Priest med medlemmar från metalbandet Ghost presenterar videon till den nya singeln “Call My Name”. Låten är hämtad från bandets hyllade debutalbum “New Flesh” som släpptes tidigare i år.

Beställ albumet på CD eller vinyl här!

Format: (Album) CD, vinyl, box, digital
Skivbolag: Lövely Records
Releasedatum: 17 november 2017
Genre: Electropop, synthpop, electro
Bandmedlemmar: Mercury, Sulfur, Salt
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Sent ska syntharen vakna?

Undertecknad, och många med mig, blev säkerligen mäkta förvånade när Ghost-medlemmarna med aliasen Mercury, Sulfur och Salt tidigare under året, till synes från ingenstans, började rada upp mörka elektroniska poplåtar med element lånade från såväl åttiotalsdoftande electropop som coldwave och EBM under den nya monikern Priest.

“The Cross”, “History in Black” och senaste släppet “Vaudeville” har gått varma hos undertecknad under hösten och har synnerligen höjt förväntningarna inför det kommande debutalbumet “New Flesh”. Sent ska syntharen vakna? Ja, kanske är det så det är.

“New Flesh” är lite ojämn på sina ställen men innehåller i sin helhet en dryg handfull ytterst välskrivna låtar vars refränger blixtsnabbt pulvriserar allt i sin väg och snabbt borrar sig in. Låttexterna tolkar både vår mörka nutid liksom förmedlar små personliga berättelser som kretsar kring personliga livskriser som vi alla mer eller mindre tvingas genomlida åtminstone någon gång i livet. Ljudmässigt är albumet klätt i en kristallklar elektronisk produktion i vilken det finns mängder med snygga detaljer att finna.

Priests sångare sjunger med en lätt touch av blues och hans röst för mina tankar till Delayklinikens sångare Mikael Fyrek. Tungt EBM-doftande basgångar skakar omgående om tillställningen i den inledande “The Pit” medan “Vaudeville” är bodypop av allra högsta klass. I den riviga, mörka och mystiska electrodängan “Populist” förmedlar Priest sedan en snudd på hotfull känsla omgiven av en bred matta av komplexa rytmer och oljud.

Priest visar upp en bred dynamik och albumet tar sig flera olika skepnader. Lättviktiga melankoliska poplåtar som “Private Eye” och “Call My Name” möter fullkomligt nattsvarta skapelser som “History in Black”. Låttexten på den senare står givetvis fri för alla att tolka på sitt eget vis men för mig personligen förmedlar den känslorna av att lyckats med att slå sig fri från en depression fylld av ångest och vemod när en vocoderkryddad Priest levererar albumets starkaste refräng: “I travelled with the enemy, I thought It was my destiny. I’m free of all the lunacy. I never want it back, my history in black”.

Jag är inte helt golvad av “New Flesh” och jag finner några få ojämnheter längs vägen. Men samtidigt är topparna skyhöga och jag har inga som helst problem med att fullfölja den musikaliska resan hela vägen.

Tracklist

01. The Pit (04:00)
02. Vaudeville (04:15)
03. History in Black (03:11)
04. Populist (03:47)
05. The Cross (03:15)
06. Private Eye (02:52)
07. Nightmare Hotel (03:15)
08. Virus (04:36)
09. Call My Name (03:41)
10. Reloader (03:24)

(English version below)

Late the electrohead shall arise?

Myself, and many with me, certainly was suprised bigtime when the aliases Mercury, Sulfur, and Salt from the swedish metal act Ghost earlier this year, apparently from nowhere, began lining up dark electronic pop songs with elements borrowed from eighties styled ectropop as well coldwave and EBM under the moniker Priest.

“The Cross”, “History in Black” and the latest track released “Vaudeville” have stayed with me all through the fall and have greatly increased the expectations of the upcoming debut album “New Flesh”. Late the electrohead shall arise, it seems..? Well, maybe that’s just the case here.

“New Flesh” is a bit uneven at some points, but contains a whole handful of extremely well-written songs with choruses that with the speed of light cuts through my defence to then stay with me. The lyrics deals with our world’s often sad and dark present as well as conveys short personal stories that revolve around the personal life crises that we all more or less are forced to suffer at least at some point of our lives. Soundwise, the album is clad in a crystal clear electronic production in which there are plenty of nice details to be found.

Priest’s lead vocalist sings with a light touch of blues and his voice makes me think of Delaykliniken‘s vocalist Mikael Fyrek. Heavy EBM scented basslines shakes it all off promptly in the initial “The Pit” and “Vaudeville” represents top-class bodypop. In the rippled, dark and mysterious electro track “Populist”, Priest then almost makes a threatening approach surrounded by a wide rug of complex rhythms and sounds.

Priest puts wide dynamics at display and the album takes on several different shapes. Lightweight melancholic pop songs like “Private Eye” and “Call My Name” meet their counterparts in pitch black creations like “History in Black”. The lyrics on the latter are, of course, free for everyone to interpret in their own way. But to me personally, they convey the feeling of being freed from a depression filled with anxiety and sadness when Priest on vocoder gives us the album’s strongest chorus: “I travelled with the enemy, I thought It was my destiny. I’m free of all the lunacy. I never want it back, my history in black”.

I’m not completely floored by “New Flesh”. I find it to be somewhat uneven along the path, but at the same time the peaks are very high and I have no problem whatsoever to complete the musical journey all the way.

Format: (Album) CD, 2CD **, Digital
Skivbolag: Infacted Recordings, Metropolis Records
Releasedatum: 24 april 2012
Genre: Electro, harsh EBM, aggrotech
Bandmedlemmar: JD Tucker
Land: Holland
Recensent: Joakim Holfve

(English version below)

Löper linan ut och knyter ihop säcken

Jag ska vara ärlig på en gång: Jag hade inte förväntat mig mycket utav Grendel och deras nya album “Timewave Zero”, men oj, så fel man kan ha!

Holländska JD Tucker, mer känd som VLRK, har satt staden Den Haag på synthkartan efter att han under 2000-talet började förgylla musikscenen med sitt Grendel. Bandet var ett av de första som fick mig att upptäcka hela aggrotech/harsh-EBM-musiken i och med maxi-singeln “End of Ages” från 2002 där titelspåret fortfarande, i all sin enkelhet, är lysande (och Arzt & Pfusch remix ännu bättre). Tre år senare släpptes EP’n “Soilbleed” som gav Grendel ännu högre status i mina ögon. På den första versionen av EP’n finns även den bästa covern av “Zombienation” som någonsin gjorts, tyvärr togs den dock bort på andraupplagan “Soilbleed Redux” på grund av upphovsrättsproblem.

Men det var inte förrän 2007 som holländarna slog igenom på bred front i och med “Harsh Generation”. Sällan har jag sett vildare dansgolv än när “Hate This” och “Dirty” spelades på Tech Noir i Stockholm samma år. Bandet började även turnera runt Europa och besökte bland annat Sverige samma sommar där de spelade på Re:Publik i Stockholm.

Grendel har sen dess släppt EP’n “Chemicals + Circuitry” som tog bandet i en ny riktning där den harsh-EBM man levererat tidigare hade avtagit och de distade vokalerna hade försvunnit. “Timewave Zero” tar bandet tillbaka till där allt började samtidigt som medlemmarna VLRK, M4RC och S42H är i bättre form än någonsin.

På det nya albumet har man tagit det bästa man skapat de senaste tio åren och presenterar en buffé omöjlig att motstå. Redan på “Conflict Instigation” hörs fragment av “Shortwired” blandat med “New Flesh” medan ett av plattans bästa spår – titelspåret “Timewave Zero” doftar av de tidigare släppen “Interrogation Leash” och “Soilbleed V.3”. Soundet är inte lika rått som 2002 men heller inte lika softat som 2007. Grendel har skött sin vårstädning och från första sekund till sista remix är det genomarbetat och snyggt. Man visar också prov på en lugnare sida i och med “Deep Waters”, ett spår som skulle kunna få varenda synthpopare att nicka gillande med pandan och mynna ut i allsång. “Neon City Nights” får ses som plattans experiment och även som det svagaste kortet där det trots skönt sound blir lite för blipbloppigt i bryggorna. Men det är lätt förlåtet när den nya versionen av “Chemicals & Circuitry” visar var skåpet ska stå direkt därefter.

På remixsidan hörs branschkändisar som Aesthetic Perfection, Modulate, DYM och Siva Six. Framför allt remixerna av “Conflict Instigation” och “Timewave Zero” är värda att kolla upp men även helhetsmässigt är det ett högklassigt dagsverke.

Det som om möjligt saknas på albumet  är den riktiga farten. Man presenterar inte ett enda dåligt spår, men det känns lite som att Grendel har ännu mer att ge. Men efter ett par genomlyssningar så inser man att det kanske inte gör något. “Timewave Zero” är riktigt, riktigt bra och i mina ögon en storartad och mycket positiv överraskning.

Grendel har löpt linan ut, har knutit ihop säcken och det jävligt tajt.

Tracklist CD1

01. Rise (03:12)
02. Conflict Instigation (05:51)
03. Timewave Zero (05:05)
04. EPR // EDP (05:05)
05. Wheels In Motion (06:48)
06. Out Of My Mind (05:46)
09. 87Deep Waters (05:14)
10. Neon City Nights (07:40)
11. Chemicals And Circuitry (V. 2012) (05:24)
12. Fall (02:32)

Tracklist CD2 **

01. Conflict Instigation (AESTHETIC PERFECTION Remix) (04:30)
02. Conflict Instigation (SIVA SIX Remix) (05:34)
03. Conflict Instigation (TERROLOKAUST Remix) (06:08)
04. Timewave Zero (SHIV-R Remix) (05:38)
05. Timewave Zero (MODULATE Remix) (04:49)
06. Timewave Zero (C-LEKKTOR Remix) (04:28)
07. Out Of My Mind (VINDICARE Remix) (05:11)
08. Out Of My Mind (FREAKANGEL Remix) (04:21)
09. Out Of My Mind (XP8 Remix) (05:53)
10. EPR // EDP (MANUFACTURA Remix) (05:40)
11. EPR // EDP (DYM Remix) (04:17)
12. Deep Waters (AQUALITE Remix) (04:55)
13. Deep Waters (CONSUMER JUNK Remix) (05:54)
14. Wheels In Motion (AR-12 Remix) (04:31)
15. Wheels In Motion (SYMBIOTE Remix) (06:53)

(English version below)

Goes all the way around and ties the knot damn tight

I’ll be honest straight away: I didn’t have high expectations of Grendel’s new album “Timewave Zero”, but oh, how wrong could you be!?

Dutchman JD Tucker alias VLRK, has put the city Den Haag on the electronic map when he during the 2000’s began to glorify the music scene with Grendel. The band was one of the first to make me discover the entire aggrotech / harsh-EBM music scene with the maxi single “End of Ages” in 2002. The title track is still, in all its simplicity, brilliant (and in the Arzt & Pfusch remix even better). Three years later, the EP “Soilbleed” came out and gave Grendel an even higher status in my point of view. On the first version of the EP, there’s also the best “Zombienation” cover ever made, unfortunately it was removed on the second edition “Soilbleed Redux” due to copyright issues.

But it was not until 2007 that the Dutchman hit the bigger stage with “Harsh Generation”. Rarely have I whitnessed a dance floor going more crazy than when “Hate This” and “Dirty” was played at Tech Noir in Stockholm that year. The band also began to tour around Europe and visited Sweden, for example, the same summer where they played at Re:Publik in Stockholm.

Grendel has since released the EP “Chemicals + Circuitry” which took the band in a new direction where the harsh EBM from before diminished and the distant vowels had disappeared. “Timewave Zero” takes the band back to where everything began and members VLRK, M4RC and S42H are in better shape than ever.

On the new album, they’ve made the best of the past ten years and presents a buffet impossible to resist. Already on “Conflict Instigation” fragments of “Shortwired” are mixed with “New Flesh”, while one of the songs tracks on the album – the title track “Timewave Zero” shows sparks of the fragrance of the previous “Interrogation Leash” and “Soilbleed V.3” releases. The sound is not as raw as it was back in 2002, but at the same time not as soft as in 2007. Grendel has been doing his springtime cleanup, and from the first second to the last remix it’s well done and neat. A slower and calmer side is also displayed on “Deep Waters”, a track that would get every synthpoper on their feet singing. “Neon City Nights” could be looked upon as the album’s experimental side of things and it’s also the weakest track and dispite its nice arrangement it becomes a bit of a whistle in the jetty. But this passes along quickly and easily forgiven when the new version of “Chemicals & Circuitry” puts things were they belong immediately thereafter.

Regarding the bonus remixes industrial celebrities like Aesthetic Perfection, Modulate, DYM and Siva Six have contributed. In particular, the “Conflict Instigation” and “Timewave Zero” remixes are worth checking out, but they’re all great works.

What’s missing from the album is the real move. Not a single bad track is included, but it feels a bit like Grendel has even more to give. But after a few listens, you realize that it may not affect things at all. “Timewave Zero” is a really, really good album and in my eyes a great and very positive surprise.
Grendel has gone all the way and has tied up the knot damn tight.