Niklas Hurtig (text & foto) spenderade årets första decemberlördag med att gå på både releaseparty och en Bodyfest i miniformat signerad Klubb Död med Wulfband, Sturm Café och Anna Öber & Härsk på Nalen Klubbs scen. Foto: Jonas Fransson (Klubb Död).

Bleed Out

Jimmy Svensson (från ALVAR, Titans, Yabibo Hazurfa) och Alexander Nilsson har slagit sina kloka ihop och skapat nya projektet Bleed Out och bjuder kvällen till ära in till releasepartaj för den stenhårda och kompakta debut-EP:n Rotting Heart med tillhörande livespelning. Händelserna ägde rum på det minimala konst-galleriet Momangen en våning under och ett stenkast från den hektiska Folkungagatan på Södermalm i Stockholm.

Bleed Out är en lika slagkraftig duo som amerikanska Youth Code med högt tempo, skrikiga texter och trasig, melodiös industrisynth som ramverk. Sverige har sedan början av 2000-talet varit en av de ledande nationerna när det kommer till EBM, både den gamla och nya skolans diton och kanske kan Bleed Out med sin hardcore-industrial bana väg för nästa stora våg vi ser inom den här typen av musik?

Foto: Niklas Hurtig

Klubb DÖD: Wulfband / Sturm Café / Anna Öberg & Härsk

Några timmar och någon kilometer norrut efter Bleed Outs käftsmäll trängs ca 300 inbjudna i Nalen Klubb på Östermalm i Stockholm. Kvällen till ära är slutsåld och man kan inte annat än tänka att det känns som ett Bodyfest i miniformat. Tre akter ska klaras av under kvällen och först ut är Anna Öberg & Härsk.

För de som inte vet är det artistisk synthpop av det lite hårdare slaget vi bjuds på. Musikerna på scen ser ut som något taget ur en Miyazaki-film och sångtexterna är märkligt uttryckta och tycks vara helt fristående från musiken. Som om man gjort musik baserat på ett urval av poetiska texter. Det är inte dåligt, men långt ifrån något som passar alla denna kväll. 

Foto: Jonas Fransson/Klubb Död)

Sturm Café har alltid varit publikfriare med sin studsiga och raka body utan krusiduller. Det är stolpiga texter på tyska men det är fantastiskt dansant och medryckande. “Europa” och “Koka Kola Freiheit” fungerar verkligen utmärkt live, vilket publiken tycks hålla med om.

Foto: Jonas Fransson/Klubb Död)

Kvällens huvudnummer Wulfband är ytterligare ett exempel på den svenska framgångsvågen inom EBM, här uppskruvat till 11! Med ljudkaos, stenhårda beats och sporadiska inslag av elgitarrer är det inte svårt att förstå varför Wulfband är bland den bästa inom genren som går att uppleva live just nu. Sångaren är en lika karismatisk, om ändock maskerad, frontman som Skinny Puppys Nivek Ogre vilket drar med sig publiken genom hela set:et. Spelningen avslutar med en moshpit framför scen och EBM kan inte upplevas på ett finare sätt än så här!

Foto: Jonas Fransson/Klubb Död)

Klubb Bodytåget bjöd in till festkväll i den hårdare musikens tecken på nyrenoverade Nalen Klubb i centrala Stockholm den 2 juni.

Med trion Guilt Trip, Valhall och den belgiska EBM-akten Implant på scenen var det som upplagt för ett Bodyfest i miniformat.

Men vart höll publiken hus? Niklas Hurtig (text & foto) rapporterar.

Guilt Trip

Exil-skåningarna i Sveriges eget Skinny Puppy – Guilt Trip släppte i slutet av förra året det massiva dubbelalbumet Body:Parts innehållandes 24 spår av den finaste industriella musiken du kan tänka dig. Några av spåren är verkligen fantastiska och förtjänar en större publik. Karl Lindberg på synth och Magnus Nilsson på sång gjorde allt de kunde för att få igång den sommartröga publiken. En volymhöjning, tiltade synthar och ett stycke publikfrieri senare hade de flesta i lokalen blivit ännu varmare i kläderna. Men det var först under de avslutande numren som numerären för kvällen blev någorlunda tilltagen. Guilt Trip är ett band som har möjlighet att spela inför en betydligt större publik än vad var fallet denna kväll.

Valhall

Kvällens bästa band gav rysningar genom hela kroppen med sin fantastiska mix av ömsom grumlande ömsom ljus och vacker sång, kombinerat med hårda synthbeats och vackra melodier. Texterna förmedlas både på svenska och engelska och hela inramningen får mig inte helt osökt att tänka på det tyska bandet In Strict Confidence som var ett av de mest lovande elektro-industriella akterna under slutet av nittiotalet med alla ovan nämnda ingredienser. Tyvärr spårade Dennis Ostermann och ISC ur någonstans 2009-2010 och skapar nu elektronisk rock med sprakande tuttar på sina livespelningar. Det mystiska, originella och melankoliskt vackra soundet är ett minne blott och jag tvekade in i det sista om jag någonsin skulle få uppleva något liknande igen, tills Valhall ställde sig på scen en het junikväll och golvade mig totalt. En del friska inslag som den Hiphop-betonade låten som jag tror kan ha varit “The Hunt” föll väl i smaken för en någorlunda musikalisk allätare som mig, men gjorde nog en del råsynthare lite obekväma i kängorna.

Detta var första gången jag fick bevittna detta fenomen och längtar redan till nästa gång. Mitt tips: Ta alla chanser ni får att se Valhall live!

Implant

Det belgiska EBM-bandet Implant var för mig okänt innan kvällen och bjöd på hård och rumlande EBM som tjusade publiken till max. Det var inte lika mycket show och party som när SPARK! ställer sig på scen men det är det förvisso inte många som kan mäta sig med.

Hela kvällen var väldigt mörk, både vad gäller musiken som ljuset, vilket gjorde det nästan omöjligt att dokumentera visuellt, speciellt med min digitalkamera. Nalen Klubb är efter renoveringen en mycket bättre lokal för mindre spelningar med bra bar och en av stans fräschaste toaletter. En lineup som denna ska normalt kunna dra mer folk än vad som var fallet denna gång då det inte kan ha varit mer än 80-100 personer. En mycket trevlig kväll med fantastisk musik och synd för dem som inte dök upp.

Stockholmstrion Trakktor gjorde själva slag i saken och bjöd in tyska Massiv in Mensch som support för en helkväll på Nalen Klubb i Stockholm den 14 april.

Jens Atterstrand (text och foto) var givetvis på plats.

(English version below)

Trakktor har vuxit en hel del under de sista åren. Inte nog med att gitarristen Robert Lundgren med sin bakgrund inom mörk metal har vidgat bandets musikaliska vyer, USA-turnén som genomfördes förra året har synnerligen lyft dem flera snäpp i sin livepresentation.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg. De tyska veteranerna Massiv in Mensch inledde kvällen och deras medryckande blanding av EBM och mörk electro med genomgående industriella undertoner fungerade ypperligt bra som uppvärmning, Massiv in Mensch agerar med stort självförtroende på Nalen Klubbs lilla scen, vilket inte är så konstigt med tanke på att originalduon bildades redan 1993. Sångaren Daniel Logemann gjorde en stark insats med fin publiknärvaro och deras spelning gav mig personligen en ordentlig påminnelse om att jag definitivt borde uppsöka deras diskografi oftare än vad jag gjort på senare tid.

Trakktor bjöd sedan på något som sannolikt kan vara ett av bandets allra bästa och mest energirika spelningar i alla fall på länge och i det här lilla sammanhanget. Med stor spelglädje och en för kvällen fullkomligt maxad Pierre Maier bakom mikrofonen så bjöd de på såväl gamla som nya spår samt smakprov på nytt material.

Trakktor har med Robert Lundgrens gitarrinslag och influenser ofta hämtade och insupna väldigt långt ifrån den ordinarie generiska dark electrogenren lyckats relativt bra med att skapa ett eget sound i en i övrigt ganska slätstruken stil. Den här spelningen gör mig knappast mindre nyfiken på vad de kan tänkas presentera på nästkommande album.

Trakktor

Massiv in Mensch

(English version below)

Trakktor has matured a lot as a band in the last few years. Not only given the fact that the guitarist Robert Lundgren, with his background in dark metal, has widened the band’s musical views. The United States tour performed last year has particularly lifted them a few steps in their live presentation.

But let’s not go ahead with the events. The German veterans Massiv in Mensch started up the evening and their breathtaking mix of EBM and dark electro with continuous industrial undertones worked extremely well as an opener. Massiv in Mensch acts with great deal of confidence on Nalen Klubb’s small stage, which is not suprising at all considering that the original duck was formed allready back in 1993. The singer Daniel Logemann made a strong effort with a good audience presence and their gig’s personally reminded me that I should definitely visit their discography more often than I have done lately.

Trakktor then put something on display that is likely to be one of the best and most energetic gigs the band, at least in this little context, have done in quite a while. They show a great enjoyment in what they’re doing and with a full adrenalin loaded Pierre Maier behind the microphone, they delivered both old and new tracks as well as a few tastes of upcoming new material.

Trakktor has, with Robert Lundgren’s inputs and influences, which often are retrieved and inscribed quite far from the regular generic dark electro genre, managed relatively well to create their own sound in an otherwise rather boring style of music. This show for sure doesn’t make me less curious about what they might present us with on the upcoming album.

Niklas Hurtig (text) och Jens Atterstrand (foto) gästade Nalen Klubb i Stockholm den 8 april där Klubb Bodytåget stod för arrangemanget när den amerikanska duon Velvet Acid Christ stod på scenen.

Velvet Acid Christ startade för nästan 30 år sedan men har hela tiden agerat lite i skymundan. De är dock en av de stora från andra sidan pölen, tillsammans med Front Line Assembly och Skinny Puppy. Om Skinny Puppy definierade electro-industrial under det tidiga 80-talet, Front Line Assembly fusionerade det med EBM under andra halvan av det, så stod Velvet Acid Christ för ett tredje ben i början av 90-talet, där trip-hop och acid införlivades i det kalla hårda industrisoundet.

Lördagen den 8 april var det Sveriges tur att få besök och bättre sent än aldrig stod så till slut den gamla akten där på en svensk scen för första gången och fredagens tragiska händelser till trots, som bandet faktiskt såg med egna ögon på plats i centrala Stockholm, så genomfördes spelningen med en hyfsad uppslutning. Detta dock utan förbandet Valhall, vars ena medlem var tänkt att bistå med live-trummor på huvudakten, på grund av den rådande situationen.

Tracklisten var i stort en “Best of” av albumet “Fun With Knives” från 1999, som även är det bäst säljande albumet hittills i Velvet Acid Christs karriär. Detta kombinerat med några guldkorn från övriga album samt några nya spår från den nya ej än släppta fullängdaren. Spelningen var bra med en härlig energi, trots det reducerade antalet livemedlemmar. Assisterande Shiva på synth bistod även med sång på några av de nya spåren. Varför inte “Slut” framfördes då en kvinnlig röst var närvarande på scenen är dock märkligt då det är en av de populäraste spåren på “Fun With Knives”.

Under bättre förutsättningar hade uppslutningen varit bättre, mer av materialet hade framförts live och med några fler livemedlemmar. Detta till trots gjorde Velvet Acid Christ i alla fall inte mig besviken och med den oväntade och fantastiska “Blood” samt den obligatoriska avslutningen “Ghost In the Shell” var detta en mycket bra spelning.

Spana ett smakprov från spelningen (nedan) samt en liten “diss”..

Klubb Död bjöd in till ännu en kväll på Nalen Klubb i Stockholm den 22 oktober med Psyche (CA), Augen X (PL) och Undertheskin (PL) på scenen.

Jens Atterstrand (text & foto) rapporterar.

(English version below)

Klubb Död är tveklöst en av de intressantaste arrangörskonstellationen vi har i vår del av den svenska alternativscenen just nu. Månad efter månad fortsätter de sitt hängivna sökande efter spännande akter att erbjuda den svartklädda publiken. Mycket likt moderlandet Tysklands mörka musikscen, där de traditionella akterna inom synthpop, EBM och industrial under många år har placerats sida vid sida med närbesläktade genrer och stilar som postpunk och gothrock. Klubb Död fortsätter på ett ytterst charmant sätt att bryta de inrutade och ofta begränsande ramarna och mönstren som vi på hemmaplan under flera decennier har gjort misstaget att bygga upp. Ett besök på något av Klubb Döds arrangemang gör mig både lycklig av den välkomnande och trivsamma inramningen och sällskapet och både hänförd och överraskad av all den ny spännande musik som presenteras på scen.

Kanadensiska Psyche, med den trevliga Darrin Huss i spetsen, skrattade och kramades redan för fullt bakom merch-bordet när jag anlände för att avnjuta det första bandet för kvällen – Undertheskin. Den polska trion frontas av sångaren och låtskrivaren Mariusz Łuniewski och spelar en fusion av The Cure-doftande mörk popstpunkig pop med inslag av både cold wave- och shoegazevibrerande gothrock. Det är stämningsfullt och melodiöst med överraskande mörkt rockiga nummer till glittrande inslag av mer elektronisk och retrodoftande mörk pop. Mycket bra!

Det andra bandet för kvällen Augen X (även de från Polen) bjöd sedan på kvällens stora överraskning. Även om det blir ytterst spretigt så imponeras jag över bandets förmåga att behärska allt ifrån Gary Numan-ångande mörk elektronisk åttiotals-pop till rå metal, allt framfört av den väldigt karismatiske sångaren Karl Nesser.

Psyche avslutade sedan kvällen med ett helt omarbetat live-set med många helt nya versioner av sina klassiker. Darrin Huss är en stor scenpersonlighet med en underbar karisma och publikkontakt, men förmedlar samtidigt ett  otrolig lugn med stor rutin. Han är ett fullblodsproffs som jag har imponerats av ända sedan jag såg bandet första sången i Malmö 1991. Darrin avslöjade också att nytt Psyche-material så sakteligen är på väg, något jag verkligen ser fram emot, liksom fler Klubb Död-kvällar såklart – för det här är ren och skär kärlek!

Ett stort tack till alla inblandade för ytterligare en fantastisk kväll på Nalen Klubb! På återseende.

(English version below the photo galleries)

Psyche

Augen X

Undertheskin

Klubb Död (Club Death) is undoubtedly one of the most interesting promoter-constallations around in our Swedish alternative scene right now. Month by month they continue their dedicated search for exciting acts to provide to our black-clad crowds. Very similar to the motherland Germany’s dark music scene, where the traditional genres like synthpop, EBM and industrial for many years have been placed side by side with related genres like post punk and goth rock. In a charming manner they continue to break the gridded and often limited framework and pattern that we for several decades has made the mistake of building up. A visit to any of Klubb Död’s nights always makes me both happy by the consistently welcoming and comfortable surroundings and people as mesmerized and surprised by all the exciting new music that gets presented on stage.

Canadian Psyche, fronted by the friendly and sweet Darrin Huss, was already laughing and giving out hugs behind the merch table when I arrived to enjoy the first band of the evening, Undertheskin. The Polish trio fronted by singer and songwriter Mariusz Łuniewski makes a fusion of The Cure-scented dark post punk and pop with elements of both cold wave and shoegaze-vibrating rock. It is atmospheric, and very melodic with everything from surprising dark rock numbers to glittering touches of more electronic and retro fragrant dark pop. Very good!

The second band of the evening Augen X (also they from Poland) became the evening’s big surprise and although it gets very sprawling at times I’m very impressed by the band’s ability to master everything from Gary Numan-scented dark electronic eighties-pop to raw metal, all performed and executed by the very charismatic singer Karl Nesser.

Psyche then ended the evening with a completely re-arranged live set with new versions of their classics. Darrin Huss is a great stage personality with a wonderful charisma and presence, but at the same time he possesses incredible calm and routine. He is a real pro that I have been impressed ever since I saw Psyche the first time in Malmö back in 1991. Darrin also revealed that new Psyche material are slowly coming our way and that is something I really am looking forward to. As well as more Klubb Död-evenings ofcourse, because this is pure love!

Many thanks to all involved for another great evening at Nalen Club! See you all again soon.

Alexander Johansson (text) och Patrik Lark (foto) rapporterar från Klubb Bodytåget på Nalen Klubb i Stockholm den 3 september.

På scen: Lucifer’s Aid, EkoBrottsMyndigheten.

Knappt hade hälarna hämtat sig från 2,42 km Bodyrus förrän det var dags att åter snöra på sig kängorna och fortsätta att plåga ljumskar och baksida lår i Nalens källare på Klubb Bodytåget.

Calle Nilsson öppnade med sitt enmansprojekt Lucifer’s Aid. Han hade tagit av sig läderöverrocken han brukar använda på scen när han spelar med sitt andra band The Operating Tracks och såg väldeffad ut i svart linne när han väste ur sig assistanshyllningar till den smorde. “Follow Me” var väldigt bra och det hårda hamrandet i flera av låtarna hade fyllt Front Line Assembly med faderlig The State-stolthet (FLA:s bästa låt). Personligen tror jag att fler låtar än “Nobody Cares” hade vunnit på att vara instrumentala, mer Soman och SAM och mindre Skinny Puppy och FLA helt enkelt, men bistånd till Belsebub kanske ska levereras oralt?

EkoBrottsMyndigheten körde body i en punkbrölig KSMB-stil som hade fått författaren Stina Oscarson att gå upp i PK-moralisk limning. Varje låt avslutades med en sampling av en Sölvesborgssläpig Jimmie Åkesson som rohypnolkvickt utbrister ”nu det får räcka med den låten” innan Dr Drei och Dr Nein förklarade att ”nu kommer det en bodylåt” alternativt ”nu blir det body”. Publiken krävde å sin sida, inför varje ny treminuterslåt att de skulle spela body, vilket de också gjorde, i den öl och korv-lowfi-mässiga version från Sveriges framstjärt som blivit deras signum. Det var sammantaget stundtals roligt och om man vill vara en vänlig nietzschean sannolikt en spelning bortom gott och ont.

Svenska Trakktor är just nu ute på en miniturné tillsammans med kanadensiska RoughHausen. 

Efter att ha gästat Helsingfors och Göteborg så stod de igår kväll på Nalen Klubbs scen i Stockholm.

Patrik Lark var på plats med sin kamera och levererar foto från kvällen (se nedan).

Mechatronic hade releasefest för det nya albumet “Dystopia” i Electronic Forces regi på Nalen Klubb i Stockholm där skånetrion Biomekkanik stod för supporten.

Jens Atterstrand rapporterar från kvällen.

Rapport och foto: Jens Atterstrand

OBS! Missade inte fotoalbumet nedanför rapporten!’

Biomekkanik, vars musik skulle kunna beskrivas som ett poppigare Die Krupps med dess gitarrkryddade blandning av refrängstark electrorock, EBM och synthpop, inledde kvällen på Nalen Klubb där uppskattningsvis ett drygt femtiotal hade samlats i Electronic Forces regi.

Den skånska trion, med sångaren och tillika S.P.O.C.K.-bekantingen Christer Hermodsson i spetsen, har varit aktiva sedan mitten på nittiotalet men albumdebuterade först 2009 med “State of Perfection”. Nu har bandet nytt material på gång och ett par av de nya låtarna levererades med stor glädje under kvällen. Spelglädjen var stor och bandets insats fullt godkänd, i alla fall ljudmässigt lät det riktigt bra om Biomekkanik anno 2014.

Uppsaladuon Mechatronic var kvällens huvudnummer med det nysläppta tredje albumet “Dystopia” i bagaget. Wilhelm Äretun har tidigare fått lite kritik för sin livesång (missade själv bandet när de besökte Stockholm senast) och sångmässigt finns det fortfarande en hel del att förbättra vilket duon också berättade i intervju nyligen (att man arbetar mycket med). Musiken låter riktigt bra och låtmaterialet är stundtals riktigt bra så det finns all anledning för bandet att kämpa vidare med sin liveinsats.

Energin och spelglädjen hos dessa två lämnar dock inget utrymme för kritik när man trots att man spelar inför en knappt halvfull lokal ger allt och verkligen bjuder på sig själva vilket jag har sett betydligt större band misslyckas med totalt.

I sin helhet så bjöd Electronic Force på en trevlig kväll på Nalen Klubb och jag hoppas verkligen på fler sådana här kvällar i deras regi i framtiden.

[zooeffect A8FAGGcugJFv]

Den svenska synthpopduon Mechatronic släppte tidigare i höstas “Dystopia” som är bandets andra albumsläpp på kort tid.

Jens Atterstrand fick en pratstund med Uppsaladuon, som består av Wilhelm Äretun och Emma Hortlund, inför kvällens stora releasefest på Nalen klubb.

God eftermiddag Uppsala! Hur är läget med Mechatronic?

Emma: Hej! Läget är bra. Vi är taggade inför releasefest ikväll!

Två album har nu setts dagens ljus på lika många år. Hur kom det sig att det dröjde tio år efter “Promises from the Past” innan ni kom igång igen?

Wilhelm: 2005 började jag plugga och då fick jag inte så mycket tid till musiken.

Emma: Vi gjorde låtar sporadiskt, men fick en nytändning när vi blev erbjudna skivkontrakt. “Dreams” var klar ganska långt innan den släpptes. 

Wilhelm: Och stora delar av “Dystopia” var klara redan innan “Dreams” kom ut.

Hur kom det sig att ni hamnade på Pietri Olivieris (italienska) skivbolag EKProduct (och dess dotteretikett Space Race Records) och hur har samarbetet med dem fungerat? Labeln inhyser ju flera svenska och skandinaviska akter.

Wilhelm: EKP hade hört låten “Mind Control” på vår Myspace sida och de hörde av sig och frågade om vi ville släppa den och om vi hade fler låtar.

Emma: EKP startade Space Race innan Dreams släpptes, för att ha mer popiga akter där. Samarbetet funkar bra. Vi kan bestämma mycket själva.

Vad känner ni är de största utmaningarna att nå fram till nya lyssnare i en såpass fullpackad genre som synthpop?

Emma: Ja, det är verkligen en utmaning. Största utmaningen. Bara att nå ut och få folk att vilja lyssna på något nytt är ganska svårt.

Mechatronic, som bildades 2002 och albumdebuterade med “Promises From the Past” året därpå, gjorde comeback med uppföljaren “Dreams” förra året efter att ha plockats upp av italienska EKProducts synthpoporienterade dotteretikett Space Race Records. Nu står duon redo inför att presentera bandets tredje album “Dystopia”.

På den nya fullängdaren så levererar Uppsaladuon med Emma Hortlund och Wilhelm Äretun tolv nyskrivna skapelser av bandet mörka och riviga synthpop. Det första smakprovet “Sinister” finns ute nu och låten ackompanjeras av tillhörande musikvideo (se nedan).

Den 8 november står bandet på Nalen Klubbs scen i Stockholm tillsammans med skånska Biomekkanik i Electronic Forces regi.

“Dystopia” släpps den 19 september via Space Race Records.

Tracklist

01. Falling Apart
02. Endless Search for Something
03. Don’t Bother to Knock
04. Dystopia
05. Niagara
06. Trapped in a Nightmare
07. Sinister
08. Beyond the Silence
09. Broken Promises
10. Vicious Words
11. This Moment
12. Dying Together isn’t Going to Solve Anything