. Kropp – Avreagera
4. Turnbull A.C’s – Unique
5. No Sleep By The Machine – Yellow Mica
6. Spark! – Singelolycka
7. Stockholm Wrecking Crew – Barnsoldat
8. Dupont – Behave (2009)
9. T.W.A.T – The Barricades
10. Batch ID – Ifred
11. Sturm Café – Scheissnormal
12. Projekt Tanz – Not the King of Body
13. Astma – The Directors Cut
14. Container 90 – Copycat